Monday, March 5, 2007

om att hitta en plats..

för ett tag sen var jag iväg på ett möte. inte för att det egentligen har med min lilla betraktelse att göra, men på mötet var det mest vita män i övre medelåldern, heteros och lite smått blekfeta.

i alla fall. jag kommer in lite sent på mötet med de blekfeta heteromännen. inte med mening men fan, shit happens, även för den bästa. så jag smyger in, försöker se lite urskuldande och skamsen ut, samtidigt som jag försöker leta efter en ledig stol, så där lite uppenbart så att nån kan visa för mig vart det finns nån stol. får jag nån hjälp? nån som visar en ledig stol? nope.. så jag sätter mig på golvet precis i början av rummet och tänker, jaja, det fanns väl inga fler stolar då.

Trodde jag ja.

Men så kommer en kär kollega till min in, ännu senare än mig. Den stora skillnaden är mellan min kollega och mig är väl att han har kuk, jag är kuklös. Så han kommer in, kollar runt efter en plats. Och va fan händer? Jo visst, människorna börjar flytta på sig och liksom visa var det finns en ledig plats som han kan sätta sig på, så han knör sig förbi. Och sätter sig på en stol i patriarkatets mysiga lilla värld, där stolarna först och främst går till männen.

En liten skildring från det fantastiska vardagspatriarkatet, passande som saga när patriarkatbarnen ska sussas in på kvällen i era normala liv. i en normal värld.

i min lite psykotiska värld däremot. där är i alla fall ingen bitter.

7 comments:

  1. Vad ska kvinna säga?

    Dessvärre är det väl så att fröken Berg måste ta lite mer plats och KRÄVA en sittplats, avbryta pågående möte och fråga om en stol. Då kommer Berg att uppfattas som besvärlig, kinkig och obekväm, men det är antagligen vad det kostar.

    Det här är bara min spekulation, inte alls baserad på systematisk forskning utan bara egena iakttagelser och erfarenheter, men något säger mig att en snoppinnehavare som avbryter och kräver en stol skulle uppfattas som målinriktad, bestämd och stabil.

    ReplyDelete
  2. Jo de e väl så. problemet var ju att den man som fick sittplats inte under några omständigheter agerade mer målinriktat än jag.

    och jag tror aldrig jag uppfattats som besvärlig, kinkig eller obekväm, i alla fall inte av patriarkatet. du förstår jag sitter mest tyst på min plats och ler och ser oskuldsfull ut..

    ååh. nån på jobb har på nån kräkradio med nått som låter som schlager, huuh patriarkala styggelse.

    ReplyDelete
  3. Där har vi förstås ett tämligen pikant problem. Men det bekräftar bara ytterligare tesen om att oavsett om du och någon med snopp beter er prick likadant kommer ditt beteende att värderas som underlägset och/eller sämre. Om du är tyst är du brudig och kan inte ta för dig. Om snoppen är tyst läser han av stämningen och smälter in - MEN får ändå uppmärksamhet. Och stol.

    Återigen spekulerar jag hej vilt - kan det ligga något i att samhället i stort är vant vid att kvinnor befinner sig i skuggan/bakgrunden och serverar kaffe, sköter marktjänst och roddar och därför inte "behöver" uppmärksammas på samma sätt?

    ReplyDelete
  4. Varför är schlager en patriarkal styggelse?

    ReplyDelete
  5. Micke. Var ska vi börja?

    Vilka tror du det är som tjänar pengarna på schlager? Anna Book? Carola? Ja. Kanske möjligen Carola. Men i övrigt snarast Bert Karlsson skulle jag tro.

    Vilka är det som vinner i schlager? Ja, igår var det inte några brudar precis. Tre snoppar i topp.

    ReplyDelete
  6. Skulle det vara typiskt för schlagergenren... Baah..

    ReplyDelete
  7. Nej, helt sant. Det gäller nog merparten av all musikindustri. Nu får jag sluta lyssna på musik som inte är granskad av något statligt verk och typ Dolly-märkt.

    "Inkomsterna som denna skiva inbringar går oavkortat till att främja en jämställd utveckling inom musikindustrin".

    Jag är rädd att det kommer att leda till en viss problematik vad gäller den så kallade "konstnärliga friheten". Men vad är frihet?

    ReplyDelete