Monday, October 17, 2016

Mitt enda liv

Ingen vill gå och lägga sig. 

Jag tittar på solrosen och säger: du kan välja - fixa köket eller natta barnen efter att vi hjälpta åt att göra dem klara. Han väljer köket. 

Vi dansar. Säger jag. Alla skriker NEJ. Jag startar Spotify med vänster och lyfter upp E med höger. 

Här är allting som jag drömde om. Här är  allting som jag hoppades på.
Här är allting som jag vågade bara modet räckte till.

Jag dansar in i badrummet. Solrosen dansar efter. Vi dansar, sjunger med, borstar tänder, tvättar händer, sjunger högre, smörjer, tar på pyjamas, skakar rumpa, sjunger falska stämmor. Barnen skrattar. Ropar: mera mera dansa, ta mig nu, dansa.

Jag sneglar på solrosen och hjärtat fylls till brädden av värme. Vi. Ett team. Ett radarpar. Två strävsamma ardennerhästar. Vi står i bredd. 

Mitt enda liv, det enda liv jag nånsin velat ha.

Jag visste bara inte att det var dans i ett badrum en måndagkväll jag drömde om.

Sunday, October 16, 2016

Om allt jag må berätta

Röda löv. Jag älskar dem. Mot betong eller tegel.

Läser Lucia Berlin och förstår inte hajpen. Jhumpa Lahiri 4-ever.

Lillebrodern har slutat med napp. Så lätt det gick!

Solrosen är sjuk. Jag drar lasset under parollen: den som ger ska få.

Vi bygger lego hemma. Alla älskar lego. Jag måste akta mig för att inte okynnesköpa mera lego bara för att.

Jag unnar mig diverse kultur och äta ute. Men traderar hem vinterkläder till barnen.

Jag jobbar och det går nästan bara bra jämt. Ingen stress, trots en hel del som hänger över mig, utan en sak i taget. Och ingen klagar. Jag får massa cred. Ändå tänker jag:

Någon ny bebis gör sig tydligen inte besvär att komma till oss. Tänker på att jag skulle varit föräldraledig nu. Glorifierar det en del. Och känner att något fattas mig.

Nästa år ska jag ha som mål att läsa 30 böcker. Minst. När jag nått årets mål, 24 eller 26 tror jag det var, slutade jag läsa och började slentriangoogla skräp i stället. Som när jag nått ett träningsmål. 

Storasystern är klok och fin och emellanåt enerverande och extremt lik mig till sättet i det där. Fast hon är inte disträ som jag tror att jag kan vara. Dåligt bordsskick har hon, men är fantastisk mot sin bror. Rakt igenom fantastisk. 

På onsdag ska jag vara ledig och vara med barnen på förskolan.

Jag ser Paradise hotel. Och Bonde söker fru. Jag tänker på hur mycket jag skulle hinna läsa om bara...

Bilen har körförbud. Jag orkar inte ta tag i det. Och jag vill inte betala för vad det än må vara.

Jag lyssnar på Björn Lindeblad och försöker ta till mig av sånt som "meningen med livet är att hitta sin gåva och ge bort den". Det är pretto och flummigt och vettigt men ack så mycket lättare sagt än gjort för nån som övar på ödmjukhet, diskretion och generositet.

Jag lyssnar på USA-valpodden och är nervös över hur det ska gå.

Jag lyssnar på Kent och Hidden Cameras. Orkar inte ta in nytt.

Jag lutar åt att Bob Dylan inte borde fått litteraturpriset. (Men tycker å andra sidan inte att Astrid Lindgren borde fått det heller).

Jag önskar mig nya temuggar i julklapp. 


Eller är det jag som inte accepterar att kallprat är nödvändigt för att lära känna folk?

Ovanför molnen. Kvällsljuset som snart ska övergå i skymning nedanför det ulliga molntäcket. På väg hem. Har tröttnat på att lyssna på Värvetintervjun med Pernilla August (vad de babblar!) och vill ha musik i lurarna. Enda skivan jag har tillgänglig offline på telefonen visar sig vara Best of Lightning Seeds. Funkar.

Jag njuter av ensamheten på planet. Medan kollegorna från andra länder som jag har tillbringat två dagar med aldrig tycks få nog av nätverkande och sociala aktiviteter tankar jag nu tystnad (ja och poddar) och att få vara själv med mina tankar och min bok. Det känns som om jag ligger efter, som om depån måste fyllas på, med tid med mig själv. 

Det är inte att jag inte är social. Jag kan bli hög på fina och meningsfulla samtal. Men jag får krypningar i hela kroppen av kallprat. Det skriker inuti mig att det är slöseri med tid när jag tvingas in i så kallat nätverkande.

Jag försökte på alla tänkbara sätt ta mig ur en gemensam middag igårkväll. Men icke. De andra anpassade sig så rart efter mig när jag sa att jag var hungrig. 

Så sitter jag där och känner hur jag säger noll och inget av värde. Och att jag inte orkar engagera mig i vad de andra säger heller. Jag drar Nordkoreakortet för att ha något att säga när det pratas resor. Jag berättar att jag kan prata lite thai när jag får frågan om jag gillar thaimat - och en man som enligt egen utsago reser till Thailand två ggr om året blir exalterad och ska stajla och så ska HAN beställa vår mat på thai. Och han uttalar det mesta fel och jag tänker att ingen kvinna skulle ha gjort så. 

I morse tog jag en morgonpromenad med Björn Lindeblads klokheter i hörlurarna. Han sa ungefär att han vill leva sitt liv utan att behöva säga något han inte kan stå för, leva utan kallprat. Att meningsfulla relationer är prio.

Och jag hoppas att det kan vara möjligt utan att bli skogsmunk. Att det ska gå att hitta en balans där jag inte måste ha ytliga samtal utan att för den skull uppfattas som ointressant, butter, okunnig, oinsatt, dissig osv. vilket jag tänker är faran.




Wednesday, September 21, 2016

Hösten hösten hösten

Mina planer för hösten 2016:
Det överordnade målet är att fixa jobb, skriva avhandling och ha en harmonisk vardag och parera VAB utan att slita ut mig. För att lösa det: Ha bra veckomatplanering med mathemleverans. Betala för städning. Kanske sälja bilen.

Jobbresor till Luxemburg, Wien och Östersund.

Resa till Skåne och äta på Daniel Berlin i Skåne Tranås med solrosen medan barnen är hos mina föräldrar.

Göra mysiga helgutflykter i Stockholmstrakten. Hittills har vi hunnit med Utö, Gröna Lund, Tyresta nationalpark plus att jag varit i Sörmland en helg.

Gå på Fantomen på operan, Regina Spektorkonsert, Jonas Gardellföreställning och Kentkonsert.

Åka till Gran Canaria över julen. 
Vad kommer du att köpa inför hösten?
Så lite som möjligt. Overaller till barnen kanske blir nödvändigt. Vill lägga mina pengar på resor och utflykter snarare än prylar. 
Vad kommer du att äta?
Gulasch, ost, sashimi, morotssoppa, glass, äppelpaj, gott bröd. 
Vad kommer du att dricka?
Te, kaffe, kolsyrat vatten. En Irish coffee då och då. Glögg i december. 
Vad kommer du att ha på dig?
Jeans, skjorta, stickad tröja och sjal.

Det här lyssnar jag på i höst:
USA-valpodden, klassisk musik, radiodokumentärer.
Hur kommer du att göra dig illa?
Inte alls hoppas jag.
Vad oroar du dig för?
Sjukdomar.
Hur kommer du att minnas din höst ?
Som att den var seg, lång och kall och krävde planering och hårt arbete men också gav fina minnen. 

Monday, September 19, 2016

Hur blev den där sommaren 2016 då?

Mina planer för sommaren:
Började med midsommar hos kompisar i Skåne. Idylliskt värre var det. Barnen och jag stannar kvar i Skåne hos mina föräldrar. Solrosen jobbar en vecka i Sthlm. Jag träffar släkt och vänner. Sen Bohuslän. Ev. via vänner i Blekinge. Tre veckor Bohuslän. Får olika besök av fina vänner. Sen åker jag och jobbar en vecka i Sthlm medan resten av teamet kör en fjärde vecka. Jag kommer tillbaka, plockar upp dem och åker tillbaka till Skåne. Turar till Helsingör en dag. Solrosen och jag får vår julklapp i form av barnfri middag och övernattning. På vägen till Stockholm kör vi Kolmården.

Andra planer: läsa läsa läsa för jag är i ett läsflow. Vann en bok i Lunds universitets alumnitävling idag - blev glad som ett barnkalas!

Hur det blev: Ganska precis som tänkt. Ohyggliga utgifter för bilen som krånglade gav mig dock ångest jag inte hade räknat med. Inget Blekinge blev det. Många lästa böcker blev det. 
Hur länge ska du vara ledig? 

5,5 veckor.


Hur det blev: Det var jag. Det kändes länge men väldigt skönt. Jag var inte det minsta rastlös som jag trott.
Vad ser du mest fram emot?
Att vila, koppla bort jobbet, få energi. Läsa. Se utöver fjorden från kökssoffan i stugan. Springa sisådär varannan dag/kväll.

Hur det blev: Jag kopplade av. Läste. Sprang dessvärre bara tre gånger. 
Vad kommer du att köpa inför semestern?
Köpte nya shorts och fladdriga byxor härom veckan. Kanske köper nåt slags iphonehållare för löpning också.

Hur det blev: En iphonehållare blev det. Ännu inte välanvänd. Köpte långbyxor till barnen där i början när det var kallt och vi bara hade packat med tunna byxor. 
Kommer du att bli brun?
Nej, men kanske rosa och fräknig.

Hur det blev: inte särskilt brun. Ganska rosa och fräknig.
Vad kommer du att äta?
Skaldjur i Bohuslän. Sallader med ostkuber. Tårta/paj. Blåbär.

Hur det blev: Massor av ovanstående men inte lika mycket skaldjur som jag trott kanske. Desto mer lösgodis. Jag detoxar mig från det nu.
Vad kommer du att dricka?
Kolsyrat vatten. Saft. Iskaffe.

Hur det blev: Inte så mycket iskaffe som jag trott men vanligt kaffe. Och te. Mer vin än jag trott. 
Vad kommer du att ha på dig?
Shorts, linne/tshirt och birkenstocks.

Hur det blev: Som väntat. 
Det här lyssnar jag på i sommar:
Ljudböcker, podcasts, sommar i P1.

Hur det blev: Som väntat.
Hur kommer du att göra dig illa?
På myggor och fästingar.

Hur det blev: Bara nån enstaka fästing. Men jag skrapade knäet och låret på snäckor en stege på bryggan.
Vad oroar du dig för?
Att bilreparationen blir så dyr att vi måste lägga massa sparpengar på den. Att barnen ska skada sig. Att solrosen och jag ska tjafsa om sånt som sömn, matlagning, passa barnen vid brygga/grill/annan fara.

Hur det blev: Vi tjafsade oerhört lite. Nästan ingenting faktiskt. Ofattbart harmoniskt. Flera gånger när jag t ex instagrammade tänkte jag att "oj, nu tror folk att jag lägger ut idylliska bilder men mörkar gnäll och bråk - fast jag har ju på riktigt inget gnäll och bråk att visa". Mycket lyxigt och fint. 
Hur kommer du att minnas din semester sedan i september?
Som att den gav energi och fina minnen. Som att den känns längesedan. Som att jag "lived the dream" i många avseenden pga är privilegierad, har haft tur samt gjort ett par drag som visade sig vara smarta och fördelaktiga när det kommer till sommar. Har många semesterdagar, har ännu fler sparade dagar och massor med föräldraledighet kvar t ex. Och tillgång till stor, fin sommarstuga plus god ekonomi gör att jag sannolikt behöver oroa mig minimalt för den där bilreparationen egentligen. Bara lyxen att äga en bil som i princip bara används för utflykter och semester gör ju att jag kan sälja den och spara pengar framöver om det skulle krävas.

Hur det blev: Jag minns den som jättefin och minnesvärd. Som att vi tyvärr hade lite sämre väder än många andra pga var vi befann oss. Så jag vill väldigt gärna ha en solsemester att se fram emot i vinter. Jag minns Es mod och styrka att gå i simskola i våtdräkt fyra veckor i havet oavsett väder. Jag minns att S blev tre år och stor, klok, frågvis, medveten och rolig att hitta på saker med - även om han också är en badkruka. Jag minns hur mycket jag njöt av att vara med mina barn och kände mig kär i dem och ibland ville hänga med dem, bara dem, och inga andra. Jag minns solrosens och mitt teamwork och våra kvällar med bok, film, godis och att jag citerade boken Maken och frågade honom om han vill gifta sig med mig och att han sa ja.

Thursday, August 18, 2016

Tre år med lillebror

Tre år har vi haft våran lillebror i teamet. En lillebror som tillför oändligt mycket kärlek, glädje och alldeles egna perspektiv på livet och världen. Häromdan var han på treårsbesök på BVC. Han pratade hela vägen dit. Och hela vägen hem. Men där ville han helst inte säga nånting.

Sam kan vara lite avvaktande ibland. På badhuset ville han inte bada för "det är för mycket vatten för mig". Plötsligt en dag vågade han och sa stolt "det funkade för mig idag". Det tog lång tid innan han vågade åka traktor med morfar. Nu gör han det och säger "jag är modig". Sam hade aldrig nån fas där han kallade sig själv Sam. Han har sagt "jag" sedan han började prata. Men han säger ibland om saker att de är "Sams". Överlag har han numera mycket att säga, både till andra och sig själv när han leker med legot och bygger torn:

Var ska apan vara? Den kan sitta där. Den ska äta fisk. Men giraffen då? Den får inte plats.

Frågor till andra handlar ofta om vem saker tillhör. Är det där vår fågelholk? Är det mina godisar? Eller om vad som är möjligt. Kan barn åka i den där bilen? Varför får jag inte åka den orange traktorn med sprutan?

Fortfarande är snuttarna Sams bästa kompisar. Lante, Schaffen, Ninni, Bäbä och husmusen. Han älskar att ligga och känna på dem och mysa. Napparna är med men vi har börjat prata om att göra oss av med dem. Sam är kanske inte helt övertygad men vi jobbar på det. Blöjorna tog vi farväl av helt och hållet i somras. Sam hade bett om att slippa på natten tidigare men vi andra var inte med på tåget. När vi gav med oss gick det kalas direkt. Två futtiga gånger har han kissat i sängen på två månader.

Sam älskar att få vara med i teamet, att känna att han ingår och har något att tillföra. Han vill vara med sin syster jämt och helst inte skiljas åt på dagarna på förskolan. Till skillnad från henne är han dock närmast omutbar och omöjlig att förhandla med om sånt som att "ta tre skedar mat till" eller "borsta nu tänderna så får du välja bok sen". Ingen älskar äppeljuice lika mycket som Sam, brukar Edith säga, men när det kommer till att prova ny mat är han nästan aldrig intresserad. När vi var i Helsingör på semestern köpte vi röd pölse på båten. Sam knep ihop munnen. När vi hade slutat truga sa han: "Korven är svinäcklig".

Sam, Samuel, Snabel. Du ger oss goda skratt, varma kramar, kloka frågor och massor av kärlek.

Friday, July 29, 2016

Iakttagelseförmågan strikes back

Edith, hur är mamma?

Edith: Hon är så här: nu ska ni gå upp, sitt ner, stå inte, nu ska ni gå, skynda er, vänta, vänta vid bordet tills alla är klara.

Hur är pappa då?

Edith: Han är mer vanlig.