Det här meddelandet var så sjukt långt och oresonligt att jag kände mig tvungen att radera det, ingen, inte ens motvalls hade orkat läsa det.
Men för att göra en lång historia kort: jag hatar MKB, Malmös fittkommunala bostadsbolag. De förtjänar ett öde värre än döden för att citera Kent.
Så fort idioterna har tapetserat hallen (men så klart inte garderobsdörrarna som är i samma fula nyans som fulväggarna, oklart varför de inte ska fixas, men det har något med att MKB ÄR DUMMA I HUVUDET att göra skulle jag tippa) ska någon MKB-chef få ett mail med lite befogad kritik.
FY FAN FÖR MKB. Här trodde kvinna att hon gjort en vinst genom att gå från jävlapissskitakelius till MKB. Men nje verkar icke så, pissskitakelius har jag ändå fått rätt mot när jag bestred senaste hyran, känns inte som att det kommer hända gentemot kukbolaget MKB.
Jag är fan skitlack och irriterad (avundsjuk alltså) på alla jävlar som sitter med sina egna jävla bostadsrätter och gulligullar sig. Min jävla pissskitfamilj (egentligen är de ju jättefina alltså, har mkt bra kontakt med mina föräldrar) hade aldrig tillräckligt med pengar för att spara åt mig eller vett nog att förklara för mig när jag flyttade till Malmö för 8 år sedan att jag borde köpa mig en bostadsrätt för pengar som jag förvisso inte hade, men ändå.
Så här sitter jag och kommer att få lida mig igenom att bo i fittiga hyresrätter i resten av mitt liv. Men bitter? JAG? Inte en chans i hela helvetet att jag skulle lägga energi på det.
Nej men det var väl det.
Wednesday, October 19, 2011
KIPs tisdagslista
Än så länge den här veckan har jag bar hunnit irritera mig på en sak. En person som jag möter på jobbet.
Jag är van vid att ha en hjälpsam, ödmjuk å samtidigt rak kommunikation med mina kollegor. Vi lyssnar på varandra, vi ger varandra råd, vi frågar varandra om råd, vi uppskattar att får hjälp att förbättra skrivna texter, vi hjälps åt när nån annan får för mycket att göra eller blivit sjuk, vi är personliga, ibland privata å vi gläds åt varandras framgångar.
Den här personen är motsatsen. Hjälper inte nån annan, låter andra sköta sitt jobb (med mycket utstuderade å svårfångade metoder), ställer aldrig upp när det krisar, håller sig mest för sig själv å värnar bara sin egen fråga, deltar inte i gemensamma möten/aktiviteter, intresserar sig inte för hur det går för andra, kräver att andra ska hjälpa till, har en hård ton å kör helt enkelt bara sitt eget race. Personen är allt utom kollegial å körde igår raskt å hårt över mig när jag vänligt påpekade en sak som påverkade min arbetssituation.
Det tråkigaste är att vi i våra yrkesroller skulle kunna ha stor nytta av varandra å jag är övertygad om att vi egentligen hade kunnat tjäna massa på att vara vänner/hjälpas åt.
Ibland har den här personen närmast sig mig å jag har tänkt att det kanske är jag som överreagerat tidigare. Men varje gång jag tar emot den sträckta handen har den förr eller senare dragits tillbaka. Den tycks bara vara ute efter egen vinning å roffa åt sig. Energitjuv. Utan tvekan. Funderar på om jag ska skaffa den där pop-vetenskapliga boken om såna bara för att få verktyg att hantera situationen på.
I övrigt. Regn. Fult.
Jag är van vid att ha en hjälpsam, ödmjuk å samtidigt rak kommunikation med mina kollegor. Vi lyssnar på varandra, vi ger varandra råd, vi frågar varandra om råd, vi uppskattar att får hjälp att förbättra skrivna texter, vi hjälps åt när nån annan får för mycket att göra eller blivit sjuk, vi är personliga, ibland privata å vi gläds åt varandras framgångar.
Den här personen är motsatsen. Hjälper inte nån annan, låter andra sköta sitt jobb (med mycket utstuderade å svårfångade metoder), ställer aldrig upp när det krisar, håller sig mest för sig själv å värnar bara sin egen fråga, deltar inte i gemensamma möten/aktiviteter, intresserar sig inte för hur det går för andra, kräver att andra ska hjälpa till, har en hård ton å kör helt enkelt bara sitt eget race. Personen är allt utom kollegial å körde igår raskt å hårt över mig när jag vänligt påpekade en sak som påverkade min arbetssituation.
Det tråkigaste är att vi i våra yrkesroller skulle kunna ha stor nytta av varandra å jag är övertygad om att vi egentligen hade kunnat tjäna massa på att vara vänner/hjälpas åt.
Ibland har den här personen närmast sig mig å jag har tänkt att det kanske är jag som överreagerat tidigare. Men varje gång jag tar emot den sträckta handen har den förr eller senare dragits tillbaka. Den tycks bara vara ute efter egen vinning å roffa åt sig. Energitjuv. Utan tvekan. Funderar på om jag ska skaffa den där pop-vetenskapliga boken om såna bara för att få verktyg att hantera situationen på.
I övrigt. Regn. Fult.
Tuesday, October 18, 2011
Snart styr dom stan (kidsen alltså, inte förskollärarkollektivet)
Anna å jag håller ju med varann så mycket att vi kan tänka oss att bilda regering ihop. Å jag tror nånstans att vi håller med varann i det här också även om jag just i dagis-/förskolefrågan inte blir sådär "jävligt förbannad". Å det är ju skönt att vi kan komplettera varann så att Anna blir arg när jag inte hinner med!
Jag kommer OFTA på mig själv med att råka säga dagis. Fastän jag tänker att jag ska säga förskola. Precis som att jag inte säger guling. Jag är ju inte ute efter att såra nån eller nedvärdera.
Men en tanke jag har ändå. Varför kan det inte få heta dagis. Å på dagis jobbar förskollärare, kockar, barnskötare, städare, specialpedagoger å kanske ytterligare några personalkategorier.
För faktum är att när jag jämför personaltäthet å andel personal med förskollärarutbildning mellan olika förskolor varierar det stort. Oftast är det betydligt fler annan personal än just förskollärare.
Å så en tanke till. Det är såklart bra å fint med en läroplan å ska fungera kvalitetssäkrande att ha en pedagogisk tanke bakom verksamheten på förskolan. Så att det finns en eller ett par pedagogiskt utbildade personer i gruppen talar för att det finns en tanke å inriktning i arbetet. Å att barnens utveckling ska ha stöd i evidens snarare än godtycke eller lita till enskilda individers goda förmåga å vilja. Men precis som att vi inte kallar sjukhus för läkarhus bara för att det finns ansvariga överläkare eller skolor för lärarhus skulle vi kunna använda ordet dagis.
Å sist (nu ska jag uttala mina fulaste svordomar i kyrkan). Många förskollärare vill uppvärdera synen på deras viktiga arbete genom att ändra i hur vi talar om verksamheten. Det är viktigt att ta hand om våra barn i all pedagogisk verksamhet. Som Stockholms stads reklam påpekar är det framtida makthavare som ska utbildas å tas omhand. Jag har fått intrycket att att de tycker att de är underbetalda. Men det tycker jag faktiskt inte att de är. Enligt lönestatistik är medianlönen 23 000 kr för en förskollärare med 9 års erfarenhet. Å för barnskötare 19 000 kr med 7,5 års erfarenhet. Det är inte jättedåligt. Det är rätt bra att ta ut en kommunal lön (vilket oftast innebär en hel del förmåner) i de nivåerna med tanke på hur mycket tid som lagts på utbildning å ev. studielån.
Jag kommer OFTA på mig själv med att råka säga dagis. Fastän jag tänker att jag ska säga förskola. Precis som att jag inte säger guling. Jag är ju inte ute efter att såra nån eller nedvärdera.
Men en tanke jag har ändå. Varför kan det inte få heta dagis. Å på dagis jobbar förskollärare, kockar, barnskötare, städare, specialpedagoger å kanske ytterligare några personalkategorier.
För faktum är att när jag jämför personaltäthet å andel personal med förskollärarutbildning mellan olika förskolor varierar det stort. Oftast är det betydligt fler annan personal än just förskollärare.
Å så en tanke till. Det är såklart bra å fint med en läroplan å ska fungera kvalitetssäkrande att ha en pedagogisk tanke bakom verksamheten på förskolan. Så att det finns en eller ett par pedagogiskt utbildade personer i gruppen talar för att det finns en tanke å inriktning i arbetet. Å att barnens utveckling ska ha stöd i evidens snarare än godtycke eller lita till enskilda individers goda förmåga å vilja. Men precis som att vi inte kallar sjukhus för läkarhus bara för att det finns ansvariga överläkare eller skolor för lärarhus skulle vi kunna använda ordet dagis.
Å sist (nu ska jag uttala mina fulaste svordomar i kyrkan). Många förskollärare vill uppvärdera synen på deras viktiga arbete genom att ändra i hur vi talar om verksamheten. Det är viktigt att ta hand om våra barn i all pedagogisk verksamhet. Som Stockholms stads reklam påpekar är det framtida makthavare som ska utbildas å tas omhand. Jag har fått intrycket att att de tycker att de är underbetalda. Men det tycker jag faktiskt inte att de är. Enligt lönestatistik är medianlönen 23 000 kr för en förskollärare med 9 års erfarenhet. Å för barnskötare 19 000 kr med 7,5 års erfarenhet. Det är inte jättedåligt. Det är rätt bra att ta ut en kommunal lön (vilket oftast innebär en hel del förmåner) i de nivåerna med tanke på hur mycket tid som lagts på utbildning å ev. studielån.
Monday, October 17, 2011
Subscribe to:
Posts (Atom)
Posts
