I ett sovrum ligger cheetahn å solrosen. I varsin säng. Å "väntar på" att cheetahn ska vakna för ett sju helvetes nattpass. Som varje natt den senaste veckan. Hon är på ett strålande humör på dagarna, sover fint å äter med utmärkt aptit. Somnar vid sjuhalvåtta. Men vill alltså på natten upp emot två timmar
a) vara vaken å leka
b) gnälla/skrika så högt att grannarna hör
c) dra valfri förälder i hår/näsa, klösa å sparka
I ett annat sovrum ligger jag. Med bettskena, öronproppar, nattbinda (fuck you, fuck you very much mensen) å riktlinjerna inför veckans VP-internat.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Posts
Åh fy fan. Juni hade två såna nätter och det räckte. Man blir helt knäpp ju.
ReplyDeleteJapp, knäpp it is. Å jag längtar verkligen tillbaka till tiden då det gick att plugga in cheetahn på en tutte för att somna om. Så himla mycket bättre vi sov då - allihop. När amningen väl funkade fint var det nog bästa sovperioden hittills, då det skedde mer eller mindre av sig själv i sömnen för oss båda. Men när hon plötsligt började krypa å ställa sig upp å vilja störta ur sängen blev det dessutom för farligt att sova sådär nära nära. Å då hade hon dessutom redan slutat vilja amma på natten. Å nu är jag på jobbinternat å har lite lätt ångest för solrosen som får ta hand om alltsammans själv i två dagar.
ReplyDeleteAlltså på riktigt, hon hörs inte så mycket. jag lovar. man hör men hon väcker oss inte. snarare så att jag ju vaknar ganska mycket på nätterna nu och hör det då.
ReplyDeletegrannar med bebis ftw. snart får hon bäbiskompis.
du måste berätta om vilka bvc också nån dag.
Baglady, aboslut...vi kan väl ta en kopp kaffe å prata bvc å så!?!
ReplyDeleteSnart kan de små gasta i kapp :-)