De närande och de tärande

På nya gatan där jag bor jobbar folk på kontor. De går målmedvetet in och ut genom kontorsdörrarna. Alla smala, alla klädda i svart. Glasfasaderna exponerar designermöbler och receptionsdiskar i 2010 års färg och form. Det skymtar glänsande kaffemaskiner. I hörnen mot tvärgatorna står huttrande rökare. Även de snygga.

Jag vaggar sakta trottoaren fram mot ICA Maxi. Väger varje steg för att inte halka och bli liggande som en pinsam skalbagge i snömodden. Det känns som om jag är arbetslös och obetydlig i jämförelse med alla som utför sitt dagsverke. Det känns som om jag aldrig mer kommer vara produktiv, bidra till tillväxt och välfärd.

Ovanför växer fler kontor fram.




- Posted using KIP phone