...trilskas hennes mamma. Jag ska sova med cheetahn i hennes rum så att solrosen får en natts ostörd sömn efter att ha tagit flera jobbiga nätter med vakentid medan jag varit på jobbkonferens. Allt går fint. Cheetahn vaknar vid halvtre, jag okynnesplockar över henne i min säng, ger mjölkflaska å så somnar hon snabbt om sådär mysigt nära.
Men jag somnar inte om. Jag har ont i höger vad. Tänker att jag legat konstigt. Lägger mig försiktigt annorlunda. Fortfarande ont. Det spänner inuti vaden upp emot knäet på ett märkligt sätt. Jättevarm känsla inuti. Men inte varm utanpå. Efter en timme har jag fortfarande inte somnat om.
Å jag har börjat tänka på blodproppar. Det är fem dagar sedan jag började äta p-piller. Å nu gör det ont i min vad.
Cheetahn sover. Å med all mitt-i-natten-logik tänker jag att jag inte vill dö bredvid henne där i sängen. Jag reser mig försiktigt å går bort till sovrummet där solrosen sover. På vägen dit känns det som att jag ska svimma å kräkas. Jag säger att jag inte mår bra. Jag skakar. Tror jag ska kräkas. Lägger mig på badrumsgolvet. Säger att solrosen måste ringa nånstans. Å att han måste flytta cheetahn så hon inte ramlar ur sängen.
Sjukvårdsupplysningen säger att det inte är akut, att jag ska ringa vårdcentralen nästa morgon, att jag ska ta ipren å försöka sova. Så jag somnar till slut om bredvid solrosen. Jag är skakig å har ont i vaden.
Cheetahn väcker oss glatt nästa morgon. Solrosen går upp med henne å låter mig sova tills vårdcentralen öppnar. Ringer å får en tid. Ställer in ett jobbmöte. Vaden spänd men bättre. Läkaren säger att höger vad faktiskt är marginellt smalare än vänster å att det är osannolikt med en propp. Men hennes kollega har å andra sidan missat en propp en gång... Så det blir nåt slags ultraljudsröntgen som visar "ett skolboksexempel på bra flöde".
Å där sitter jag å känner mig fånig å hypokondrisk (å himla lättad å lycklig). Men tänker samtidigt att tänk om, tänk om. Å mina kollegor säger att de varit oroliga för de tycker inte jag verkar vara den pjoskiga sorten. Sådeså.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Posts
Vad skönt att det inte var något. Jag tänker att oro ska man ta på allvar för rätt vad det är så har man gått och inbillat sig i år och dar att "det där är väl inget" och så är det visst nåt. /Hon som är lite hypokondriker innerst inne
ReplyDeleteJo precis. Jag tänkte hela tiden att tänk om det är nåt å jag låtsas som inget. Då kommer alla tycka jag är jättekorkad som inte kopplade ihop saker tidigare.
ReplyDeleteLåter som det jag hade för 2 veckor sen: virus/lätt influensa. Hade ont i kroppen, huvudet, feber och ont i vaden, som att jag sträckt den. Frisknade till efter 3-4 dgr och vadsmärtan försvann direkt. tydligen kan det vara så. men bra att kolla ändå!
ReplyDeleteHelena, vad skumt flunsasymtom! Men kanske var så här också. Har ju varit allmänt hängig/sjukig i flera veckor som kommit å gått så det kanske bara var ytterligare en grej i samma rad!
ReplyDelete