Jag tackar herren. Å min lyckliga stjärna. Å framför allt och alla mig själv. För att jag var förutseende nog att bosätta mig mitt i stan å inte låta mig dras ner i träsket trots alla goda argument för stort å rymligt utanför tullarna.
Tack men nej tack förorten. Kvinna ska aldrig säga aldrig. Men det är ytterst oklart om vi ses nån mer gång.
Note to self: när jag kollar på fina funkisradhusannonser, undersök noga hur många meter det är till tunnelbanan å hur ofta den går, om det finns nån närbutik, nån mataffär som kan konkurrera med Daglivs å om det är promenadavstånd till park, kvalitativt café å välsorterad järnaffär. Ta sen en promenad från Rålis till Stadshuset via Hantverkargatan. Kolla sen på annonsen igen.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment