Tuesday, June 4, 2013

Vecka 30

Inte mycket nytt under solen. Oförutsägbart å frustrerande ryggont emellanåt. Men hanterbart än så länge. Kanske skulle skaffa en TENS-apparat redan nu. Ska gå till naprapat på torsdag. Åker till London fredag - måndag. Vi bokade nån gång i april å jag tänkte att det blir perfekt så där två månader innan bebisankomst. Just nu känns det som om min rygg inte riktigt är upplagd för att bära barnvagn upp å ner i tunnelbana utan hissar eller liknande. Men det blir nog kalas ändå. Lugnt tempo, barnvänliga saker på schemat, bo hemma hos kompisar. Mina önskemål sträcker sig till besök på Body Shop, Whittards å så kanske nåt museum. Å cheetahn, nya cheetahn å jag går väl hem å sover när de andra går på puben tänker jag.

Roligast just nu är att cheetahn har börjat prata om bebisen i magen. Den ska få en napp, helst en blå. Å en med en apa på. Åh vad jag önskar å hoppas att de ska tycka om varandra, mina cheetahs. Jag är såklart förberedd på att det inte kommer bli helt smärtfritt för vissa inblandade att bli storasyster. Eller för andra att bli tvåbarnsförälder, för den delen. Men i längden.

På profylaxkursen inför cheetahn fick vi tipset att ha en vision att fokusera på under graviditet/förlossning när det kändes som jobbigast. Jag tror inte vi hade nån. Men nu har jag en väldigt tydlig sådan. Jag ser mig själv ligga å flyta i havet (ett turkost hav i varmt land, typ Railay beach i Krabi). Solen skiner lagom, jag är alldeles lagom varm å svalkad av vattnet å jag kisar mot vattenbrynet å där leker cheetahn å nya cheetahn å solrosen med hink å spade.

I eftermiddag blir det barnmorskebesök. Spännande.

Har nån förresten tips på bra bok/kapitel i bok/artiklar om att bli just tvåbarnsförälder? Hur en förbereder/hanterar 2,5-åring på bästa sätt mm?

8 comments:

  1. Njae, jag har nog inga boktips till dig, men till stora cheetahn: "Snart har vi en baby" av Gunilla Hansson.
    http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9129667895

    Fast ni kanske redan har den typen av böcker? Vi läste den i alla fall ungefär tre miljarder gånger för Julia när Carmen låg i magen. Dessutom har den sådär fiffigt tjocka sidor så små barn kan läsa på egen hand utan att råka riva sönder.

    I övrigt tror jag i princip på strategin "det löser sig". Det beror ju rätt mycket på hur ens barn är. Vi kanske hade väldigt tur, men det gick otroligt bra. Att låta första barnet vara med så mycket som möjligt tror jag på och att liksom "bonda" i det faktum att hon är stor precis som mamma och pappa. Däremellan är det naturligtvis viktigt att hon får vara "pytteliten bebis" när hon har behov av det. Balansen där emellan är väl det som kan vara svårt, men man får väl se lite beroende på reaktionen...

    (Hmm, det var kanske inte så konkreta råd precis. Borde kanske leta upp någon handbok istället, haha!)

    ReplyDelete
    Replies
    1. Tack för tipsen! Har ett par syskonböcker av varierande kvalitet men har inte sett just den faktiskt. Skaffar!

      Vi är redan i stadiet där E växlar mellan att poängtera hur stort barn hon är å sen plötsligt vill "pappa bära som en bebis". Så får det ju vara å än så länge hinner vi ju lägga vår energi på just henne å denna ombytlighet.

      Dina barn verkar ju f ö (av bloggen att döma) komma fint överens!

      Delete
  2. Vi har en bok som heter "Äntligen syskon" som handlar om en elefant som får en lillasyster. Den är väldigt enkel och söt och kan vara bra som lite bearbetning innan bebisen kommer.

    Det finns också en bok om grisen Benny som får en lillebror, som behandlar svartsjuka ganska bra. Kommer inte ihåg vad den heter, men det är Barbro Lindgren som skriver dem.

    För min egen del fick jag aldrig den där omtalade tvåbarnschocken. Man måste prioritera lite mer mellan allas behov, men det inser ju vem som helst. Annars var det inte så svårt som jag trodde :)

    ReplyDelete
    Replies
    1. Ja, elefantboken är super. Har lånat den på bibblan tidigare. Ska kolla upp grisboken också. Tack för tips å lugnande råd :-)

      Delete
  3. Vi läste XXXX (minns inte namnet) får ett syskon. funkade bra.

    Hur en hanterar trotsåldern? HMN, ett andetag i taget!

    :)

    ReplyDelete
    Replies
    1. Ah...det är det där som profylaxandningen egentligen är till för...

      Delete
  4. Har inget bokförslag men lite tips. Vår äldsta var bara några månader äldre än er när hon blev storasyster. Vi förberedde genom att noga gå igenom vad som kommer att hända vid förlossning, att barnvakten kommer hem. Att mamma och pappa är på sjukhuset osv. Jag tror på att låta äldsta syskonet om möjligt få följa med barnvakten till bb och "hämta hem" mamma och pappa och det nya syskonet. Vi gjorde även så att storasyskonet fick en babydocka med tillbehör i ett stort paket på bb. På så sätt kunde den äldsta vara med och byta blöja/mata/"bada" bebis sedan när vi kom hem och mamma eller pappa tog hand om den nya bebisen. Finns inte intresse för docka så kanske en annan större present som barnet kan sitta och greja med själv vid hemkomsten. Så att den äldsta får lite "grattis till att ha blivit storebror/storasyster" och inte bara fokus på bebisen.

    Tror det hjälpte lite med att landa i den nya situationen faktiskt. En annan bra sak är om ni har någon släkting eller vän som kan tänka sig att ställa upp lite extra med att komma förbi och ägna tid och det äldsta barnet i början. Det kan ju lätt känna sig lite åsidosatt precis första tiden annars och lite extra vuxenuppmärksamhet då brukar underlätta.

    Med facit i hand såhär ett drygt år senare kan jag säga att det har gått över förväntan. Lillasyster älskar Storasyster och de leker redan bra ihop. Visst blir det kontroverser ibland när storasyster vill vara ifred med sina kompisar/icke bebisanpassade saker osv. Men på det stora hela så är de redan ett eget litet team med egna upptåg och mycket roligt ihop. //Emelie

    ReplyDelete
    Replies
    1. Tack! Ska överväga det där med att prata om vad som händer den dag det är dags. Vi kommer dock sannolikt inte att veta vilken barnvakt det blir förrän prick samma dag. Bebis mitt i sommaren när folk är på semester å släkten 50 mil bort liksom. Vill ju inte lura E att det ska bli nån hon känner sig trygg med när vi tyvärr inte har möjlighet att stå fast vid det. I värsta fall måste hon lämnas jättesnabbt till nån hon inte varit med så mkt innan - kan ju inte hindra folk från att åka på semester... Detta är ett av mina största orosmoment.

      Att få komma till sjukhuset å hämta hem oss tror jag absolut på, bra idé, hoppas det kan bli så!

      Bebisdocka finns redan å vi förbereder oss med den!

      Delete