- Posted using KIP phone
Wednesday, May 25, 2011
Monday, May 23, 2011
Invägning vecka 15
Måndag = invägning och mått.
Mål (senast vid 2011s slut): 54 kg, mage<78 cm samt så snygga tuttar som möjligt.
Vikt: 59,1
Byst: 95 cm
Rumpa: 92 cm
Mage: 86 cm
Byst: 95 cm
Rumpa: 92 cm
Mage: 86 cm
Mål (senast vid 2011s slut): 54 kg, mage<78 cm samt så snygga tuttar som möjligt.
Kommentar: Jag missade att uppdatera bloggen förra måndagen trots att jag vägde å mätte. Så jag hoppar över det å så blir det idag istället. Sen sommaruppehåll. Jag är nöjd även om det är trist att nedgången planat ut å kräver mer arbete. Men det är okej. Jag vet att lite jävlar anamma skulle fixa det där. Å trots allt ammar jag fortfarande så jag måste ju äta. Det där om att amning i sig skulle bidra till viktnedgång? Kanske. Vet ju inte hur läget varit om jag inte ammat. Men uppenbarligen inte så mycket att alla kilon rasat. Jag har börjat träna på riktigt också. Friskis å jag. Skivstång å cirkelträning. Mammagympa med bebis på filt en gång men det var verkligen urtrist.
Rabarberplantan på innergården. Syrénsaft i kylen. Pannkakor med gräddglass å blåbär. Nu ska jag njuta av sommarens smaskigheter. Å nej, de innefattar inte lösgodis eller hallonsnören å absolut inte skabbig skräpmat à la Gröna Lund/Kiviks marknad. Under tiden, fortsatt träning förstås. Till hösten? Då börjar den riktiga träningen inför nästa års tjejvasa.
Saturday, May 21, 2011
Låter intresseklubben anteckna
Edith verkar vara inne i "nån fas". Sover mycket sämre sen en vecka tillbaka å vill äta oftare på nätterna.
=>
trött mamma.
I natt sov jag därför i gästrummet. 22.30-8.40. Då kom en trött pappa in med Edith å lade henne hos mig för att sen gå tillbaks till sovrummet å ta sovmorgon.
Jag har nu matat bebis å svängt ihop pannkakssmet. Jag ska inte påstå att jag är pigg. Men utsövd. Nyss tänkte jag att jag ville ringa nån å berätta. Att jag sovit typ 10 timmar i sträck. Men jag kom inte på vem som skulle bli glad över å förstå storheten i ett sånt samtal en lördag 9.32.
=>
trött mamma.
I natt sov jag därför i gästrummet. 22.30-8.40. Då kom en trött pappa in med Edith å lade henne hos mig för att sen gå tillbaks till sovrummet å ta sovmorgon.
Jag har nu matat bebis å svängt ihop pannkakssmet. Jag ska inte påstå att jag är pigg. Men utsövd. Nyss tänkte jag att jag ville ringa nån å berätta. Att jag sovit typ 10 timmar i sträck. Men jag kom inte på vem som skulle bli glad över å förstå storheten i ett sånt samtal en lördag 9.32.
Friday, May 20, 2011
Å så slentriankräks vi lite...
Först tv-soffan som det skrivs om här.
"Medieeliten alltså...alla killar sitter ner när de kissar å sånt där. Men så funkar det inte i den riktiga världen."
Nähä. Hur funkar det där då? Där får tydligen Sauk å Roberto sitta i en tv-soffa å snacka om jämställdhet som om de vore experter. Ska Malou bjuda in mig att prata om boxning å skådespeleri också?
Sen det här. Vem skrev bildtexterna???
"Medieeliten alltså...alla killar sitter ner när de kissar å sånt där. Men så funkar det inte i den riktiga världen."
Nähä. Hur funkar det där då? Där får tydligen Sauk å Roberto sitta i en tv-soffa å snacka om jämställdhet som om de vore experter. Ska Malou bjuda in mig att prata om boxning å skådespeleri också?
Sen det här. Vem skrev bildtexterna???
Wednesday, May 18, 2011
Öppet brev till syslöjdsläraren Christina Bäcklund
Om du googlar ditt namn å hittar hit. Ångrar du då att jag bara fick en 4a i slutbetyg i syslöjd 1995? Jag hade ångrat mig om jag var du...
På min mormors gamla Singer-symaskin fick jag ihop en jordgubbsdyna i avtorkbart material igårkväll. Jag tror knappt mina ögon själv. Jag som inte kan sy i en knapp utan psykbryt å nålstick i fingret. Sen sydde jag om två khmerska kramor till dregelhalsdukar åt Edith också. Jag å Singer är ett radarpar.
Tuesday, May 17, 2011
Alltså det här med amning
Jag frågar en bekant om hon ammat sitt barn. Hon svarar "nej, det funkade aldrig så han fick ersättning efter tre månader".
Å jag säger att då ammade du ju faktiskt i tre månader men hon ursäktar sig, som om det inte räknas.
Ska vi sluta vara så självkritiska nu? NU!
Det heter: Ja, jag ammade i hela tre månader. Det var superjobbigt å funkade dåligt, men jag gjorde det, jag är super mom, jag må ha hängbröst men jag är bäst i världen.
Det är inte DUKTIGARE att amma i år än i några månader eller inte alls. Duktigt, det är möjligen att med förståndet i behåll ställa om sig å sätta sitt barns behov före sina egna å dygnet runt tillgodose dessa på nåt av alla de tänkbara sätt som finns.
Å jag säger att då ammade du ju faktiskt i tre månader men hon ursäktar sig, som om det inte räknas.
Ska vi sluta vara så självkritiska nu? NU!
Det heter: Ja, jag ammade i hela tre månader. Det var superjobbigt å funkade dåligt, men jag gjorde det, jag är super mom, jag må ha hängbröst men jag är bäst i världen.
Det är inte DUKTIGARE att amma i år än i några månader eller inte alls. Duktigt, det är möjligen att med förståndet i behåll ställa om sig å sätta sitt barns behov före sina egna å dygnet runt tillgodose dessa på nåt av alla de tänkbara sätt som finns.
Monday, May 16, 2011
När devil K blev devil mom
1. När fick du reda på att du var gravid? I slutet av maj 2010
2. Hur gammal var du? 31 år.
3. Hur tog din partner det? Det var han som tyckte det var läge att testa. Eftersom vi inte visste när jag hade mens senast var vi dock osäkra på om det verkligen var nån bebis tills vi gjort ultraljud.
4. Mådde du mycket illa? Nej inte mycket, mådde illa fem dagar totalt.
5. Var du känslig? Ja, betydligt mer än jag hade lust med.
6. När kände du bebisens första sparkar? Oklart. Innan ultraljudet vecka 20 tror jag i alla fall.
7. Var du ofta orolig? Ja, särskilt de första typ 12-15 veckorna.
8. Sparkade bebisen mycket? Tror det. Men har ju inget att jämföra med. Kände massa rörelser varje dag andra hälften av graviditeten i alla fall.
9. När började du läcka bröstmjölk? När jag ammat typ 3 veckor. I samband med att jag började pumpa mjölk. Äckligt är vad det är. Superäckligt.
10. Fick du bristningar? Små på varje sida naveln som dock inte syntes förrän efter förlossningen.
11. Blödde du någon gång? Ja, två gånger pyttelite. Det var läskigt. Jag ville bli nersövd till vecka 20 hade passerat.
12. Hur många ultraljud gjorde du? Fyra tror jag. Ett för att tidsbestämma (heter det så?) bebben. Ett för att jag var orolig. Ett till för att jag var orolig - precis efter inskrivning hos barnmorska. Å så rutin. vecka 20.
13. Hur ville du att din förlossning skulle se ut? Hade inte precis nån drömbild men tänkte den som Tjejvasan med uppförs- å nerförsbackar. Hoppades precis i början en del på att nåt skulle ske så att det blev planerat snitt. Senare blev jag lugnare å kände mig peppad till vaginal förlossning. Kände mig lugn å välförberedd. Var väldigt klar över att jag absolut inte ville spricka eller att de skulle använda sugklocka.
14. Hur började din förlossning? Med små små värkar typ ett dygn innan hon föddes. Slempropp 16 timmar innan hon föddes.
15. Hur många timmar tog förlossningen? 14 timmar från att värkarna var regelbundna tills hon var ute. Vi kom till förlossningen 06:30 å hon föddes 13.20. Vattnet gick typ 9.30 å jag var helt öppen kl 10.
16. Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt? Akutsnitt.
17. Hur mycket var du öppen när du kom in? Fem.
18. Vilken smärtlindring tog du? TENS hemma å på förlossningen. Lustgas å sterila kvaddlar. Tyckte inte att smärtan var sådär outhärdlig egentligen. Men jag var himla utmattad å trött på att krysta å ville att det skulle ta slut efter ett tag. Profylaxandningen var bäst av allt. Tacka herren för den kursen. Hade aldrig kunnat ta det så lugnt hemma utan den å absolut inte hunnit lära mig när jag väl var på förlossningen.
19. Dragen med sugklocka? Ja. Trots att jag inte ville å bönade om kejsarsnitt.
20. Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen? Det borde ha gått på sisådär max en timme där vid tiosnåret då jag började krysta å låta som värsta kossan. Men inget hände. De sa att jag krystade fel. De sa gör si, gör så. Jag sa "men jag gör ju exakt så". Då blev det gynstol å handdukstrick å värkstimulerande dropp. Men inget hände.
21. Blev det komplikationer? Ja. Inget hände på typ 2 timmars krystning. Då satte de sugklocka. Ett dragförsök som avbröts då bebisen fortfarande inte rubbades. Så blev det snitt å då såg de att hon låg i pannbjudning - med pannan istället för hjässan ner. Dvs, huvudet blev för stort så hon fastnade på vägen.
22. Vad tyckte du var jobbigast? Att de inte trodde mig när jag sa att nåt inte stämde å att jag visst det krystade rätt. Att de inte då direkt gjorde snitt utan skulle envisas med sugklocka.
23. Var du rädd för något? Att bebisen skulle skadas/dö. Att jag skulle skadas/dö. När de drog i sugklockan å avbröt det å en massa ljud slutade låta i rummet. Det var som på film å jag hann tänka: nu blev det tyst, nu dog bebisen, nu dör snart jag. Men då sa de att hon satt fast å att vi skulle köras till operation direkt. Jag sa "jag sa ju det" å sen vägrade jag prata mer med dem.
24. Skrek du? Det är jag ganska säker på.
25. Hur många var inne i förlossningsrummet? Massor. Jag gillade barnmorskeeleven bäst.
26. Hade du någon nära med dig? Solrosen.
27. Fick du sys? Ja, eftersom det blev snitt. Ganska snyggt ärr i troskanten.
28. Vilken vecka födde du i? 40+1. Det började på kvällen 40+0 så hon var punktlig.
29. Vad var vikt och längd på bebisen? 3,3 kg och 50 cm.
30. Ammar du? Ja. Tycker att det är den stora bedriften, att jag är oerhört duktig nu, som ammar trots att jag aldrig egentligen velat det.
31. Hur gammal är bebisen nu? 3,5 månader.
32. Vad tyckte du om förlossningen? Bra totalt sett. Fick ju världens finaste lilla cheetah. Är stolt över att jag hanterade allt så bra fram tills att det blev sugklockedags. Tycker att jag var superduktig. Trodde jag skulle vara mycket argare, ha mer ont, kräva massa medicinsk bedövning osv.
33. När kommer nästa barn? Nästa år eller året därpå om jag får välja. Men det får kvinna ju sällan. Jag kan tänka mig att starta bebisproduktionen efter tjejvasan nästa år.
Thursday, May 12, 2011
Fas 3
Mycket snack om det där. Men det låter ju för bra för att vara sant!
Om jag återupplivar min f-skattsedel, räknas jag som företag då? Å kan jag få hem en fas 3-person som utför "arbetsuppgifter som annars inte skulle bli utförda eller som höjer kvaliten"?
Vi har gott om såna här hemma. Arbetsuppgifter som inte blir utförda. Å kvallen på vår städning har mycket att önska.
FÅR jag dessutom 225 spänn om dan för att ha personen här? Å staten lämnar ersättning för skador som
deltagaren vållar.
Det vore ju helt lovely. Men det finns såklart nån hake nånstans. Såklart.
Om jag återupplivar min f-skattsedel, räknas jag som företag då? Å kan jag få hem en fas 3-person som utför "arbetsuppgifter som annars inte skulle bli utförda eller som höjer kvaliten"?
Vi har gott om såna här hemma. Arbetsuppgifter som inte blir utförda. Å kvallen på vår städning har mycket att önska.
FÅR jag dessutom 225 spänn om dan för att ha personen här? Å staten lämnar ersättning för skador som
deltagaren vållar.
Det vore ju helt lovely. Men det finns såklart nån hake nånstans. Såklart.
Var tog vikten vägen?
Jag var i Skåne i måndags. Ingen våg eller måttband. Å torsdag är inte invägningsdag så idag blir det inget med den saken. På måndag blir det. Då kommer jag nog, inshallah, att ligga ungefär på inskrivningsvikten. Inte vikten innan jag blev gravid eller idealvikten, utan inskrivningsvikten. Den som innehöll ett par kilon ostmackor som jag svullat i början av graviditeten.
Sen får det vara nog med veckouppdateringarna på bloggen. Målet är trots allt årets slut å jag har precis kommit igång med träningen igen. Så kanske månadsuppdateringar eller nåt sånt. Vi får se. Vi avvaktar med beslut till måndag.
Idag? Idag är en alldeles utmärkt dag för att bränna fett å äta nyttigt!
Sen får det vara nog med veckouppdateringarna på bloggen. Målet är trots allt årets slut å jag har precis kommit igång med träningen igen. Så kanske månadsuppdateringar eller nåt sånt. Vi får se. Vi avvaktar med beslut till måndag.
Idag? Idag är en alldeles utmärkt dag för att bränna fett å äta nyttigt!
På riktigt?
Finns det TJEJFESTER fortfarande? Å vem vill ha hembesök av Anders Timell?
Kommentaren om att Globen luktar fitta skrattade jag däremot åt. Jag vet, jag har låg humor.
Tuesday, May 10, 2011
Monday, May 9, 2011
Mellan hägg å syren på Skånevisit
Bebben sover middag i skuggan vid äppelträden efter långpromenad. Katterna vaktar men vill inte va med på bild. Mamman kokar rabarbersaft med öppen köksdörr. Nästan så att kvinna skäms över att "leva på andras pengar" så här års.
- Posted using KIP phone
- Posted using KIP phone
Saturday, May 7, 2011
Reflektion
Tänka sig, vissa dagar, när jag druckit svart kaffe till frukost, ätit vitt bröd å marmelad till lunch kakor till fika å lösgodis mellan målen - då undrar jag om det inte vore bättre för bebisen att få en flaska mjölkersättning än min tuttmjölk. Fastän jag inte druckit vin på en hel vecka.
Friday, May 6, 2011
Å hur mycket får en PAPPA dricka då?
Fler å fler som vill tycka en massa om hur andra ska leva å göra. Kvinna blir så matt.
Men fine, låt säga att ammande mammor ska undvika alkohol. Lagstifta bums. Jag går med på det. En för alla alla för en liksom.
Men då föreslår jag även följande lagar i samma paket så att vi förbättrar folkhälsan:
- Män å kvinnor som beställer i en bar ska tillfrågas huruvida de har småbarn hemma å nekas servering om de svarar jakande. För säkerhets skull, inför nåt slags belastningsregisterliknande föräldraskapsintyg som kan visas upp.
- Utbilda arbetslösa till alkospioner som kan ta ammande mammor som lämnar hemmet i upptuktning å få dem att stanna hemma i fortsättningen.
- Småbarnsföräldrar som äter läkemedel som tidigare var varningstrianglade får lämna barnen på barnhem tills de slutat äta medicinen.
- Förbjud försäljning av läsk, smågodis, snacks å allt annat "onyttigt" till småbarnsmammor så att ammade barn inte riskerar utveckla preferens för detta.
- Å när vi ändå är igång, låt det vara upp till alla som jobbar i affär att neka feta människor att köpa onyttiga livsmedel.
Räcker det så? Eller ska vi dra det längre?
Men fine, låt säga att ammande mammor ska undvika alkohol. Lagstifta bums. Jag går med på det. En för alla alla för en liksom.
Men då föreslår jag även följande lagar i samma paket så att vi förbättrar folkhälsan:
- Män å kvinnor som beställer i en bar ska tillfrågas huruvida de har småbarn hemma å nekas servering om de svarar jakande. För säkerhets skull, inför nåt slags belastningsregisterliknande föräldraskapsintyg som kan visas upp.
- Utbilda arbetslösa till alkospioner som kan ta ammande mammor som lämnar hemmet i upptuktning å få dem att stanna hemma i fortsättningen.
- Småbarnsföräldrar som äter läkemedel som tidigare var varningstrianglade får lämna barnen på barnhem tills de slutat äta medicinen.
- Förbjud försäljning av läsk, smågodis, snacks å allt annat "onyttigt" till småbarnsmammor så att ammade barn inte riskerar utveckla preferens för detta.
- Å när vi ändå är igång, låt det vara upp till alla som jobbar i affär att neka feta människor att köpa onyttiga livsmedel.
Räcker det så? Eller ska vi dra det längre?
Wednesday, May 4, 2011
Bokpaketet från min hemliga bokvän!
Så fint så! En Ranelidbok jag inte läst tidigare. Å så en bok till - Nostradamus försvunna profetior. Läser att den jämförts med Da Vincikoden å den har jag inte läst så det här ska bli spännande. Som om det inte räckte innehöll mitt paket även nagellack, handkräm, ansiktskräm å små prover på andra skönhetsprodukter. Finfint, jag är nöjd. Tack, min hemliga bokvän!
- Posted using KIP phone
- Posted using KIP phone
Pärlor å ekorren
En liten men tapper skara drog på naturguidning i regnet i förmiddags. Finns inget dåligt väder som bekant. Edith fick hoppa i overallen som nu sjunger på sista centimetern. Å jag pälsade på mig flera lager med regnjacka överst. Jordgubbspicknickfilten hängde med som sittunderlag. Vi lärde oss bland annat om hur hackspetten å ekorrn skalar kottar.
Min nya attiralj - som även fick följa med ut i skogen - är för övrigt pärlörhängen. Jag - som brukade köra mest på ringar i olika varianter - har fått för mig att de skänker viss glamour till min ofta rätt enkla klädsel i övrigt. Uppsatt hår å pärlor. Å så en hyfsat snygg kofta som kan användas för att kamouflera kräkfläckar på skjortan eller tröjan.
Min nya attiralj - som även fick följa med ut i skogen - är för övrigt pärlörhängen. Jag - som brukade köra mest på ringar i olika varianter - har fått för mig att de skänker viss glamour till min ofta rätt enkla klädsel i övrigt. Uppsatt hår å pärlor. Å så en hyfsat snygg kofta som kan användas för att kamouflera kräkfläckar på skjortan eller tröjan.
Tuesday, May 3, 2011
Alla dessa åsikter
Jag har fått oväntat få kommentarer om "hur jag bör ta hand om mitt barn" från folk. Visst, en del frågor typ "ska hon äta nu igen?" men inga riktigt irriterande kommentarer eller påpekanden. Dessutom uppskattar jag verkligen att få tips å råd från föräldrar med barn som är lite äldre än Edith - de hade ju nyligen en bebis i den här åldern. Vissa av dessa råd har varit värdefulla å hjälpt oss att slippa återuppfinna hjul, andra stämmer inte alls in eller funkar på just Edith eller mig.
Jag är medveten om att Edith än så länge varit en jämförelsevis harmonisk å enkel bebis - ett nybörjarbarn, som en vän med mer barnerfarenhet konstaterade. Så jag aktar mig för att uttala mig generellt om det här med att ha barn å hur det ska skötas. Det är det inte alla som gör. Inte alla dem som engagerat sig i att kommentera hos Anitha, Calle, Clara, Alex å förstås alla som själva bloggar om hur det ÄR eller SKA eller BÖR vara.
Jag blev inte mindre JAG av att få barn. Jag har fortfarande MINA intressen å önskemål. Vissa av dem låter jag slumra medan jag har en nyfödd bebis att ta hand om. Det är till exempel inte så lätt att göra långresor, dricka massa vin särskilt ofta eller åka längdskidor just nu. Inte heller hinner jag läsa många av de böcker som jag gillar men som kräver mycket fokus. Det där kommer att gå upp å ner i framtiden, det är jag säker på.
Däremot bakar jag å lagar bra mat från grunden precis som förut. Hellre ett bra mål mat än städat kök, resonerar jag. Å jag tar jag med Edith på alla tänkbara aktiviteter som JAG gillar. Dels för att jag märker att hon gillar socialt liv i lagom mängd, dels för att själv få stimulans å öva mig på att ha med ett barn i olika sammanhang.
Det nya - å fokus just nu - är förstås sånt jag gör som jag gör för Ediths skull; barnvagnspromenader, monotona ramsor/sånger/lekar av upprepningskaraktär i soffan/babygymmet, långa stunder av matning av bebis, bära runt bebis. Det är självklarheter, sånt som ska göras, sånt jag knappast kan bli förvånad över att det liksom ingår i själva föräldrapaketet.
Vi har alla olika behov, bebisar såväl som föräldrar. Jag märker hur sömnen är absoluta A och O för min del. Kanske har JAG större sömnbehov än andra helt enkelt. Å JAG blir uttråkad av enformiga aktiviteter å klarar helt enkelt inte av att förställa rösten i olika lekar - känner mig bara urfånig å dum. Å andra sidan vågar jag ganska mycket, tar med bebis i olika sammanhang å provar mig fram. Å jag får t ex inte panik av att min bebis skriker utan har än så länge kunnat vara lugn å märkt hur det också lugnat Edith. Jag känner personer som funkar tvärtom, som rycker på axlarna åt att amma nätterna igenom men blir vansinnigt stressade å svettiga av en bebis som gnäller.
En barnmorska poängterade på vår föräldrautbildning att ytterst få personer är bra föräldrar i samtliga ett barns åldrar men att alla är bra på nåt. Den som är bra på att vyssja nyfödd kanske inte alls är pedagogisk med läxläsningen på lågstadiet. Å den som kan ta en tonårings bekymmer på rätt sätt kanske inte var den som fixade lekarna åt de vilda barnen i dagisgruppen.
Det var en befrielse att höra om å jag tänker ofta på det. Jag tror inte att det här är min prime time men jag vet att den kommer nån gång. Så, vi kan väl akta oss för att tycka så himla mycket om hur andra gör å istället dra nytta av våra olika styrkor å komplettera varandra. Å till den som inte tycker det känns okej, sök jobb på Babyproffsen så du får utlopp för ditt tyckande på arbetstid!
Jag är medveten om att Edith än så länge varit en jämförelsevis harmonisk å enkel bebis - ett nybörjarbarn, som en vän med mer barnerfarenhet konstaterade. Så jag aktar mig för att uttala mig generellt om det här med att ha barn å hur det ska skötas. Det är det inte alla som gör. Inte alla dem som engagerat sig i att kommentera hos Anitha, Calle, Clara, Alex å förstås alla som själva bloggar om hur det ÄR eller SKA eller BÖR vara.
Jag blev inte mindre JAG av att få barn. Jag har fortfarande MINA intressen å önskemål. Vissa av dem låter jag slumra medan jag har en nyfödd bebis att ta hand om. Det är till exempel inte så lätt att göra långresor, dricka massa vin särskilt ofta eller åka längdskidor just nu. Inte heller hinner jag läsa många av de böcker som jag gillar men som kräver mycket fokus. Det där kommer att gå upp å ner i framtiden, det är jag säker på.
Däremot bakar jag å lagar bra mat från grunden precis som förut. Hellre ett bra mål mat än städat kök, resonerar jag. Å jag tar jag med Edith på alla tänkbara aktiviteter som JAG gillar. Dels för att jag märker att hon gillar socialt liv i lagom mängd, dels för att själv få stimulans å öva mig på att ha med ett barn i olika sammanhang.
Det nya - å fokus just nu - är förstås sånt jag gör som jag gör för Ediths skull; barnvagnspromenader, monotona ramsor/sånger/lekar av upprepningskaraktär i soffan/babygymmet, långa stunder av matning av bebis, bära runt bebis. Det är självklarheter, sånt som ska göras, sånt jag knappast kan bli förvånad över att det liksom ingår i själva föräldrapaketet.
Vi har alla olika behov, bebisar såväl som föräldrar. Jag märker hur sömnen är absoluta A och O för min del. Kanske har JAG större sömnbehov än andra helt enkelt. Å JAG blir uttråkad av enformiga aktiviteter å klarar helt enkelt inte av att förställa rösten i olika lekar - känner mig bara urfånig å dum. Å andra sidan vågar jag ganska mycket, tar med bebis i olika sammanhang å provar mig fram. Å jag får t ex inte panik av att min bebis skriker utan har än så länge kunnat vara lugn å märkt hur det också lugnat Edith. Jag känner personer som funkar tvärtom, som rycker på axlarna åt att amma nätterna igenom men blir vansinnigt stressade å svettiga av en bebis som gnäller.
En barnmorska poängterade på vår föräldrautbildning att ytterst få personer är bra föräldrar i samtliga ett barns åldrar men att alla är bra på nåt. Den som är bra på att vyssja nyfödd kanske inte alls är pedagogisk med läxläsningen på lågstadiet. Å den som kan ta en tonårings bekymmer på rätt sätt kanske inte var den som fixade lekarna åt de vilda barnen i dagisgruppen.
Det var en befrielse att höra om å jag tänker ofta på det. Jag tror inte att det här är min prime time men jag vet att den kommer nån gång. Så, vi kan väl akta oss för att tycka så himla mycket om hur andra gör å istället dra nytta av våra olika styrkor å komplettera varandra. Å till den som inte tycker det känns okej, sök jobb på Babyproffsen så du får utlopp för ditt tyckande på arbetstid!
Badstrandsminnen
Kvinna tar kanske numera inte en halvårs bebis till stranden, jag vet inte. Under parasoll kanske? Där trivs jag för övrigt bäst själv också, blek å solskygg som jag är.
I mina första barndomsfotoalbum finns nästan inga bilder från stranden. Jag frågade min mamma varför.
- Vi orkade inte ta med dig dit, svarade hon. Å berättade om hur jag i 3-4 års åldern helt oberörd en gång kastade en sten i huvudet på ett annat barn på stranden. Det lilla huvudet fick sys på sjukhuset och allt gick bra - tacka herren för det. När de vuxna frågade mig varför jag kastat stenen svarade jag som om det vore den självklaraste saken i världen:
- Det var kassler.
Mamma skäms fortfarande när hon möter den andra flickans mamma.
När jag passerat kasslerstadiet å fått en bror några år senare minns jag fina dagar på stranden. Mamma krämade in oss med solskyddsfaktor. Klädde på oss badkläder å nån t-shirt eller stor vit skjorta ovanpå Fixade matsäck, frusna flaskor med vatten, ombyten, leksaker, solstolar, handdukar, badrockar, böcker, plåster, sånt-man-sprutar-i-ögat-om-man-får-sand-i-det osv. Packade in oss i bilen å drog till stranden. Så var vi där hela eftermiddagen. Ibland åkte vi redan på morgonen. Vi fick alltid glass i kiosken men aldrig köpt dricka. Vi hade hemkokt saft som jag aldrig förstod att uppskatta.
Jag fattar inte hur mamma orkade. För det var alltid mamma. Lantbrukarpappan jobbade alltid på sommardagarna men om det nån gång hände att vi åkte för ett kvällsdopp följde han med. På stranden träffade vi ofta andra familjer vi kände å hade gott om andra barn att leka med.
Vi plaskade oss trötta å fräkniga. Spelade kort om det var vindstilla. Grävde ner varann i sanden.
Men mysigast av allt var att lite blöt krypa upp i det solvarma knäet på min - eller nån annans för den delen - mamma. Den mjuka famnen att luta sig mot. Äta en kanelbulle. Få det saltvattniga håret struket ur pannan. Den där mjuka, mysiga strandmamman - kommer jag kunna bli en sån?
I mina första barndomsfotoalbum finns nästan inga bilder från stranden. Jag frågade min mamma varför.
- Vi orkade inte ta med dig dit, svarade hon. Å berättade om hur jag i 3-4 års åldern helt oberörd en gång kastade en sten i huvudet på ett annat barn på stranden. Det lilla huvudet fick sys på sjukhuset och allt gick bra - tacka herren för det. När de vuxna frågade mig varför jag kastat stenen svarade jag som om det vore den självklaraste saken i världen:
- Det var kassler.
Mamma skäms fortfarande när hon möter den andra flickans mamma.
När jag passerat kasslerstadiet å fått en bror några år senare minns jag fina dagar på stranden. Mamma krämade in oss med solskyddsfaktor. Klädde på oss badkläder å nån t-shirt eller stor vit skjorta ovanpå Fixade matsäck, frusna flaskor med vatten, ombyten, leksaker, solstolar, handdukar, badrockar, böcker, plåster, sånt-man-sprutar-i-ögat-om-man-får-sand-i-det osv. Packade in oss i bilen å drog till stranden. Så var vi där hela eftermiddagen. Ibland åkte vi redan på morgonen. Vi fick alltid glass i kiosken men aldrig köpt dricka. Vi hade hemkokt saft som jag aldrig förstod att uppskatta.
Jag fattar inte hur mamma orkade. För det var alltid mamma. Lantbrukarpappan jobbade alltid på sommardagarna men om det nån gång hände att vi åkte för ett kvällsdopp följde han med. På stranden träffade vi ofta andra familjer vi kände å hade gott om andra barn att leka med.
Vi plaskade oss trötta å fräkniga. Spelade kort om det var vindstilla. Grävde ner varann i sanden.
Men mysigast av allt var att lite blöt krypa upp i det solvarma knäet på min - eller nån annans för den delen - mamma. Den mjuka famnen att luta sig mot. Äta en kanelbulle. Få det saltvattniga håret struket ur pannan. Den där mjuka, mysiga strandmamman - kommer jag kunna bli en sån?
Monday, May 2, 2011
Livet är för kort för att äta äcklig mat
Många bloggar om viktmissnöje. Ellen skrev om det här i relation till barnen. Anna har tröttnat.
När jag var liten tyckte jag inte om mat. Jag åt välling som huvudföda fram till efter att jag börjat skolan. Det mesta av riktig mat petade jag i. Godis, kakor å glass gick ner i mängder. Jag var jättesmal å tanig å skolsköterskan kallade mig på samtal om min ätstörning för hon trodde att jag bantade. När jag sa att jag åt gräddglass till mellanmål fick jag beröm. Jag hatade idrott, skolgympa å allt vad fysisk aktivitet hette. Jag var rädd för bollar. Ännu räddare för att jag skulle bli smalare om jag tränade. Så vill jag inte att min dotter ska känna i framtiden. När min kusin gick på dagis ville hon banta. Så vill jag inte heller att Edith ska känna.
Nån gång på gymnasiet fick jag vegetarisk kost i skolan, då började jag äta lunch för första gången. Efter gymnasiet bodde jag själv å lagade min egen mat. Ju längre tiden gick, desto mer åt jag. När jag fick nåt slags självbestämmande över mat å ätande märkte jag att jag ju tyckte om mat. Idag skulle jag säga att god å bra mat är ett av mina största intressen. Vi lagar mat med bra råvaror, bakar egna kakor, syltar, saftar osv. Vi brukar säga att livet är för kort för att äta äcklig mat.
Nån gång i 20-årsåldern började min kropp också få lite mer former. Som om jag utvecklades sent men nu kom ikapp. Från studenten till jag var sisådär 27 år gick jag upp 10 kg. Jag var i högsta grad normalviktig då på typ 55 kg. Å när jag började träna, springa å ta bättre hand om mig märkte jag att kroppen mådde mycket bättre. Å jag tyckte om hur jag såg ut.
När jag var gravid gick jag upp 20 kg. Det vantrivdes jag nåt enormt med. Ryggen å höften strejkade. Jag kände mig svag, klumpig å orörlig. Trots att jag försökte röra på mig å träna gillade jag inte alls förändringarna. Särskilt trist känns det att brösten gick från en nätt variant till E-kupa för att sen under amningen öka till H-kupa. Inte nog med att jag för första gången i mitt liv inte gillar hur de ser ut, de ger ryggont också. Faktum är att det förvånar mig hur mycket kroppen förändrades. Jag hade räknat med vissa förändringar men inte andra. Å jag tror det vore bra för min rygg att omvandla fett till muskler på min överkropp. Jag skulle säga att mitt ideal för att må bäst är 52-54 lätt tränade kilon så att jag har muskler å orkar mer. Hoppas komma till det snart igen.
Jag vill tillbaks till det där att vara nöjd å gilla det jag ser i spegeln. Att jag bloggar varje vecka om hur kroppen ändras efter graviditeten är ett sätt att reflektera över det å sporra mig själv när jag mest av allt vill äta glass till lunch. Enbart vikt säger inte allt. Inte mått heller. Å inget av det är viktigt om kroppen i sig håller för det vi vill ha den till. Jag tycker inte det behöver vara fult eller fel att ha sin kropp som ett projekt inom hälsosamma ramar. Det kan vara ett sätt att ta hand om sig själv å nå positiva mål. Mitt mål är tjejvasan 2012. Då ska jag vara stark, vältränad å nöjd. Jag är säker på att det kommer gå bra.
Om en månad ska Edith börja med smakportioner mat. Så hur är jag en god förebild? Hur ska hennes relation till ätandet å den egna kroppen bli positivt? Jag vill vara nöjd å utstråla det. Jag vill kunna bjuda henne goda smaker - rabarberkompott, köttbulle, krämig yoghurt, ostsmörgås, kanelbulle, potatismos - å hoppas så innerligt att hon ska gilla mat mer än jag gjorde som liten. Å jag vill kunna visa henne att det är kul å bra att röra på sig, att kroppen håller bättre till allt vi vill göra om vi tar hand om den. Jag hoppas Edith kommer å hejar på mig i Mora nästa år.
När jag var liten tyckte jag inte om mat. Jag åt välling som huvudföda fram till efter att jag börjat skolan. Det mesta av riktig mat petade jag i. Godis, kakor å glass gick ner i mängder. Jag var jättesmal å tanig å skolsköterskan kallade mig på samtal om min ätstörning för hon trodde att jag bantade. När jag sa att jag åt gräddglass till mellanmål fick jag beröm. Jag hatade idrott, skolgympa å allt vad fysisk aktivitet hette. Jag var rädd för bollar. Ännu räddare för att jag skulle bli smalare om jag tränade. Så vill jag inte att min dotter ska känna i framtiden. När min kusin gick på dagis ville hon banta. Så vill jag inte heller att Edith ska känna.
Nån gång på gymnasiet fick jag vegetarisk kost i skolan, då började jag äta lunch för första gången. Efter gymnasiet bodde jag själv å lagade min egen mat. Ju längre tiden gick, desto mer åt jag. När jag fick nåt slags självbestämmande över mat å ätande märkte jag att jag ju tyckte om mat. Idag skulle jag säga att god å bra mat är ett av mina största intressen. Vi lagar mat med bra råvaror, bakar egna kakor, syltar, saftar osv. Vi brukar säga att livet är för kort för att äta äcklig mat.
Nån gång i 20-årsåldern började min kropp också få lite mer former. Som om jag utvecklades sent men nu kom ikapp. Från studenten till jag var sisådär 27 år gick jag upp 10 kg. Jag var i högsta grad normalviktig då på typ 55 kg. Å när jag började träna, springa å ta bättre hand om mig märkte jag att kroppen mådde mycket bättre. Å jag tyckte om hur jag såg ut.
När jag var gravid gick jag upp 20 kg. Det vantrivdes jag nåt enormt med. Ryggen å höften strejkade. Jag kände mig svag, klumpig å orörlig. Trots att jag försökte röra på mig å träna gillade jag inte alls förändringarna. Särskilt trist känns det att brösten gick från en nätt variant till E-kupa för att sen under amningen öka till H-kupa. Inte nog med att jag för första gången i mitt liv inte gillar hur de ser ut, de ger ryggont också. Faktum är att det förvånar mig hur mycket kroppen förändrades. Jag hade räknat med vissa förändringar men inte andra. Å jag tror det vore bra för min rygg att omvandla fett till muskler på min överkropp. Jag skulle säga att mitt ideal för att må bäst är 52-54 lätt tränade kilon så att jag har muskler å orkar mer. Hoppas komma till det snart igen.
Jag vill tillbaks till det där att vara nöjd å gilla det jag ser i spegeln. Att jag bloggar varje vecka om hur kroppen ändras efter graviditeten är ett sätt att reflektera över det å sporra mig själv när jag mest av allt vill äta glass till lunch. Enbart vikt säger inte allt. Inte mått heller. Å inget av det är viktigt om kroppen i sig håller för det vi vill ha den till. Jag tycker inte det behöver vara fult eller fel att ha sin kropp som ett projekt inom hälsosamma ramar. Det kan vara ett sätt att ta hand om sig själv å nå positiva mål. Mitt mål är tjejvasan 2012. Då ska jag vara stark, vältränad å nöjd. Jag är säker på att det kommer gå bra.
Om en månad ska Edith börja med smakportioner mat. Så hur är jag en god förebild? Hur ska hennes relation till ätandet å den egna kroppen bli positivt? Jag vill vara nöjd å utstråla det. Jag vill kunna bjuda henne goda smaker - rabarberkompott, köttbulle, krämig yoghurt, ostsmörgås, kanelbulle, potatismos - å hoppas så innerligt att hon ska gilla mat mer än jag gjorde som liten. Å jag vill kunna visa henne att det är kul å bra att röra på sig, att kroppen håller bättre till allt vi vill göra om vi tar hand om den. Jag hoppas Edith kommer å hejar på mig i Mora nästa år.
Invägning vecka 13
Måndag=invägning och mått.
Vikt: 58,5
Byst: 95 cm
Rumpa: 92 cm
Mage: 87 cm
Dagens bonus = lårets tjockaste del: 53 cm
Mål (senast vid 2011s slut): 54 kg, mage<78 cm samt så snygga tuttar som möjligt.
Kommentar: Ner! Ett kilo kvar till så kallad inskrivningsvikt. Men då hade jag redan gått upp 2,5 så se det räknas inte. Dessutom ska vi börja jobba på att få kilona på plats också. Det må vara färre kilon men de är i form av flubb å tar enormt mycket plats. Jag kommer definitivt inte i mina smalare kjolar (eller jo, jag kommer i dem men det väller över massa slappt odefinierbart fett. Solrosen säger att jag ser ut som en tonårstjej som är fet men ändå envisas med att ha smalkläder) å vissa byxor stannar över låren. Mer fett ska bort. Mer muskler ska skapas. Just nu: fortfarande galen träningsvärk efter lördagens body pump = första träningspasset efter Edith. Godisavvänjningen går helt okej, inte köpt nåt sedan förra söndagen. Ätit lite mörk choklad å några daimkolor i lördags dock. Har babybel å virgin mary som substitut. Dags för promenad!
Mål (senast vid 2011s slut): 54 kg, mage<78 cm samt så snygga tuttar som möjligt.
Kommentar: Ner! Ett kilo kvar till så kallad inskrivningsvikt. Men då hade jag redan gått upp 2,5 så se det räknas inte. Dessutom ska vi börja jobba på att få kilona på plats också. Det må vara färre kilon men de är i form av flubb å tar enormt mycket plats. Jag kommer definitivt inte i mina smalare kjolar (eller jo, jag kommer i dem men det väller över massa slappt odefinierbart fett. Solrosen säger att jag ser ut som en tonårstjej som är fet men ändå envisas med att ha smalkläder) å vissa byxor stannar över låren. Mer fett ska bort. Mer muskler ska skapas. Just nu: fortfarande galen träningsvärk efter lördagens body pump = första träningspasset efter Edith. Godisavvänjningen går helt okej, inte köpt nåt sedan förra söndagen. Ätit lite mörk choklad å några daimkolor i lördags dock. Har babybel å virgin mary som substitut. Dags för promenad!
Subscribe to:
Posts (Atom)
Posts
