Njuta

Det där med att njuta ja.

Det säger alla till mig med. Särskilt kvinnor i medelåldern. Det är ytterst tveksamt hur det är möjligt att njuta av ryggont, blod, övervikt, läckande tuttar, kräks å bajs - ja allt det som hör den där första babytiden till. När senast i nåt annat sammanhang än barnafödande har vi förväntats gilla sånt?

Igår var jag på mitt jobb. Å det var så kul. Planeringen inför vad jag ska göra när jag kommer tillbaks i höst gick så bra. Jag var upprymd när jag gick därifrån i nåt slags vårsol å med Belle & Sebastian i öronen. Å jag tänkte att shit vad kul det är när praktbebisen [1] sover sig genom lönesamtal å seminarium å allt går så här lätt.

Sen kunde jag inte somna igårkväll. Å jag kunde inte somna om i morse med bebisen. Jag tänkte bara på massa annat.

För precis som vanligt har jag supersvårt för att vara i nuet. Hela mindfulnessköret med medveten närvaro är så långt från mig kvinna kan komma. Jag är en sån som på semestern planerar nästa resa istället för att njuta där jag är. Så jag inser att det kanske ändå ligger nåt i det. Det vore ju fint om jag i alla fall kunde ta vara på bebistiden som den är nu - post blod i alla fall - å fokusera på det som sker som är kul snarare än sånt som eventuellt ska komma.


[1]  Drömbebisen som för övrigt slog rekord i fint äta-sova-mönster i natt. Åt 21.15, somnade av sig själv i sin säng med napp å snutte ca 22. Vaknade 5.40 nästa gång å ville äta. Somnade om direkt å vaknade igen 8.15. Åt lite. Sov till 10.15.