Gråten är min när du gråter

I januari skrev jag:
En av de finaste jag vet har gjort illa den finaste jag vet.

Varför skadar fina människor varandra? Hur ska det här gå att laga? Antagligen inte. Jag ser inte hur och jag är inte säker på att jag ens vill. Det är förstört. Som om jag nu hade med saken att göra.

Jag vill dem så väl, endast det bästa. Men jag vill skaka om en av de finaste och skrika: Allt är ditt fel. Du har förstört det finaste som fanns. Inte bara för dig själv. Vad fan ska alla vi som trodde på kärleken på grund av er göra nu? Var ska vi bli av? Var ska vi rikta vår blick? Hur ska vi orka gå upp på måndag?

Jag vet. Jag är inte nyanserad. Men det är fan inte svek heller.

I april skriver jag:
Nu ska de gifta sig. Jag planerar arrangera svensexan.

introduktion till relationspsykologi

(Det sägs att) en vän till en väns pojkvän har berättat att han blev tillsammans med henne för att hon inte hade sex med honom första kvällen.

Jag kan undra om han testade henne medvetet, frestade, lockade och prövade hennes motståndskraft. Och jag kan undra om hon tycker det är okej.

Oavsett vilket. Jag har tänkt mycket på det sedan jag hörde det för några veckor sedan. Och jag har tänkt på om någon tjej nånsin dumpat en kille av den anledning att han haft sex med henne. Jag - som brukat förorda sex snabbt och lätt så att den grejen blir avdramatiserad och vi kan lära känna varandra istället - har tänkt så mycket.

Så i lördags natt finner jag mig själv alldeles avslappnad. I någon annans säng. Hjärtat slår långsammare än vanligt. Tänker att det kanske är bra för blodtrycket att hångla. Händer är på höft, på mage, mjukt runt bröst. Jag låter mig kläs av och hållas om utan protest. Påpekar bara aningen syrligt att om jag ska vara utan kläder ska han vara utan kläder. Jag försöker låta snäll för att jag vill vara det. För att jag tror att han förtjänar min snällhet.

Men jag säger också att det inte kommer att stoppas in nåt nånstans. Å han säger att det är klart det inte kommer om jag inte vill det. Inget jag inte vill kommer att hända.

Men han undrar varför (och jag tycker till och med om att han frågar). Om det är så att jag inte vill. Eller om det är nåt annat.

Och jag berättar om pojkvännen till en väns vän.

Vi vet båda två. Säger jag. Att jag i så fall kommer att gå härifån imorgon bedömd så mycket hårdare än om inte. Och det är det inte värt. Måhända att vi båda skulle veta att det inte var så att jag förtjänade en sådan bedömning. Men det är inte värt att chansa.

Klassras

Det finns en blogg jag ofta läser;
stuffwhitepeoplelike.com. Den är rolig och lite obehaglig, om man som jag bor på södermalm och jobbar med media och således redan är en klyscha.
Idag hittade jag en ytterst läsvärd intervju med mannen bakom bloggen som jag inte vill undanhålla djävulskvinnorna.
Det kan vara det klokaste som sagts om ras och klass sen jag hade Diana Mulinari som lärare i sociologi och hon utbrast på sin bästa spansk-svenska: "- Jag har ju jättemånga barn med jättemånga män! Men det beror inte på att jag är invandrare, utan på att jag är 68-generation. Ni vet, fri kärlek och allt det där..."

Alla som tycker att jag fick svar på nån av mina frågor räcker upp handen nu

Ämne:Frågor om våra produkter
Fråga:-
Vem:Privatperson

Meddelande:Hej, Jag undrar vad som sker på fronten utveckling av p-piller för den svenska marknaden. Har tidigare läst om att ni bl a har ett blödningsfritt piller på väg. Hur går det? Hur ser tidsplanen ut?

Svar från Wyeth:
tack för din fråga.

Vi har inget sådant preparat som är godkänt i Sverige.

Hoppas att du fick svar på din fråga.

Med vänliga hälsningar
Cilla Wiebols

Helgen - retrospektivt

Alltså. När jag skrev förra inlägget visste jag inte hur rätt jag hade. Jag är så himla kul. Jag har så bra idéer. Jag arrangerar så himla bra upptåg sent på lördagskvällarna. Länge leve jag.

Äkta ångest

Sen har vi helt klart roligare med sprit än utan. Annars skulle vi bli trötta mycket snabbare. Inte knulla med såna vi inte låtsas känna igen senare. Inte komma på de roliga upptåg och idéer som vi trots allt gör. Gå hem redan vid elva. Vilket vi förvisso gör ibland på fredagarna efter vår mogna aw.

Sen letar vi trots allt efter nån att bli ihop med. Å blir det. Å byter sprit å umgänge mot tvåsamhet, ett par glas ur boxen på fredagskvällen hemma i soffan, sambofetman, knulla när vi vill och inte bara när tillfälle ges.

Sen blir vi fula, trista å ser oss omkring på allt det fula och letar nytt, drömmer om det kravlösa, vansinnesfyllorna, det oförutsägbara, bestämma själv.

Sen blir vi aldrig nöjda hur vi än vänder oss. Och vi vet inte förrän vi är där att äkta ångest är att vakna utsövda i en hästensäng och kunna dricka oss mätta på tropifuckingcana till frukost.

När man fick röka på Smålands - patriarkatet retrospektivt III

Du måste väl se att det inte är nån idé. Att mitt hjärta är krossat och tomt. Att inget finns att hämta här.

Skrek jag en gång till en ung man som säkert bara ville väl (eller knulla). På den tiden då det fortfarande var tillåtet att röka på den skumt belysta baren där väggarna en gång varit röda.

Då, försökte de ragga upp en vilsen flicka som inte visste vad hon ville (men likväl visste väldigt väl vad hon inte ville). Det hände att jag tog med nån hem bara för att slippa somna ensam. Du kan få följa med, men vi kommer att sova, vi kommer inte knulla.

De följde med ändå. De måste ha blivit sjukt besvikna.