It ain't over 'til the little cheetah sings

Det kan vara 3-4 veckor kvar ifall cheetahn trivs för bra i sitt privat-spa. Men jag har börjat summera de senaste nio månaderna.

Maj: Ovetande.
Juni: Oro, ångest, vansinneströtthet, en veckas illamående och yrsel, hunger.
Juli: Fortsatt hungrig och orolig, ville bli nedsövd och väckt när cheetahn var klar. Ville inte prata med folk. Fick träffa fina barnmorskan som kan läsa tankar och säga rätt saker.
Augusti: Magen ploppade fram, tuttarna antog oanade proportioner, jag berättade på jobbet och började vara okej med att prata om saken med folk. Fortfarande lite trött emellanåt.
September: Cheetahn började boxas och stångas. Allt blev mycket roligare.
Oktober: Minns inte så mycket från början av månaden. Var väl rätt lugnt. Ryggont och halsbränna slog sen till och började trilskas. Yogan var fin.
November: Cheetahn fortsatte boxningsövningarna med full fart. Ryggen gjorde ont prick hela tiden. Solrosen matade mig med spenat och fixade till järnvärdet.
December: Helt klart jobbigast. Gråt över förklarliga saker som vansinnesont och oförklarliga saker som drunknande isbjörnar och kalla pannkakor. Ryggen ville bara stå/gå/ligga ner och jag började bli för tung för att orka stå/gå så mycket. Höften slog till och höger ben vägrade gå på några dagar. Kände mig som ett kolli. Cheetahn verkade ha det trångt.
Januari: Vände uppåt igen. Julvilan gav positiv ryggeffekt. Jobbade mina sista dagar och fick ångest över sysslolösheten och tankar på hur tillvaron med cheetahn ska bli. Gjorde en plan för att få bukt med ångesten: en social sak inbokad varje dag, typ lunch/simning/fika. Å så nån "nyttig uppgift" per dag typ bära ner stolar till förrådet/göra müsli/baka/köpa lysrör/hämta paket på posten. Har funkat fint hittills å t o m känts som om jag har fullt upp.

Fortsättning följer.