I januari skrev jag:
En av de finaste jag vet har gjort illa den finaste jag vet.
Varför skadar fina människor varandra? Hur ska det här gå att laga? Antagligen inte. Jag ser inte hur och jag är inte säker på att jag ens vill. Det är förstört. Som om jag nu hade med saken att göra.
Jag vill dem så väl, endast det bästa. Men jag vill skaka om en av de finaste och skrika: Allt är ditt fel. Du har förstört det finaste som fanns. Inte bara för dig själv. Vad fan ska alla vi som trodde på kärleken på grund av er göra nu? Var ska vi bli av? Var ska vi rikta vår blick? Hur ska vi orka gå upp på måndag?
Jag vet. Jag är inte nyanserad. Men det är fan inte svek heller.
I april skriver jag:
Nu ska de gifta sig. Jag planerar arrangera svensexan.
Wednesday, April 29, 2009
Thursday, April 23, 2009
introduktion till relationspsykologi
(Det sägs att) en vän till en väns pojkvän har berättat att han blev tillsammans med henne för att hon inte hade sex med honom första kvällen.
Jag kan undra om han testade henne medvetet, frestade, lockade och prövade hennes motståndskraft. Och jag kan undra om hon tycker det är okej.
Oavsett vilket. Jag har tänkt mycket på det sedan jag hörde det för några veckor sedan. Och jag har tänkt på om någon tjej nånsin dumpat en kille av den anledning att han haft sex med henne. Jag - som brukat förorda sex snabbt och lätt så att den grejen blir avdramatiserad och vi kan lära känna varandra istället - har tänkt så mycket.
Så i lördags natt finner jag mig själv alldeles avslappnad. I någon annans säng. Hjärtat slår långsammare än vanligt. Tänker att det kanske är bra för blodtrycket att hångla. Händer är på höft, på mage, mjukt runt bröst. Jag låter mig kläs av och hållas om utan protest. Påpekar bara aningen syrligt att om jag ska vara utan kläder ska han vara utan kläder. Jag försöker låta snäll för att jag vill vara det. För att jag tror att han förtjänar min snällhet.
Men jag säger också att det inte kommer att stoppas in nåt nånstans. Å han säger att det är klart det inte kommer om jag inte vill det. Inget jag inte vill kommer att hända.
Men han undrar varför (och jag tycker till och med om att han frågar). Om det är så att jag inte vill. Eller om det är nåt annat.
Och jag berättar om pojkvännen till en väns vän.
Vi vet båda två. Säger jag. Att jag i så fall kommer att gå härifån imorgon bedömd så mycket hårdare än om inte. Och det är det inte värt. Måhända att vi båda skulle veta att det inte var så att jag förtjänade en sådan bedömning. Men det är inte värt att chansa.
Monday, April 20, 2009
Klassras
Det finns en blogg jag ofta läser;
stuffwhitepeoplelike.com. Den är rolig och lite obehaglig, om man som jag bor på södermalm och jobbar med media och således redan är en klyscha.
Idag hittade jag en ytterst läsvärd intervju med mannen bakom bloggen som jag inte vill undanhålla djävulskvinnorna.
Det kan vara det klokaste som sagts om ras och klass sen jag hade Diana Mulinari som lärare i sociologi och hon utbrast på sin bästa spansk-svenska: "- Jag har ju jättemånga barn med jättemånga män! Men det beror inte på att jag är invandrare, utan på att jag är 68-generation. Ni vet, fri kärlek och allt det där..."
stuffwhitepeoplelike.com. Den är rolig och lite obehaglig, om man som jag bor på södermalm och jobbar med media och således redan är en klyscha.
Idag hittade jag en ytterst läsvärd intervju med mannen bakom bloggen som jag inte vill undanhålla djävulskvinnorna.
Det kan vara det klokaste som sagts om ras och klass sen jag hade Diana Mulinari som lärare i sociologi och hon utbrast på sin bästa spansk-svenska: "- Jag har ju jättemånga barn med jättemånga män! Men det beror inte på att jag är invandrare, utan på att jag är 68-generation. Ni vet, fri kärlek och allt det där..."
Subscribe to:
Posts (Atom)