..ja att laga mat alltså. Ni kan snacket, matlagningen - ett klassiskt kvinnogöra. Men ser ni, allt är ju relativt, och det finns förstår ni en historisk twist på det hela som på ett mycket intressant sätt vänder upp och ner på könsroller och allt vi trodde var en del av strukturen vi inte gillar.
Jo, ni vet, solen kommer fram, grillen kommer ut, och vem fan är det som grillar? Jo generellt sätt så är det plötsligt mannen som står där bakom grillen och fixar käk.
Om vi nu tar detta ur ett historiskt perspektiv, så vad käkade folket på typ stenåldern? Jo inte fan käkade dom fetaostpajer och allt vad svennar idag äter, utan det var kött. grillat kött. Om vi då baserar det här på generaliseringar och viss empirsk erfarenhet så har alltså männen under hela stenåldern stått för matlagningen. Och vi lipar för att det är kvinnorna som lagar mat? Det är ju bara vår tur nu.
Ett lysande exempel på patriarkal lågbudget komik som jag tvingades lyssna till igår.
Men hörni, nu ska jag ställa mig och laga lite mat, det är ju min tur nu. Och bitter? Nej, det händer aldrig.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Är det männens tur att handla hem alla varor nu då? Eftersom stenålderskvinnan samlade bär och dylikt medans mannen stod i köket (läs vid den sjukt manliga brasan) .. =)
ReplyDeleteKlart det går att vända precis vad som helst till patriarketets fördel/nackdel efter tycke, behag och vad som känns bäst för stunden. Som vi alla vet gör det också lite mer ont när en riktig man är förkyld än när en kvinna föder barn. Herregud, vad kan kvinnor veta om en sån sak?
ReplyDeletejag har svårt att begripa. dels i största allmänhet men också det här. eller snarare en detalj.
ReplyDeleteär detta patriarkathatets näste tänkt som en gallspyendets fristad för de/er som världen vilken byggts för oss kukfolk trycker undan utan att lyckas lura att den inte gör det? eller är det tänkt att folk ska lyssna?
för trots spikraka vardagssanningar om ofriheten och maktlösheten ser jag inte mycket till debatt.
längtansfullt söker jag de som tycker att ni överdriver eller har alldeles fel.
längtansfullt söker jag efter debatter med de som faktiskt inte tycker att det är så farligt, feligt eller fantastiskt förtryckt.
sen tänker jag att det kanske inte är meningen. och söker vidare på annan plats. efter fler som vet. och efter de som försöker säga emot.
tack för trevlig läsning. jag hoppas att det blir mera av den.
tja otrolig, fick läsa stycke två några gånger men nu tror jag att jag hajar vad du bubblar om..
ReplyDeletemen hur som, jag startade bloggen för en vecka sen ungefär. så att det inte är så mycket kommentarer är väl inte jättekonstigt.
däremot har vi hunnit bli tre som skriver. de modesta kraven är att jag tycker att personen är vettig och har ngt typ av förakt för patriarkatet. det är lite av en gubbklubb för inbördes beundran. och är kvinna väl med är det inga begränsningar. kvinna skriver vad kvinna vill.
däremot har vi ingen humor eller glimt i ögat. utan allt är på fullt allvar.
sjukt tråkiga är vi.
jag somnar så tråkig är jag.
det finns inget jag avskyr mer än 'glimten i ögat'. jo patriarkatet kanske...
ReplyDelete