Therese kommenterade tidigare lämnade kommentar som insinuerade att vi borde "agera, inte klaga":
"Tycker det har varit många kommentarer nu på temat: men lägg ner, strunta i det, överdriver ni inte? Det är synd om killar också!"
Jag får exakt samma vibbar, att det är något extra provokativt att skriva om män som kategori. Och jag har en stark aning om att det inte bara är vibbar även om jag inte lyckats uttrycka det lika galant som Maud Eduards:
"Motståndets rekonstruktioner av organiserade anspråk som gäller kön och makt handlar till stor del om att inte tala om män som grupp eller politisk kategori"
Men låt säga att vi bara är ohyggligt bittra pissfittor som inte har något vettigt att fylla vår tid med - fine. Jag går med på att sluta skriva så mycket som en rad till om det sakförhållande att samhällets strukturer bidrar till en systematisk underordning av kvinnor som grupp. Men då ska det vara lika för alla. Alla som bloggar om andra sakfrågor ska i så fall också lägga av, tagga ner, inte ta åt sig och sluta klaga.
Jag kräver att Sven som bloggar om miljöfrågor ska sluta med det. Han kan sopsortera i stället. Mias sportblogg måste stängas, hon får faktiskt inte kommentera hockey om hon inte spelar själv. Och Lena som analyserar världspolitik i sin blogg kan släppa tangentbordet och ehhh...bli Ban Ki-moon? För att inte tala om Ahmed som bloggar om jazzmusik, om han inte själv spelar som Louis Armstrong får han faktiskt inte recensera andras insatser.
För vad är det egentligen som får läsare att tro att djävulskvinnorna inte aktivt arbetar praktiskt för förändring parallellt med vårt bloggande?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Posts
vadå, måste jag leva som jag lär?
ReplyDeleteAngående att skriva om män som kategori eller grupp:
ReplyDeleteEtt problem är ju att angrips några som en grupp, försvarar de sig som denna grupp och får en större gemenskap. Inget skapar ju sammanhållning som en gemensam fiende. Det spelar ingen roll om man tittat på albanerna i makedonien eller judarna efter förintelsen eller djurgårdsfans. Blir de attackerade för det de är växer sig den identiteten starkare.
Kanske kan det vara detta som gör att normalt begåvade och resonerande män blir som galna när någon kritiserar vad de anser vara alla män. Detta plus att allt för många nog känner igen sig och mår lite dåligt över det. De intar då istället klassisk försvarsställning och biter tillbaka.
För att kunna belysa problem krävs ju vissa generaliseringar. Hur kunna belysa problem utan att skapa omedelbar försvarvsställning? Ändra manligheten så att män klarar att ta kritik mot en struktur utan att ta det personligt? Då är vi ju där igen. Förändra männen. Måste göras, men hur?