Friday, March 30, 2007

dagens ungdom

Inget sex på ett helt år, då är kvinna tomte. Det var så det sades mig för några år sedan. Har det gått ett år får kvinna ha tomtefest för sina vänner och bära luva på huvudet (jag har även hört varianten med dumstrut), oavsett om det är mitt i sommaren eller påsk. De som kommer måste ha med tomtegåvor. Huruvida det är positivt eller negativt att vara tomte låter vi vara osagt. Själv blev jag en gång tomte. Jag hade inte fest, men skojfriska anonyma firare stoppade en uppskattad tomtegåva i mitt brevinkast.

Senare har jag stött på andra varianter på tomtefest. Till exempel att den som varit utan i ett halvår blir nisse och att kvinna innan dess samlar luvor, en för varje kalendermånad.

Häromdan fick jag av en yngre djävulskvinna lära mig en ny variant: ha en älg på balkongen. Det ska stå för en månad utan sex, dock ej kalendermånad, utan exempelvis från den 14e till den 14e. Huruvida älgar är positiva eller negativa förtäljer inte historien.

Thursday, March 29, 2007

djävulskvinnorna - i den ryska björnens tjänst

Djävulskvinnorna kommer inom kort att kontakta sina ryska stödtrupper och ansöka om att få ta över de aktuella passen. Vi skulle betrakta det som en ära. Är det någon som inte vill ha sin pension tar vi för övrigt tacksamt emot avin med fullmakt för uthämtning.

Tuesday, March 27, 2007

normer och strukturer? vad fan är det?

i söndags, lite lagom seg och bakfull, låg jag i soffan och kollade på lite TV-serier.

I en av serierna kunde följande (fritt översatt) konversation höras:
___

Mannen: Har du några tips på bra lunchrestauranger?
Kvinnan: Varför vill du veta det:
M: K vara bra att veta i framtiden för eventuella affärsluncher i framtiden
K: Ok, XXX är bra
M: Tack, har du några tips på romantiska restauranger?
K: Varför vill du veta det, det var ju affärer du ville göra?
M:Ja, men kanske att min affärspartner vill ta med sin fru på en romantisk middag senare på kvällen.
____

Say no more.

För affärpartners, de är alltid män. Eller?

Saturday, March 24, 2007

Duktiga flickor och pojkar

Har följt debatten nedan under veckan men inte hunnit kommentera förrän nu.
Mest spännande är smygduellen om vilket uttryck som är lämpligast som tredjepersonsuttryck. Hur som helst.
Skolan var det ja.
Jag tillhörde de som snackade mest i klassen (inte helt otippat kanske). Istället för att hjälpa dom andra i klassen när jag var klar med mina uppgifter, vilket hade varit ädlast, satt jag gärna och störde de andra istället. Fröken efter fröken konstaterade att min klass var den jobbigaste i hela skolan - "eftersom tjejerna också pratar så mycket i den här klassen"...herregud alltså. Och också ett kanske omedvetet, dock effektivt, sätt att trycka ner oss brudar som inte betedde sig enligt könsrollsmönstret. Alltså lärde jag mig tidigt var gränserna gick.
Och att tjejer startar från en helt annan punkt på banan än killarna. För mig är det inte en diskussionsfråga utan ett vedertaget faktum.
Nu när jag jobbar är detta ännu tydligare. Förra året hade mitt jobb en ung, manlig praktikant. Duktig och trevlig men totalt oförstående till varför det tex är viktigt att ha lika många män som kvinnnor i ett program. Samt varför det är bra om några har invandrarbakgrund (-"Kvotnegrer" kallade vi dom på journalisthögskolan, sa han och förväntade sig att jag skulle tycka det var kul...).
En lång sportkille, pluggat ekonomi på universitetet, uppväxt i övre övre medeklassförort, bostadsrätt i innerstan (som föräldrarna köpt). Har aldrig blivit diskriminerad och förstår inte heller vad det innebär. Bra journalist- men inte bättre än ett dussintal tjejer jag jobbat med.
Och vad tror ni händer? Jo han får jobb på en av de arbetsplatser där flera av dessa duktiga tjejer jobbat (inte jag dock). Och trots att han inte är bättre än dom så får han inom ett halvår jobba som producent. Nåt som ingen av mina gamla kvinnliga kollegor aldrig erbjudits. Men kompetensen i detta fall värderades annorlunda. Tilläggas bör att denna kille ser ut som en yngre version av de gubbar som redan jobbar där - tunt hår och manchesterkavaj....
Och trots att jag vet att det är så här det funkar i arbetslivet, att jag alltid kommer få springa dubbelt så fort som såna som han för att hålla jämn takt så tillbringar jag ändå alltför mycket tid på att störa mig på detta fenomen istället för att skita i det och jobba på. Men det är bara så jäkla orättvist, patriarkatet..

Friday, March 23, 2007

Lön, makt och marginalisering

Debatten växer och växer. Devil women like a lot. Men det är läge för ett nytt inlägg på ett tema som kommenterades.

Det kan vara ett sätt att se till att helt enkelt bli bättre än dem som kvinna motarbetar. Men när strukturerna ser så ut att jag helt enkelt från början har en annorlunda utgångspunkt, andra villkor att starta från och arbeta med, hur gör jag då?

Jag har fitta och har sedan dagisåldern placerats bredvid de stökiga pojkarna i klassrummet. Jag brukade slå en av dem med SAOL i huvudet när han störde mig. Vilket har gjorde rätt ofta. Jag är ytterst normalbegåvad vågar jag lova, men jag lärde mig under skoltiden att arbeta i hög ljudvolym under stress med många moment samtidigt. Jag LÄRDE mig att ha många bollar i luften, analysera omgivningen, läsa trots hög ljudvolym och att använda käften för att få ordet. De duktiga killarna brukade placeras i en egen bänkgrupp där de lugnt och avskilt kunde fokusera endast på sin egen inlärning. De brukade få räkna i extramatteboken.

Det fanns aldrig tid för någon lärare att stimulera mig att gå på de svårare mattetalen, förstå experimenten i kemi eller öva bollsport. Hur skulle det gått till? Jag jobbade ju fint klart med allt jag skulle, hjälpte de andra hinna med det nödvändigaste och läste sen en bok medan lärare och stödlärare hade fullt upp med att hjälpa dem som inte kunde läsa, dem som inte kunde svenska, dem som bara kunde slåss och dem som skrek "kom hit din jävla bög så ska jag slå ihjäl dig" till den kvinnliga matteläraren. Fastän jag var grym på att såga och hyvla hade jag syslöjd på högstadiet. Det var av självbevarelsedrift, för att få en paus från snubbarna "valde" jag att virka fast jag hatade det.

En sådan situation är inte ovanlig. Den hade inte ändrats när jag för några år sedan knäckte extra som lärarvikarie och första dagen fick ingående frågor om mitt sexliv från niondeklassarna. Att hålla samtliga elevers huvuden ovan vattenytan kunskapsmässigt och samtidigt lyckas uppmuntra de duktiga flickorna är en konst svår att behärska. Vad skulle det likna för prioritering att coacha såna som jag och inte Micke som inte kunde prata rent förrän på högstadiet?

Med den här illustrationen som bakgrund är det mycket enkelt att identifiera strukturer. Jag känner nämligen många som jag. Flickorna LÄR sig andra färdigheter än pojkar i skolan. Vi blir grymma på att läsa snabbt och effektivt, rodda praktiska prylar, jobba i stökiga miljöer och hantera många problem samtidigt. Snubbarna blir duktiga på att räkna, jobba intenstivt med ett problem i taget, klura på teoretiska frågeställningar och vana vid att få uppmärksamhet.

Sen kallar samhället det här för "läggning" och tror att det är naturligt att snubbar pluggar på LTH och brudarna är bra på humaniora och i vården.

Det är inget konstigt eller förvånande att en snubbe med en teknologexamen har dubbelt så mycket betalt som en samhällsvetarbrutta. Det är verkligen inget att lägga ner tid på att uppröras över. Olika sektorer i samhället finansieras på olika sätt och självfallet genererar mobilayateknologi på export mer kosing än rövtorkeri eller skattefinansierat, hälsoinriktat preventionsarbete.

Nu är jag 28 och grym på att käfta, läsa, skriva, analysera och strukturera. Däremot har jag glömt hur kvinna räknar ut volymen på en cylinder och kan inte laga en cykelpunktering.

Jag säger inte att vår mest aktive kommentator på bloggen har fel i att det kan vara en fruktbar väg att utmanövrera patriarkatet genom att bli bättre än det, jag tror tvärtom att det är en bra strategi på sitt sätt. Men det är fan inte lätt när gemene kvinna/man inte ser strukturerna utan tror och hävdar att alla tävlar på samma villkor. Vi behöver stödtrupper och nån form av förståelse för de olika positionerna vi startar från redan med tanke på vilka våra föräldrar är och på vilket dagis vi får gå.

Thursday, March 22, 2007

I sommar äter vi bara Siaglass, devilwomen!

Det är inte när GB lanserar girlieglassen med sminkpinne som jag blir förvånad eller upprörd. Visst, klart att jag tycker att det hade varit betydligt bättre om de lät bli eller åtminstone satte glitterpinnen på en grön bilglass i stället, men jag fattar att GBs marknadsföringsavdelning har gjort ett bra drag. Precis som en mamma krasst kommenterar på Sydsvenskans diskussionsforum kommer girlie att bli sommarens favorit i många familjer. GB kommer bli rikare och rikare och de ensamstående mammorna allt fattigare när kidsen (likt mig själv för ett antal år sedan) ligger på kioskernas golv och skriker sommarlovet igenom tills de får den rosa glassen och inte nån sketen vaniljpinne.

Jag vet att jag borde vara härdad av livet, erfarenheten att läsa på familjeforumet, diskussioner etc. Men vad som gör mig matt, matt matt är kommentarer som den här:

"Jag vet inte när det gäller andra men jag VILL att pojkar o flickor ska vara olika. Det är därför vi attraheras av andra könet, för att dom är olika oss killar, samma gäller för tjejer. Framför allt tycker jag om hallonglass och kommer att köpa den oavsett, dock kommer jag att låta bli sminket jag är ju trots allt en kille..."

Var fan ska vi börja? Vi tar det från början:

Det var en gång en social konstruktion...

(http://sydsvenskan.se/ekonomi/article226044.ece)

Tuesday, March 20, 2007

patriarkala attribut

patriarkatets främst attribut i bangla:

- kjol aka lungi
- blusliknande skjortor i syntetmaterial som med fördel både har pärlor och paljetter
- hålla handen
- pyntade jeans, givetvis stentvättade, och gärna med färgglada broderier
- halsduk runt huvudet a la påskkärring

ja visst måste det vara medfött att svenska pojkars favoritfärg är blå…

Monday, March 19, 2007

män, män, här var det män..

..var känslan jag fick när jag var på ett samtalsforum tidigare ikväll. en kvinna som moderator, MEN fyra, vita, heterosexuella män från typ 35 och uppåt några år som debattörer. jävligt jävligt sorgligt. det skulle varit en kvinna med också, men hon var sjuk. det är ändå inte ok. att diskutera främlingsfientlighet med fyra medelålders svenska gubbar??? i publiken då? jag gissar att det var en liten majoritet av kvinnor men av alla inlägg, hur många kom från kvinnor? inte många. jävligt jävligt synd. och jag då? sa inte ett knyst. jävligt jävligt synd. jag blir jävligt förbannad på mig själv för att jag håller käft. men strukturerna gör sig påminda.

I alla fall. jag har några godbitar från gubbpanelen denna fantastiska kväll som jag känner att jag bara måste dela med mig av:

*I utopimalmö om några år så rådet det slöjförbud. men tydligen inga andra typer av förbud av religiös karaktär. Så mitt blingblingkors kan jag ohotat fortsätta ha.

*det är bara "invandrarkillar" som kallar tjejer för horor. Att Filemon, Ibrahim, Awet och hela deras gäng kom från Eritrea vet jag men däremot undrar jag just var ifrån Carl-Johan, Fredrik, Daniel och grabbarna har kommit.

*att säga att alla vita heterosexuella män borde borde stå tillbaka på arbetsmarknaden under fem år är att uttala sig rasistiskt. Länge, länge har jag anat en ådra inom mig som jag inte riktigt kunnat definiera. Men nu vet jag, jag är ju rasist.

*kommentarer som "jag ska knulla din morsa" funkar inte i Sverige då det krävs ett patriarkat för att de ska få nån effekt. Det finns alltså inget patriarkat i Sverige, så kära systrar som skriver här, skildra gärna inte patriarkatet i Sverige, för det existerar icke. Jag åker själv till Amsterdam om några veckor, kanske att jag kan skriva mitt nästa inlägg då..

Kandidat till devilwomens fredspris?

Någon gång för ganska många år sedan såg jag en dokumentär på temat "skäggiga damen". Några år senare, på ICP, New York, köpte jag en nyckelring (från utställningen Women av Annie Leibovitz) med en av de personer som figurerat i filmen. Den är min finaste (möjligen ihop med Iprenmannennyckelringen som jag fått av mamma). Jag har den inte längre i vanliga nyckelknippan för jag vill inte riskera tappa den.

Tråkmåndag med mig själv framför tvn. En känsla av att Sverker tappat på sistone. Jag fängslas inte när han dissar sprutlackeringsföretag.

Däremot fängslas jag av Kobra - tema hår - som följer på Sverker. Jennifer Miller är, med stor sannolikhet den enda person (eller i alla fall en av få) som kallar sig 'performanceartist' som jag fortfarande känner funkar. När hon var 20 och hade utvecklat rejäl skäggväxt ville en läkare förklara tillståndet.

"I don’t think of it as a problem, so I'm not looking for a cause"
Sa Jennifer Miller.

Som om det inte räcker att hon vänder upp och ner på allt och det mesta genom at promenera längs en gata bor hon i Williamsburg.

Jag funderar på att ha lösskägg på nästa möte med den högskolestyrgrupp jag sitter i.

Sunday, March 18, 2007

Jag kan faktiskt vara trevlig, men jag väljer när..

Igår var jag ute. Och när jag står och ska hänga in min jacka i garderoben så kommer det fram en kille och beter sig jävligt äckligt. först biter han i min sjal som lite löst hänger vid min axel. jag blänger ganska hårt på honom, varpå han börjar kråma sig och dansa typ PÅ mig. Jag tittar på honom och säger, "detta är inte okej" och flyttar på mig, då säger det vidriga aset till patriark "men, för fan, slappna av och ha lite kul tjurkärring".

Jaha ja, så att när nån idiot jag inte känner något som helst intresse för kommer fram till mig och beter sig som ett as, ska jag bara stå där och titta på och ta emot. Och vadå, känna mig hedrad eller? NEJ. Visst kalla mig gärna en tjurkärring om det är det ni vill. Men nej betyder nej. Inte nu betyder nej.. och så vidare. Och jag har inget problem med att folk kommer fram och börjar tjata, men när okända människor börjar ta på mig utan att lägga av när jag tittar föraktfullt tillbaks och säger nej. Då blir jag jävligt förbannad, och då gnäller jag. Jag brukar inte våld, jag tror snubben igår ska vara jävligt glad för det.. Däremot försöker jag metodiskt förklara att nej, jag är inte intresserad.. det är ingen idé.

Men jag kanske ska bita ihop och le istället. För att inordna mig i nått jävla led eller?

Och jag vet att alla män inte beter sig såhär. Men likväl är det inte okej. Och alldeles för många såna här saker har jag sett andra vara med om, eller varit med om själv.

Gårdagens hjältinna är annars Mapei. Grymmare brud blir svår att hitta.

Jag blir så trött på bloggare...

..ja, fast inte på denna blogg förstås där jag härmed begår premiär. Hurra hurra!
Mitt första inlägg tänkte jag använda till att klaga på...just det, bloggar & bloggare (kasta sten i glashus är en av mina favoritsysselsättningar faktiskt).
Jo, så här var det: jag satt igår kväll hemma och drack drinkar i soffan i min lägenhet på söder tillsammans med ett gäng mycket kompetenta unga kvinnor med starka åsikter om det mesta. Nämnde i förbifarten denna blogg och att jag blivit inbjuden att delta. Varpå en hetsig diskussion utbryter i sällskapet om fenomenet bloggare - och om varför de tror att nån överhuvudtaget är intresserade av deras åsikter.
En av mina vänner hade fått ett mail av en kille i sin bostadsrättsförening där hans signatur längst ner i mailet även hade en länk till hans blogg. Så nu har hon tittat på bilder på honom från blöjåldern till bostadsrättsåldern. Bloggen inkluderar även bokrecensioner och annat som han verkar tycka är viktigt i livet. Vem bryr sig? frågade sig mitt sällskap av verbala kvinnor. Och varför ska JAG vara med på nån himla blogg egentligen?
Jag hävdade ju genast att det finns bloggar och bloggar och att vissa är roliga och andra bara narcisistiska men hade inga konkreta belägg för när en blogg går över gränsen och blir störig. Bara att det enligt min ovetenskapliga undersökning finns alltför många manliga bloggare som ger världen det som världen inte bett dom om. Precis som det finns för många män i den offentliga debatten utanför nätet som självpåtaget ägnar sitt liv åt att delge världen sina åsikter...jag har jobbat en hel del med att fixa debatter i radio och TV och kan efter många års erfarenhet tyvärr konstatera den gamla klyschan stämmer alltför väl att kvinnliga experter gärna hänvisar vidare till en man när man ringer och vill ha dom med i en debatt.."men jag känner mig lite osäker på det här...han är säker bättre"...har nästan ALDRIG fått den reaktionen av en man. "Nej du det där kan säkert min kvinnliga kollega bätttre"...när den kommentaren kommer nån enstaka gång så jublar jag alltid inombords. Eller när en kvinnlig expert säger "då har du kommit rätt. Jag är den som kan mest om det här i Sverige" likaså.
Hur som helst, denna av många män inkorporerade självsäkerheten att världen vill ha deras åsikter är så otroligt tydlig i bloggvärlden.
Tänker tex på min gamla psykochefs blogg (som jag inte tänker länka till här eftersom han då kommer hitta detta inlägg vilket jag inte vill eftersom jag då inte känner att jag kan spy galla på honom i fortsättningen..och han är ett ypperligt exempel på patriarkatets värsta delar som jag kommer återkomma till i ett senare inlägg...)., Hur som helst är den bloggen ett ypperligt exempel på en inte OK blogg utan snarare ett exempel på 40-årskris i fritt fall utan självdistans. Han skriver sina inlägg om trängselskatt och annat av honom utsedda Viktiga Ämnen som om han vore , ja typ partiledare, och inte en trebarnsfar som klär sig i coola T-shirts ihopp om att se yngre ut. Samt laddar upp bilder på hans ungar i lekparken. Dylika bloggar av vit medelålders medelklass (samt av yngre gubbar i 25årsåldern som gärna betecknar sig som liberala och alltid har med sig portfölj till föreläsningarna där de sen sitter eldgaffelraka i stolarna i sitt kortsnaggade hår och blåvitrutiga skojortor med buttondown-kragarna prydligt knäppta). Dylika bloggar är inte OK, det är väl vad jag försöker komma fram till i detta mitt första, något ostrukturerade inlägg. Däremot tycker jag, inte helt otippat kanske, att de personliga bloggar som detta sällskap driver vid sidan om denna är grymt bra och förebilder. Smarta texter, relevanta bilder, personliga texter utan att bli självupptagna...så långt ifrån superegobloggar man kan komma. Heja heja.

Så vad jag vill säga är, låt smågrabbarna hålla på med sina egoprojekt och ladda upp sina CV:s och diskutera folkpartiet så använder vi andra tiden och utrymmet till bättre och viktigare saker. Som att gnälla på patriarkatet till exempel. Tack för mig.

Det finns många som inte gillar tvång

Det är söndag. Så jag bjuder på den här också.
Läs, begrunda, gör om, gör rätt.


Doktor Kosmos - Vill ni ha det som i Sovjet, eller vadå?

Jag ser ett debattprogram på tv,
Gudrun Schyman säger att hon vill att hälften av föräldrapenningen bara ska kunnas ta ut av pappan.
Programledaren frågar om hon alltså vill tvinga papporna att vara hemma med sitt barn.
Och hon svarar: "Nej, så kan man absolut inte säga"
Och jag tänker: "Fega jävla kärring".

Dan efter spelar vi på Blå i Eskilstuna och jag sitter i logen,
det kommer in en tjej med The Pasters tröja,
hon säger att hon vill ställa en fråga,
hon säger att det gäller en av våra låtar, "Stoppa valfriheten".
Hon frågar: "Vill ni ha det som i Sovjet, eller vad då?

Jag ser på henne med en trött blick och ber henne sätta sig,
jag frågar henne vad hon heter,
hon säger att hon heter Elin och sommarjobbar på ica och gör ett fancine som heter Popoffer.
Elin, jag ska berätta för dig.
Om tvång.

Det finns många som inte gillar tvång.
Arbetsgivaren vill inte tvingas betala samma lön till Johanna som till Johan
Von Knorring vill inte tvingas gå i samma skola som Ali Al Kali
Pappan vill inte tvingas att vara hemma med Tindra ett helt halvår
Storföretaget vill inte tvingas dela med sig av sina vinster
Fabriksägaren vill inte tvingas låta sina anställda bestämma över sin arbetsplats
Prästen vill inte tvingas viga Bertil och Sture
Hyresvärden vill inte tvingas hyra ut till familjen Mombasa
Tomatodlaren vill inte tvingas sluta spruta gift
Den frihetstörstande spritliberalen vill inte tvingas stå i kö och betala tvåhundra spänn för ett helrör
Och den sköna snubben vill inte tvingas åka till köpenhamn för att rulla en jolle
Och när den sköna snubben har blivit ett skönt psycho så vill han inte tvingas till vård
Och den rika vill inte tvingas att betala för vården av psychot
Det finns många som inte gillar tvång

Du frågade om vi ville ha det som i Sovjet.

- Nej vi vill inte ha det som i Sovjet,
vårt idealsamhälle förverkligas inte genom Kalashnikovkarbiner mot tinningen
utan genom fönsterkuvert i brevlådan.
Vår revolution kommer inte att höras som granatexplosioner,
vår revolution kommer att höras som tusen små dunsar,
mot din hallmatta.

Vårt idealsamhälle, är ett tvångssamhälle.

Frågor på det?"

Av två goda strider väljer jag bägge

I vardagen är det klart att jag väljer mina strider. Men kanske väljer jag fler än andra.

Som journalist väljer jag något fler än i min vardag. Jag ser det som en av journalistikens viktigaste roller, att finna uttryckssätt som jag tyckerfunkar. Sättet att uttrycka sig kan spegla vad kvinna/man vill förmedla lika mycket som textens innehåll i sig och är ett utmärkt sätt att markera på. Det här vet alla journalister. De som yrkesgrupp kan bättre än andra lyckas vända och vrida på ord för att komma dit de vill. Journalister (utbildade) har akademiska poäng i alla de grepp som kan användas för att locka läsare.

Således. När journalister väljer att illustrera exempel med "pojkrumsplansch", skriver "han" konstant i en artikel om poliser eller benämner chefer med fitta som "flitiga lisor" och chefer med kuk som "handlingskraft som rider ut stormar" - då är jag tämligen säker på att det är ett ställningstagande av ett eller annat slag.

PS. Jag föredrar att diskutera reell konkret förändring. DS.

Thursday, March 15, 2007

Vad har dinosaurier med snoppar att göra?

"Bidraget handlar om dinosaurier och andra bjässar som förr simmade runt i badvattnen runt Skåne. Det publicerades i en sommarbilaga 2006. Stilen påminner om roliga pojkrumsplanscher. Vi har hört att den används i undervisningen på en del skolor." (http://sydsvenskan.se/malmo/article223168.ece)

Vad FAN är en pojkrumsplansch???

Wednesday, March 14, 2007

K hjärta Dolly

Jag, Dolly, feminismen och en alldeles ljuvlig ljusblå paljettbeströdd klänning. Fråga mig inte hur de hänger ihop. Det är snudd på omöjligt att förklara hur någon som sjunger "marry me", tackar gud åtskilliga gånger på två och en halv timme och har världens mest berömda silikonbröst kan intressera mig. Men så är det. Dolly regerar.


Topp 3:

- Jolene
- Islands in the stream
- Two floors down


Kvällens citat (apropå tack för att publiken kommer och payar för att gå på konsert):

"you know, it cost a lot to make somebody look this cheap"

Tuesday, March 13, 2007

099-51010 är telefonnumret till Ring P1

- Nu har feministköret gått för långt. Kvinnorna vill inte sköta hemmen och barnuppfostran. Och i arbetslivet platsar de inte heller, utan sjukskriver sig alltför ofta på grund av lättja. Jag tycker att de svenska männen har blivit alltför mjäkiga som låter sig drivas till uppassare åt detta täcka kön. Nej ta och skaffa en riktig kvinna från Thailand som kan sköta män, barn och hem så slipper ni feministsubborna som bara djävlas med allt och alla, tycker Björn Forsman, Östertälje.


Grattis Björn. Grattis till att just du kom fram till Täppas och fick ventilera dina åsikter i radio. Så länge du inte kommer längre än så är jag enbart glad för din skull. Glad som satan för att yttrandefriheten också omfattar dig, Björn.

Sunday, March 11, 2007

ja gubbar tänkte det behövdes lite fler kvinnor här

Hemkommen efter en smärtfri helg utan några direkta patriarkala inslag. en organisation jag är med i hade årsmöte. i den organisationen så brukar vi få kvotera in män och inte tvärtom. i år blev det två av sju i styrelsen som var män faktiskt.. en av männen ställde upp med argumentet "ja, jag tycker det vore trevligt med en kille också.." ganska skämtsamt och jag vet att han inte valdes in för att han var snubbe, utan för att vi alla trodde på honom.

men ärligt, tänk dig om jag skulle kandidera till en typisk gubbstyrelse och argumentera för att jag behövs, eftersom det vore trevligt med en kvinna i styrelsen. vad är chansen att jag skulle få det förtroendet? nej, de hade förmodligen sett mig som en sån där knäpp feminist som skriker och gapar och bits och inte går att ha att göra med i möblerade rum. som försöker komma nånstans med min fitta..

nej herrar. min fitta kommer nog tyvärr inte generera några jobb för min del. ska jag ha några får jag nog sätta munkavel på mig själv och göra lite mindre väsen av mig, strukturera upp mig och duktiga till mig, och le åt allt och alla i alla lägen. skratta åt sexistiska skämt, istället för att sarkastiskt kommentera. le, le och åter le.

jag måste nog börja borsta mina tänder noggrannare. och kanske gå till en tandläkare. i jakten på det perfekta leendet.

Friday, March 9, 2007

Kontaktkonferens - för kukar

Jag får en inbjudan (i ett mail utskickat av en kvinna...sekreterare är alltid kvinnor...). En exklusiv sådan. Men jag ska inte gå. För jag kräks på upplägget. Jag skulle antagligen råka kräkas på själva tillställningen av migränen som den alldeles för starka herrparfymen skulle framkalla.


Kolla in programmet för eventet som går under rubriken "Den nya företagsamheten":

15.00 Ljusgården: Registrering och mingel

15.30 Crafoordsalen: Välkomstord, VD Per Bergknut

15.35 Ekonomihögskolans nya inriktning, Rektor Allan T. Malm

15.45 Det företagsamma Sverige, Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin

16.20 Perioder av företagsamhet, Professor Ekonomisk historia Lennart Schön

16.40 Stipendieutdelning

16.50 Paus och mingel

17.15 Paneldebatt: Den nya företagsamheten
Robert Andreen, Ordf. Nordic Capital
Sven Otto Littorin, Arbetsmarknadsminister
Allan T. Malm, Professor Företagsekonomi
Robert Puskaric, VD Ericsson Mobile Platforms
Lennart Schön, Professor Ekonomisk historia
Eva Östling Ollén, VD Bemanningsföretagen inom Almega
Debattledare: Stephan Müchler, VD
Sydsvenska Industri- och Handelskammaren

18.45 Ljusgården: Paus, mousserande och mingel

19.00 Blå hallen: Middag och underhållning, Lundaspexarna, Mattias Ermedahl, Göteborgsoperan


EN enda innehavare av fitta på hela grejen. Så många fittor finns det plats för i den nya företagsamheten. Fler fittor skulle väl hota strukturen på minglet...för att inte tala om snopparna från the never ending skabbiga Lundaspexfånarna som ska underhålla. Jag kan redan höra när de kör sitt paradnummer "När jag står på min balkong, dingedingedingdingdong".
Jag kan redan se mig själv kräkas.

Thursday, March 8, 2007

Internationella dk-dagen

Vad är det för dag?
Är det en vanlig dag?
Nej det är ingen vanlig dag för det är INTE patriarkatets dag.
Hurra hurra hurra.


För egen del är det en so so dag.
Huvudvärk, dimma, vårvintergegga på marken överallt, menshelvetet.
Men jag har i alla fall fått vara inspiration till alternativt namn på det kvinnliga könet. Alltid något.

gevär efterlyses

om jag hade haft ett gevär hade tre representanter för patriarkatet dött igår. pang bom död. efter att ha spenderat 24 h mer eller mindre sängliggande vågade jag mig ut på min balkong. min vistelse där blev dock inte lång ety patriarkatet fick syn på mig. patriarkatasen befann sig på en balkong två våningar nedanför min balkong och snett mitt emot mitt hus. hur fan kunde de ens få syn på mig?! har läst online om den här biologistsubban i göteborg som hävdar att patriarkatet inte är lämpade att ta hand om barn på grund av att de har sämre vinkelsyn eller nåt. bullshit! patriarkatets otäcka ögon lyckas alltid hitta mig även fast jag gömmer mig på min balkong.

i en lite mer allvarsammare ton. inte ens i mitt hem är en fredad zon. detta är solklart en av de allra värsta sakerna med detta land. jag får paniiiiiiiiiik.

Wednesday, March 7, 2007

Det är vår tur nu kvinnor

..ja att laga mat alltså. Ni kan snacket, matlagningen - ett klassiskt kvinnogöra. Men ser ni, allt är ju relativt, och det finns förstår ni en historisk twist på det hela som på ett mycket intressant sätt vänder upp och ner på könsroller och allt vi trodde var en del av strukturen vi inte gillar.

Jo, ni vet, solen kommer fram, grillen kommer ut, och vem fan är det som grillar? Jo generellt sätt så är det plötsligt mannen som står där bakom grillen och fixar käk.

Om vi nu tar detta ur ett historiskt perspektiv, så vad käkade folket på typ stenåldern? Jo inte fan käkade dom fetaostpajer och allt vad svennar idag äter, utan det var kött. grillat kött. Om vi då baserar det här på generaliseringar och viss empirsk erfarenhet så har alltså männen under hela stenåldern stått för matlagningen. Och vi lipar för att det är kvinnorna som lagar mat? Det är ju bara vår tur nu.

Ett lysande exempel på patriarkal lågbudget komik som jag tvingades lyssna till igår.

Men hörni, nu ska jag ställa mig och laga lite mat, det är ju min tur nu. Och bitter? Nej, det händer aldrig.

Tuesday, March 6, 2007

patriarkatet har gjort det igen.

jag var på ett möte hela dagen idag. när klockan slog 16.30 och mötet precis skulle avslutas tar en av patriarkatets representanter till orda. sen följde en massa babbel om saker vi pratat om två timmar tidigare. tack vare patriarkatet tvingades alla mötesdeltagare inte bara stanna 40 min extra utan också lyssna på en person som verkligen njöt av sin egen röst…ett mycket signifikant karaktäristiska för patriarkatet.

ps. det här patriarkatet kom från holland.

Luktar blåställskillars bajs hallon?

- Har du varit pappaledig någon gång?
- Ha, det har jag varit.
- Hur länge då?
- I fjorton dagar när barnet föddes.
- Skulle du kunna tänka dig att dela hela ledigheten med din fru?
- Nej, det skulle jag inte göra.
- Varför det?
- Nej, jag är inte en sån människa som skulle stå ut med det.
- Skulle du kunna tänka dig att vara hemma i fyra månader tillexempel?
- Nej det tror jag inte.
- Varför då?
- Nej, det skulle jag inte orka med.
- Men är det rimligt att begära att din fru ska orka med?
- Nej, men det är hon som är intresserad mest.
- Det är blöjbytena, då känner jag mig lite handikappad, utav vissa orsaker.
- Varför då?
- Ja, det är rätt snaskigt att hålla på med, faktiskt.

(från URs dokumentär 'Mitt liv som rödstrumpa')

Några 70-talets blåställsjobbare intervjuas om att de varit pappalediga i två veckor. Nånstans gör den här intervjun mig ganska glad - som tidstecken. För jag känner mig ganska säker på att utvecklingen gått framåt på punkten pappor och barn.

Det kan förstås fortfarande kan bli bättre. Pappor är fortfarande inte "intresserade" i samma utsträckning som mammor. Och mammor som skulle våga yttra att de "inte står ut" är dåliga och tabu. Fortfarande. Fastän vi vet att bajs luktar bajs oavsett rumpa.

Monday, March 5, 2007

om att hitta en plats..

för ett tag sen var jag iväg på ett möte. inte för att det egentligen har med min lilla betraktelse att göra, men på mötet var det mest vita män i övre medelåldern, heteros och lite smått blekfeta.

i alla fall. jag kommer in lite sent på mötet med de blekfeta heteromännen. inte med mening men fan, shit happens, även för den bästa. så jag smyger in, försöker se lite urskuldande och skamsen ut, samtidigt som jag försöker leta efter en ledig stol, så där lite uppenbart så att nån kan visa för mig vart det finns nån stol. får jag nån hjälp? nån som visar en ledig stol? nope.. så jag sätter mig på golvet precis i början av rummet och tänker, jaja, det fanns väl inga fler stolar då.

Trodde jag ja.

Men så kommer en kär kollega till min in, ännu senare än mig. Den stora skillnaden är mellan min kollega och mig är väl att han har kuk, jag är kuklös. Så han kommer in, kollar runt efter en plats. Och va fan händer? Jo visst, människorna börjar flytta på sig och liksom visa var det finns en ledig plats som han kan sätta sig på, så han knör sig förbi. Och sätter sig på en stol i patriarkatets mysiga lilla värld, där stolarna först och främst går till männen.

En liten skildring från det fantastiska vardagspatriarkatet, passande som saga när patriarkatbarnen ska sussas in på kvällen i era normala liv. i en normal värld.

i min lite psykotiska värld däremot. där är i alla fall ingen bitter.

Packa sin kappsäck

Dessvärre skakar patriarkatet förbannat lite. Ett problem att åtgärda på sikt. Kort sikt hoppas jag.

Igår fick jag poliseskort på flygplatsen i Frankfurt. Jag blev lite lätt småirriterad på patriarkatet som jobbade i säkerhetskontrollen.

1. Gubben tilltalade mig på tyska. SER jag tysk ut???

2. Gubben bitchade om samtligt innehåll i min necessär. Det skulle plastpåsas. Att jag precis flugit två omgångar utan fascistpåbudet tyckte han kvittade*. Att plastpåsar är förbjudna i Bangladesh rörde honom inte i ryggen. Kön växte och växte bakom mig. Och inte dög min plastkasse jag hade med utan jag skulle KÖPA tyska specialpåsar i taxfreebutiken. I kassan satt en arbetsskygg person och tog betalt. € 1,50 för tre påsar.

Visst. Jag övervägde att strunta i det och gå till gaten, men samtidigt ville jag inte riskera att min kokosduschcreme skulle slängas så jag betalade under protest (bara lite högljudd).

Väl ute från taxfree kom säkerhetsgubben och hade hämtat en polis. De följde efter mig och tjatade om att jag måste lägga ner sakerna. Jag åkte rullband. De åkte efter. Jag viftade med påsarna framför ögonen på dem och sa att, JA, jag SKA lägga ner prylarna, jag vill bara inte missa flyget. Gubben gaggade. Polisen var mest tyst. Han kan ha varit en fin man, feminist rent av.


* För övrigt. Några timmar tidigare hade jag mött en kvinna som gick patriarkatets ärenden i Dhakas säkerhetskontroll. Hon konfiskerade mitt fina universalverktyg med inskriptionen "LIVGARDET" som jag fick på arméläger i Kungsängen sommaren 1994. Jag var lugn och fin och såg henne le när hon slängde min mojäng i papperskorgen.

Sunday, March 4, 2007

kräk, kräk, kräk

jag har mensvärk. allt för patriarkatet ska fortsätta styra. ursäkta mig men jag behöver ingen mens. jag har inte tänkt producera barn. inte i er regi i alla fall. så spara mig dagarna av magont och hallucinationer. tack

och spara mi från amerikanska moralserier där massa heteropar switchar liv, från ett patriarkat till ett annat. och männen bara styr och styr. och kvinnorna konstruktivt försöker få fram sina erfarenheter, men nej, männen vill ju inte lyssna "de är ju trötta på att bli trampade på".

TRÖTTA PÅ ATT BLI TRAMPADE PÅ? my fucking ass. skaffa lite verklighetsförankring gubbslem.

avslutningsvis vill jag bara poängtera att nån bitterhet hittar du inte hos mig i alla fall

Utan en gnutta bitterhet

är det här bloggen för att påvisa hur patriarkatet förstör och kontrollerar våra liv.

men alltså. jag är i alla fall inte bitter.