I födelsedagspresent önskar jag mig ett eget flygplan

Jag trodde att jag hatade sj. Nu åker jag snälltåget. Jag visste inte vad hat var tidigare. 

Jaja, hat är ett starkt ord und so weiter. Jag hatar inte så mycket i allmänhet så det är faktiskt inget att gnälla om. 

Illa mår jag också. 

Sa jag att det var minusgrader i vår tågvagn så att de flyttat runt oss?

Jaja, det är väl inte så behaglig temperatur i Syriens flyktingläger heller och vad är väl en bal på slottet. Kommer reklamera skiten men vill bara få cash, inga värdecheckar att åka boskapsvagn för.

Och så önskar jag mig pussar, kramar och att alla i teamet är glada och gulliga på morgnarna

Skitmorgon

Satte klockan i god tid men blev ändå väckt ännu tidigare av S. Visste redan från början att jag skulle bli sen pga kurs som började tidigt och kan ej lämna E på förskolan innan 8. Väckte E 7.15 och allt var smidigt och ok fram till påklädning då hon väl kände av min stress och blev vansinnig över att svarta koftan var borta. Jag tyckte att solrosen började ifrågasätta och lägga sig i hur jag gjorde. Fast han egentligen redan skulle ha gått till jobbet. OBS att jag inte höjde rösten en enda gång. Fem i åtta när det ändå inte var till hjälp för att jag skulle kunna hinna till kursen, då sa solrosen att han ju kunde lämna. Då satt jag med vrålande barn på golvet och försökte få på overall. Som om lösningen var att E skulle få diktera villkoren. Blev så less. 

Grät i bilen på vägen. Pratade med solrosen som tyckte att han "hjälpte till" men jag tycker gå upp tidigt och backa upp den som har huvudansvaret för lämningen hade varit mer hjälpsamt, inte ifrågasätta beslut om t ex halsduk på. 

Ringde förskolan nyss för att kolla läget och E tycktes ha glömt bort att vi varit ovänner. 

Nu på kursen, fattar ingenting. Glömde den förberedda kaffetermosen hemma dessutom. Fick betala skitdyr parkering för att inte bli ännu senare. Och ikväll ska vi fira nåt slags jul i förtid med farmor och farfar - som till råga på allt var hos oss på ovanvåningen i morse och förvisso tog hand om S när vi gick men inte heller de kom ju ner i god tid. 

Och igår kom nån skuldbeläggande avhandling som visar att barn till föräldrar som känner sig tidspressade får mer psykproblem än andra. Så vi kan väl skriva in oss på psyk hela bunten direkt. Mest mig. Blä.

Lägesrapport

Jobbar från köksbordet (ja, ni kan förstås ifrågasätta min arbetsmoral eftersom jag bloggar men det är att betrakta som lunchpaus) medan Sam sover middag. Har Paradise hotel på iPaden bredvid. Dricker imperial spice-te och har mumsat på en bit pepparkaksdeg till efterrätt.

Barnens farmor har precis åkt hem för helgledigt efter 12 dagars nannytjänstgöring hos oss. På måndag kommer hon tillbaka. Helt fantastisk insats som underlättar väldigt mycket för oss.

När Sam vaknar ska vi mysa, gå och handla och sen hämta storasyster samt grannbarnen. Som ett litet eldprov för mig att se till att fyra barn är någorlunda hela och glada (rena känns inte så viktigt) och försöka få i alla middag. Solrosen kommer sent ikväll. Känns helt okej eftersom jag dels jobbat massor, dels varit i Berlin med kompis de senaste två veckorna. Ser riktigt fram emot extramycket häng med barnen idag och imorgon.

Det kanske var en sten

I bilen:
E: Han, pojken, varför satt han där med foten utan strumpa. Vad hade hänt med hans fot?
Jag: Han hade kanske skadat den.
E: Men varför satt han där? Varför var foten sned?
Jag: Han kanske väntade på nån?
E: Jag tror att han väntade på sin mamma och pappa.
Jag: Ja, så var det nog.
E: Men varför var foten sned?
Jag: Den var kanske skadad. Eller så hade han en sån fot från början. Jag tror inte han hade ont i den. Han såg ju inte ledsen ut.
E: Det kanske var en sten.
Jag: Hur menar du?
E: Jag tror att han hade varit i skogen och hoppat från en stor sten. Och då ramlade nog stenen på foten. Och så väntade han på sin mamma och pappa. Och ambulansen.
Jag: Mmm. Så var det nog.

(Note to self: vi måste oftare stanna och ge pengar till romska tiggare.)

Nästa morgon:
E: Mamma, du vet han pojken med foten?
Jag: Ja.
E: Tror du att han också drömmer om natten?


Alltså. Detta lilla empatiska barn som försöker förstå världen. Inte konstigt att hon kan ha svårt att sova och drömmer läskigt emellanåt. När hon blir äldre hoppas jag innerligt att jag kan säga: "ja, vad konstigt det var, tänk att det kunde vara så, tänk att vi lät det vara så". Och jag hoppas att världen har blivit en bättre plats att vara på - i synnerhet för romer. Att entrén vid Biltema Alby är en bättre plats än alternativen, för en pojke med en deformerad fot att vara på är orimligt.


Vi som har betald semester och sparpengar (och sjukvård som lagar trasiga fötter och skola och allt det där andra som vi ser som självklart), vi åker till Indien på semester nu i veckan. Jag gissar att det ger gott om tillfällen att diskutera världens orättvisor med snart-fyraåringen.

Bechdeltestet, nån?

Hur har vi klarat oss utan avsmakningsglas för kaffe?

"Förhöja och framhäva unika toner".

Och så här ser verkligheten ut: