Post till Jimmie

Har det någon betydelse att skicka tillbaka sd-valsedlar? För valresultatet på söndag? Kanske, kanske inte. Men för mig personligen, definitivt. Jag tror inte att jag har skrivit brev till någon politiker sedan jag bad om Bengt Westerbergs och Ingvar Carlssons autografer för mer än 20 år sedan. Men det var liksom dags.

Stockholm 2014-05-20

Hej Jimmie,

Jag var på Dramaten och såg pjäsen Utvandrarna igår. Jag skulle gissa att du och ditt parti ser Vilhelm Mobergs välskrivna böcker som del i det svenska kulturarvet. Tänk att det som skrivits om utvandring och invandring har fått så stark prägel på och symbolisk betydelse för många svenskar, för den där svenska identiteten som ditt parti säger sig vilja värna.

Vid 1800-talets mitt lämnade Kristina och Karl-Oskar Sverige. De sökte ett alternativ till förtryck från kyrka och kungahus, ojämlikhet, våld och fattigdom. De kom till ett nytt land och slog sig ner i hopp om en tryggare tillvaro. Jag kan inte tänka mig att de hade mycket av det du kallar ”likheter i levnadsbetingelser” med dem de mötte när de kom fram. Ändå var de välkomna. Vissa gick det snabbt bra för, andra hamnade i Andersonville, det så kallade svenskgettot. Idag har flera miljoner amerikaner svenska rötter och Andersonville sägs vara ett populärt område att bo i.

Utvandrarserien är en viktig del av svensk historia och kultur. Men den rymmer också tidlösa påminnelser om vad som händer i omvärlden just nu. Där du och ditt parti ser ”parasiter” ser jag utvandrarna från Korpamoen.

Där kommer Robert, den ensamkommande flyktingpojken från Afghanistan. Och där bredvid går Arvid från Uganda, han vars sexliv ifrågasatts. Kristina kommer med köksrutig klut på huvudet och bär med ett minne från sin trädgård i Palestina. Se, där går Daniel från Iran, han som kommit hit för att få frihet att tro på det han tror på. Ulrika ser ingen annan råd än att ta sig hit från Rumänien. Och där sitter Karl-Oskar från Somalia, han som bär med sig sitt döda barns sandaler som ett minne från ett land han kanske aldrig får återse.

”Jag hoppas att de ser något annat än vår fattigdom” säger Kristina i en av Dramatenpjäsens sista scener. Och jag förstår Kristinas farhåga, då så väl som idag. Särskilt om hon fått post från dig och tror att det ger en bild av hur Sverige är. Tack och lov är vi många som ser Kristina för den hon är. Som vill se öppna gränser och inte värdesätter och glorifierar nationalstaten på samma sätt som du. Vi vill inte få post från dig. Vi vill att Kristina ska plantera sin astrakan från norr till söder; i Bjuv, Kalix och i självaste Sölvesborg.

  

Hälsningar

K I P

PS. Utvandrarna lär vara utsåld men om du har en kväll över så här i valtider kan jag verkligen rekommendera dig att kolla med biljettkassan om det finns ströplatser över.