Tuesday, May 3, 2011

Alla dessa åsikter

Jag har fått oväntat få kommentarer om "hur  jag bör ta hand om mitt barn" från folk. Visst, en del frågor typ "ska hon äta nu igen?" men inga riktigt irriterande kommentarer eller påpekanden. Dessutom uppskattar jag verkligen att få tips å råd från föräldrar med barn som är lite äldre än Edith - de hade ju nyligen en bebis i den här åldern. Vissa av dessa råd har varit värdefulla å hjälpt oss att slippa återuppfinna hjul, andra stämmer inte alls in eller funkar på just Edith eller mig.

Jag är medveten om att Edith än så länge varit en jämförelsevis harmonisk å enkel bebis - ett nybörjarbarn, som en vän med mer barnerfarenhet konstaterade. Så jag aktar mig för att uttala mig generellt om det här med att ha barn å hur det ska skötas. Det är det inte alla som gör. Inte alla dem som engagerat sig i att kommentera hos Anitha, Calle, Clara, Alex å förstås alla som själva bloggar om hur det ÄR eller SKA eller BÖR vara.

Jag blev inte mindre JAG av att få barn. Jag har fortfarande MINA intressen å önskemål. Vissa av dem låter jag slumra medan jag har en nyfödd bebis att ta hand om. Det är till exempel inte så lätt att göra långresor, dricka massa vin särskilt ofta eller åka längdskidor just nu. Inte heller hinner jag läsa många av de böcker som jag gillar men som kräver mycket fokus. Det där kommer att gå upp å ner i framtiden, det är jag säker på.

Däremot bakar jag å lagar bra mat från grunden precis som förut. Hellre ett bra mål mat än städat kök, resonerar jag. Å jag tar jag med Edith på alla tänkbara aktiviteter som JAG gillar. Dels för att jag märker att hon gillar socialt liv i lagom mängd, dels för att själv få stimulans å öva mig på att ha med ett barn i olika sammanhang.

Det nya - å fokus just nu - är förstås sånt jag gör som jag gör för Ediths skull; barnvagnspromenader, monotona ramsor/sånger/lekar av upprepningskaraktär i soffan/babygymmet, långa stunder av matning av bebis, bära runt bebis. Det är självklarheter, sånt som ska göras, sånt jag knappast kan bli förvånad över att det liksom ingår i själva föräldrapaketet.

Vi har alla olika behov, bebisar såväl som föräldrar. Jag märker hur sömnen är absoluta A och O för min del. Kanske har JAG större sömnbehov än andra helt enkelt. Å JAG blir uttråkad av enformiga aktiviteter å klarar helt enkelt inte av att förställa rösten i olika lekar - känner mig bara urfånig å dum. Å andra sidan vågar jag ganska mycket, tar med bebis i olika sammanhang å provar mig fram. Å jag får t ex inte panik av att min bebis skriker utan har än så länge kunnat vara lugn å märkt hur det också lugnat Edith. Jag känner personer som funkar tvärtom, som rycker på axlarna åt att amma nätterna igenom men blir vansinnigt stressade å svettiga av en bebis som gnäller.

En barnmorska poängterade på vår föräldrautbildning att ytterst få personer är bra föräldrar i samtliga ett barns åldrar men att alla är bra på nåt. Den som är bra på att vyssja nyfödd kanske inte alls är pedagogisk med läxläsningen på lågstadiet. Å den som kan ta en tonårings bekymmer på rätt sätt kanske inte var den som fixade lekarna åt de vilda barnen i dagisgruppen.

Det var en befrielse att höra om å jag tänker ofta på det. Jag tror inte att det här är min prime time men jag vet att den kommer nån gång. Så, vi kan väl akta oss för att tycka så himla mycket om hur andra gör å istället dra nytta av våra olika styrkor å komplettera varandra. Å till den som inte tycker det känns okej, sök jobb på Babyproffsen så du får utlopp för ditt tyckande på arbetstid!

No comments:

Post a Comment