Jag blir så trött på bloggare...

..ja, fast inte på denna blogg förstås där jag härmed begår premiär. Hurra hurra!
Mitt första inlägg tänkte jag använda till att klaga på...just det, bloggar & bloggare (kasta sten i glashus är en av mina favoritsysselsättningar faktiskt).
Jo, så här var det: jag satt igår kväll hemma och drack drinkar i soffan i min lägenhet på söder tillsammans med ett gäng mycket kompetenta unga kvinnor med starka åsikter om det mesta. Nämnde i förbifarten denna blogg och att jag blivit inbjuden att delta. Varpå en hetsig diskussion utbryter i sällskapet om fenomenet bloggare - och om varför de tror att nån överhuvudtaget är intresserade av deras åsikter.
En av mina vänner hade fått ett mail av en kille i sin bostadsrättsförening där hans signatur längst ner i mailet även hade en länk till hans blogg. Så nu har hon tittat på bilder på honom från blöjåldern till bostadsrättsåldern. Bloggen inkluderar även bokrecensioner och annat som han verkar tycka är viktigt i livet. Vem bryr sig? frågade sig mitt sällskap av verbala kvinnor. Och varför ska JAG vara med på nån himla blogg egentligen?
Jag hävdade ju genast att det finns bloggar och bloggar och att vissa är roliga och andra bara narcisistiska men hade inga konkreta belägg för när en blogg går över gränsen och blir störig. Bara att det enligt min ovetenskapliga undersökning finns alltför många manliga bloggare som ger världen det som världen inte bett dom om. Precis som det finns för många män i den offentliga debatten utanför nätet som självpåtaget ägnar sitt liv åt att delge världen sina åsikter...jag har jobbat en hel del med att fixa debatter i radio och TV och kan efter många års erfarenhet tyvärr konstatera den gamla klyschan stämmer alltför väl att kvinnliga experter gärna hänvisar vidare till en man när man ringer och vill ha dom med i en debatt.."men jag känner mig lite osäker på det här...han är säker bättre"...har nästan ALDRIG fått den reaktionen av en man. "Nej du det där kan säkert min kvinnliga kollega bätttre"...när den kommentaren kommer nån enstaka gång så jublar jag alltid inombords. Eller när en kvinnlig expert säger "då har du kommit rätt. Jag är den som kan mest om det här i Sverige" likaså.
Hur som helst, denna av många män inkorporerade självsäkerheten att världen vill ha deras åsikter är så otroligt tydlig i bloggvärlden.
Tänker tex på min gamla psykochefs blogg (som jag inte tänker länka till här eftersom han då kommer hitta detta inlägg vilket jag inte vill eftersom jag då inte känner att jag kan spy galla på honom i fortsättningen..och han är ett ypperligt exempel på patriarkatets värsta delar som jag kommer återkomma till i ett senare inlägg...)., Hur som helst är den bloggen ett ypperligt exempel på en inte OK blogg utan snarare ett exempel på 40-årskris i fritt fall utan självdistans. Han skriver sina inlägg om trängselskatt och annat av honom utsedda Viktiga Ämnen som om han vore , ja typ partiledare, och inte en trebarnsfar som klär sig i coola T-shirts ihopp om att se yngre ut. Samt laddar upp bilder på hans ungar i lekparken. Dylika bloggar av vit medelålders medelklass (samt av yngre gubbar i 25årsåldern som gärna betecknar sig som liberala och alltid har med sig portfölj till föreläsningarna där de sen sitter eldgaffelraka i stolarna i sitt kortsnaggade hår och blåvitrutiga skojortor med buttondown-kragarna prydligt knäppta). Dylika bloggar är inte OK, det är väl vad jag försöker komma fram till i detta mitt första, något ostrukturerade inlägg. Däremot tycker jag, inte helt otippat kanske, att de personliga bloggar som detta sällskap driver vid sidan om denna är grymt bra och förebilder. Smarta texter, relevanta bilder, personliga texter utan att bli självupptagna...så långt ifrån superegobloggar man kan komma. Heja heja.

Så vad jag vill säga är, låt smågrabbarna hålla på med sina egoprojekt och ladda upp sina CV:s och diskutera folkpartiet så använder vi andra tiden och utrymmet till bättre och viktigare saker. Som att gnälla på patriarkatet till exempel. Tack för mig.