Friday, December 31, 2010

2010 according to KIP

1.Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jajamensan, massa vuxensaker som att bli sambo i en samägd lägenhet, skriva testamente och så bli på smällen förstås. Åkte längdskidor. Körde Tjejvasasträckan om än ej på tävlingsdagen. Vägde mer än 58 kg.

2.Höll du några av dina nyårslöften?
Ja. Att välja mina strider. Jag har helt enkelt valt att välja bort många potentiella såna.

3.Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja flera. Och 2011 kommer det bli ännu fler. Babyboomen tycks ha kommit för att stanna.

4. Dog någon som stod dig nära?
Katten Svante.

5.Vilka länder besökte du?
Alldeles för få. Thailand och Spanien. Mellanlandningen i Helsingfors räknas väl inte men jag kände i alla fall Finlandsatmosfär och påmindes om att det är dags att åka dit snarast möjligt.

6. Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011?
Jämställdhet - i vanlig ordning. Att vara ekonomiskt oberoende. I övrigt har jag i princip allt jag behöver. Prylar har jag så det räcker å blir över.

7. Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
1 april.

8. Vad var din största framgång 2010?
Att utan större ansträngning låta bli att falla i potentiella samboskapsfallgropar såsom överdriven gnällighet, städtjat, ekonomitjafs eller sextristess. Vardagsjämställdheten funkar än så länge fint och solrosen påpekade häromdan att jag verkade lugn å nöjd i frågan.

9. Största misstaget?
Inga jättestora tror jag. Hänga en tavla klumpigt så att den kraschade kanske. Å varje gång jag åkt X2000 istället för att flyga förstås.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Ja. Tacksamheten över att ha återfått lukt- och smaksinne från förra året håller dock i sig.

11. Bästa köpet?
All god mat. Livet är för kort för att äta äcklig mat - och ja, sån finns. Solrosen bär hem och lagar finfin mat åt mig mest hela tiden. Det ÄR totalt sett billigare att äta kalvrullader i madeirasky än big mac, säger han. Jag håller med.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Lägenhet, möbler, småcheetahprylar. Mat är också en stor post.

13.Gjorde någonting dig riktigt glad?
Min chefs utomordentliga förmåga att läsa tankar och känsla för mina behov av utmaning på jobbet. När lilla cheetah började sin boxningsträning.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
Klassiska cheetahsånger som lilla cheetah akta dig, imse vimse cheetah, fyra tassar och en svans, knocking on mammas bullis.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Mer harmonisk på det stora hela tror jag. Fast kanske var jag generellt gladare å mindre allvarsam 2009. Solrosen skulle nog säga det med tanke på hur mycket jag trots allt gråtit under 2010.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Rest. Gått på bio. Motionerat. Orkat mer i allmänhet.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Ätit onyttiga saker.

18. Hur tillbringade du julen 2010?
Med solrosens familj.

19. Blev du kär i år?
Blev och blev. Jag fortsatta vara.

20. Favoritprogram på TV?
Mad men.

21. Bästa boken du läst i år?
Stalins kossor.

22. Största musikaliska upptäckten?
Njae, ingen särskild tror jag.

23. Något du önskade dig och fick?
Ett pannkaksjärn. En lägenhet med diskmaskin.

24. Något du önskade dig men inte fick?
Avskaffande av reavinstskatten. Utrotning av ormar.

25. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Höll hov i farfars hus i Skåne för släkt och vänner. Självklart med en frågesport om mig själv som inslag under kvällen.

26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Jämställdhet. Slippa tråkigheter, oro och motgångar. Slippa betala reavinstskatt.

27.Vad fick dig att må bra?
Solrosen. Frikadeller i tomatsås.

28. Vilken kändis var du mest sugen på?
Ingen.

29. Vem saknade du?
Många i Skåne som jag gärna träffat oftare.

30. De bästa nya människorna du träffade?
Jag var nog ovanligt asocial 2010. Kan inte komma på nån.

Saturday, December 25, 2010

Julgrisen

Som om det inte skulle räcka med ryggontet, skinkontet och brösten som växt ur e-kupan har nu mitt huvud börjat ta sig oanade proportioner som dessvärre fångats på bild denna jul. Länge leve retucheringen.

Jag ser ut som en julgris i min rosa klänning. Plufs plufs - till följd av glufs glufs av knäck, kola, vörtbröd, ost och sannolikt även en dos av det välkända preggovattensamlandet. Kvinna skulle lätt kunna tro att det är jag som tagit tabelras på sillsalaten...

Wednesday, December 22, 2010

Male bonding när den är som sämst

"Vi hade en idé om att alla ta in en hemlig gäst vardera"
Nu förtäljer förvisso blogginlägget inte vem Schulman bjöd in. Men att nån skulle ha kommit på tanken att bjuda in en kvinna...neeehhh....

OM det visar sig att Schulman gjorde det? Cred åt honom i så fall, mycket cred. Men jag skulle inte sätta mina julklappar på det...


Jag gillar för övrigt i princip allt jag läst som Ranelid skrivit. Men det är inte samma sak som att gilla att lyssna till honom. Jag är så trött på resan mellan ögat och hjärtat, den havande kvinnan och landet du, landet jag och havet oss. Kom med nåt nytt nu. Vi har hört det där till leda.

Nästan alltid när jag hör en författare tala blir jag förvånad. Du gjorde dig bättre i skrift, tänker jag besviket. Shut up and write, ungefär.

Det finns säkert fler. Men spontant slår mig endast ett enda undantag som briljerar också i tal: Märta Tikkanen.

Sunday, December 19, 2010

Jag har inget att prata om

Jag kan inte påminna mig om att ha haft nån form av sex emot min vilja. Det är inte samma sak som att jag inte ångrar vissa saker. Vissa erfarenheter kunde jag varit utan. Som en hel del såna här. Å jag önskar att jag insisterat på kondom oftare (läs: typ nånsin, kan bara påminna mig om att jag gjort det två gånger).

Ungefär som att det inte behöver vara mer traumatiskt än:

Det gjorde ingen skada, men det gjorde ingen nytta.
Och även tomma nätter följs ju av en dag.



Däremot vet jag att jag tänkt varför slog eller våldtog du inte mig istället när jag blivit utsatt för lögner och svek. Det gör mig fortfarande ursinnig att folk säger bullshit som "ta det inte personligt" eller "alla måste ju få välja" när nån just tagit ifrån MIG MIN rätt att välja. Jag står fast vid att det hade varit något förlösande över blåtiror, ärr och blod.

Låt oss prata om det också.

Saturday, December 18, 2010

Monday, December 13, 2010

Käpp för gamla devilwomen




- Posted using KIP phone

Jag trodde sjuka småcheetahs på sin höjd fick feber å var mysiga å söta med en mugg blåbärssoppa i handen

"Jon, Kate och åtta barn" är en fantastisk tv-serie om en (av allt att döma hyfsat ojämställd) åttabarnsfamilj.

Jag ser fascinerat på de åtta bedårande söta barnen och deras gnälliga (men samtidigt tålmodiga) föräldrar. Som påminner mig om att lilla cheetah gärna får stanna där den är ett tag till.

Jag hade inte tidigare tänkt på att cheetahn på sikt riskerar:

- få vinterkräksjuka
- få huvudlöss
- få mask

Å jag är inte längre säker på att heltäckningsmatta är det bästa valet för cheetahrummet.

Thursday, December 9, 2010

Skräcken omvärderad och ändå värderad

Jag har redan skrivit om stora skräcken. Det är klart jag inte vill stå där på S:t Eriksplan på fredagsmorgnarna med kassarna å cheetahn.

Jag är en sån som helst har livrem och hängslen. Som vill försäkra mig mot det mesta och gärna ser att pappa tar besluten så att jag slipper och dessutom har nån att skylla på om det blir fel trots allt.

Därför förvånar jag mig själv att jag är så pass lugn vad gäller det här med solrosen och lilla cheetah. Jag har ju inga garantier för att solrosen inte ska vissna. Rent statistiskt - å jag tror inte på ett ögonblick att jag skulle vara mer speciell än nån annan å stå över just statistiken - är det mycket möjligt att vi kommer tröttna på varann, skada varann och inte vilja bo i cheetahlyan ihop mer. Å ändå är jag rätt lugn, rätt okej med det.

Alternativet vore ju att inte våga alls. Och att sitta som de inskränkta ensamma bönderna som söker fru (antagligen utan att ens få vara med i tv) vore ju långt mer deppigt än att faktiskt försöka vara lycklig, anstränga sig och satsa.

Med solrosen är min vardag så långt mycket finare än utan. Jag kan inte tänka mig att vara utan den. Så må vara hänt om den vissnar nån gång. Då hoppas jag ändå känna mig tillfreds med allt det fina som varit. Att det ska ha varit värt det. Att vi ska ha ansträngt oss tillräckligt. Att jag ska känna som jag gör nu för solrosen som solros: att solrosen är en av de finaste människor jag mött. Att vi har cheetahn och kan hjälpas åt att ta hand om den oavsett allt annat.

Jag uppmanar till läsning av fantastiska Lenas text:

Allt som en gång tar sin början måste inte ha evigheten som mål. Det som är vackert och underbart behöver inte fläckas av att en dag upphöra.

Kärlek är att sova bredvid ett preggo som snarkar som en elefant

Halsbrännan kommer och går enligt oförutsägbart schema. När den kommer på kvällen/natten är enda möjliga sovställningen på rygg med tre kuddar bakom huvudet.

Ryggen gör ont. Sjukgymnasten sa att jag är framtung och måste räta ut mig. Går so so med de tre kuddarna. Kvävning eller ryggont alltså. Det är bara att välja.

Tassarna är svullna å under vänster fot har jag konstant molande muskelkramp. Lägg upp benen högt i sängen lyder rådet. Svårkombinerat när huvudet också vill vara högt och ryggen vill att kroppen är så plan som möjligt.

Framtassarna då? De ska förstås också vara med och trilskas. Förutom att de är svullna å knappt går i skinnhandskarna längre domnar de och vill vara helt plana nattetid. Brukar funka om jag kan trycka in dem under kudden när jag ligger på mage/sida. Å just det ja, mage sida är i princip helt okombinerbart med ovanstående.

Ekvationen går inte ihop. Så. Den vanligaste kompromissovställningen blir på rygg med de tre kuddarna bakom nacken. Med benen uppe på solrosen som ligger på sidan vänd från mig. Med en filt över huvudet ner över ögonen så att nos å mun ändå får luft.

Det var tydligen så jag låg i natt när solrosen spelade in snarkelefanttrumpetarljud som han hävdar kommer från mig. Charmigt. Solrosen säger också att jag är för tung att välta till framstupa sidoläge å att han dessutom är rädd att krossa lilla cheetah på kuppen om han försöker.

Och allt detta till trots påpåekar solrosen ändå att vår 140-säng är alldeles lagom å att vi alltid ska sova under ett och samma täcke. Sådeså.

Wednesday, December 8, 2010

Tant förfäras

Solrosen behöver vinterskor. I affären spelas musik. Jag må ligga efter i musikbevakningen men kan inte låta bli att tappa hakan av en text som den här:

I wanna boom bang bang with your body yo
Were gonna rough it up before we take it slow
Girl lemme rock you rock you like a rodeo
Its gonna be a bumpy ride


Det påminner om den gamla vidriga:

Hit me with your rhythm stick, hit me, hit me
Je t'adore, ich liebe dich, hit me, hit me, hit me


Förväntas jag bli mer benägen att shoppa skor av sån här shit?
Ken Ring är ju rena rama poeten i jämförelse.