Den största utmaningen just nu

Som jag skrev om är det himla fint å bra å lättare än väntat att ha två kids. Men det betyder ju inte att allt funkar smärtfritt. På listan över förbättringsområden finns helt klart morgnarna på förstaplats.

Cheetahn vaknar nån gång mellan 6.30 å 8.00. Ska lämnas på förskola från 8.30 å senast 9.15 då de har samling å fruktstund. Sam skulle vanligtvis föredra att ligga kvar i sängen å amma å sova under dessa timmar. Ibland vaknar han å vill upp vid 7 men då vill han definitivt amma å somna om strax efter åtta nån gång. Precis när jag ska borsta tänder, klä på å komma iväg med cheetahn alltså. Själv ligger jag kvar i sängen med Sam så länge som möjligt medan cheetahn å solrosen oftast går upp tidigare. Att solrosen skulle lämna på förskolan är förstås ett alternativ men det skulle innebära tidigare morgnar för cheetahn å att jag skulle behöva hämta tidigare alternativt att solrosen skulle komma hem senare på kvällarna. Inte jättelockande.

Jag hinner så klart ofta inte äta frukost innan vi ska iväg utan tar en banan eller lite yoghurt i farten. Alternativet att jag skulle gå upp tidigare å hinna saker medan Sam sover kvar finns förstås men dessvärre vaknar han ofta om jag går upp ur sängen å då måste jag ändå sätta mig å amma eller ha honom i selen.

Igår när jag vände mig om för att flytta cheetahns grötskål från köksbordet till diskmaskinen hann hon flytta sin lillebror från babygymmet till golvet bredvid.

Påklädningen av ytterkläder med cheetahn är ett kapitel för sig. Hon ska välja, krångla å dona med olika klädesplagg å allt måste sitta rätt å skönt. Hamnar nåt fel vill hon helst börja om från början. Jag förstår att det handlar om att ge henne tid å att det då funkar perfekt men det är inte alltid så lätt när bebisen skriker å inte alls vill vänta i babysittern/vagnen. Värst är när jag ber cheetahn skynda för att Sam skriker å hon blir irriterad å arg. Själv svettas jag å längtar efter kaffe. Att för egen del hinna duscha på morgonen är ett minne blott.

Själva lämningen kan sen ta lång tid beroende på cheetahns dagsform å humör. Vill knappast stressa då utan se till att vi är goda vänner å att hon är glad när jag går. Ibland om jag hunnit amma Sam innan vi går somnar han å sover gott på vägen. Ibland måste jag ta honom i selen å skynda för att komma hem igen å ge honom mat. Ibland missbedömer jag å har honom i vagnen å han gallskriker medan cheetahn går superlångsamt å inte vill stanna på förskolan.

När jag kommer hem är jag dränerad på energi, superhungrig å rafsar snabbt ihop frukost för att antingen hinna äta den innan Sam vaknar eller äta den i soffan medan han ammar. Sen sitter jag där i soffan å undrar vad som egentligen hände.

Det borde inte vara så svårt det här. Jag borde kunna hitta en lösning där alla tre kan vara nöjda. Å jag borde få nobelpriset för den lösningen.