Julen och jämställdheten

Aldrig så tydligt som under julen manifesteras ojämställdheten i de svenska hemmen.

Åtminstone om kvinna ska tro på dem som intervjuades i studio ett i tisdags. Och det tror kvinna att kvinna ska.

Därför var det befriande att lyssna på programmet på tåget mot Skåne och sen landa i föräldrahemmet där far bakat sisådär tio sorters julkakor under december och tillverkade två sorters hjärtformade laxkanapéer dan före dan. Han har även skalat potatis minst en gång om dan sedan jag anlände. Det är också far som närmast tvångsmässigt plockar bort disk från bordet innan kvinna hinner sätta ner den tomma muggen/tallriken/younameit.

SJÄLVKLART är det mor som är projektledaren, den som har överblick och koll och får svara på frågor som "var har vi rivjärnet?" eller "Ska jag sätta in disken eller vill du göra det så det blir rätt?". Och så långt som till vardagsmatlagning har han inte kommit. Ännu.

Men vi har kommit nånstans. Och vi kunde samstämmigt enas om att det var dags att bryta könsmönstren när det gällde julgranspyntningen. Jag satte i lampor och fäste stjärnan i toppen. Far pyntade med kulor och tomtar.