Ulf

Precis som är fallet med hans olika preskriberande romanser, reserverar han alltid sina vackraste ord inte till det innevarande utan till det förlorade: så folkhem prisas när det försvunnit, statsminister när han skjutits och kvinna när hon gått.
(Måns Ivarsson)

Favorit i repris i bloggen. För att det är så vansinnigt bra sagt.

Men vi skiljer oss där, du och jag, Ulf. Jag glorifierar till en början, ser rosa skimmer, hopp, framtid, välgång och lycka. För att sen se igenom och bli den som går/försvinner och känner mig besviken, blåst, lurad. Sen är jag en dåre på drift igen, som Ulf skulle ha sagt det. Det som förenar oss, dig och mig Ulf, är att vi tycks ha svårt att leva nöjda i nuet.

Jag har betalat för att få se Ulf ikväll. Jag har tagit på mig en röd klänning. Jag är förväntansfull och ovanligt tillfreds. Det kommer att bli fint och bra.