Stilstudie av svenskt patriarkat på semester

Cliffhanger var det ja.

Solrosen och jag kommer till Tagliatella för att äta lunch en måndag vid tvåtiden på eftermiddagen. Vi får ett bord, beställer mat, småpratar, dricker nestea. Det är ganska tomt på stället. Bredvid sitter ett par. Bakom solrosen en ensam man vid ett bord, vänd med ryggen mot oss. Efter en stund får mannen in en calzone som passerar oss. Vi säger till varandra att den ser god ut.

Vi får in vår mat. När vi ätit halvvägs vänder sig mannen bakom solrosen om och säger på stockholmska:
Var det gott?

Vi svarar artigt att jo visst var det det, ursäkta om vi stört, visste ju inte att det satt en svenne där.

Men vår nya vän är inte det minsta störd av vår närvaro. Tvärtom. Han vill prata. Han har druckit odefinierbara mängder av nåt som definitivt inte är nestea och varje gång vi artigt markerar att vi inte vill prata vidare börjar han om alternativt på nytt ämne.

Vi blir lite stressade och äter snabbare. Mannen hänger över solrosen. Personalen kommer och markerar, ger honom hans nota. Han pratar högre och högre om paret bredvid som han påstår är olyckliga, lika olyckliga som han var när han var gift. Han skrattar åt personalen och raljerar över att de sagt åt honom att han stör oss, klart han inte stör, vi har ju bara trevligt.

När solrosen i rask takt slukat det sista och går på toa får jag höra en analys av oss som han tror är studenter - jag läkare och solrosen ingenjör.

När jag går på toa får solrosen höra att han ABSOLUT INTE får betala med kort. Vi hade tänkt betala med kort. Personalen frågar oss om de får bjuda på kaffe på uteserveringen men vi fattar för sent att det är ett sätt att låta slippa undan och flytta på oss. Han hör dem givetvis och säger högljutt åt oss:
Tacka nej, de är bara ute efter nåt, som negerhororna som har rånat mig två kvällar på Ramblan.

Jag behåller förståndet. Tänker att det här inte är en av de strider jag måste välja. Vi betalar snabbt med kontanter, blir följda ut av personalen som ställer fram två glas av nåt limoncelloaktigt på en bricka åt oss och ursäktar.

Vi smuttar lite citronlikör, går till närliggande Starbucks, beställer kaffe och funderar på vad i hela friden mannen gjorde två kvällar på Ramblan.

Dekal på gul postlåda

- Posted using KIP phone

Schyssta polare

- Posted using KIP phone

Ode to Jenny Berg

Jag har sagt det tidigare. Och jag säger det igen:

Skicka Stockholms samlade nimbykår till Barcelona för en omgång som ger dem vad de tål. Barcelona är lyftkranarnas mecka tack vare att inga bajsnödiga nejsägarpolitiker stoppar galna projekt.

Jag vet att du gärna klagar, Jenny. Men här är bilder att glädjas åt. Å om sju år kanske du kan åka hit!

Vidare i Barcelona

- dricker jag fanta citron eller nestea till alla måltider. Utom på finaste saluhallen där jag drack morot-äpple-mynta-juice som kostade dubbelt så mycket som solrosens vinglas.
- följer vi i huvudsak Ls och i andra hand även andras tips på aktiviteter och matställen. Det är som min farbror säger: du har inte tid att göra alla misstag så du måste lära dig av andras. Dvs. lika bra att äta/shoppa där andra säger att det är bra.
- har vi besökt Picassomuseets butik. Det var för lång kö att gå in på museet.
- har vi besökt Miromuseet. Solrosen säger att vår potentiella avkomma framåt treårsåldern kommer att måla lika bra. Jag säger att fine, då säljer vi avkommans verk å låter en arkitekt rita oss ett hus inspirerat av Miromuseet för pengarna.
- har vi besökt den svårt överreklamerade Park Guell. Jag saknade åsnerittservice, fler och finare skulpturer samt skugga. Den där gubben Gaudi är överreklamerad hela han.
- har vi sett klart första säsongen Mad Men och nu gått in på andra.
- har vi åkt turistbussen som kör i slingor. Fint.

Mest spännande och förvånande i Barcelona så här långt

- Ett misstänkt fall av försök till sexförsäljning av ung asiatisk kvinna till äldre vit man utanför vårt hotell igår kväll.
- Nästan all personal inger öststatskänsla. Usel service, inga leenden, snorkighet och dåligt uppförande.
- Närmast obefintliga engelskkunskaper hos all personal. Bara i Tokyo har jag varit med om värre.
- Schysst arkitektonisk blandning. Stockholms politiker bör skickas i gemensam tropp på träningsläger hit för att se att det går alldeles utmärkt att blanda gammalt, nytt, rakt, snett, högt, lågt, patriarkatsstatyer och glada hummerstatyer.
- De olympiska byggnaderna. Vän av rättvisa och vän av sparsamhet slåss inombords om huruvida det vore bra att Barcelona fick arra ett OS till.
- Solrosens iakttagelse "de har mer ibericoskinka i affären än mjölk".
- Mannen på vår lunchrestaurang idag - förtjänar ett eget inlägg på sikt (= cliffhanger).

Johanna Koljonen, var har du varit hela mitt liv?

Jag borde ha förstått det redan när jag i SR-presentationen av henne läste "Gillar att sticka och skulptera små djur till sitt Agricolabrädspel."

Mer Koljonen åt folket!

Och har du inte redan gjort det, så lyssna!