Bostadsrätt bortskänkes omgående

Kanske orkade du aldrig läsa klart det här gnälliga inlägget. Helt förståeligt. Men om du gjorde det: lova att aldrig fråga hur det sen gick med min badrumsrenovering. Jag orkar inte prata om den. Jag orkar skriva om den en gång så håll tillgodo. Vi tar det från början. Och vi får lov att vara precis hur gnälliga vi vill.

Så här såg det ut i juni. Det som inte syns är den spruckna, föråldrade ej godkända golvbrunnen. Det som syns är ett extremt fult inrett badrum.

I juni kontaktade jag två badrumsfirmor för att de skulle lämna offerter på en helrenovering. En av dem gjorde det, en kom och kollade men lämnade aldrig nån offert. Samtidigt kontaktade jag min bostadsrättsförening (För att reglerna är såna att vi måste ha tillstånd för alla renoveringar eftersom husen är så gamla. Dessutom genomförs stambyten etappvis i samband med att folk just renoverar sina badrum och då har föreningen en firma som har avtal på att utföra den biten enhetligt). Percy från föreningen kom å rekade å allt var okej på den fronten.

I juli kontaktade jag firman som låtit bli att lämna offert (samma helsvennefirma som föreningen anlitar för stambyte). Fick veta av deras sommarreceptionist att de var borta till 12 augusti. Inte heller efter det återkom de med offert. De kickade därmed sig själva ut ur leken så att säga. Men vi ska återkomma till dem...

Jag kontaktade ytterligare fyra firmor som kom och kollade. Tre lämnade offert. Enda svennefirman lät bli. Så valde jag en firma. Inte den med lägst pris utan den med bäst specifikationer och förslag till seriösa avtal, en svensktalande projektledare som skulle kunna kommunicera med föreningen, stambytesfirman (som vi nu återkommer till eftersom de sa att det är två dagars jobb. Om det nu ens skulle behövas bytas stam) etc.

Jag sa att det måste vara klart till den 19 september. Min firma sa att det skulle ta max 3 veckor totalt så om det sattes igång den 19 augusti skulle vi ha gott om tid även om det behövdes stambytas ett par dar.

Starten blev försenad till den 24e men vi skrev kontrakt den 19e. Den 22e hyrde jag en bil och körde med min solros som hjälp och mentalt stöd under dramatiska former till tre olika varuhus och köpte 20 kvadrat kakel, 5 kvadrat klinker, badkar, toastol, handfat, blandare, skåp och allt annat smått som jag fått specat. Det tog 4,5 timmar exakt och då hann jag även backa på en bil, bli utskälld av en djävulsk kvinna (ej på något sätt att förväxla med en djävulskvinna) samt bära in alltsammans i min lägenhet. Sa jag att kakel och klinker väger runt 15 kilo per kvadrat?

Sen började min firma. Allt gick prima. Allt var så snyggt gjort. Rent, prydligt, fint. Så här såg det ut när de var klara med utrivningen.

Då kom svennefirman och sa att det behövdes stambytas. Jag sa att de räknade med ett par dagars jobb, va?

Det tog två veckor. För föreningen skulle gnälla om ett intyg. Och sen skulle föreningen ta ett beslut. Och först därefter skulle stambytesfirman kunna börja. Och mitt i den här långa förhandlingen visade det sig att en del av rörarbetena varken skulle omfattas av föreningens avtal med stambytesfirman eller mitt kontrakt med min firma. Och vem tror ni får betala då? Vem tror ni dessutom får betala för att de ska ändra rören och blandaren till köket när stambytet visade sig kräva det?

Jo det fick jag. Och det kändes okej bara det skulle bli ordnat och klart till den 19e. Det blev det inte. Rörmokaren som jobbar för min firma kunde typ den 14e konstatera att rörvarianten som stambytesfirman dragit var av en sällsynt variant som han sällan sett. 10 mm istället för 8 mm. Eller om det var 8 mm istället för 10 mm. Jag vet inte. Jag vet bara att det inte skulle funka med blandare och toastol som jag köpt. Å att bytesrättstiden på dessa precis hade passerats. Det var här nånstans jag samtidigt hade vansinnigt mycket jobb på jobbet och ägnade all fritid åt att fixa bank, fullmakter, värderingsmäklare, de sista badrumsinredningsprylarna samt åt att instruera solrosen om hur han skulle kunna ta över slutbesiktningen av badrummet när jag var i Sydafrika. Det var här nånstans jag också hade ett nätt sammanbrott över telefon med papsen.

Rörmokaren visade sig i alla fall vara ett prima exemplar som hittade kreativa lösningar så jag slapp erbjuda sexuella tjänster till Hornbachs samlade försäljarkår för att få byta. Så den 21e skulle de vara igång igen. Det var de också. Men det tar tid att gjuta ett golv. Det är oklart om de ens är klara den 9e, dvs. dagen innan solrosen också lämnar stan för 10 dagars välbehövlig semester.

Om de ÄR klara måste solrosen slutbesiktiga och ta dit min banks mäklare för värdering så att denna hinner skriva intyg till banken och jag beviljas lånet för slutbetalning senast 10 dagar efter slutbesiktningen då fakturan ska betalas. Om de däremot INTE är klara måste firman gå med på att slutbesiktningen dröjer tills solrosen är tillbaks den 19e alternativt jag själv är åter den 20e förstås. Min firma har varit kalasfin. De har jobbat på bra och löst saker. Men att skjuta på slutbesiktning och betalning verkar de inte det minsta sugna på. De tror sig bli klara den 9e eller 10e å då vill de ha slutbesiktning. Punkt. Så IFALL de skulle hinna bli klara måste solrosen ta det tunga ansvaret för slutbesiktningen och jag sannolikt tömma mina konton för att betala räkningen, åka hem och fixa mäklarvärderingen och sen vänta på att få in lånebeloppet på mitt konto.

Så för att kolla min post och få pejl på hur projektet verkade ligga till i tiden åkte solrosen till lägenheten idag. Sen ringde han mig när jag väntade på min lunch på en högkolonial vingård efter ett underbart kyrkobesök i kåkstaden Lwandle bredvid det här museet som dessvärre inte var öppet. Den där chorizorisotton jag beställt åt jag inte mycket av.

Det visade sig nämligen att badrummet förvisso verkar vara på g. Men att elen av outgrundliga anledningar är avstängd till mitt kök. Att kyl och frys är avstängda och att allt som fanns i frysen ruttnat och att det runnit ut odefinierbar illaluktande vätska på golvet som möglat.

Alla körsbär. Alla plommon. All rabarber. Alla krusbär. Alla färska kryddor. Marmeladerna och sylten jag kokt och frusit in. Allt detta som jag med varsam hand flugit i kylväskor från Skåne för att förgylla Stockholmsvintern med. Allt fick solrosen slänga. Inklusive de tre olika varianterna syltgrottorna som jag frusit in i olika tupperwareburkar. Inklusive de alldeles nya gammeldags glasburkarna med körsbär i konjak.

Jag smsade i panik badrumsfirman som svarade att de inte stängt av nån el utan att en säkring måste ha gått. Det stämmer säkert men jag kan ändå tycka att det är märkligt att ingen hantverkare noterat vad som hänt i köket med tanke på att det enligt solrosen inte precis luktade färska (men säkert ruttna) hallon.

Stackars, stackars solrosen behövde inte bara dokumentera förödelsen och städa upp efter den (hur det nu gick i en lägenhet som saknar el och vatten). Han fick även ringa mitt försäkringsbolag och anmäla det hela. De hade den dåliga smaken att vara snorkiga och påstå att de på söndagskvällar priar folk vars hus brunnit ner, inte semestrande flickvänner vars krusbär fick slängas (jag kanske byter försäkringsbolag på sikt).

Jag har spenderat så mycket pengar på det här badrumskalaset (som för övrigt är MITT kalas så jag gråter precis så mycket som jag vill). Men pengar är (tacka herren för det) ett av mina mindre problem. Det är förståndet som är mitt stora. Och ja, jag försöker tänka på alla fina djävulskvinnor i kåkstäderna i Kapstaden som inte ens har ett badrum. Men det hjälper inte. Jag blir bara avundsjuk och vill byta.