Wednesday, June 29, 2011

Tacka Gud för taxichaffisen Ali!

Diagnos: svettig å sunkig å luktar kräk.

Underbart med taxi. Service å hittade själv. Kom fram samtidigt som flygpöbelbussen. Krångligt specialbagagera vagn med bebis i famnen. Jobbigt ta av sele å sandaler å dona cheetahn i säkkontrollen. Fräscht med mina smutsiga fötter på golvet där.

Nu vid gaten i god tid.
Diagnos Cheetahn: lugn som en smultronspäckad filbunke. Men med pikant kräklukt.


- Posted using KIP phone

Det går inte precis bra nu...

Cheetahn spydde ner klänningen när jag låste ytterdörren. Torkade av i hissen. Tbanan krånglade. Kö. Missade flygbussen. Den körde förbi nosen på oss. Hade ingen marginal.

Taxi kurir:
- det kostar 100 kr extra för bilstol.
Jag:
- det får kosta vad det vill bara det kommer en bil nu.

Så här står vi i Alvik å svettas.



- Posted using KIP phone

Tuesday, June 28, 2011

Vissa dagar å andra dagar

Vissa dagar skulle jag uppgivet ha skrivit:

Hur många gånger ska jag behöva lyfta tillbaka bebisen från golvet till filten? Varför leker hon inte med myskatten?


Idag skriver jag:

Det finns inget jag hellre vill än att sitta på köksstolen med kaffekoppen å titta på bebisen som målmedvetet ålar sig från filten till golvet. Bebisen som ratar myskatten å älgen å spegeln å i stället leker med en ballongvisp från kökslådan.

Jag ska lyfta tillbaka henne till filten om å om igen. Lyfta så länge armarna orkar. Å lyfta när armarna ledsnat. Å jag ska låta henne vistas på hårda golvet å ta emot när hon slår sig.

Thursday, June 23, 2011

Arbetsterapi

Flaggspel till cheetahns namnfest. Det tog lite tid å tålamod å mindfulness men till slut så!


- Posted using KIP phone

Monday, June 20, 2011

Om det var nån som inte var övertygad om att aborträtten bör vara generös

Då är det bara att läsa om vad män är beredda att göra.

Tyckelityckande

Vad jag tycker om det här?

En del av mig tycker att jag inte ska tycka nåt alls. Att det är upp till den som står inför valet. Fast så är det ju inte enbart, det är också en politisk fråga, en som vi måste ha lagar å rutiner för å en som kanske alla borde ha en åsikt om. I humanismens namn eller nåt sånt.

När jag var gravid i vecka 20ish kände jag bebisen sparka, hade blivit lite rund om magen. Då tänkte jag att det var jättekonstigt att jag faktiskt kunnat göra en abort så sent. Sen tänkte jag om.

För jag hade ett efterlängtat barn i magen. Å jag vet att om jag blivit gravid i en helt annan situation i livet skulle haft helt andra känslor inför att bli förälder. Å kanske valt annorlunda. Jag tror inte att det på nåt sätt varit ett enkelt val så sent men faktum är att det finns graviditeter som upptäcks väldigt sent å som kommer väldigt olägligt av olika skäl. Skäl som ingen mer än den berörda har med att göra. Vilken tur att det finns mer än olagliga alternativ för den som behöver dem!

Friday, June 17, 2011

Ett litet steg för mänskligheten

Anna skrev om samma sak som jag tänkte på idag. Hur kul det är att ungarna utvecklas! Träffade en nyfödd igår. Ljuvlig förstås. Men samtidigt kände jag att jag absolut inte skulle vilja byta. 4,5 månaders Edith är så himla mycket roligare att umgås med än t ex 2-månadersvarianten. Å den i sin tur bjöd på betydligt mer underhållning än det nyfödda cheetahknytet som ammade å ammade å ammade.

Mitt minne av första tiden är hur jag satt på ett å samma ställe i soffan med bebisen liggande på amningskudden framför. Somnade hon å jag försökte resa mig vaknade hon å skulle äta mer. Korta stunder låg hon ensam i sitt baby nest. Kvinna fick väldigt lite respons på nånting vi gjorde eller sa. Det må ha sin charm. I begränsad mängd. Men nej, inte 24/7. Det finns ingenting jag gillar att göra dygnet runt. Ingenting.

Så visst.  Jag kan bli nostalgisk vid tanken på den där alldeles nya Edith. Å jag vill absolut ha flera barn om det går. Men i ärlighetens namn, om nån annan kunde ta åtminstone hälften av den där nyföddhetstiden skulle jag inte banga att skriva kontrakt. Jag är hundra på att all utveckling är av godo även om den förstås inte ska stressas fram. För en rastlös själ som min är det mindfulnessövning nog att betrakta å vägleda övningar såsom hur Edith försöker knäcka koden till att stoppa tillbaka nappen hon just spottat ut.

Thursday, June 16, 2011

Hissen Gullmarsplan

- Åh, vilken söt liten i vagnen. Jag har inga egna tyvärr. Men jag jobbade med små. På dagis å fritids. Fick diskbråck år 2000. Så nu jobbar jag inte längre. Ha en riktigt bra dag tjejen!

Jag är på väg ut ur hissen men stannar, vänder mig emot mannen som saknar flera tänder, som är alltför överförfriskad, som inte lär återkomma till nåt jobb hur fint diskbråcket än läker. Och jag menar det som jag sällan menar det när jag säger:
- Du med, ha en fin dag.

Wednesday, June 15, 2011

Oh sweet morning

Kissa bredvid blöjan i spjälsängen. Å i vuxensängen. Kräkas på mamman precis när hon klätt på sig. Å på sig själv. Precis efter att mamman kraschat ett glas i köksgolvet.

Tuesday, June 14, 2011

Mer om det här med maten vi äter

Det må vara en tillfällighet men i mitt jobb möter jag massa människor som jobbar med folkhälsofrågor i stat, kommun å landsting. Hur kommer det sig att de så ofta är så feta? Slumpen? Kanske.

Jag misstänker att de äter maxdosen smörgås i enlighet med Konsumentverkets menyförslag (som jag skrivit om i annat sammanhang tidigare). Fabrikslagade fiskbullar å rösti. 39-165 smörgåsar med MARGARIN. Det är axplock från menyn som numera tyvärr verkar vara borttagen från myndighetens hemsida. Ska råden kanske revideras?

Margarin över min döda kropp

En av förskolorna nära oss serverar barnen sodexhomat. Det ryktas att ungarna får margarin å mjukost. Å på vissa ställen kör de tydligen Nordkoreatema hela året å svälter ungarna.

Lejonmamman i mig börjar genast fundera på om vi kan paya extra för att Edith ska få riktigt smör, svenskt kött å närproddade grönsaker på sin tallrik. Som om det skulle lösa nåt. Ledsnar av själva tanken av att Edith sitter å smaskar kravmärkt lamm medan Kalle bredvid käkar varmkorv. För att hans ensamstående farsa inte har råd med extravaganser. Å ungar är ju ungar; Edith skulle säkert vilja byta sig till en hot dog med mer tillsatser än kött.

Jag minns inte vad vi åt på mitt dagis (ja, det hette dagis då är jag ganska säker på). Jag gick där 1984-86ish. Däremot minns jag maten hos dagmamman som jag gick hos dessförinnan som fantastisk. Å så minns jag de följande årens skolmat som vedervärdig. Kan fortfarande känna smaken av torrt knäckebröd med ljummet margarin på i munnen. Det som jag åt för att bli mätt nästan varje dag i nio år. Verkar fortfarande inte vara jättebra på det där stället.

Nej, jag är inte traumatiserad, går inte i terapi. Men det var först när jag tjatade mig till vegetarisk mat på gymnasiet som jag började äta till nån reda alls. Å först när jag flyttade hemifrån å fick välja själv som jag faktiskt började uppskatta mat. Nu älskar jag mat. Snålar aldrig på det området. Hellre bra mat å ingen ny soffa. Hellre bra mat å ingen bil. Hellre bra mat å en semesterresa mindre. Hatar att behöva kasta mat (det gör ont i mig när Edith inte äter upp sina smakportioner eller dricker upp sin mjölk).

Så nej. Jag kan inte med gott samvete sätta Edith på sodexhodiet. Måste sålla bort alternativen som inte har ordentligt lagad mat.

Mer om det här med förskola

Vem är Edith? Hon är 4,5 månad gammal nu. Jag märker att hon är harmonisk, lättroad å enkel att ha att göra med. Hon har aldrig skrikit längre än nån kvart, å då alltid för att hon varit hungrig å vi inte fattat det. I jämförelse med andra jämnåriga tycks hon hålla jämna steg i det mesta. Hon är kanske lite mer "fysisk" än många (stark i ben å armar, rullar å ligger mer på mage) men gör samtidigt mindre ljud/"pratar" än vissa.

Av detta drar jag mycket få slutsatser. Jag skulle kunna läsa in hur mycket som helst om jag ville. Edith blir nog gymnast. Eller fotbollsspelare. Eller brottare. Hon blir nog inte så verbal. Antagligen blir hon en kritisk person. Rastlös till sin natur. Å annat yada yada.

Jag är nyfiken på vem hon kommer att bli, vilka intressen hon utvecklar. Jag hoppas att vi kan stimulera henne att vara nyfiken utan att styra hennes val i allt för hög grad.

Så är det det där med att välja förskola igen. Vem kommer Edith att vara i gruppen? Den tysta? Den mobbade? Den som styr och ställer? Den som alltid äter upp? Den som inte kan skilja på B och D? Den som bits? Den som vill sitta i personalens knä? Den som klättrar högst? Den som avbryter? Den som tappar balansen? Den som petar i maten? Den som tvingar nån annan att äta mask? Den som vill sitta ensam och läsa? Den som alltid vet svaret först? Den som alltid kommer sist?

Vi har ännu ingen aning. Det är ointressant att gissa. Jag hoppas bara innerligt att hon hamnar på ett ställe som förmår tillgodose Ediths behov oavsett vilka de är. En förskola med personal som är aktiv, som kan ta tillvara de styrkor som just Edith har å hjälpa henne att utvecklas på områden hon är svag.

Det är så mycket politik det här. Våra skattepengar. Hur de används. Vad vill vi ha för samhälle? Om vi inte på förhand vet vem i gruppen vårt barn är, vad vill vi då att det ska finnas för utbud?

Förskolekö

Det är dags att köa. Vi får välja max fem kommunala förskolor (jag skrev dagis, suddade, skrev förskola) att stå i kö till. Edith ska börja nästa år i augusti är det tänkt. Ändå känner vi oss långt i från säkra på att faktiskt få plats på nån av dem vi önskar. Eller ens i närheten av där vi bor. Så är det i det så kallade valfrihetens Stockholm.

Jag är helt säker på att utbildad personal kommer kunna stimulera Ediths utveckling å lärande bättre än jag själv i längden. De jobbar ju med det. De har betalt (om än inte så mycket...) för att göra det. Dessutom sa nån att det vi vuxna ser i en förskolemiljö (trist, trångt, mörkt osv.) inte alltid uppfattas på samma sätt av våra barn. Så trivs Edith är det kanske good enough.

Men, nej, samtidigt har jag en klump i magen. Kommer min lilla cheetah att bli utsatt för sånt här av personalen? Ska hon behöva känna så här i relation till sina så kallade kompisar? Ska jag behöva bli den obekväma bitchmamman som opponerar sig på föräldramöten, ställer till scener å som det pratas bakom ryggen om?

Jag kan inte veta nåt av det där ännu. Ingen idé att ta ut varken seger eller förlust i förskott. Tänka positivt (klyschigt, jag vet) är nog bäst. Tänka att det kanske finns såna som jag som jobbar där. Att utvecklingen går framåt.

Friday, June 10, 2011

Tidning für alle


Ellen uppmärksammade mig på att det faktiskt finns - well, fanns - alternativ till könsstereotypa å rasistiska tecknade serier för barn. Jag hade aldrig hört talas om Tivoli förut. Men nu har jag signat upp mig å en prenumeration i händelse av att tidningen återuppstår. I förebyggande syfte. Gör det, du med. Annars kan din unge ju läsa sån här skit när hon lärt sig läsa:

"Julia speglar allt som händer i en ung tjejs liv och allt hon är intresserad av, från idoler, musik, skönhet och mode till djur, pyssel, recept och aktuella reportage."

Hello palsternacksmos!

Edith var inte jätteförtjust i dig. Men det blir hon säkert om vi fryser dig i fiskform.


- Posted using KIP phone

Thursday, June 9, 2011

High maintenance

När jag tittade tillbaks på cheetahn igen efter att ha skrivit förra inlägget hade hon:
- kissat på den plastade frottén
- rullat från mage till rygg till mage ut från frottén å filten till golvet
- kräkts på golvet

Hon pruttade precis högt som en vuxen. Fattas bara att...

Note to self: ABSOLUT INTE blogga om min unges bajs!

Fullmåne?

Jag: Ska du inte följa med pappa å jobba idag, Edith?
Solrosen: Åh så söt hon är nu, kolla. Jag kan inte ta nåt så fint ifrån dig.

Inte för att han kan ha bebis på jobbet, men ändå.

Nu ligger ungen naken å kräks på sitt leksaksäpple å suger på gosedjurshunden Gun. Ler så fort jag tittar dit.

I natt, undrar  ni? Vaken 1.30 - 03. Varm å arg. Sparkades i sömnen när hon väl sov. Lyckades pricka in att ligga så att hon sparkade mig på snittärret. Rev sig själv å mig. Spottade ut nappen. Åt ungefär en gång i timmen.

Jag. Är. Så. Trött.

Wednesday, June 8, 2011

Onsdagsnöje

På Ikea. Ungen kräktes på golvet. Å min fot. Prylar för 1500 spänn. Blev 1000 efter familyrabatt. Nöjd som få.


- Posted using KIP phone

Saturday, June 4, 2011

Nytändning på fotofronten

Var på det här häromdan. Tänkte att jag skulle återuppta mitt fotograferande å föreviga Ediths framåtskridande mer än med iphonen. Vi körde varken naket eller bikini på plåtningen. Men visst måste tummen upp betyda att hon är garanterad en modellkarriär som kommer göra hela familjen ekonomiskt oberoende?

Sånt vi sysslar med klockan 3.32

Hör hur liten cheetah mjauar bredvid. Drar henne intill mig för att ge mat. Känner hur hennes rygg är kall. Å blöt. Blöjan har åkt ner i sömnen. Kiss i sängen. Tackar herren för plastad frotté. Solrosen bäddar om. Jag byter blöja å pyjamas till gallskrik. Liten cheetah får äntligen mat. Hungrig som en varg. Äter två tuttar. Jag kan inte somna om.

Friday, June 3, 2011

Det kom lite emellan

Ett 60-årskalas å ett bröllop på andra sidan Sverige.
En kurs jag försöker snabb-ta poäng i men tyvärr nog inte kommer hinna med - men åtminstone lär mig massa i inför hösten då jag nog kan ta poängen.

Den här veckan har jag dessutom hunnit vara odefinierat uttråkad å rastlös mest. Solrosen har jobbat massa övertid. Tillåmed igår på röda dagen. Å idag. Ledig t o m tisdag nu i alla fall. Skönt. Imorgon ska jag få sovmorgon.

Har aktiverat mig i köket å kokt två sorters rabarbermarmelad å varit effektiv med kursgrejen samt hängt med massa folk i alla fall. Men har den där rastlösa känslan av att vilja åstadkomma nåt mer, prestera, fått gjort saker. Hemmet kaosigt. Tvätt överallt. Trasig symaskin som väntar på att lämnas på lagning i köket. Resväska som ska till källaren i hallen. Borde röja. Men vill göra "viktiga saker". Vad nu det är. Vad är vikigare än liten cheetah liksom? Egentligen.

Men jag är en kass heltidsmamma. Jag lovar, jag skulle vara en mkt bättre förälder om jag gjorde annat några timmar om dagen.