Ohiah, Anna Anka å jag, vi är från samma stad!

Ni vet vad radioskugga är. Sån har vi här halvvägs upp i bergssluttningen.
Ni kanske minns hur det var att ha långsamt Internet som kostade pengar beroende på hur mycket ni använde det. Så har vi det här. Vår landlady sa upprört "welcome to Africa, this is Africa" när vi var lite förvånade över att det kostar per MB och att vi lyckats överskrida månadsgränsen redan första veckan. Även om det är irriterande och begränsande känner vi att vi kan ha sett betydligt allvarligare tecken på att vi befinner oss i ett utvecklingsland.



Det var när vi tålmodigt streamat (läs buffrat, tittat, buffrat, tittat) oss igenom 17 minuter av det första avsnittet av Hollywoddfruar som vi upptäckte att megabiten var slut. De som skulle räcka en månad. Tur att vi båda känner likadant, att det var värt det. Och tur att vår landlord kan köpa till extra (som vi förstås blir fakturerade för i slutändan).

Så vi har slutat med Hollywoodfruar. Det var 17 riktigt fina minuter. Men vi har helt enkelt inte tid att sitta och buffra två minuter, se en minut. Vi får läsa om spektaklet istället. Och det är när jag läser det här som jag känner att det kanske är lika bra att stå utanför den här debatten.