patriarkatets främst attribut i bangla:
- kjol aka lungi
- blusliknande skjortor i syntetmaterial som med fördel både har pärlor och paljetter
- hålla handen
- pyntade jeans, givetvis stentvättade, och gärna med färgglada broderier
- halsduk runt huvudet a la påskkärring
ja visst måste det vara medfött att svenska pojkars favoritfärg är blå…
Tuesday, March 20, 2007
Monday, March 19, 2007
män, män, här var det män..
..var känslan jag fick när jag var på ett samtalsforum tidigare ikväll. en kvinna som moderator, MEN fyra, vita, heterosexuella män från typ 35 och uppåt några år som debattörer. jävligt jävligt sorgligt. det skulle varit en kvinna med också, men hon var sjuk. det är ändå inte ok. att diskutera främlingsfientlighet med fyra medelålders svenska gubbar??? i publiken då? jag gissar att det var en liten majoritet av kvinnor men av alla inlägg, hur många kom från kvinnor? inte många. jävligt jävligt synd. och jag då? sa inte ett knyst. jävligt jävligt synd. jag blir jävligt förbannad på mig själv för att jag håller käft. men strukturerna gör sig påminda.
I alla fall. jag har några godbitar från gubbpanelen denna fantastiska kväll som jag känner att jag bara måste dela med mig av:
*I utopimalmö om några år så rådet det slöjförbud. men tydligen inga andra typer av förbud av religiös karaktär. Så mitt blingblingkors kan jag ohotat fortsätta ha.
*det är bara "invandrarkillar" som kallar tjejer för horor. Att Filemon, Ibrahim, Awet och hela deras gäng kom från Eritrea vet jag men däremot undrar jag just var ifrån Carl-Johan, Fredrik, Daniel och grabbarna har kommit.
*att säga att alla vita heterosexuella män borde borde stå tillbaka på arbetsmarknaden under fem år är att uttala sig rasistiskt. Länge, länge har jag anat en ådra inom mig som jag inte riktigt kunnat definiera. Men nu vet jag, jag är ju rasist.
*kommentarer som "jag ska knulla din morsa" funkar inte i Sverige då det krävs ett patriarkat för att de ska få nån effekt. Det finns alltså inget patriarkat i Sverige, så kära systrar som skriver här, skildra gärna inte patriarkatet i Sverige, för det existerar icke. Jag åker själv till Amsterdam om några veckor, kanske att jag kan skriva mitt nästa inlägg då..
I alla fall. jag har några godbitar från gubbpanelen denna fantastiska kväll som jag känner att jag bara måste dela med mig av:
*I utopimalmö om några år så rådet det slöjförbud. men tydligen inga andra typer av förbud av religiös karaktär. Så mitt blingblingkors kan jag ohotat fortsätta ha.
*det är bara "invandrarkillar" som kallar tjejer för horor. Att Filemon, Ibrahim, Awet och hela deras gäng kom från Eritrea vet jag men däremot undrar jag just var ifrån Carl-Johan, Fredrik, Daniel och grabbarna har kommit.
*att säga att alla vita heterosexuella män borde borde stå tillbaka på arbetsmarknaden under fem år är att uttala sig rasistiskt. Länge, länge har jag anat en ådra inom mig som jag inte riktigt kunnat definiera. Men nu vet jag, jag är ju rasist.
*kommentarer som "jag ska knulla din morsa" funkar inte i Sverige då det krävs ett patriarkat för att de ska få nån effekt. Det finns alltså inget patriarkat i Sverige, så kära systrar som skriver här, skildra gärna inte patriarkatet i Sverige, för det existerar icke. Jag åker själv till Amsterdam om några veckor, kanske att jag kan skriva mitt nästa inlägg då..
Kandidat till devilwomens fredspris?
Någon gång för ganska många år sedan såg jag en dokumentär på temat "skäggiga damen". Några år senare, på ICP, New York, köpte jag en nyckelring (från utställningen Women av Annie Leibovitz) med en av de personer som figurerat i filmen. Den är min finaste (möjligen ihop med Iprenmannennyckelringen som jag fått av mamma). Jag har den inte längre i vanliga nyckelknippan för jag vill inte riskera tappa den.
Tråkmåndag med mig själv framför tvn. En känsla av att Sverker tappat på sistone. Jag fängslas inte när han dissar sprutlackeringsföretag.
Däremot fängslas jag av Kobra - tema hår - som följer på Sverker. Jennifer Miller är, med stor sannolikhet den enda person (eller i alla fall en av få) som kallar sig 'performanceartist' som jag fortfarande känner funkar. När hon var 20 och hade utvecklat rejäl skäggväxt ville en läkare förklara tillståndet.
"I don’t think of it as a problem, so I'm not looking for a cause"
Sa Jennifer Miller.
Som om det inte räcker att hon vänder upp och ner på allt och det mesta genom at promenera längs en gata bor hon i Williamsburg.
Jag funderar på att ha lösskägg på nästa möte med den högskolestyrgrupp jag sitter i.
Tråkmåndag med mig själv framför tvn. En känsla av att Sverker tappat på sistone. Jag fängslas inte när han dissar sprutlackeringsföretag.
Däremot fängslas jag av Kobra - tema hår - som följer på Sverker. Jennifer Miller är, med stor sannolikhet den enda person (eller i alla fall en av få) som kallar sig 'performanceartist' som jag fortfarande känner funkar. När hon var 20 och hade utvecklat rejäl skäggväxt ville en läkare förklara tillståndet.
"I don’t think of it as a problem, so I'm not looking for a cause"Sa Jennifer Miller.
Som om det inte räcker att hon vänder upp och ner på allt och det mesta genom at promenera längs en gata bor hon i Williamsburg.
Jag funderar på att ha lösskägg på nästa möte med den högskolestyrgrupp jag sitter i.
Sunday, March 18, 2007
Jag kan faktiskt vara trevlig, men jag väljer när..
Igår var jag ute. Och när jag står och ska hänga in min jacka i garderoben så kommer det fram en kille och beter sig jävligt äckligt. först biter han i min sjal som lite löst hänger vid min axel. jag blänger ganska hårt på honom, varpå han börjar kråma sig och dansa typ PÅ mig. Jag tittar på honom och säger, "detta är inte okej" och flyttar på mig, då säger det vidriga aset till patriark "men, för fan, slappna av och ha lite kul tjurkärring".
Jaha ja, så att när nån idiot jag inte känner något som helst intresse för kommer fram till mig och beter sig som ett as, ska jag bara stå där och titta på och ta emot. Och vadå, känna mig hedrad eller? NEJ. Visst kalla mig gärna en tjurkärring om det är det ni vill. Men nej betyder nej. Inte nu betyder nej.. och så vidare. Och jag har inget problem med att folk kommer fram och börjar tjata, men när okända människor börjar ta på mig utan att lägga av när jag tittar föraktfullt tillbaks och säger nej. Då blir jag jävligt förbannad, och då gnäller jag. Jag brukar inte våld, jag tror snubben igår ska vara jävligt glad för det.. Däremot försöker jag metodiskt förklara att nej, jag är inte intresserad.. det är ingen idé.
Men jag kanske ska bita ihop och le istället. För att inordna mig i nått jävla led eller?
Och jag vet att alla män inte beter sig såhär. Men likväl är det inte okej. Och alldeles för många såna här saker har jag sett andra vara med om, eller varit med om själv.
Gårdagens hjältinna är annars Mapei. Grymmare brud blir svår att hitta.
Jaha ja, så att när nån idiot jag inte känner något som helst intresse för kommer fram till mig och beter sig som ett as, ska jag bara stå där och titta på och ta emot. Och vadå, känna mig hedrad eller? NEJ. Visst kalla mig gärna en tjurkärring om det är det ni vill. Men nej betyder nej. Inte nu betyder nej.. och så vidare. Och jag har inget problem med att folk kommer fram och börjar tjata, men när okända människor börjar ta på mig utan att lägga av när jag tittar föraktfullt tillbaks och säger nej. Då blir jag jävligt förbannad, och då gnäller jag. Jag brukar inte våld, jag tror snubben igår ska vara jävligt glad för det.. Däremot försöker jag metodiskt förklara att nej, jag är inte intresserad.. det är ingen idé.
Men jag kanske ska bita ihop och le istället. För att inordna mig i nått jävla led eller?
Och jag vet att alla män inte beter sig såhär. Men likväl är det inte okej. Och alldeles för många såna här saker har jag sett andra vara med om, eller varit med om själv.
Gårdagens hjältinna är annars Mapei. Grymmare brud blir svår att hitta.
Jag blir så trött på bloggare...
..ja, fast inte på denna blogg förstås där jag härmed begår premiär. Hurra hurra!
Mitt första inlägg tänkte jag använda till att klaga på...just det, bloggar & bloggare (kasta sten i glashus är en av mina favoritsysselsättningar faktiskt).
Jo, så här var det: jag satt igår kväll hemma och drack drinkar i soffan i min lägenhet på söder tillsammans med ett gäng mycket kompetenta unga kvinnor med starka åsikter om det mesta. Nämnde i förbifarten denna blogg och att jag blivit inbjuden att delta. Varpå en hetsig diskussion utbryter i sällskapet om fenomenet bloggare - och om varför de tror att nån överhuvudtaget är intresserade av deras åsikter.
En av mina vänner hade fått ett mail av en kille i sin bostadsrättsförening där hans signatur längst ner i mailet även hade en länk till hans blogg. Så nu har hon tittat på bilder på honom från blöjåldern till bostadsrättsåldern. Bloggen inkluderar även bokrecensioner och annat som han verkar tycka är viktigt i livet. Vem bryr sig? frågade sig mitt sällskap av verbala kvinnor. Och varför ska JAG vara med på nån himla blogg egentligen?
Jag hävdade ju genast att det finns bloggar och bloggar och att vissa är roliga och andra bara narcisistiska men hade inga konkreta belägg för när en blogg går över gränsen och blir störig. Bara att det enligt min ovetenskapliga undersökning finns alltför många manliga bloggare som ger världen det som världen inte bett dom om. Precis som det finns för många män i den offentliga debatten utanför nätet som självpåtaget ägnar sitt liv åt att delge världen sina åsikter...jag har jobbat en hel del med att fixa debatter i radio och TV och kan efter många års erfarenhet tyvärr konstatera den gamla klyschan stämmer alltför väl att kvinnliga experter gärna hänvisar vidare till en man när man ringer och vill ha dom med i en debatt.."men jag känner mig lite osäker på det här...han är säker bättre"...har nästan ALDRIG fått den reaktionen av en man. "Nej du det där kan säkert min kvinnliga kollega bätttre"...när den kommentaren kommer nån enstaka gång så jublar jag alltid inombords. Eller när en kvinnlig expert säger "då har du kommit rätt. Jag är den som kan mest om det här i Sverige" likaså.
Hur som helst, denna av många män inkorporerade självsäkerheten att världen vill ha deras åsikter är så otroligt tydlig i bloggvärlden.
Tänker tex på min gamla psykochefs blogg (som jag inte tänker länka till här eftersom han då kommer hitta detta inlägg vilket jag inte vill eftersom jag då inte känner att jag kan spy galla på honom i fortsättningen..och han är ett ypperligt exempel på patriarkatets värsta delar som jag kommer återkomma till i ett senare inlägg...)., Hur som helst är den bloggen ett ypperligt exempel på en inte OK blogg utan snarare ett exempel på 40-årskris i fritt fall utan självdistans. Han skriver sina inlägg om trängselskatt och annat av honom utsedda Viktiga Ämnen som om han vore , ja typ partiledare, och inte en trebarnsfar som klär sig i coola T-shirts ihopp om att se yngre ut. Samt laddar upp bilder på hans ungar i lekparken. Dylika bloggar av vit medelålders medelklass (samt av yngre gubbar i 25årsåldern som gärna betecknar sig som liberala och alltid har med sig portfölj till föreläsningarna där de sen sitter eldgaffelraka i stolarna i sitt kortsnaggade hår och blåvitrutiga skojortor med buttondown-kragarna prydligt knäppta). Dylika bloggar är inte OK, det är väl vad jag försöker komma fram till i detta mitt första, något ostrukturerade inlägg. Däremot tycker jag, inte helt otippat kanske, att de personliga bloggar som detta sällskap driver vid sidan om denna är grymt bra och förebilder. Smarta texter, relevanta bilder, personliga texter utan att bli självupptagna...så långt ifrån superegobloggar man kan komma. Heja heja.
Så vad jag vill säga är, låt smågrabbarna hålla på med sina egoprojekt och ladda upp sina CV:s och diskutera folkpartiet så använder vi andra tiden och utrymmet till bättre och viktigare saker. Som att gnälla på patriarkatet till exempel. Tack för mig.
Mitt första inlägg tänkte jag använda till att klaga på...just det, bloggar & bloggare (kasta sten i glashus är en av mina favoritsysselsättningar faktiskt).
Jo, så här var det: jag satt igår kväll hemma och drack drinkar i soffan i min lägenhet på söder tillsammans med ett gäng mycket kompetenta unga kvinnor med starka åsikter om det mesta. Nämnde i förbifarten denna blogg och att jag blivit inbjuden att delta. Varpå en hetsig diskussion utbryter i sällskapet om fenomenet bloggare - och om varför de tror att nån överhuvudtaget är intresserade av deras åsikter.
En av mina vänner hade fått ett mail av en kille i sin bostadsrättsförening där hans signatur längst ner i mailet även hade en länk till hans blogg. Så nu har hon tittat på bilder på honom från blöjåldern till bostadsrättsåldern. Bloggen inkluderar även bokrecensioner och annat som han verkar tycka är viktigt i livet. Vem bryr sig? frågade sig mitt sällskap av verbala kvinnor. Och varför ska JAG vara med på nån himla blogg egentligen?
Jag hävdade ju genast att det finns bloggar och bloggar och att vissa är roliga och andra bara narcisistiska men hade inga konkreta belägg för när en blogg går över gränsen och blir störig. Bara att det enligt min ovetenskapliga undersökning finns alltför många manliga bloggare som ger världen det som världen inte bett dom om. Precis som det finns för många män i den offentliga debatten utanför nätet som självpåtaget ägnar sitt liv åt att delge världen sina åsikter...jag har jobbat en hel del med att fixa debatter i radio och TV och kan efter många års erfarenhet tyvärr konstatera den gamla klyschan stämmer alltför väl att kvinnliga experter gärna hänvisar vidare till en man när man ringer och vill ha dom med i en debatt.."men jag känner mig lite osäker på det här...han är säker bättre"...har nästan ALDRIG fått den reaktionen av en man. "Nej du det där kan säkert min kvinnliga kollega bätttre"...när den kommentaren kommer nån enstaka gång så jublar jag alltid inombords. Eller när en kvinnlig expert säger "då har du kommit rätt. Jag är den som kan mest om det här i Sverige" likaså.
Hur som helst, denna av många män inkorporerade självsäkerheten att världen vill ha deras åsikter är så otroligt tydlig i bloggvärlden.
Tänker tex på min gamla psykochefs blogg (som jag inte tänker länka till här eftersom han då kommer hitta detta inlägg vilket jag inte vill eftersom jag då inte känner att jag kan spy galla på honom i fortsättningen..och han är ett ypperligt exempel på patriarkatets värsta delar som jag kommer återkomma till i ett senare inlägg...)., Hur som helst är den bloggen ett ypperligt exempel på en inte OK blogg utan snarare ett exempel på 40-årskris i fritt fall utan självdistans. Han skriver sina inlägg om trängselskatt och annat av honom utsedda Viktiga Ämnen som om han vore , ja typ partiledare, och inte en trebarnsfar som klär sig i coola T-shirts ihopp om att se yngre ut. Samt laddar upp bilder på hans ungar i lekparken. Dylika bloggar av vit medelålders medelklass (samt av yngre gubbar i 25årsåldern som gärna betecknar sig som liberala och alltid har med sig portfölj till föreläsningarna där de sen sitter eldgaffelraka i stolarna i sitt kortsnaggade hår och blåvitrutiga skojortor med buttondown-kragarna prydligt knäppta). Dylika bloggar är inte OK, det är väl vad jag försöker komma fram till i detta mitt första, något ostrukturerade inlägg. Däremot tycker jag, inte helt otippat kanske, att de personliga bloggar som detta sällskap driver vid sidan om denna är grymt bra och förebilder. Smarta texter, relevanta bilder, personliga texter utan att bli självupptagna...så långt ifrån superegobloggar man kan komma. Heja heja.
Så vad jag vill säga är, låt smågrabbarna hålla på med sina egoprojekt och ladda upp sina CV:s och diskutera folkpartiet så använder vi andra tiden och utrymmet till bättre och viktigare saker. Som att gnälla på patriarkatet till exempel. Tack för mig.
Det finns många som inte gillar tvång
Det är söndag. Så jag bjuder på den här också.
Läs, begrunda, gör om, gör rätt.
Doktor Kosmos - Vill ni ha det som i Sovjet, eller vadå?
Jag ser ett debattprogram på tv,
Gudrun Schyman säger att hon vill att hälften av föräldrapenningen bara ska kunnas ta ut av pappan.
Programledaren frågar om hon alltså vill tvinga papporna att vara hemma med sitt barn.
Och hon svarar: "Nej, så kan man absolut inte säga"
Och jag tänker: "Fega jävla kärring".
Dan efter spelar vi på Blå i Eskilstuna och jag sitter i logen,
det kommer in en tjej med The Pasters tröja,
hon säger att hon vill ställa en fråga,
hon säger att det gäller en av våra låtar, "Stoppa valfriheten".
Hon frågar: "Vill ni ha det som i Sovjet, eller vad då?
Jag ser på henne med en trött blick och ber henne sätta sig,
jag frågar henne vad hon heter,
hon säger att hon heter Elin och sommarjobbar på ica och gör ett fancine som heter Popoffer.
Elin, jag ska berätta för dig.
Om tvång.
Det finns många som inte gillar tvång.
Arbetsgivaren vill inte tvingas betala samma lön till Johanna som till Johan
Von Knorring vill inte tvingas gå i samma skola som Ali Al Kali
Pappan vill inte tvingas att vara hemma med Tindra ett helt halvår
Storföretaget vill inte tvingas dela med sig av sina vinster
Fabriksägaren vill inte tvingas låta sina anställda bestämma över sin arbetsplats
Prästen vill inte tvingas viga Bertil och Sture
Hyresvärden vill inte tvingas hyra ut till familjen Mombasa
Tomatodlaren vill inte tvingas sluta spruta gift
Den frihetstörstande spritliberalen vill inte tvingas stå i kö och betala tvåhundra spänn för ett helrör
Och den sköna snubben vill inte tvingas åka till köpenhamn för att rulla en jolle
Och när den sköna snubben har blivit ett skönt psycho så vill han inte tvingas till vård
Och den rika vill inte tvingas att betala för vården av psychot
Det finns många som inte gillar tvång
Du frågade om vi ville ha det som i Sovjet.
- Nej vi vill inte ha det som i Sovjet,
vårt idealsamhälle förverkligas inte genom Kalashnikovkarbiner mot tinningen
utan genom fönsterkuvert i brevlådan.
Vår revolution kommer inte att höras som granatexplosioner,
vår revolution kommer att höras som tusen små dunsar,
mot din hallmatta.
Vårt idealsamhälle, är ett tvångssamhälle.
Frågor på det?"
Läs, begrunda, gör om, gör rätt.
Doktor Kosmos - Vill ni ha det som i Sovjet, eller vadå?
Jag ser ett debattprogram på tv,
Gudrun Schyman säger att hon vill att hälften av föräldrapenningen bara ska kunnas ta ut av pappan.
Programledaren frågar om hon alltså vill tvinga papporna att vara hemma med sitt barn.
Och hon svarar: "Nej, så kan man absolut inte säga"
Och jag tänker: "Fega jävla kärring".
Dan efter spelar vi på Blå i Eskilstuna och jag sitter i logen,
det kommer in en tjej med The Pasters tröja,
hon säger att hon vill ställa en fråga,
hon säger att det gäller en av våra låtar, "Stoppa valfriheten".
Hon frågar: "Vill ni ha det som i Sovjet, eller vad då?
Jag ser på henne med en trött blick och ber henne sätta sig,
jag frågar henne vad hon heter,
hon säger att hon heter Elin och sommarjobbar på ica och gör ett fancine som heter Popoffer.
Elin, jag ska berätta för dig.
Om tvång.
Det finns många som inte gillar tvång.
Arbetsgivaren vill inte tvingas betala samma lön till Johanna som till Johan
Von Knorring vill inte tvingas gå i samma skola som Ali Al Kali
Pappan vill inte tvingas att vara hemma med Tindra ett helt halvår
Storföretaget vill inte tvingas dela med sig av sina vinster
Fabriksägaren vill inte tvingas låta sina anställda bestämma över sin arbetsplats
Prästen vill inte tvingas viga Bertil och Sture
Hyresvärden vill inte tvingas hyra ut till familjen Mombasa
Tomatodlaren vill inte tvingas sluta spruta gift
Den frihetstörstande spritliberalen vill inte tvingas stå i kö och betala tvåhundra spänn för ett helrör
Och den sköna snubben vill inte tvingas åka till köpenhamn för att rulla en jolle
Och när den sköna snubben har blivit ett skönt psycho så vill han inte tvingas till vård
Och den rika vill inte tvingas att betala för vården av psychot
Det finns många som inte gillar tvång
Du frågade om vi ville ha det som i Sovjet.
- Nej vi vill inte ha det som i Sovjet,
vårt idealsamhälle förverkligas inte genom Kalashnikovkarbiner mot tinningen
utan genom fönsterkuvert i brevlådan.
Vår revolution kommer inte att höras som granatexplosioner,
vår revolution kommer att höras som tusen små dunsar,
mot din hallmatta.
Vårt idealsamhälle, är ett tvångssamhälle.
Frågor på det?"
Av två goda strider väljer jag bägge
I vardagen är det klart att jag väljer mina strider. Men kanske väljer jag fler än andra.
Som journalist väljer jag något fler än i min vardag. Jag ser det som en av journalistikens viktigaste roller, att finna uttryckssätt som jag tyckerfunkar. Sättet att uttrycka sig kan spegla vad kvinna/man vill förmedla lika mycket som textens innehåll i sig och är ett utmärkt sätt att markera på. Det här vet alla journalister. De som yrkesgrupp kan bättre än andra lyckas vända och vrida på ord för att komma dit de vill. Journalister (utbildade) har akademiska poäng i alla de grepp som kan användas för att locka läsare.
Således. När journalister väljer att illustrera exempel med "pojkrumsplansch", skriver "han" konstant i en artikel om poliser eller benämner chefer med fitta som "flitiga lisor" och chefer med kuk som "handlingskraft som rider ut stormar" - då är jag tämligen säker på att det är ett ställningstagande av ett eller annat slag.
PS. Jag föredrar att diskutera reell konkret förändring. DS.
Som journalist väljer jag något fler än i min vardag. Jag ser det som en av journalistikens viktigaste roller, att finna uttryckssätt som jag tyckerfunkar. Sättet att uttrycka sig kan spegla vad kvinna/man vill förmedla lika mycket som textens innehåll i sig och är ett utmärkt sätt att markera på. Det här vet alla journalister. De som yrkesgrupp kan bättre än andra lyckas vända och vrida på ord för att komma dit de vill. Journalister (utbildade) har akademiska poäng i alla de grepp som kan användas för att locka läsare.
Således. När journalister väljer att illustrera exempel med "pojkrumsplansch", skriver "han" konstant i en artikel om poliser eller benämner chefer med fitta som "flitiga lisor" och chefer med kuk som "handlingskraft som rider ut stormar" - då är jag tämligen säker på att det är ett ställningstagande av ett eller annat slag.
PS. Jag föredrar att diskutera reell konkret förändring. DS.
Subscribe to:
Posts (Atom)
Posts
