Thursday, May 23, 2013

Om vården vid ett annat tillfälle

Ni vet vården, den där som utlovar att de ska lyssna på mina önskemål. Min skepsis mot den är inte bara grundad på att jag var missnöjd med en massa saker kring hanteringen av ett missfall. Å inte bara på att jag läser om skräckscenarier i tidningen.

Jag tänker också på hur det faktiskt blev när cheetahn föddes. För det faktum att cheetahn å jag är friska å mår prima gör faktiskt inte att allt som hände var okej. Jag är inte traumatiserad av hur det blev. Är inte missnöjd med att det blev kejsarsnitt. Är väldigt nöjd med eftervården på BB.

Men jag har samtidigt en stark upplevelse av att förlossningspersonalen inte lyssnade på MIG. Å jag vet nu att JAG faktiskt kan känna min kropp bättre än dem som jobbar med förlossningar varje dag året om.

Allt gick snabbt å lätt under några timmar å de sa att nu är bebisen snart här. Jag sa att nåt var fel. De sa att jag skulle krysta forcerat i gynställning [1]. Jag ville stå på alla fyra. De lade mig i gynstol med en person som höll fast mitt ben på vardera sidan.

Jag sa att jag kände att jag krystade rätt enligt profylaxkursens alla regler. De sa att jag inte tog i å gav mig värkstimulerande dropp.

Jag hade skrivit i förlossningsbrevet att jag inte ville att några instrument skulle användas. Att jag känner väl till hur det ökar riskerna för att kvinnan går sönder. Jag sa att nåt stämmer inte, nu får ni hjälpa mig å snitta. Läkaren (som tidigare mumlat nåt om att hon blivit störd mitt i sin lunch) svarade suckande att "vi hjälper dig på vårt sätt".

Å så satte de sugklocka. Som hamnade i pannan å över ögonbrynen på cheetahn som låg med pannan neråt å inte hade böjt in hakan. Å de drog. Å cheetahn rubbades förstås inte eftersom hon satt fast.

Det blev alldeles tyst i rummet å jag hann tänka att nu dog bebisen innan de sa att det skulle bli snitt. "Jag sa ju det" sa jag å vägrade se på nån av dem igen. Å de körde mig till operation.

De kunde ha skadat cheetahns ögon för livet. Läkaren påpekade det själv lite skamset i efterhand men hävdade bestämt att jag varit så "svårundersökt". Det står i journalen också: svårundersökt.

Cheetahn hade tur. Tänker jag.


[1] Studier indikerar att det är stor risk för bäckenbottenskador och inkontinensbesvär å viss risk för att spricka mycket vid forcerad krystning. Å att forcerad tidig krystning ökar risken för att instrument ska behöva användas. Gynställning ger fler bristningar än någon annan förlossningsställning. Att ligga på sidan tycks ge minst skador.

9 comments:

  1. Ja, tur att det gick bra för cheetahn!

    Nu kommer jag skriva ur vårdgivarperspektivet, för att jag inte kan låta bli, och det är inte meningen att ifrågasätta dig.
    Men jag tänker att svårundersökt, det behöver faktiskt bara handla om de anatomiska förutsättningarna, att det var svårt att känna att barnet låg med pannan före?

    I ditt fall hade det varit bättre att inte använda sugklocka. Och får man välja så vill man förstås helst ha en förlossning utan instrument. Men jag tänker ändå att det är som att skriva i förlossningsbrevet att man vill att bebisen ska vara frisk och att det inte ska bli några komplikationer: en förhoppning/ett önskemål, inte något som man kan garantera. Obstetrikern lägger ju klocka om hen tror att det är det bästa alternativet, tex vid dåliga fosterljud. Och gör ett övervägande med risken för skador på den födande kvinnan gentemot behovet av att få ut barnet.

    Jag vet att det sker misstag och att man fattar beslut om felaktiga behandlingar och åtgärder i vården, som din förlossningsläkare gjorde. Frågan är väl lite om man tror att det i allmänhet är misstag, när sådant händer, eller tror att det i allmänhet är mot bättre vetande, på pin kiv eller som maktdemonstration. För mig, med mina erfarenheter, är det självklart det första: visst finns det rötägg, men folk gör i allmänhet så gott de kan i vården. De lägger sugklocka när de tror att det är bästa (eller för all del minst dåliga) sättet att avsluta en förlossning.

    Därmed inte sagt att man kan tvinga fram en sån allmän förtroendekänsla för vården om man inte känner den. Och har man en eller flera negativa erfarenheter är det inte konstigt. Men det känns som att även folk som aldrig haft kontakt med vården, som är fullt friska, som aldrig tidigare fött barn, tror att det görs en massa saker på jävelskap. I min föräldragrupp var det olika förlossningar med allt från katastrofsnitt till helt utan bedövning, men den allmänna uppfattningen var att personalen hade varit toppen, att man blivit bra bemött och att jobbiga händelser hade hanterats så bra som möjligt. Flera sa att de önskat att de inte oroat sig så mycket för bemötandet, att de läst/hört skrämselhistorier och att det i själva verket blivit bra. Jag tänker att det är synd att man går med en sådan oro i onödan; och gällande just förlossningar är det ju dessutom något som kan göra sjävla processen längre, smärtsammare och mer komplikationsfylld om man är rädd.

    Åh, jag vet inte om jag formulerar mig rätt; jag skriver en gång till att det här verkligen inte är menat som någon anklagelse mot dig. Det är bara något jag funderat mycket på, den här misstron mot vården som jag tycker finns, och som jag tyvärr tror inte bara hjälper en att få rätt vård, utan också stjälper.

    Jag hoppas att du får en bättre förlossning den här gången, och känner dig lyssnad på!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Intressant ang. "svårundersökt". Det kanske mkt väl är som du skriver men det hade varit fint om de förklarat det då kan jag tycka. Det har mest framställts i allmänt beklagande ordalag som jag tolkat som lätt skuldbeläggande - men jag har å andra sidan inte frågat "hur menar ni då?" själv heller, vilket kanske kunde gett förtydligande. Sen kan jag tycka att ok, men då får ni väl undersöka med ultraljud vilket det finns exempel i studier som visar att det funkar för att bedöma barnets position.

      Sen måste man förstås ha realistiska förväntningar på vården å inte tro att det går att få garantier på att saker inte kan gå fel - hade jag den inställningen hade jag ju fått låta bli att bli gravid. Jag tror inte för en sekund att nån gör nåt på jävelskap emot mig (det finns det säkert de som tror å säkert undantag till vårdpersonal som gör...). Däremot tror jag inte att personalen alltid har förutsättningarna att leverera det som vårdgivaren utger sig för att de ske ge. Jag möter och hör skräckhistorier om alldeles för mycket vårdpersonal inom mitt arbetsområde som inte får fortbildning, inte har tillräckligt med tid att göra ett bra jobb etc.

      Jag är rätt säker på att det kommer bli en bättre upplevelse nästa gång å jag ser mycket fram emot det å är snarare nyfiken än rädd!

      Delete
  2. Nu har jag funderat lite och tror att jag kan formulera mig tydligare:

    Det är förjävla synd att det inte kan få vara självklart att känna att ingen lägger sugklocka om det inte behövs, och att den känslan delvis bottnar i missförhållanden i sjukvården, men inte bara.

    ReplyDelete
  3. Å, vad jag känner igen. Jag ville inte heller ligga i någon jävla gynställning och krysta när jag inte ens hade krystvärkar men en är ju inte precis i position att säga emot i det läget.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Ja det är svårt att säga emot personalen - som en förväntar sig ska veta bättre än en själv som aldrig fött barn tidigare. Jag har generellt stor tilltro till professionen, litar på att de ska veta bättre, tänker att de ska ha erfarenhet å koll på aktuell forskning/rön å vad som ska passa mig bäst. Det vill jag kunna vänta mig liksom.

      Delete
  4. Hej! Jag råkade ramla in här och tyvärr känner jag också igen mig. Jag hoppas att du får en bättre förlossning den här gången.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Trist att höra! Jag har gott hopp om en bättre andra gång för egen del, börjar till å med ladda upp för att känna mig taggad å tycka att det ska bli kul!

      Delete
  5. Jag hoppas att du får en bättre förlossning den här gången!

    Själv tyckte jag att min första förlossning var helt ok, men kände mig också överkörd vid ett antal tillfällen (framför allt av två av de fyra team vi gick igenom, de andra två var verkligen toppen). Men vilken skillnad det var andra gången - då fick jag verkligen känna mig "med" hela tiden. Intressant kan vara att första gången födde jag på en "vanlig" förlossning, och andra gången på Södra BB där barnmorskorna har mindre belastning på sig. Jag kan inte låta bli att tänka att det som spelade roll.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Jag var ju faktiskt på just södra BB förra gången men snittet gjordes på vanliga SÖS. Den hör gången blir det Karolinska. Känns helt ok å vi planerar med dem på förhand. Jag har förstås med mig känslan av att behöva stå på mig men hoppas samtidigt att solrosen kan stå för en del av det om det blir nödvändigt. Å mest av allt ser jag fram emot å är taggad inför förlossning faktiskt!

      Delete