
Jag gjorde lite research och kom att förstå att det finns olika definitioner av vad de sju egentligen ska innebära. Den variant som jag förstår förhärskar är att det viktiga är att det ska vara sju sorters småbröd. Min släkts tradition, som jag gissar är nåt slags skånsk light-bondevariant, bjuder i alla fall:
Vetebröd
Mjuk kaka
Lyxkaka typ mazarin
3 sorters småbröd
Tårta
Småkakor sägs i alla fall vara inne. Mest classy just nu är att servera kakbuffé med champagne.
[1] För att inte tala om mitt yrkesval. Jag har väl inte valt någon helt och hållet förutsägbar kvinnlig väg men som det konstaterades i diskussion på Grand (vars service i vanlig ordning var undermålig) med goda vänner häromkvällen: vi borde ha blivit kranförare, rörmokare eller lastbilschaufförer, då hade karriären och kassaflödet varit säkrade och studieskulderna obefintliga.
[2] På min namnsdag 2004 fick jag min egen i present av rara mamma!
som kvinna som inte är särskilt intresserad av bakverk utan som istället för att hjälpa mamma att baka som liten istället fick gräsfläckar på brallorna av allt fotbollslekande så är det också väldigt frustrerande kan jag meddela. lite kanske framgår av mitt nya inlägg. men jag känner mig så ohel. liksom. så mycket som jag förväntas som jag aldrig kan leva upp till. och fan visst vill inte jag va nån jävla bullmorsa och så där. men typ freestyla ihop ett bröd som larsson just nu gör i vårt kök liksom. det hade varit nice. jag som aldrig följer recept blir helt neurotisk om jag får för mig att baka bröd eller kakor eller så. för jag fattar ju ingenting. vispa tills det är pösigt, fluffigt (hur vet kvinna det?) och allt vad det heter. i med mjöl på känn tills degen känns bra? vadå bra. hur vet jag det? knåda tills degen bla bla bla. nej. usch. och varje gång känner jag mig lika värdelös..
ReplyDelete