Friday, April 29, 2011

Till hemliga bokvännen

Hej bokvännen!


Övergripande
Jag är inte pysslig/pyntig, inte nån samlare utan mer ett fan av förbrukningsvaror. Jag brukar önska mig sånt som diskmedel, disktrasor och stearinljus i julklapp. På fritiden reser jag gärna till intressanta resmål (drömmer om att åka till Nordkorea), umgås med vänner, äter god mat och spelar sällskapsspel när det hinns med. Med en 3 månaders bebis blir det inte så mycket resa eller spel. God mat är nog huvudintresset just nu. Ska komma igång å träna nu å äta bra å nyttigt. Detoxar mig från lösgodis så godis rent allmänt får gärna undvikas i paketet. Tar gärna emot tips på goda recept på bra mat.

Jag tål inte
Ägg, nötter, mandel, kiwi.

Jag gillar
Frukt som ingrediens i maten, baka kakor, bra råvaror, sylta & safta, glass. Dricker mycket kaffe. Te ibland.

Film, radio & tv
Gillar drama och dokumentärt, nyheter, ogillar sitcoms med pålagda skratt. Lyssnar på P1 och ibland även P3 (mest för att kolla vad för musik som gäller för tillfället). Gillar allt från radiodokumentärer.

Favorit-bok-genre 

Fiktiva men realistiska romaner, fakta/reportageböcker

Bra författare

Kerstin Thorvall, Björn Ranelid, Ulf Lundell, Anette Kullenberg, Märta Tikkanen


Vill inte läsa
Manliga nobelpristagare, Strindberg, science fiction, könsstereotyp chick-lit


Skämsböcker
Allt som heter "based on a true story". Barn som dör, kvinnor i prostitution, hivpositiva missbrukare - ju mer tragik desto bättre.


Böckerna som betytt mest
Bitterfittan (Sveland), Den allvarsamma leken (Söderberg), Vid avgrunden (Sereny), När man skjuter arbetare (Thorvall), Två (Tikkanen)

Min läsning de senaste åren

Mycket nya pocketböcker kontinuerligt. Beställer stora laddningar på nätet, förbokar så att jag får dem när pocket släpps. Mest stora svenska romaner och verklighetsbaserade historier. Ganska mycket om klassfrågor och feminism. En del om Israel/Palestina. Bästa bok jag läste 2010 var Sofi Oksanens Stalins kossor som jag fick i bokbyte då. Senast läst är Den ofrivillige monarken (Sjöberg) och Min kamp (Knausgård). Den sistnämnda var bra. Den förra sisådär. Nu ska jag börja läsa Underbara dagar framför oss (Berggren) eller ASKungar (Ohlsson) - har inte bestämt mig ännu.

Nyfiken på

Deckare vore kul, har läst ganska lite sånt bortsett från Alvtegen, Wennstam å nån till. Lyrik läste jag mycket när jag var yngre och skulle gärna läsa mer av nu också. Böcker av icke svenska/amerikanska författare. Finland. Nordkorea.

Drömboken att få i paketet

Hyfsat lättläst men välskrivet - så att jag faktiskt lyckas läsa mellan bebismatning å nappistoppning. 

bröllopet

kates pappa tar hennes hand, för den till prällens för att slutligen överlämnas i williams hand. på fullaste allvar 2011?!?!?!?!

Tuesday, April 26, 2011

Naturguidning...

...står på schemat för Edith å mig nästa onsdag. Jag gillar verkligen sånt här! Senast (ja, för ett år sedan typ) var jag på Stenåldersvandring i Tyresta. Fick lära mig ord som kvartsavslag. En annan gång var jag i Hammarby sjöstad å lärde mig vad gröna kilar är.

Är himla spänd på vad denna gång kommer bidra med. Särskilt kul att det är barnvagnsanpassat. Känns som att det kan bli som barnvagnsbio fast i karavan. Intresserade i Stockholmstrakten kan läsa mer här.

Styrketräning

Har skrivit om att njuta tidigare. Den största myten dock, det är dravlet om att bebistiden skulle gå så fort.

Det är klart att det hänt en himla massa på 12 veckor. Men vi snackar inte precis några mirakel. Vanliga saker, helt normala för små barn i hela världen. Som att lyfta på huvudet, le, låta allt högre, underhålla sig i babygymmet fler minuter i taget osv. Men faktum är, att när jag ser barn som är ett helt år äldre än Edith tänker jag: oj, kommer hon inte kunna/prata mer om ett år.

Nej, det går inte särskilt fort här. Inte fort i nån annan jämförbar bemärkelse. Är självklart glad att mitt barn verkar utvecklas "normalt". Jag applåderar varje litet framsteg. Å jag tänker: vilken herrens frid att det händer saker, annars hade jag förgåtts av tristess. Den sega tiden då bebisen mest ammade å behövde få blöjan bytt hela dygnet tycks vara över - jippie! Hon kan sitta så stadigt å nöjt att vi behöver köpa matstol (å om en månad ska det börjas med mat) - kul!

Jag försöker tänka på det som styrketräning när jag sitter i soffan med bebisen stående i knäet i hennes favoritposition. Samma rörelse, många repetitioner. Det är det som bygger muskler. Å så vilar vi däremellan.

Invägning vecka 12


Måndag=invägning och mått.


Vikt: 59,3

Byst: 95 cm
Rumpa: 92 cm
Mage: 87 cm

Mål (senast vid 2011s slut): 54 kg, mage<78 cm samt så snygga tuttar som möjligt.



Kommentar: Ner i alla fall. Trots påsk. Nu är det den hårda handsken som gäller. Avvänjning från godis blir svåraste utmaningen. Men som bekant: inget smakar bättre än smal känns.

Saturday, April 23, 2011

Mamma-gött

Sitta ostörd tillräckligt länge för att hinna fixa naglarna.


- Posted using KIP phone

Sta-boa

Är på landet. 5 min till brevlådan. Å i den ligger en lokalblaska. Höna upphittad. Påskkärringarna i byn firar. Äggbrist på ica. Kommunalrådet RASAR.

Jag har blivit en sån där. Som kommer från staaaan. Som vill åka å köpa DN 2 mil bort. Stadsbo. Sta-boa - som de säger i Skåne.


- Posted using KIP phone

Thursday, April 21, 2011

Ta trappan

De små nöjena i livet - vara på promenad utan barnvagn.



- Posted using KIP phone

Tuesday, April 19, 2011

Boktipset

Jag har läst en och en halv bok sedan Edith föddes. Knausgårds Min kamp. Den ofrivillige monarken. Å så håller jag på med en kompis bokmanus som jag lovat mig själv läsa ut i påsk. Jag har knappt sett tv eller läst tidningen heller för den delen.

Egentligen skulle jag ha massa tid att läsa på men jag priar helt enkelt annat. Mycket bloggar. Lyssna radio. Tror det beror på att de inte kräver samma attention span å kanske för att jag inte fastnat sådär galet i boken om knugen.

Hoppas på en vändning framöver. Ska försöka sitta mer ute på gården, lapa sol å läsa bok medan Edith vilar vagn. Bokbytet här hoppas jag ska bidra å jag kan varmt rekommendera andra att anmäla sig!

Föräldratjänst

Maria skrev pricksäkert om omöjligheten i att ta igen förlorad nattsömn på dagen när bebisen sover. Kvinna kan bara instämma.

Sen det här med att hinna göra massa saker medan bebisen sover. Det i sig är en konst. Jo, självklart är det fullt möjligt att PRICK när bebisen ätit klart å kan läggas (alt. sättas i Babybjörnen å vara med förstås) ner ta itu med sysslorna. Men det bygger på att kvinna är alert som få OCH ständigt har ett driv å intresse för att sortera kräktvätt, tömma diskmaskinen eller damma bokhyllan. Även om jag inser att de där sakerna måste göras orkar jag inte alltid. Å även om jag sovit 6-8 timmmar uppstyckat på 2 pass (vilket jag bedömer som helt okej) så är jag inte superpigg å studsar upp från det där avsnittet Shameless, tidningen eller bloggen jag precis läste exakt när bebisen somnar.

Nästan varje dag suckar jag över hur jag återigen misslyckats med att ta hand om pappersinsamlingen, dammsugningen, frukostdisken osv. Särskilt om jag sovit dåligt en natt blir jag som en sengångare dan därpå å lyckas inte vara effektiv å snabb med allt som borde göras.

Nyss stängde jag av ugnen igen. Innan jag ammade hade jag ansatsen att baka kolasnitt. När jag ammat var jag bara trött å törstig. Vän av ordning kan förstås invända å säga att kvinna inte borde häcka vid datorn och/eller blogga så mycket då. Sant. Men nåt intresseasktigt kan väl kvinna få ha? Å just vid datorn hinner i alla fall jag göra väldigt mycket av sysslor som gynnar hela team cheetah typ boka tågbiljetter, researcha stavmixer/försäkring/amningskudde/barnsjukdomar/younameit, köpa billigt babygym på Blocket, planera semester/helgen/middagsupplägg, läsa tidningar, betala räkningar osv.

Tacka herren för solrosen som varken påpekar att jag måste hålla hemmet i 50-talsklass eller utnyttja varje tänkbar sovminut till sömn.

Kan vi omgående byta namn på föräldraledighet till föräldratjänst?

Monday, April 18, 2011

Lunch för såna som inte gått ner i vikt på sistone




För övrigt bad jag solrosen gömma påskägget.

Invägning vecka 11


Måndag=invägning och mått.


Vikt: 59,7

Byst: 95 cm
Rumpa: 92 cm
Mage: 87 cm

Mål (senast vid 2011s slut): 54 kg, mage<78 cm samt så snygga tuttar som möjligt.



Kommentar: Uppåt. Hur är det möjligt? Jo, se det är det med en kombo av hallonsnören, gelegodisar å skånsk utfodring. Äter kvinna ett halvkilo gelatin i veckan får hon väl också räkna med att fläska på sig. Stackars bebisen som får gelatin i tutten. Nu är det påsk å orealistiskt att göra större förändringar. Nästa vecka börjar jag med att detoxa mig från lösgodiset å påbörja Friskisträningen. Träningskortet är redan uthämtat. Denna vecka då? Finluncher, solrossläkthäng å ett rejält gäng promenader.

Saturday, April 16, 2011

Vilken jävla lögn att det ska va ens bästa tid

Tänkte mer på det här om att skriva brev till sitt eget 14-åriga jag. Som t ex Jenny å Boel å en massa andra också gjorde. Jag hittade ingen som skrev nåt som indikerade att 14 var en hyvens ålder. Att det blev sämre sen. Att vi skulle ta vara på tiden då. 


Var det inte nån som var lycklig å glad när vi var 14? Går det att undvika på nåt sätt så att Edith slipper bli en deppig tonåring som svär å surar å vi slipper överväga ringa BUP? 




Igår när solrosen, Edith å jag åkte tunnelbana tjuvlyssnade jag på några tjejer i 14-18-årsåldern (Ja, jag vet, nu har jag blivit så gammal att jag inte kan avgöra åldern på "ungdomar" längre. Pinsamt. Beklagligt.). De planerade alkoholintag, hur de skulle lura sina föräldrar att få vara ensamma hemma på påsken å slippa åka med till landet osv. 


Då kom det över mig. Så himla kul det där ändå var mitt i sin jobbighet. Alla gånger vi hade FF hemma hos nån. Alla gymnasiefester. Tiden då nån annan skötte markservicen å vi bara behövde ta hand om läxorna å fritiden. Lite önskar jag allt att jag hade ett PÅSKLOV framför mig. 


Å om 14 år kommer det se ut så här: 
Edith: Jävla sadist, du fattar ingenting. Jag kan väl få vara kvar i stan över påsk. Det är så himla trist på landet. Agges mamma å pappa är ju kvar å vi ska bara kolla på dvd å spela det där nya tvspelet som pappa tog med hem (ja, eller vad kidsen nu gör år 2025...då kanske varken dvd eller xbox finns längre, vad vet jag...).
Mamman: Moahahah, jag fattar ALLT. Seså, packa nu väskan. Glöm inte kemiboken. Pappa har lovat att förhöra dig på periodiska systemet inför provet. Å farmor å farfar längtar efter att träffa dig.

Bara bröst

Vad är det till vänster på bilden ovan?
a) nån som är gravid i 8e månaden?
b) ett hängbuksvin?
c) ett ohygieniskt gubbslem?

Hur är det möjligt att folk frivilligt tittar på tv-program med halvnakna män som lagar mat i bar överkropp men upprörs av mammor som offrar sin kropp för att mata sina barn? Å varför har inte livsmedelsverket påpekat det olämpliga i nakenmatlagning? Vad är det för fel på folk?

Monday, April 11, 2011

Pissmåndag

Edith: Mamma, nu drar vi å lämnar tillbaka bröstpumpen till SÖS.
Mamman: okej.
E: sen åker vi till Telefonplan å leker med E å H.
M: okej.
E: å så ler jag sådär sött som bara jag kan å du säger att jag är det finaste kramdjuret å så blir du lite gladare trots att det här är en jävla skitdag å inget blev som det var tänkt.
M: okej.
E: kom ihåg att jag sov gott i natt också.


- Posted using KIP phone

Invägning vecka 10


Måndag=invägning och mått.


Vikt: 59,3

Byst: 97 cm
Rumpa: 93 cm
Mage: 88 cm

Mål (senast vid 2011s slut): 54 kg, mage<78 cm samt så snygga tuttar som möjligt.



Kommentar: Neråt. Men det känns segt nu. Skulle vilja ha ett skutt även om jag vet att det här kanske är hälsosammare å mer långsiktigt hållbart. Kommer i nästan alla mina vanliga byxor. Men de sitter förstås inte riktigt som de brukar. Å magen plufsar över kanten. Den här veckan kommer det för övrigt bli svårt att peppa mig själv eftersom alla mina fina planer grusades. Har en känsla av att det blir en del lösgodis å småkaksbak å tycka synd om mig själv. 

Sunday, April 10, 2011

Sju timmar!

Jag har sovit sju amazing timmar i sträck i vårt gästrum. Haleluja! Gud finns å hon är en kvinna med omfattande erfarenhet av småbarnsnätter.

Idag är det söndag. Jag önskar att jag kunde skriva att idag kommer jag att orka vad som helst. Det kan jag inte. Men min hjärna är i alla fall inte längre som ett överhettat Fukushima.

Friday, April 8, 2011

Psychomänniskan ÅTERKOPPLAR

Hur det gick? Bara fint. Tre timmar senare har Edith åter däckat i vagnen. Helt slut efter att ha stajlat på lapptäcket inför de andra bebbarna. Hon var visst den enda som låg på mage, någorlunda stark i nacken  å kunde rulla till ryggläge. Jag vet, jag låter som skrytmorsorna i Solsidan. Skjut mig om ni får tillfälle. Stackars Edith, börjar redan kompensera för sin knäppmorsa med att vara duktig flicka.

Det kom faktiskt fyra stycken. De som inte hade svarat dök också upp. Med tulpaner till mig. Å alla påstod att de gillade mitt initiativ. Vi åt kakor å kunde konstatera att vi var rätt överens allihop om vad vi tycker om bvc å annat. Skönt.

Nu ska jag maila alla ett SCHEMA över våra kommande träffar. Varning på det, jag vet.

Mer ångest

Tänk om alla faktiskt tänker på mig som psychomänniskan med enkäterna. Då kommer Edith inte få några kompisar å alla kommer prata om Ediths knäppa morsa.

Note to self: Engagera mig INTE i dagisstyrelse, hem&skola eller liknande. Ställ inte upp på nattvandring, klassvaktande, discovakt å annan shit.

Hälsningar från Hitler aka psychomänniskan

Det där med föräldragrupp - som så här i början tenderar vara lika med mammagrupp. Jag vet inte vad jag ska tycka. Men jag vet vad jag tycker om ouppstyrda saker å kaos. Så när hela grejen verkade haverera tog jag ett initiativ å mailade i all välmening alla på listan en doodleenkät (med olika alternativ för träffar, fm/em å så veckans alla dagar) samt en inbjudan till muffinsfika hos mig idag för att komma fram till en fast tid varje vecka. Lika delar ordning å mys. Tänkte jag.

Devil J säger att jag är som Hitler. Och för att citera henne ordagrant: "om jag fick en enkät av någon, som jag inte kände, hade jag undrat vad det var för psychomänniska".

Nu har jag bakat matmuffins, syltgrottor å kokosdrömmar. Hade tänkt göra morotsmuffins också men vågade inte, av rädsla för att verka för ambitiös. Synd bara att jag är så himla sugen på just morotsmuffins. Kanske gör såna till kvällsmat.

Två är bortresta. Två har inte svarat. Vi skulle således bli fem. En blev sjuk å en annan fick förhinder. Nu blir vi alltså tre. Ångest. Tänk om en är tyst å inte säger nåt? Tänk om vi inte gillar varann?

De andra kanske har eget antihitlerfika nån annanstans där de sitter å raljerar över min enkät.

Thursday, April 7, 2011

One of these days

Jag har sovit uselt bredvid en bebis som grymtar, gnäller å tappar nappen om vartannat. Jag har vaknat vid sex av att bebisen bajsat ner sin säng (solrosen tog hand om bajsiga bebisen, jag tog hand om sängen). Jag har sovit vidare i stora sängen med bebisen som dock väckte mig med ett vrål efter nån timme - för att sen ganska omgående somna om medan jag uppgivet gick upp å bakade kokosdrömmar.

Jag har tagit snygga vårkappan (som jag köpte förra våren för typ lika mycket som jag får ut i månaden från fk numera...den ska slitas med andra ord...) men det blåser som satan å jag huttrar å inser att jag inte kan promenera över Västerbron i blåsten. Jag har väntat på bussen i åtta minuter (=osedvanligt länge för att vara Sthlms innerstadsbussar).

Då ockuperar nåt slags dagmamma med sex ungar i oranga västar å en dubbelsittvagn hela barnvagnsutrymmet på bussen. Jag väntar på att hon ska göra en rockad å förflytta ungarna. Det gör hon inte. Då skriker det spydiga åbäket till busschaufför i högtalaren:
- Om du inte får plats med din vagn får du gå av å vänta. Inom 24-36 sekunder kommer nästa buss. Om du kan vänta alltså.

Jag skakar på huvudet å svarar med ett surt suckande nej men går likväl av bussen. En man säger att jag ska komma å att han ska hjälpa mig. Jag skakar på huvudet å säger att jag väntar. Ingen buss i sikte. Jag sätter mig på bänken å är glad att jag har svarta solglasögon att gråta bakom.

Å då har jag ändå inte berättat om när min barnvagn fastnade mellan tunnelbanedörrarna förra veckan.

Äkta kärlek.

Cykelturen på väg hem från teaterföreställningen Medealand:

Jag: Jag har en känsla av att du kommer lämna mig för någon som är mindre hysterisk än jag.

M: Jag har en känsla av att du kommer mörda mig..



Medealand hade för övrigt allt vad en bra pjäs behöver ha: kopplingar till kattdjur och en lagom dos manshat.

Tuesday, April 5, 2011

Deklarationsmöget

Vi sitter tre personer med sammanlagt fyra akademiska examina i soffan å försöker deklarera. En av oss har erfarenhet av jobb på Skatteverket. En är civilingenjör å kan räkna.

Inte nog med att vi inte kan tyda blanketter å broschyrer. Dessutom verkar det som om vi blir skyldiga en massa pengar. Deppigt. Jag som hade föreställt mig hur medlemskapet i Skattebetalarnas skulle direktkvalla mig för en massa bra kryphål.

Tänka positivt var det. Tacka staten för föräldrapenningen. Å för kejsarsnittet. Å för dagis.

Kaffet

Det där med att aldrig dricka kaffe nära bebisen så den riskerar brännas? Inget problem. Här hinns inte drickas nåt kaffe så länge det är varmt. Här dricker vi kallt kaffe när bebisen bestämmer att det är okej.

Nu till exempel. Nu när bebisen nöjt somnade av sig själv i vagnen efter att ha varit bedårande en lång stund i babysittern. Efter att ha varit vaken 1.45-3.30 i natt. Ammat fyra gånger (jämfört med vanliga 1-2). Kissat bredvid blöjan en gång. Fått näsdroppar en gång. Sparkat av sig nästa blöja å kissat ner föräldrasängen inklusive täcket. Ylat mamman i örat vid tio. Kräkts ner amningskudden, sina kläder å den halvnakna mamman som yrslig skyndade sig att amma i soffan (eftersom sängen var kissvåt).

Nu till exempel. Nu dricker jag kallt kaffe å är lycklig över att solrosen lovade lösa det där om hur man tvättar ett nerkissat dubbeltäcke.

Monday, April 4, 2011

Invägning vecka 9


Måndag=invägning och mått.


Vikt: 59,6

Byst: 95 cm
Rumpa: 93 cm
Mage: 89 cm

Mål (senast vid 2011s slut): 54 kg, mage<78 cm samt så snygga tuttar som möjligt.



Kommentar: Har nog fikat å frukosterat på lokal lite för mycket den senaste veckan. Ny vecka=nya tag. Ska hämta ut Friskiskort å så smått börja träna på sikt. Å nästa vecka ska jag cykla till och från jobbet varje dag. Men - det är fortfarande den här veckan å framför allt ska det ätas färre syltgrottor.

Friday, April 1, 2011

Till mitt 14-åriga jag

Kära 14-åriga motvalls,
Du lilla, smala, taniga flicka som önskar dig bröst å kurvor å vars mamma syr in x-smallbyxorna över höfterna å lyssnar på dig när du hatar ditt tunna, raka hår. Det är så mycket jag skulle vilja säga dig. Det där om hjärtan som ska komma att krossas, osäkerheten kring vad du ska plugga, brösten som kommer... Men vi hoppar över det idag. Vi håller oss till det viktigaste.

Du har rätt. De andra kanske skrattar eller suckar, kallar dig obstinat å tjatig. Men du har rätt när du påpekar hur de, och än värre, hur även de vuxna omkring dig beter sig illa.

Orkesterledaren som säger att du å de andra tjejerna på klarinett ska vara tystare så att killen på trumpet hörs bättre. Läraren som väljer att blunda för klasskamraternas glåpord till varandra och ibland använder fula smeknamn själv. Tjejen i parallellklassen som säger åt dig att "du kommer också förstå hur det är att banta när du kommer i puberteten". Läraren som placerar dig mellan de två stökigaste killarna på matten. Läraren som tvingar dig att göra ett grupparbete i svenska med hon som har så grav dyslexi att hon inte kan stava till sitt eget namn.

Det kommer en dag då du bestämmer åtminstone en hel del själv å när du kan använda dina erfarenheter till något meningsfullt. Att du är frustrerad nu 1993 är bara naturligt. Tyvärr. Jag kan inte säga till dig att "om ett år eller två kommer det här att vara över" För det här är sånt som "om ett år eller två är det aldrig över".

Så älta inte det här när du blir äldre. Men banalisera det inte heller. Använd dina erfarenheter till något konstruktivt. Dra nytta av din förmåga att säga ifrån när du eller andra behandlas orättvist. Å när du får en egen dotter år 2011 - gör då allt som står i din makt för att hon ska ha alla möjligheter i världen och lär henne att inte heller hon behöver ta skit.

Käre gode Gud om du finns...

Gör då så att Edith aldrig önskar sig de här i present:






- Posted using KIP phone