Vissa dagar skulle jag uppgivet ha skrivit:
Hur många gånger ska jag behöva lyfta tillbaka bebisen från golvet till filten? Varför leker hon inte med myskatten?
Idag skriver jag:
Det finns inget jag hellre vill än att sitta på köksstolen med kaffekoppen å titta på bebisen som målmedvetet ålar sig från filten till golvet. Bebisen som ratar myskatten å älgen å spegeln å i stället leker med en ballongvisp från kökslådan.
Jag ska lyfta tillbaka henne till filten om å om igen. Lyfta så länge armarna orkar. Å lyfta när armarna ledsnat. Å jag ska låta henne vistas på hårda golvet å ta emot när hon slår sig.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment