När han skulle fylla 25 - Patriarkatet retrospektivt I

Det är som med födelsedagen. Den jävla dagen när han skulle fylla 25. När jag hade trixat och ordnat i en vecka med tipspromenad, överraskningspicknick, paket. Han sög i sig utan att nånsin fyllas. Suktade efter mer. Ett mer som inte fanns. Som jag inte hade kunnat föreställa mig. Konstant otillräcklig jag. Oklart om han inte ville eller inte kunde spela nöjd och glad.

Det räckte aldrig för honom. Jag antar att det var uppmärksamhet han behövde. Av ett slag jag var oförmögen att ge. Han var sådan också när det var han som skulle göra mig glad. Inte heller då räckte jag och min entusiasm till.

Vi kunde ju aldrig ens bara knulla. Och än mindre sen somna i nåt slags gemensam utmattning. Inget i vårt sex var gemensamt.

Födelsedagen vill jag minnas slutade med att han inte kunde sova och gick hem från mig.