Monday, December 26, 2011

Saker jag vill göra annorlunda än mina föräldrar gjorde

- Låta det vara okej med kladd när barnen äter. Torka EFTERÅT. Inte peta på å greja med barnet vid matbordet mer än absolut nödvändigt.
- Ha lugna å avslappnade matrutiner där alla sitter ner tillsammans, väntar på varandra å slipper äta mat de inte gillar.
- Se positivt på om mina barn skaffar intressen helt annorlunda än mina egna. Bli glad för deras skull snarare än missnöjd för att de inte går samma bana som jag. Engagera mig lagom mycket i deras intressefrågor. Visa entusiasm men inte kräva en massa långdragna redogörelser.
- Uppmuntra mina barn att ta plats å säga ifrån i högre grad när de själva eller nån annan behandlas respektlöst. Inte behöva ta skit från nån.
- Inte utgå från att mina barn vill provocera mig för att vi har olika åsikt (både i vardagen å t ex politiskt). Å absolut inte samla på mig månadens samlade politiska diskussionsfrågor som tagits upp i P1 å lägga på hög för att ta upp med mina barn.
- Resa mycket å uppmuntra till att upptäcka, göra sånt som kan kännas lite läskigt. Inte säga: hemma bäst.
- Skämma bort å passa upp mina barn lite extra när de hälsar på när de flyttat hemifrån. Inte se dem som arbetskraft å inte tro mig veta hur deras vardag är å vad den kräver. Inte börja deras besök med att tjata om när de ska komma nästa gång alt. att de borde flytta till Skåne. Om möjligt bo på sätt som gör att besökande vuxna barn kan vara för sig själv delar av tiden (mkt lyxigt å få förunnat men vilken jävla räddning det kan vara! Solrosens föräldrar bor så å agerar så vilket är helt underbart.).
- Behandla vuxna barn som jag behandlar andra vuxna i omgivningen.

Mvh
lite_matt_vuxen_dotter_på_lite_för_långt_besök_i_föräldrahemmet_79

Duplo, vilken grej!

Sunday, December 25, 2011

Vit jul

Nej knappast i vårväders-Skåne som sagt. Men vit i bemärkelsen spritfri. Lite glögg ja. Å en julöl eller två slank ner. Men inte mer.

Cheetahns jul ska aldrig präglas av fulla vuxna så vitt jag får bestämma. Vi behöver inte vara talibaner men alkoholen ska inte stå i fokus.

Det betyder inte att jag inte kan dricka eller att jag tycker att nån annan måste låta bli i alla lägen. Men så länge cheetahn är liten ska hon inte behöva vistas i sammanhang där alkoholen står i centrum. Å dem vi firar jul med får ställa upp på ett rimligt lågt alkoholintag. Annars hittar vi nån annan att fira med.

På fester i övrigt går jag gärna hem med cheetahn från kalaset när folk fått i sig en sup för mycket. Å solrosen å jag delar upp oss så att den som festar inte har huvudansvaret för cheetahn den kvällen å natten. Det ska finnas minst en trygg vuxen som luktar å pratar som vanligt.

Mvh
gärna_moralkärring_79

Cheetahns första jul i tre punkter

- Inte det minsta vit. Marsväder typ. Sol, grått å grönt. Trist. Men en sedvanlig juldagstipspromenad med Friluftsfrämjandet hann vi med så att vagnen blev riktigt lerig.
- Lagom många paket. Roligast var att bära runt en PoP-påse med alla julklappskläder i. För vår lilla cheetah kan faktiskt gå riktigt bra nu.
- Cheetahn smakar av skinka, korv, ostmacka, kaffe (!), lussebulle å gröt. Å mamman fick lätt panik när nån sa att korv innehåller nitrit. Slut på det roliga.

Saturday, December 24, 2011

Thursday, December 22, 2011

Uppmaning till Jonna i Gbg å Jenny i Malmö

Ja å till alla andra fina djävulskvinnor som jag gärna skulle se bodde lite närmare förstås. Ska vi göra så att ert nyårslöfte blir en flytt?!

Källa: dagens DN Sthlm s.10.

Sunday, December 18, 2011

Hej Bullen.

Jag undrar om det är vanligt att använda thailändska polisbälten som barnspärr i badrum. Är vi normala?

Saturday, December 17, 2011

Jag löser världsproblemen

Hur är det möjligt? Att Åhléns city lördagen före jul INTE har kids som slår in julklappar?!? Å att kassapersonalen ska göra det!!!???

IKEA-utflykt

Cheetahn åt sylta, skinka, potatis å leverpastej som om hon aldrig gjort annat. Å risalamalta. Mamman hennes petade i en tallrik gravlax å åt lite chokladmousse. Solrosen blev övermätt. Vi kan säga som så att vi ignorerade i alla potentiella allergier å saltmängder just den här dan.

Solrosen: ska vi inte värma en barnmatsburk åt henne?
Jag (snålmorsan): nej låt henne äta av din julmat, det blir ju som gratis.

Men vi överlevde ett IKEA-besök en vecka före jul. Å på vägen dit löste vi inte mindre än fyra julklappar i kombination med ett besök hos Onekligen. Rufus charmade å påpekade att cheetahn var "extra gullig". Å under Internetgranen låg en liten Svante å mös som värsta Jesusbarnet.

Vild?

Liten cheetah har upptäckt kökspallen. Den kan flyttas runt så att hon når allt från orkidéer till gömda nappar. Bygga ett hopptorn vid soffan är en riktig hit. Cheetahn dyker ner i mystäcket, vilar en stund i soffan, sen ner å så upp igen. 

Går gör hon också, några steg i taget. Krypa går dock än så länge snabbast å känns säkrast. 

Väg å mät på BVC i onsdags. 10,5 månad gammal. Å fortfarande en liten cheetah. 8,6 kg å 71 cm. 

Vild? Jodå. Ibland är hon hal som en ål vid påklädning. Så att tröjan hamnar bak å fram.

Thursday, December 15, 2011

Å med olycka avses alltså mens

Snäll konferensanläggning. Men kvinna kan undra om de tror att mensblod är blått också...

Wednesday, December 14, 2011

Nätdejting is the shit

Jag tar tillbaka allt ont jag kan ha sagt om nätdejting. Jag blir så glad när jag tänker på de fina människor som jag lärt känna via bloggen. Idag åt jag på NK med Anna, Majken å Jenny. Lunchtimmen gick alldeles för fort. Det kändes som om vi alltid känt varann å inte alls som att vi egentligen bara setts nån enstaka gång å senast i augusti. Vi är förstås uppdaterade på vad som hänt sedan dess genom bloggarna så vi kunde snabbt å lätt börja prata i mun på varandra om livet, bebisarna, julen, framtiden mm. 


Å så frukosten i måndags. Två rutinerade coolingar (Förortsbruden å Onekligen) som har två barn vardera. En med soon-to-be-delivered-bebis i magen. Å vi andra tre lyckliga innehavare av vars en liten telning (Bitter, Säg ifrån om... å undertecknad). 


Vi kunde bekräfta att vi knappast är ensamma även om det kan kännas så när vi kämpar med morotsmos, julklappsinköp, flyttbestyr å parrelationen. Nattätande ungar som äter dåligt. Känslan av att vara den enda på jorden som inte får ihop vardagspusslet. Å olika idéer (inte rocket science kanske, men sånt där som är så lätt att glömma) kom fram. Skaffa vandringsmedalj. Planera å samtidigt våga släppa taget. Inte säga dumma saker men inte hålla emot någon sånt som sagts under barnskriknätter.


Jag tror precis som Bitter att vi som kom redan hade funderat mycket på de här frågorna. Å mycket vill ha mer så vi nöjer oss inte med nåt halvdant. Men vi var också ödmjuka å kunde berätta om det bra i våra relationer. Å att vi inte själva är perfekta utan att det finns sidor med oss som säkert är irriterande. Själv vet jag knappt hur man dammsuger. Nån annan hade aldrig gått till återvinningen. 


Hur ska vi någonsin kunna få ett jämställt samhälle när vi inte ens klarar av att leva jämställt med den vi älskar? (Bitterfittan - Maria Sveland)


Det fina i kråksången är att vi har nån att dela vardagen med. Nån som vi gillar å vill att det ska funka med. Jag tror att vi som frukosterade kämpar på som bara den för att det inte ska vara omöjligt. För att det ska gå att leva jämställt å vara happy happy - tillsammans med den vi älskar.

Tomten kom...

... i form av paket från en hemlig bokvän. Å vilket paket, sen!


Det överträffade alla mina förväntningar å gav mig nästan känslan av att bokvännen känner mig. Mitt i prick träffade den i alla fall.

En julig disktrasa. Tomtemuffinsformar. Julkaffe. Julte. Haribogodis. Fudge. Finaste julkortet med Pettson & Findus. Å så böckerna förstås. Tre stycken trots att man bara behövde skicka två.

Inte nån av dem har jag läst. Å alla verkar superbra. Enligt bok.nu kommer jag att ge dem betygen 5 (Insekt å En helvetes vinter). Betyg framgår inte för den tredje, Tålamodets sten. Det bådar gott, mycket gott. Tack bokvännen, tack!

Monday, December 12, 2011

Frukostrapport

Alltså den här frukosten vi hade i morse. Så bra det blev. Kul att träffa alla dessa kloka å inspirerande kvinnor. Å jag slog på stort med chokladcroissant på en måndagsmorgon. Så inte LCHF. Ska skriva mer om saken på sikt, lovar. Om frukosten alltså, inte croissanten. Nu bokcirkel.

Å det här säger hon som aldrig vill slänga mat

2011 års äckligaste mat: Sanna Lundells toscanska kycklingsoppa. Mår så illa att jag inte orkar länka till receptet å dessutom bör ingen människa laga den igen. Kål å bönor alltså. Min mage mår pyton efter en lunchlåda med sopprester.

Note to self: kasta resterande lådor.

Åh Ann!

Jag försökte säga ungefär samma sak för länge sen. Men Ann säger det alltid bäst:
"Här, precis här, finns mitt största problem med kampanjen – att allt som känns pinsamt, obekvämt eller bara dåligt tolkas som övergrepp och jämställs med våldtäkt."

Sunday, December 11, 2011

Påminnelse - jämställdhetsfrukost imorgon!

Jag vet inte om Bitter å jag borde ha gjort nån agenda, förberett diskussionsfrågor å så. Det har vi i vilket fall inte gjort. Det får bli ad hoc. Men frukost imorgon likväl. Fint ska det bli!

Bonusbild

Också från Cosmopolitan. Samma nummer. Fortfarande.
Det där att duga som kvinna är? Nähä. Inte det.

Tuesday, December 6, 2011

Banantestet

Alltså. Det där testet med penna under tutten. Jag klarade det väldigt länge. Definitivt under högstadiet då jag knappt börjat växa. Å även senare kunde jag stoltsera med förvånansvärt spänstiga (?) tutts.

Men nu alltså. Inte precis. Nån påminde om penntestet när jag å tre prominenta devilwomen var i Helsinki för nån månad sedan. Jag grabbade tag i närmaste föremål för att påvisa att mina bröst post graviditet å amning har antagit en ny skepnad å är långt beyond penntest.

Jodå, det gick alldeles utmärkt att fästa en banan under tutten.

Monday, December 5, 2011

KIPs tisdagslista

Djävligt förbannad var det. Blaskan Cosmopolitan var orsaken. Varsågod för dessa smakprov:

Saturday, December 3, 2011

Våld i nära relationer

Efter 4 timmar i ett lysrörsocharmigt väntrum. Hornhinnan trasig. Men tydligen bara sårig. Ingen lös flik. Nähä. Vilken tur. Ont gör det ändå. Å nu ska jag tydligen smörja med salva i en månad. Å akta mig för nattliga duster med cheetahn förstås.

Fick en lapp med namnet på receptfri salva. Tjatade mig till en bedövningspipett med hem. Trodde jag skulle få psykbryt. Fick en sån när jag kom å det hjälpte ju liksom. Då kan man väl få mer tycker jag.

Ögonakuten var som jag föreställer mig psykakuten för övrigt. 4-7 timmars kö sa de till en mamma med ett barn ca 7 år. Å receptionisten meddelade alla väntande (med en dörrstopp som er ut som en kvast i handen) när hon skulle ta lunch:
- Var nu snälla, annars slår jag er med den här.

Jag letade efter den dolda kameran. Men såg förstås ingen eftersom jag bara har ett funktionellt öga.

Å jodå, det fanns ett ögonblick då jag googlade Flashback för tips på ögonbedövning. Utan resultat. Nu ska jag googla privat sjukvårdsförsäkring.

Å snart har helgen vecka 48 tagit slut.

Lördag på ögonakuten

- Har du ont?
- Eh ja. (tror de att jag åkt hit för att jag tycker det verkar kul?)
- Hur ont har du? Mellan 1 å 10.
- 10. Det här är värre än att föda barn.
- Är det den där? (å pekar på cheetahn i vagnen) Är det en flicka eller pojke?
- Mm. (å vägrar informera om min unges kön. som om det skulle göra skillnad för mitt öga)

Vaken 01-04 med cheetahn i natt. Hon klöste mig i ögat så jag inte kan se typ. Där fick jag för att jag vägrade henne en flaska.

Thursday, December 1, 2011

PS till hemliga bokvännen

Du kanske har hittat vad jag skrev inför förra bokbytet. Kanske ger nån extra info. Men. Jag vill påpeka en grej jag inte trodde skulle hända. Jag har ledsnat en aning på de där tragiska verklighetsbaserade böckerna om incestutsatta romska hemlösa barn med hiv å liknande. Jag orkar inte riktigt längre. Tror det hände nåt när jag fick cheetahn. Är blödig. Orkar inte tänka på alla det är synd om. Å börjar tänka på att tänk om nåt sånt här händer cheetahn eller mig. Å då vill jag bara gråta. Bara så du vet.

Wednesday, November 30, 2011

Projekt smal

- Kyckling är också gott. Sa den feta köksan när jag ifrågasatte varför det var kyckling i den så kallade "färsbiffen".
Å nu har jag lust att gå tillbaka å säga nej, den var verkligen inte god. Den var gummiaktig. Å pastan överkokt. Å jag borde förstås inte ätit nåt av det här för det är massa äckel å tillsatser å carbs. För att inte tala om den lilla delikatobollen jag gav mig själv till dessert. Det är inte klokt vad kvinna tänjer på gränserna bara för att hon är smal.


För åtta respektive fyra veckor sedan å sen idag:



Vikt: 58,4 - 56,3 - 55,5kg
Byst: 92 cm - 91 cm - 90 cm
Rumpa 92 cm - 91 cm - 90 cm
Mage 85 cm - 84 cm - 82 cm
Lår: 52 cm - 53 cm - 51 cm

1,5 kg till alltså. Å så vore det fint om magen kunde shapa till sig lite till men faktum är att den ändå är oförskämt platt för att ha fött barn i år. Aldrig känsla av svullnad utan carbs heller (fast efter äckeltallriken ovan blev jag lite fisig, det ska jag erkänna...rätt åt mig...borde haft med lunchlåda som vanligt). Bara lätt å platt å fin å full med ost å kött.

Å nej, jag ska inte fixa tuttarna som den där Engla. Å jag ska vara en grym förebild för cheetahn. Sedan ett par veckor har jag tillåtit mig små mängder carbs å ändå fortsatt minska i vikt. Snart ska jag svulla julkola å vörtbröd. Å samtidigt träna skidor.


Äsch, det är inte nog med att unna mig för idag. Nu drar jag strax på häng med M å H. Mat på Berns å sen Carmen på operan.

Julkort?

Skulle inte tro det va. Ungen slet ilsket av luvan å spydde ner tomtedräkten.

Jag gick till jobbet istället.

Icke-ammande föräldrar blir också berusade av alkohol

Kunde inte sagt det bättre själv. Ska det vara så jävla svårt att fatta?

Tuesday, November 29, 2011

Inbjudan - kom på jämställdhetsfrukost!

Det började med att bitter skrev om jämställdhetsånget. Å motvalls kände igen sig.


Varför blir vi alltid familjens projektledare? Varför ligger vi sömnlösa av irritation över sånt som bokning av flygbiljetter till nästa påsk eller flyttkartongerna? Hur ska vi göra för att inte bli dem som har koll på dagislappar, matsäckar, kalasinbjudningar å gympapåsar när vi ju vill dela det med den vi lever tillsammans med å leva jämställda å lyckliga?

Vi känner att vi skulle behöva älta sånt här lite. Men med fokus på konstruktiv diskussion med andra. Dela med oss framför allt av de bra tipsen på hur vi kan agera å hitta sätt att trivas. Allt för att inte känna att vi faller ner i ojämställdhetsträsket efter att vi fått barn å ska hitta en fungerande vardag.

Alla välkomna - även du som inte lever i en tvåsamhet med kids kan förstås bidra. Bitter fick massa kommentarer på sitt inlägg så det känns som att många har mycket att säga i frågan. Vore himla kul om ni ville komma!

Vi tänker att vi ses för frukost den 12e december 8.00-9.00 Café 60 på Sveavägen 60. Tycker vi det är kul/givande bokar vi in en ny frukostdejt längre fram. Det går att OSA som en kommentar på blogginlägget eller så är det förstås bara att dyka upp.

Till min hemliga bokvän

* Vilken genre håller du dig helst till då du läser?
Mycket svenska romaner. Ofta faktabaserade romaner. En hel del fackpocket också. Bara "realistiska" saker, inte sagor å fantasy liksom. Läser just nu: Alice Munro - För mycket lycka.


* Favoritförfattare? (Har du alla titlar eller har du läst alla titlar; alltså, är det idé att skicka något av just den författaren..?)
Har läst det mesta av Ranelid, alla Karin Alvtegen, alla Kerstin Thorvall, alla Märta Tikkanen å alla Kristina Ohlssons utom den senaste.


* Läser du på andra språk än svenska? Vilka?
Nja, engelska undantagsvis.


* Lyssnar du på böcker? Vilket format, i så fall?
Nix.


* Samlar du på böcker av någon särskild författare?
Nix.


* Har du någonstans publicerat en lista över böcker som du har läst eller som du äger? I så fall, var?
Nix.


* Vad är du ute efter, då du läser? (Bildning, äventyr, romantik, hjärngymnastik, nya erfarenheter..? Försök att berätta!)
Avkoppling, att bli berörd, lära mig nåt nytt.


* Finns det någon genre eller författare som du undviker? Vilken?
Sci Fi. Dussindeckare. Chick lit. Könsstereotypt överlag.
 * Vad har du läst, men tänkt "Aldrig mer!" om..?
Terry Pratchet (orkar inte ens googla stavningen, så dåligt var det). * Finns det någon genre eller författare som du gärna vill prova på, men inte kommit dig för? Vilken?
Nyare lyrik. Läste mycket lyrik på gymnasiet men har inte koll på nåt som kommit ut på 2000-talet typ. Å gärna om ett land (eller av en författare från ett land) som är spännande i sig. Å med spännande menar jag typ Burma, Iran, Sudan, Kongo...länder som jag är nyfiken på men inte vet så mycket om. * Finns det några särskilda titlar som du letar efter och som du skulle bli riktigt glad över att få?
Nej vill hellre bli överraskad än att "beställa".


* Finns det någon författare som du samlar på? Har du allt?
Njae, se ovan ang. favoritförfattare.


* Vad gör du helst på fritiden?
Reser. Bakar å lagar mat.


* Samlar du på något?
Nej, är ingen prylmänniska. Gillar inte pynt å pyssel å saker som inte fyller en funktion. Gillar förbrukningsvaror.


* Favoritfärg?
Svart, blå, grön, röd.


* Teve-serier som du uppskattar?
Mad Men, The Wire, dokumentärerna om barnlöshet som tv3 å svt sänt nu i höst, Sister wives.
 * Favoritfilm? Eller: vilken slags film gillar du bäst?
Dokumentärer.


* Föredrar du te eller kaffe? Vilken smak?
Gillar det mesta av båda slag.


* Vilket slags godis tycker du bäst om? Och hur är det där med naturgodis, egentligen..?
Försöker låta bli godis. Men fin choklad är inte dumt. Å egentligen älskar jag sega Haribosaker. Naturgodis...ehhh... är inte godis å inte så gott. Utom kokos i vit choklad. Jag ÄLSKAR vit choklad å fudge å kola.


* Stjärntecken?
Vattukvinna.


* Något som du verkligen skulle avsky att få i ett paket till jul?
Pynt. Nej, vi har liksom inget julpynt hemma. Inte stake/stjärna ens. Bebisen skulle bara dra ur sladden, dra ner å förstöra. Funderar på att köpa ett gäng såna där röda stjärnblommor kanske.


* Något som du verkligen skulle bli glad över att få i ett paket till jul?
En get/cykel/pennvässare/fotboll/skoluniform till en flicka i Somalia - ni vet, såna där välgörenhetsgrejer. Örhängen.* Eventuella allergier eller födoämnesval (vegan, t.ex.)?
Tål inte ägg, hasselnötter å mandel.


Följdfrågor?

Wednesday, November 23, 2011

Medelmåttor

Påmindes i morse om det genialiska citatet att samhället inte är jämställt förrän medelmåttiga kvinnor når de högsta positionerna.

För visst är det lätt att dras in i att kvinna måste vara så jävla duktig å framgångsrik å ha rätt kontakter, rätt utbildning, rätt föräldrar, rätt namn å jobba jobba jobba så satans hårt å absolut inte skaffa barn å knappt ens en älskare.

Dags att skita i det där å kräva plats. Göra sitt bästa, ja. Men låta det vara fine att ha bollar på golvet å inte bara i luften.

Ska skriva mer om det här strax. Här.

Varför det är ett problem att bara 23% använde kondom vid analsex?

Vän av frigjordhet å lust å ordning å allt vad det heter kan förstås tycka att det inte alls behöver vara ett problem såsom jag beskrev det tidigare. Det kanske var med en stadig partner å båda kanske hade testat sig å alla var friska å fina å levde lyckliga i alla sina dar.

Ja kanske. Å för dem som det var så kan det vara okej. Ungefär som sex utan kondom i en långvarig ömsesidigt monogam relation inte behöver vara förenat med smittrisk.

Men nu visar den här studien nåt annat. Att en tredjedel faktiskt haft minst en STI. Å att 58% av dem haft klamydia å 50% könsvårtor. I ett preventionsperspektiv för såna som mig som jobbar med saken är det illa. Det betyder höga kostnader för vård.

Men för den enskilde finns nåt mycket ledsammare, risken för sorg å tragedi. Flera studier (men inte alla ska tilläggas) visar på ett samband mellan att ha haft klamydia å ofrivillig barnlöshet senare i livet. Å en helt ny studie visar solklart att oskyddat oralsex och analsex ökar risken för HPV (och könsvårtor) som i sin tur orsakar livmoderhalscancer, analcancer å tonsillcancer. Å visst går det att vaccinera mot det HPV som orsakar vårtor. Men det finns totalt 100 HPV-typer. 40 av dem överförs sexuellt. Vaccinerna som finns skyddar mot 2 respektive 4 av dessa.

Vikten av att ha en bra farmor kvarstår

När jag volontärade som sexualinformatör i skolor fick jag många livsvisdomar. Mest oförglömligt kanske:

Du, om nån vill göra det säger jag att vi kan börja med en gurka i röven på honom. Gillar han det kan vi diskutera vidare. Min farmor har faktiskt sagt att analen är en utgång - inte en ingång.

På tal om analsex alltså.

Nu läser jag en vetenskaplig artikel om en studie där kvinnor vid Studenthälsan i Uppsala fått svara på frågor 1999, 2004 å 2009. Å det har hänt mycket de här åren.

- 1999 hade besökarna haft i snitt 5,4 sexualpartners. Idag har de haft 11.
- 1999 hade 37% haft oskyddat sex med en ny partner första gången. Idag är det 65%.
- 1999 hade 14% haft en STI. Idag är det 29%.

Kvinna kan ju hoppas å önska att det här är tecken på att kvinnor vågar mer å gör mer av vad de vill. Men tyvärr verkar det inte så. Det egentligen enda positiva i studien var att allt färre upplevt sexuella trakasserier.

1999 hade 31% ångrat sex efter alkoholintag nån gång. 2009 var det 43%. 42% av dem som sett porr upplevde att det påverkade dem negativt. Å bara 23% av dem som haft analsex hade använt kondom. Hälften av dem tyckte dessutom att analsex hade varit en negativ upplevelse. Känns som om farmödrar borde flytta fram positionerna en aning.

Tuesday, November 22, 2011

När cheetahn sover gott om natten...

...trilskas hennes mamma. Jag ska sova med cheetahn i hennes rum så att solrosen får en natts ostörd sömn efter att ha tagit flera jobbiga nätter med vakentid medan jag varit på jobbkonferens. Allt går fint. Cheetahn vaknar vid halvtre, jag okynnesplockar över henne i min säng, ger mjölkflaska å så somnar hon snabbt om sådär mysigt nära.

Men jag somnar inte om. Jag har ont i höger vad. Tänker att jag legat konstigt. Lägger mig försiktigt annorlunda. Fortfarande ont. Det spänner inuti vaden upp emot knäet på ett märkligt sätt. Jättevarm känsla inuti. Men inte varm utanpå. Efter en timme har jag fortfarande inte somnat om.

Å jag har börjat tänka på blodproppar. Det är fem dagar sedan jag började äta p-piller. Å nu gör det ont i min vad.

Cheetahn sover. Å med all mitt-i-natten-logik tänker jag att jag inte vill dö bredvid henne där i sängen. Jag reser mig försiktigt å går bort till sovrummet där solrosen sover. På vägen dit känns det som att jag ska svimma å kräkas. Jag säger att jag inte mår bra. Jag skakar. Tror jag ska kräkas. Lägger mig på badrumsgolvet. Säger att solrosen måste ringa nånstans. Å att han måste flytta cheetahn så hon inte ramlar ur sängen.

Sjukvårdsupplysningen säger att det inte är akut, att jag ska ringa vårdcentralen nästa morgon, att jag ska ta ipren å försöka sova. Så jag somnar till slut om bredvid solrosen. Jag är skakig å har ont i vaden.

Cheetahn väcker oss glatt nästa morgon. Solrosen går upp med henne å låter mig sova tills vårdcentralen öppnar. Ringer å får en tid. Ställer in ett jobbmöte. Vaden spänd men bättre. Läkaren säger att höger vad faktiskt är marginellt smalare än vänster å att det är osannolikt med en propp. Men hennes kollega har å andra sidan missat en propp en gång... Så det blir nåt slags ultraljudsröntgen som visar "ett skolboksexempel på bra flöde".

Å där sitter jag å känner mig fånig å hypokondrisk (å himla lättad å lycklig). Men tänker samtidigt att tänk om, tänk om. Å mina kollegor säger att de varit oroliga för de tycker inte jag verkar vara den pjoskiga sorten. Sådeså.

Monday, November 21, 2011

Saturday, November 19, 2011

Bokbytesdags

Jag ska ge mig själv ett bokbyte i julklapp. Det får bli min pysslighet i år typ. Anmäl dig du med om du är sugen. Jag har bara fått finfina saker tidigare.

Överskattat

Det här att vara vaken innan ens nyhetsmorgon börjat på helgen. Med en lite för gnällig cheetah som bara inte kunde somna om. Jag gillar det inte.

Tuesday, November 15, 2011

Fingerfärg + bebis = sant

Den här bilden är tänkt att visa projekt tassavtryck med en en vecka gammal liten cheetah som inspiration till Jenny å hennes kaka som också kommit på hur kul det är med fingerfärg. Jag kan meddela att cheetahn inte fått experimentera med färgen sedan dess. Å det tar nog ett par år till det är dags igen.

Jag försökte på alla sätt å vis beskära bilden. Men jag lyckades inte på ett enda trovärdigt sätt få bort bautamelonerna.

Monday, November 14, 2011

Vart tog den söta lilla flickan vägen?

I ett sovrum ligger cheetahn å solrosen. I varsin säng. Å "väntar på" att cheetahn ska vakna för ett sju helvetes nattpass. Som varje natt den senaste veckan. Hon är på ett strålande humör på dagarna, sover fint å äter med utmärkt aptit. Somnar vid sjuhalvåtta. Men vill alltså på natten upp emot två timmar
a) vara vaken å leka
b) gnälla/skrika så högt att grannarna hör
c) dra valfri förälder i hår/näsa, klösa å sparka

I ett annat sovrum ligger jag. Med bettskena, öronproppar, nattbinda (fuck you, fuck you very much mensen) å riktlinjerna inför veckans VP-internat.

Om det vore tisdag idag skulle jag bli förbannad

"Jag skulle aldrig ta emot blod från homosexuella. Det vore att uppmuntra ett omoraliskt leverne."

"Att kvinnor står i köket och lagar mat är väl ganska naturligt, och utan våra 2 miljoner invandrare så hade vi nog haft det väldigt trist här, men man ska kunna välja själv vilket sorts blod man ska ta från,,,och ja, jag omedvetet har väldigt väldigt svårt för homosexualitet bland män. Och jag hoppas att så förblir fallet."

"Jag skulle inte vilja ha blod från någon av ovanstående debattörer, risken för smittsam dumhet är överhängande. Kan tänka mig att det finns folk här som tror både på gud, spöken och troll. Det märks att man har hamnat i en byhåla."



Men nu sitter jag bara å skrattar åt kommentarerna till artikeln.

Om jag nån gång får blodtransfusion ska jag be om MSM-blod.

Thursday, November 10, 2011

Sluta skicka cheetahns post till mig

Idag fick jag post igen. Som förstås är avsedd för den minderåriga cheetahn till vilken det inte är tillåtet att direktadressera. Jag slängde brevet oöppnat. För jag ogillar reklam som direkt anspelar på min roll som MAMMA.

Jag å bitter diskuterade det här fula fenomenet när vi var på bloggala. Hon hade kontaktat flera avsändare i frågan. Själv har jag påpekat det till Semper som dock fortsatt skicka enbart till mig. Varför får vi som MAMMOR en massa post medan ungarnas pappor inte får det? Det är ju inte som att det är produkter för kvinnor de gör reklam för utan grejer till kidsen - som i sin tur är så små att det funkar alldeles förträffligt med enhetliga prylar (för jo, det finns bok- å barnmatsföretag som vill att vi meddelar dem in ungens kön för att de ska skräddarsy sin reklam).

Varför kan företagen inte adressera till målsman?  

Dagens bästa stund? När jag knycklar reklamen ner i pappersinsamlingen kanske.

Cheetahns egen fjärrkontroll

Låt mig återkomma till det där, sa jag för ett tag sedan när Jenny undrade hur kvinna skulle bära sig åt när bebisen vill ha fjärrkontrollen.

Så här gjorde vi. Nån gång förra hösten när vi flyttat gav solrosen mig i uppdrag att ringa Comhem å beställa Internet. Comhem är inte riktigt kloka. De har gått säljkurs som till å med biter på en snål bitterfitta som mig. När jag lade på hade jag beställt Internet, telefoni samt 60 tv-kanaler. Tänkte att det skulle vara fint när jag var föräldraledig att sitta i soffan å se på dokumentärer om kvinnor som tänder på ryamattor, hundar med fem ben, indianer som lever i matriarkat eller heroinister som säljer sina barn. 

Vi fick (hrrrmm, köpte då...) nåt slags tv-box som vi kunde se på film i å dessutom få access till svt-play genom. Jag tänkte att det skulle bli kalas att sitta i soffan med datorn i knäet å titta på svtplay samtidigt. De här grejerna funkade SÅÅÅ dåligt. Det tog längre tid att leta fram filmen än att se den. Å efter ett par månader jinxade Comhem avtalet med svt så att vi inte alls kunde se deras program längre.

Det blev dyrare å dyrare för varje månad. Å Efter ett tag fick vi bara välja ett begränsat antal kanaler - som vi förvisso ändå aldrig tittade på. Jag vill inte tänka på vad vi har betalat. Å jag har inte sett en enda spännande faktadoku på obskyr kanal.

I år i september gick bindningstiden ut. Å solrosen har förbjudit mig att ha nåt att göra med teamets fortsatta bredbandsansvar. Jag fick säga upp skiten i somras å nu är vi snart av med det. Tv-abonnemanget är redan avslutat å boxen magasinerad i en garderob. Å voila! Plötsligt blev det en fjärrkontroll över som cheetahn får leka med hur mycket hon vill.

Så, alla småbarnsföräldrar som är i behov av en fjärrkontroll, ring Comhem å signa upp er så skickar de en!



Tuesday, November 8, 2011

KIPs tisdagslista

Folk alltså. Sluta irritera mig.
- Solrosen ska jämt tramsa å dra ner mina hemmamyslångkalsonger å låtsas att det är cheetahn som gör det. I morse smög de sig på mig bakifrån när jag donade med vattenkokaren å cheetahns gröt. Blev livrädd å ryckte till å råkade slå cheetahn i pannan med armbågen. Cheetahn arg å ledsen. Jag jävligt förbannad på solrosen.

- Varför envisas folk med att säga att min unge är "snäll". Det är hon inte. Hon är 9 månader. Hon kan inte agera på ett eller annat sätt medvetet. Hon gör inget mot/för nån annan. Hon har precis lärt sig sambandet mellan att nåt ligger på soffbordet å att flytta sig runt det för att ta prylen. Förra veckan lärde hon sig att hon kan leta efter nappen i vår hand/närheten om vi precis knyckt den. Hon är inte snäll. Å inte dum heller. Möjligen harmonisk å nöjd. Sluta kalla cheetahn för snäll, bitte.

- När cheetahn slår sig/ramlar/kladdar mat som svider i ögat är det inte "hennes eget fel". Hon är 9 månader. Hon fattar inte såna samband. Vi kan inte kräva det av henne. Varje gång hon slår sig är det a) slumpen/ingens fel eller b)VÅRT fel, VI som inte varit ordentligt uppmrärksamma eller parerat. Det är ALDRIG CHEETAHNS fel. Tids nog kommer hon att bli större å lära sig mer å mer å kunna hjälpa/vara orsak till saker. Men kom ihåg att hon är ett barn i nästan 18 år till å inte förrän då kan hon förväntas ta det fulla ansvaret för sina handlingar. Det får lov att bli dumt å fel både före å efter 18-årsdagen. Å det är jävligt onödigt att leta syndabockar å poängtera vems fel nåt är i allmänhet.

- Den här soppan. Kommer jag att få dras med ett bra tag. Gud så mycket det blev. Å jävlar så tråkigt den smakade. Äckligt med två djur i samma rätt dessutom. Å bönor å kål. Jag gillar ju inte nåt av dem. Hur fick jag för mig att den här rätten skulle vara god å sen uppdrog åt solrosen att laga den? Blä. Jag är ju för snål å präktig för att slänga å står nu med flera liter soppa i kylen.

Wednesday, November 2, 2011

5 saker om mig

Utmanad av Jenny!

1. När ingen ser eller hör mig...
Sjunger jag. Går jag i långkalsonger, randiga från PoP. Spelar jag piano om det finns nåt i närheten.


2. Jag går aldrig hemifrån utan...
Mobiltelefon. Försvarets hudsalva. 

3. Min blogg heter som den gör för att...
Jag å Jenny blev kallade för djävulskvinnor på en fest. I samma veva läste jag boken Drömfakulteten där Valerie Solanas säger sig ha diagnos jävligt förbannad. Därav denna kombo. Eller som Jenny, aningen mer teatraliskt, själv skrev i första inlägget:
Utan en gnutta bitterhet är det här bloggen för att påvisa hur patriarkatet förstör och kontrollerar våra liv.

4. Om jag vågade skulle jag...
Oftare ställa frågor å erkänna att jag inte vet/kan/känner till det som det talas om. Istället googlar jag ofta i efterhand å lär mig.

5. Om tio år kommer jag att...
Kunna titulera mig filosofie doktor. Eller så har jag lagt ner det projektet å blivit nåt annat. Tillverkar/säljer getost. Bor i Kambodja. Jag hoppas också att jag har varit i Nordkorea till dess. Å kanske Iran. Å så hoppas jag att jag har tre barn å en hög lön så jag kan försörja dem å solrosen (han får också hjälpa till med den biten förstås). Å att jag har förståndet kvar, det är nog det viktigaste.

Tuesday, November 1, 2011

Reklamvarning

Hur många har inte hävdat att mensskydd borde vara gratis? Nu finns det! Visst, kvinna säljer sig till reklammakarna som sjävlklart använder en som marknadsundersökning/fokusgrupp av nåt slag. Men ändå. Gratis smakar ändå gott.


Å nej, jag får inget betalt för att skriva det här.

Friday, October 28, 2011

Afrikas horn, Afrikas horn, Afrikas horn

Stod jag å tänkte på i Triumphbutikens provrum.

- Du har ju en sluttande byst.
Sa expediten.

Nä du skojar.
Tänkte jag å började fundera på om inte bystar av naturen är just sluttande. Men vad fan vet jag. Jag jobbar ju med hiv, inte med att sälja bhar.

Så mycket hängig hud som ska förpackas in i bh numera. En mkt större storlek än jag väntat mig/önskat blev det. Blä.

Hon försökte sälja på mig en kärringbh med beteckningen minimizer. Jag övervägde en rak höger.

Efter fyra veckor low carbs


För fyra veckor sedan:
Vikt: 58,4
Byst: 92 cm
Rumpa 92 cm
Mage 85 cm
Lår: 52 cm

Idag:
Vikt: 56,3
Byst: 91 cm
Rumpa 91 cm
Mage 84 cm
Lår: 53 cm (måste ha mätt konstigt senast, mina byxor går nämligen mkt lättare över låren numera. Å nej, de har inte blivit särskilt muskulösa)

Jag ska ju till 54 är tanken så frågan är om det inte blir en månad low carbs till direkt.
Direkt efter den kommande helgen i Finland med tre fina djävulskvinnor alltså.

Thursday, October 27, 2011

Förtydligande

Det är alltså inte synen av Malou som är så illa. Hon ser trevlig ut å har oftast fina kläder.

Det är programmets upplägg, innehåll å Malous katastroflåga nivå på frågor som jag vänder mig emot.

Ja, jag hade faktiskt gjort det bättre själv.

Skönast med att jobba igen?

Måste vara att slippa råka få på tvn på förmiddagen å råka se Malou där i rutan.

Wednesday, October 26, 2011

Å i år har vi basilika i fönsterkarmen

Har bott här i ett drygt år nu. Minns förra hösten. Hur jag spanade ut över lilla parken utanför (å lite avundsjukt på terassbalkongerna tvärsöver). Alla fina löv. Den enorma lönnen (syns inte på bilden) till höger. Å jag tänkte på att här skulle vi bo å hit skulle cheetahn komma. Kom cheetahn, kom. Stod jag å tänkte å längtade med ryggontet å höftontet å halsbrännan.

Å nu är cheetahn här å vi bor här å det är höst igen.

Tuesday, October 25, 2011

Söndag morgon

Jag: Märker du hur avloppet luktar nu igen här i köket?
Solrosen: Joooo...
Jag: Så vi kanske ska ta tag i det.
Solrosen: Ska vi göra det NU?
Jag: Nej men vi kan väl BESTÄMMA en TID när vi ska göra det.
Solrosen: okej, vilken tid tycker du passar?
Jag: Klockan fem. Jag vill göra det klockan fem.

Ännu är inget avlopp fixat. Klockan fem stod jag å storkokade barnmat. Å det är jag som är rörmokeriansvarig i det här teamet. Men fan vad skönt det är att BESTÄMMA.

Dagisbarn?!?




Vad hade de där att göra? Har de inte en läroplan att följa? Fick föräldrarna okeja sina ungars deltagande i hippiedemonstrationen?

Eken är sjuk! Livsfarlig om den bryts av å faller på förbipasserande. Tänk om eken skulle knäckas över ett dagisbarn? Vilket jävla liv det skulle bli. Såga ner trädet nu! Å ge trubaduren å de andra demonstrantgalningarna varsin kvist att tälja som minne.

- Posted using KIP phone

Lördagskvällens dilemma

Jag: om ni måste välja, antingen aldrig äta djur mer eller också så måste ni själva kunna döda de sorters djur ni äter. Vilka djur skulle ni äta då?

Alla i sällskapet skulle äta fisk. De flesta även alla andra djur i nån utsträckning. Sofia skulle leka prickskytt på kycklingarna men hon ville inte stycka själv.

Jag: Jag skulle fortsätta äta alla djur. Å så skulle jag börja äta häst, massor av häst.

(Alla andra: tittar med förakt på mig.)


PS. Jag gillar vegetariskt också. DS

Monday, October 24, 2011

På förekommen anledning

Jag skrev nåt om "vita svenska ungar" i en kommentar. Det var kanske inte så genomtänkt uttryckt.

Ni anar inte hur osmakligt det har skämtats hemma hos oss om hur vi skulle gå tillväga för att få mulattbarn. Eller jo, ni som känner mig anar nog. Å ni anar säkert att det är jag snarare än solrosen som stått för skämten. Men jag har alltid tyckt att rosa små barn är så...just rosa å skrynkliga å intetsägande i jämförelse. Å jag har drömt om att själv få bruna ögon tills jag mötte en vietnamesisk tjej som sa att jag borde vara stolt över mina blå för de är mycket ovanligare.

Så blev jag preggo å fick en bebis. En rosa förstås. Med hår som i början var guldrött å nu går mot det blonda. Med knallblå ögon. Döm om min förvåning. Jag som var säker på att åtminstone mitt mörka hår skulle ta överhand. Jag som tillåmed har frågat solrosen om det inte känns konstigt att vara blond.

Antal utlandsresor cheetahn varit på? Två.
Antal utlandsresor hon/vi fått höra att vi har ett very beautiful child i princip dagligen? Två.

Så antingen har jag på riktigt fått ett barn så vackert att hon kommer kunna försörja hela teamet på intäkterna från Miss Universumtävlingen år 2029 (antar att kvinna inte får vara med innan kvinna fyllt 18). Eller också är folk i länder där blont å blåögt är ovanligt lika fascinerade av "vita svenska ungar" som jag är av khmerska bebbar.

Å nog för att jag har hört talas om den internationella fascinationen för Swedish miss Inga tidigare. Men jag har aldrig själv fått nån märkbar uppmärksamhet utomlands. Om det inte räknas när folk påpekat mina fräknar å undrat vad det är för sjukdom. Några turister tog mig till och med för lokalbefolkning i Italien. Det förvånade mig således mycket att den sicilianske restaurangägaren gullade besinningslöst med å berömde cheetahn medan han sen stegade bort till andra sidan serveringen å örfilade sin egen typ tolvåriga dotter för att hon tjatade lite. Det var tydligen skillnad på barn å barn. (Vi gick inte tillbaks trots att de serverade den godaste korv jag nånsin ätit.)

Med detta sagt, hoppas att ankan förstår att jag inte är rasse eller så. Bara uppriktigt förvånad över vilken enorm uppmärksamhet en svennebebis kan få.

Ett benbrott är ett benbrott

Det är som jag alltid brukar säga: ett benbrott är ett benbrott oavsett om det sker i Jukkasjärvi eller Landskrona.

Å nu har även den statliga utredaren kommit på att det är så. Å att det hela behöver styras upp från statligt håll. Lovely, säger jag.

Vården när vården funkar

Utsikten i förra inlägget var från läkarhuset på Odenplan. Våning 10. Vilket place! All vård på ett ställe. Jag fick hjälp med tre av varandra oberoende ärenden på en å samma gång. Två timmar tog det men två ton irritation är bortblåsta så det var det värt. Å en särskild tid bokad för allergitjosangenomgång. Kunde få komna redan denna vecka om jag ville men tog nästa. Service, snabbhet å effektivitet. Bara 150 spänn. Som en halv portion oxfile (eller 3-4 big mac?). Som hittat. Vårdval när det funkar.

Å så fin utsikt då.


- Posted using KIP phone
Förra året stod jag vid busshållplatsen på Odenplan å tyckte synd om ungarna som lekte i "snön" i en smutsgrå isig hög som snöröjarna plogat ihop. Tänkte att det där är inte snö, sådär ska inte barn ha det.

I år är torget ett stort hål. Ännu mindre lekplats i vinter.



Men äsch, mig kvittar det lika. Alla slöa föräldrar borde ändå ta tuben/promenera av sig lite flubb till nån roligare lekplats med pulkan.



Vi köpte pulka till cheetahn redan förra året ju. För att dra hem barnvagnen på. Å pulkabacke har vi tvärs över gatan.

- Posted using KIP phone

Undras var jag kan köpa de smaskigaste tuggbenen...




Om jag hittar Sindy, kommer jag ha mage att ta emot 30 lax då? Vad ska jag göra med dem? Resa? Välgörenhet? Spara till cheetahn?

Eller säga nej tack, jag behöver inte pengarna men ni behöver er vovve...


- Posted using KIP phone

Sunday, October 23, 2011

Jag å mina fördomar å åsikter

Nu ska jag berätta för er om när jag tänker fula tankar om andra. Det handlar nästan uteslutande om mat. Idag kom jag på mig själv med att gå förbi ett Mc Donalds å medan vi passerade säga till cheetahn:

- Där inne äter fattiga å dumma människor. De fattiga har kanske inget annat val eftersom skräpmat är så billig. Men de dumma borde gå hem å laga nåt riktigt.

Cheetahn är 8,5 månad gammal. Det är oklart hur mycket hon tar till sig av sin mammas livsvisdomar.

Sen gick jag hem å var vansinnigt präktig i en timme. Samtidigt (som jag alltså lagade tre sorters barnmat) fixade jag också helstekt kyckling åt solrosen å mig till middag. Å jag känner mig så jävla nöjd med mig själv. Riktigt belåten.

Cheetahn äter burkmat. Det är praktiskt när vi inte är hemma. Men jag föredrar helt klart att servera henne hemlagat. Å innerst inne ser jag lite ner på dem som inte lagar sin egen barnmat. Good enough, kvinnor. Good enough. Det kan jag vara på många sätt men när det gäller mat vill jag att det ska vara bra grejer. Å min definition av bra är typ: rena råvaror (inga halvfabrikat), så närodlat som möjligt, bara svenskt kött, gärna säsongsenligt, blanda saker själv. Dvs. inte lightprodukter, importkött, färdiga såser/pulverblandningar, snacks.

Det är knappast så att jag är konsekvent. Jag kan äta superbra själv i en vecka för att sen smaska i mig en påse lösgodis sannolikt fullt av estrar. Jag har hur många "undantag" som helst, håller inte för minsta syning av sömmarna. Bara så ni vet.

Men alltså. Det är så superduperenkelt att laga egen barnmat å jag vet precis vad jag stoppat i den - precis som jag föredrar att veta med det jag själv äter. Å det ÄR billigt. Till å med i jämförelse med Mc Donalds.

Om jag har ätit på Mc Donalds själv? Javisst. Men inte förrän jag gick på högstadiet å aldrig regelbundet. Minns inte när det hände senast, är nog minst tre år sedan. Det var knappast för att jag var fattig...

Friday, October 21, 2011

Vårdval

Om det här vore en tisdagslista hade jag varit jävligt förbannad över att jag blivit sjuk. För tredje gången på tre veckor. Hur är det möjligt? Halsont å feber. Första gången var en fredagkväll å så blev jag bättre igen på söndagen. Förra veckan bröt det aldrig riktigt ut men jag var hemma på fredagen å jobbade i soffan för att vila. Onsdag kväll var jag riktigt febrig å igår mådde jag så ruggigt att det blev sjukanmälan. Idag lite bättre igen men inget jobb. Mår okej, med alvedon helt okej. Men det känns som om nåt inte stämmer.

Jag skulle vilja välja nåt slags vård som snabbt kollar upp vad som är fel å botar. Men se det går inte. För vårdcentralen där jag gått sedan jag flyttade till Sthlm säger att jag inte är "listad" där. Å då vet jag ändå att jag fyllt i en sån lapp i deras reception en gång. Å VC närmast där vi bor nu säger att jag får ringa på måndag kl 8.15 å få en tid. Fast de poängterade att jag inte behövde ringa om jag känner mig bättre. Dööööhhhh. Hade jag lust att skrika då. Jag hade ju precis förklarat att jag ringde för att jag verkar bli sjuk å frisk omvartannat.

Som om detta inte räcker måste jag:
- lämna nåt blodprov för att kolla immuniseringstjosan efter att jag fick cheetahn. För att jag har blodgrupp 0- å cheetahn har nån plusvariant som jag lyckats glömma bort. Ska man ha koll på sin unges blodgrupp?
- fixa en tid för att få ny astma- å allergimedicin utskriven. Detta är också ett mindre företag då VC sa att jag var för sjuk för att gå där å sjukhusens allergimottagningar kräver en remiss från VC som VC vägrar ge eftersom jag inte är lista där. Moment 22, check!

Wednesday, October 19, 2011

Men för i hela helvetet..

Det är ju onsdag idag, jag har inte alls skrivit min tisdagslista på en tisdag Inte ens det har jag lyckats med (buhuhu). Jag har inte lyckats med mycket denna veckan överhuvudtaget.

Har gått runt hela tisdagen och trott att det var onsdag, sen har jag gått runt hela onsdagen och trott att det varit torsdag. Sen plötsligt blev det tisdag.

Jag får inte ihop't.

Eller: ibland gör man rätt, ibland gör man fel, som Markus Krunegård hade sagt.

över och ut.

Jennys tisdagslista - nu på en tisdag. Halleluja!

Det här meddelandet var så sjukt långt och oresonligt att jag kände mig tvungen att radera det, ingen, inte ens motvalls hade orkat läsa det.

Men för att göra en lång historia kort: jag hatar MKB, Malmös fittkommunala bostadsbolag. De förtjänar ett öde värre än döden för att citera Kent.

Så fort idioterna har tapetserat hallen (men så klart inte garderobsdörrarna som är i samma fula nyans som fulväggarna, oklart varför de inte ska fixas, men det har något med att MKB ÄR DUMMA I HUVUDET att göra skulle jag tippa) ska någon MKB-chef få ett mail med lite befogad kritik.

FY FAN FÖR MKB. Här trodde kvinna att hon gjort en vinst genom att gå från jävlapissskitakelius till MKB. Men nje verkar icke så, pissskitakelius har jag ändå fått rätt mot när jag bestred senaste hyran, känns inte som att det kommer hända gentemot kukbolaget MKB.

Jag är fan skitlack och irriterad (avundsjuk alltså) på alla jävlar som sitter med sina egna jävla bostadsrätter och gulligullar sig. Min jävla pissskitfamilj (egentligen är de ju jättefina alltså, har mkt bra kontakt med mina föräldrar) hade aldrig tillräckligt med pengar för att spara åt mig eller vett nog att förklara för mig när jag flyttade till Malmö för 8 år sedan att jag borde köpa mig en bostadsrätt för pengar som jag förvisso inte hade, men ändå.

Så här sitter jag och kommer att få lida mig igenom att bo i fittiga hyresrätter i resten av mitt liv. Men bitter? JAG? Inte en chans i hela helvetet att jag skulle lägga energi på det.

Nej men det var väl det.

Söker på journals med sökord "HIV"

Får bland andra detta resultat.

Det finns en tidskrift för alla!

KIPs tisdagslista

Än så länge den här veckan har jag bar hunnit irritera mig på en sak. En person som jag möter på jobbet.

Jag är van vid att ha en hjälpsam, ödmjuk å samtidigt rak kommunikation med mina kollegor. Vi lyssnar på varandra, vi ger varandra råd, vi frågar varandra om råd, vi uppskattar att får hjälp att förbättra skrivna texter, vi hjälps åt när nån annan får för mycket att göra eller blivit sjuk, vi är personliga, ibland privata å vi gläds åt varandras framgångar.

Den här personen är motsatsen. Hjälper inte nån annan, låter andra sköta sitt jobb (med mycket utstuderade å svårfångade metoder), ställer aldrig upp när det krisar, håller sig mest för sig själv å värnar bara sin egen fråga, deltar inte i gemensamma möten/aktiviteter, intresserar sig inte för hur det går för andra, kräver att andra ska hjälpa till, har en hård ton å kör helt enkelt bara sitt eget race. Personen är allt utom kollegial å körde igår raskt å hårt över mig när jag vänligt påpekade en sak som påverkade min arbetssituation.

Det tråkigaste är att vi i våra yrkesroller skulle kunna ha stor nytta av varandra å jag är övertygad om att vi egentligen hade kunnat tjäna massa på att vara vänner/hjälpas åt.

Ibland har den här personen närmast sig mig å jag har tänkt att det kanske är jag som överreagerat tidigare. Men varje gång jag tar emot den sträckta handen har den förr eller senare dragits tillbaka. Den tycks bara vara ute efter egen vinning å roffa åt sig. Energitjuv. Utan tvekan. Funderar på om jag ska skaffa den där pop-vetenskapliga boken om såna bara för att få verktyg att hantera situationen på.

I övrigt. Regn. Fult.

Tuesday, October 18, 2011

Säkraste ställena att leta efter försvunna nappar







- Posted using KIP phone

Snart styr dom stan (kidsen alltså, inte förskollärarkollektivet)

Anna å jag håller ju med varann så mycket att vi kan tänka oss att bilda regering ihop. Å jag tror nånstans att vi håller med varann i det här också även om jag just i dagis-/förskolefrågan inte blir sådär "jävligt förbannad". Å det är ju skönt att vi kan komplettera varann så att Anna blir arg när jag inte hinner med!

Jag kommer OFTA på mig själv med att råka säga dagis. Fastän jag tänker att jag ska säga förskola. Precis som att jag inte säger guling. Jag är ju inte ute efter att såra nån eller nedvärdera.

Men en tanke jag har ändå. Varför kan det inte få heta dagis. Å på dagis jobbar förskollärare, kockar, barnskötare, städare, specialpedagoger å kanske ytterligare några personalkategorier.

För faktum är att när jag jämför personaltäthet å andel personal med förskollärarutbildning mellan olika förskolor varierar det stort. Oftast är det betydligt fler annan personal än just förskollärare.

Å så en tanke till. Det är såklart bra å fint med en läroplan å ska fungera kvalitetssäkrande att ha en pedagogisk tanke bakom verksamheten på förskolan. Så att det finns en eller ett par pedagogiskt utbildade personer i gruppen talar för att det finns en tanke å inriktning i arbetet. Å att barnens utveckling ska ha stöd i evidens snarare än godtycke eller lita till enskilda individers goda förmåga å vilja. Men precis som att vi inte kallar sjukhus för läkarhus bara för att det finns ansvariga överläkare eller skolor för lärarhus skulle vi kunna använda ordet dagis.

Å sist (nu ska jag uttala mina fulaste svordomar i kyrkan). Många förskollärare vill uppvärdera synen på deras viktiga arbete genom att ändra i hur vi talar om verksamheten. Det är viktigt att ta hand om våra barn i all pedagogisk verksamhet. Som Stockholms stads reklam påpekar är det framtida makthavare som ska utbildas å tas omhand. Jag har fått intrycket att att de tycker att de är underbetalda. Men det tycker jag faktiskt inte att de är. Enligt lönestatistik är medianlönen 23 000 kr för en förskollärare med 9 års erfarenhet. Å för barnskötare 19 000 kr med 7,5 års erfarenhet. Det är inte jättedåligt. Det är rätt bra att ta ut en kommunal lön (vilket oftast innebär en hel del förmåner) i de nivåerna med tanke på hur mycket tid som lagts på utbildning å ev. studielån.

Monday, October 17, 2011

joråsåatte..

jenkipenki - bitterfittan: 619 - 333

Förresten...

..nu tycker hon inte att barn ska adopteras bort.

Alltså människor...

Det verkade vara ett spännande sätt att bli förälder på.

Så resonerar en mamma i programmet barn till varje pris om adoption.

Jag tänker, vilket spännande sätt att tänka på.

Sunday, October 16, 2011

Apropå folk..

Min fina nyckelring som jag fick av finaste motvallsen för några år sedan. Vet inte varför hon fick för sig att jag skulle ha den..

Jag brukar beskriva mig som en tämligen ödmjuk, inlyssnande och förstående tjej.

Men nyckelringen hänger med, jag är nämligen inte heller den otacksamma typen.

Mina ledord i livet är snarare: kåt, glad och tacksam.

Jennys tisdagslista - på en söndag.

Som sagt, det här med tisdagslistor funkar fina fisken på de flesta dagarna, det är enbart en fråga om inställning.

Vad är jag bitter på idag då? Tja, i vanlig ordning är väl den adekvata frågan, vad är jag inte bitter på?

Hur som helst, det jag tänkte bittra över idag är en viss kategori av människor, nämligen mammor, men inte vilka mammor som helst, utan de där mammorna som tror de vet lite mer än vi vanliga dödliga.

Alltså, för att tala klarspråk, det hela började med att karln jag bor ihop med la upp någon länk på facebook om att typ regeringen smygtagit bort kravet på en delad föräldraförsäkring och då började en käck person kommentera, bland annat att ingen skulle lägga sig i hennes privatliv och hur hon och hennes man lägger upp sin föräldraledighet (att de får vara föräldralediga och få ersättning från staten verkar däremot inte vara att lägga sig i deras privatliv). Det hela avslutas med att hon tar bort karln jag bor ihop med på facebook (hihihi) men även skriver att man inte kan uttala sig om föräldraledighet med mera förrän man själv har barn. DETTA HELT PUCKADE RESONEMANG ÄR TYP DET VÄRSTA JAG VET. När jag läste på högskolan och vi diskuterade typ föräldraförsäkringen var detta ett klassiskt inlägg I debatten från flera av "mammorna" på kursen. Det störande är att det alltid är mammor som gör denna typ av inlägg, har aldrig hört en pappa säga sånt (däremot säger de förvisso puckade saker som att det inte ger något att vara föräldraledig), jag jobbar med asylsökande barn och ungdomar, har aldrig hört dem säga att jag inte kan uttala mig om Dublinförordningen för att jag inte har sökt asyl i flera länder... ja ni fattar?

Så i alla fall, att vissa mammor verkar tro att de är superunika och sitter inne med sanningen, jättefint. Ni är jätteunika, precis lika jätteunika som jag och alla andra människor som av någon (förmodligen ofattbar) anledning inte har barn.

Folk alltså. Fy fan va man kan störa ihjäl sig.

Saker jag annars är bitter på:
Att ta körkort visade sig vara en dyrköpt historia, det är jag bitter över ska ni veta, men dryga 10 år efter alla andra har jag i alla fall tagit körkort. Applåder... tack tack. Jag gillar presenter. Av alla de slag. Bara att skicka.

Att flytta, att ta körkort, att flytta med jobbet, att ha jouren på jobbet, att stuka foten dagen innan det privata flyttlasset skulle gå, verkar ha tagit ut sin rätt och undertecknad har fått någon slags töntig magkatarr med någon slags hög puls bitvis. SÅ JÄVLA OVÄRT. Husmorskurer tages tacksamt emot. Gärna sådana som inte exkluderar vin, kaffe, te och juice.

Tack och hej, leverpastej.

Dagen efter

Bloggala igår. Sitter på petite france å äter ostbricka å berättar för cheetahn om kvällen. Hon lyssnar uttråkat. Uteservering i solen. Cheetahn är lite snorig.



Fint var det igår, himla fint.


- Posted using KIP phone

Saturday, October 15, 2011

Mina vänner-enkät

Enkät hämtad från Bondhustrun.


Namn: Kristina
Smeknamn: KIP
Ålder: 32
Bor: Kungsholmen.
Sjärntecken: vattukvinna.
Äter helst: asiatiskt, ost, kakor.
Favoritfärg: svart, rött, blått.
Bästis: Min bästis H å jag gick hos samma dagmamma från att jag var tre å hon två år. Vi ses fortfarande när vi har möjlighet. Å vi fick barn med en månads mellanrum. Sen har jag fått nya bästisar i olika sammanhang, många fina djävulskvinnor å en å annan man.
Bästa ämne i skolan: Svenska å samhällskunskap.
Bästa film: Nån dokumentär. Kokvinnorna var fin.
Film jag aldrig vill se igen: Transporter. Blairwitch project. Å alla som filmas med ryckig kamera.
Fritidsintressen: resa, laga mat å baka, läsa bloggar å böcker, blogga själv, sällskapsspel.
Vill jag bli: Inget specifikt enskilt, vill testa många saker, det är egenvärde i sig för mig.
Drömresmål: Nordkorea.
Detta visste ni inte om mig: Jag är (passiv) medlem i Lottorna å har varit engagerad i diverse av försvarets ungdomsverksamheter.
Är jag hemligt kär i: Ingen.
Blir jag lycklig av: När jag har balans i livet, får sova lagom mycket, orkar med allt jag vill på dagarna.

Thursday, October 13, 2011

Smaskiga avslöjanden om KIP

Spännande ska det bli på lördag! Å kul är det att få ett kedjebrev.


Så lika bra att skynda svara på frågorna. Kanske nån jag ska träffa på lördag som är nyfiken också å då kan jag ju ge en försmak. Hur klyschigt det än låter så är ju främlingar vänner vi ännu inte känner...


Varför började du blogga?
Har alltid skrivit för att uttrycka mig. Gick en kurs i skapande svenska på Lunds universitet 1999. Lärde mig html å skaffade en passagenhemsida kort därefter. Skapade en del som jag kallade "logg" på den där jag skrev prosa-lyrik-dagboksliknande små texter med ojämna mellanrum. Den finns kvar här. Det är en blandning av skämmighet, nostalgi å ömhet jag känner när jag besöker sidan idag. Så sent som för nåt år sedan var det nån som mailade mig att hon hittat nåt jag skrivit på sidan å ville berätta att hon gillade det. En tjugo år äldre trebarnspappa hörde av sig en gång å ville ses  "för gemensamma himlariter" efter att han läst vad jag skrivit där. Å en trettioårig oskuld mailade att han kände att vi var så lika efter att ha läst. Det är underbart vad folk kan läsa in.



Sen fick jag krönikörsuppdrag å skrev regelbundet i tidning. Kände då inte så stort behov av bloggande - som det fortfarande inte ens kallades. När jag bodde utomlands 2000 å 2002-3 skrev jag ibland på passagensidan å en del i veckomail till vänner/bekanta. När jag flyttade till Bangkok 2005-6 skapades bangkokblattar.com som jag skrev med mitt ex. Sidan är nedlagd (men allt sparat förstås) för ingen orkade/ville betala för den längre.


Nåt år senare skapade Jenny devilwomen å inbjöd mig. Samtidigt skapade jag motvalls för att ha ett arkiv för mina krönikor å annat jag skrev som frilans. I Sydafrika för ett par år sedan fick jag för mig att det var kul med en receptblogg. Solrosen å jag har en gemensam lösenordsskyddad blogg om cheetahn för enbart släkten. Å nu har jag även startat en helt ny karriär


Jag har tydligen börjat blogga väldigt många gånger. Å ännu inte slutat. 


Varför? Ofta är det nog för att jag är förbannad, vill berätta det å få folk att ända åsikt. Skulle dock ej tro att mitt skrivande nånsin fått nåt större genomslag som opinionsförändrande...moahahaha... Men även för att skriva nåt slags dagbok förstås. 


Vilka bloggar följer du?
Massor. Skrev om det här å där finns även lista för dem som vill få tips.

Vilka favoritfärger har du?
Kläder, mest svart, grått tror jag. Men en hel del rött, grönt å lila också. Gillar prickigt å randigt, helst i svart-vitt.

Vilka favoritfilmer har du?
Dokumentärer. Några favoriter finns i min profil. Ser sällan på film numera.

Vilket land drömmer du om att besöka?
Nordkorea, Kongo, Rwanda, Kaliningrad. 



Å så Kambodja igen, alltid Kambodja. För att inte tala om Finland, underbara republiken Finland. Dit åker jag om två veckor!

Wednesday, October 12, 2011

KIPs tisdagslista

Jag blir så trött. Jobbigt att lämna ifrån sig en sån där liten? Skulle inte tro det va. Nu har jag jobbat i nästan tre veckor. Å det är en fröjd att gå till jobbet på morgonen. Visst, det är en fröjd att komma hem också men jag skulle verkligen inte vilja byta. Å som om det skulle vara svårare/enklare beroende på barnets ålder. Knappast. För egen del var jag redo att lämna bort cheetahn på deltid redan innan sommaren. Men det visste jag förstås inte på förhand å hade därför inte planerat för det.

Den här veckan är solrosen å cheetahn i Bohuslän. 5 dagar utan varandra. Jag saknar absolut cheetahn (å solrosen med). Det är fantastiskt mysigt att komma hem från jobbet när hon skyndar ut i hallen å möter mig. Men jag behöver den här pausen (med all respekt för alla ensamstående som inte har nån möjlighet till paus - det är förstås en inställningsfråga). Det är så skönt att få sakna, vila, jobba intensivt å ägna mig åt annat en stund. För det är ju som Hanna skriver också för mig, att av veckans 168 timmar är jag i vanliga fall med cheetahn, om inte Hannas 128, så åtminstone en rejäl del.

Ja, jag är jävligt förbannad över att det faktiskt inte ställs såna här frågor till pappor i alls samma utsträckning som till mammor. Vi är fortfarande inte jämbördiga föräldrar i omgivningens ögon. I våras när jag var i Skåne med cheetahn frågade mina föräldrar om det var skönt för solrosen med "semester". Ikväll när min mamma ringde undrade hon om jag var ensam.

Nej, jag är inte ensam. Det är förstås annorlunda att vara hemma själv men det är himla skönt!

Annat som gör mig jävligt förbannad? Ja hur gick det nu med priserna...suck, stön, bah!

Noll poäng till mig för gissningarna för fysik, kemi å litteratur. 2 poäng i medicin för rätt land å gruppsammansättning. Vad gäller fred å ekonomi så kanske nåt litet poäng om vi vill vara snälla i bedömningen. Länderna hyfsat inprickade i alla fall.

Vansinnigt fint med fredspriset till kvinnor för arbete med kvinno-/fredsfrågor förstås. Riktigt fina är de, skulle lätt kvala in som djävulskvinnor. Men samtidigt en matthet över att dessa frågor alltid drivs av kvinnor. Å över att inte ett enda av de övriga prisen gick till kvinnor. Det är bedrövligt.

Å så är jag jävligt förbannad över att en massa av min fritid går åt till att ringa/maila om felaktiga räkningar. Blä.

Monday, October 10, 2011

I hotellsäng

Stor säng för mig själv efter jobbmiddag. Solros å cheetah i Bohuslän. Hade svårt att somna natten innan. Ville bara mysa med cheetahn men hon är inte av den mysiga sorten att hon vill ligga nära å sova. Krånglar bara då. Undrar om hon kommer komma i en nära-nära-period nån gång. Idag har hon tydligen slagit sig så det kom blod men i övrigt haft det alldeles utmärkt fint med släkten.

Å här ligger jag å tänker precis som bitter på hur nöjd å glad jag är med livet å hur fint allt är. Jag älskar att jobba igen. Å jag älskar att vid sidan av det här jobbet å det där jobbet ha en solros å en cheetah att få vara med.

Imorgon kväll skulle jag å kamrat I köttfrossa på AG. Inställt för I måste jobba. Så det blir till att jobba in flex för mig tror jag bestämt. Fint att samla på sig.

Å så blir det min första natt ensam i vår lägenhet sedan vi flyttade in för ett år sedan. Märkligt.

Sunday, October 9, 2011

Den här helgen

Fredag efter jobbet smyger det sig på. Halsont. Feber. Huvudvärk. En liten cheetah som sovit uselt ett par nätter. Lillebror å fina V på besök. Jag i frossa. Solrosen får göra allt hemma. Cheetahn pigg å sjövild på dagarna. Jag matt. Ingen fest på lördagen som planerat. Söndag å det börjar sakta bli bättre. Typiskt. Sjuk på helgen. Frisk när det är jobb. Fast solrosen säger att jag varit ännu argare om jag varit sjuk på jobbdagar.

Imorgon bitti åker solrosen å cheetahn till Bohuslän en vecka. Jag ska teambuilda med jobbet. Nåt gestaltningstjosan. Har inte varit ifrån cheetahn så långe förut. Fem dagar. Tror det blir bra. Framför allt för cheetahn att hänga med farmor, farfar, kusinfamilj å katterna på landet. Å jag kanske kan jobba undan å samla lite flex.

Nu alvedon å Djurgårdspromenad med lunch på Blå porten.

Tuesday, October 4, 2011

KIPs tisdagslista

Jävligt förbannad, jodå.

Gubbar, gubbar, gubbar. Å så EN kvinna. En enda. Nog för att rektor är kvinna. Å nog för att hon på intranätet beklagar att det blir så här. För oavsett om hon vill vända upp å ner på kalaset kan hon inte gå emot valresultat. Så det blir som vanligt. Män röstar fram andra män.

Det är roligt att gå till jobbet å roligt att komma hem. Så sa min kollega om att ha barn å jobba. Jag håller med. Men det är uppenbara inkörningsproblem. Från att ha varit den med full cheetahkoll har jag ingen aning. Å i teamet vet ingen vad den andra handen gör. Eller så tror vi att den andra handen redan gjort. Då glöms sånt som blöjor bort när vi ska på middag. Å i de nya rollerna är vi trötta på kvällarna å hinner/orkar inte umgås högkvalitativt. Vi tjafsar om onödiga saker som cheetahvinterkläder å annat trams. Blä. (Hade det här varit en måndagslista hade jag skrivit om hur fin solrosen är med cheetahn å hur bra hand han tar om henne å hur tålmodig han är å hur glad jag blir när jag ser dem tillsammans.)

Det är så tråkigt att städa. Jag vägrar att min lediga tid ska gå åt till städning. Jag städade inte när jag hade föräldratjänst. Jag tänker inte städa nu. Jag skulle förstås kunna jobba 5% mindre å städa 2 timmar i veckan. Tack men nej tack. Jag jobbar hellre 105% å payar ett proffs för städgörat. Flytta till hus är helt uteslutet. Inte en chans i helvetet att jag lägger min fina lediga tid å mina värdefulla slantar på sånt som staket, tak, gräsmattor eller pellets. Blir provocerad av själva tanken.

Monday, October 3, 2011

Ny måndag, ny blogg, ny karriär

Ja men vad kul med sån fantastisk uppslutning i Nobelpristävlingen. Jättekul.

Jonna, du får eventuellt nåt slags tröstpris bara för att du orkade kommentera. Resten, ni borde sitta i skamvrån. Å eftersom jag vet att piska funkar mycket bättre än morot minskar jag inte på bloggbördan, utan ökar på den, jippie.

Från å med idag bloggar jag även på En helt ny karriär. Varsågoda.

Dressyr

Liten cheetah levererar själv de gamla blöjorna till soporna. Undras när vi kan börja potträna. Ganska snart va?



- Posted using KIP phone

Thursday, September 29, 2011

Gröt

Idag gick jag å tänkte att jag skulle blogga om gröt. Så kom jag hem å läste att Jenny precis gjort just det!

Så här gjorde å gör vi.

Vi började med smakportioner av Nestlés naturella köpehavrepulvergröt. Cheetahn åt med mycket god aptit när hon väl fått smak på det å fattade grejen med att äta. Eftersom hon började klia sig å få utslag rådde bvc oss att köra på mjölkfri kost ett tag. Gröten innehåll skummjölk å gick således bort. Jag köpte Sinlac naturell gröt. Den var allt annat än naturell. Den stank som tapetklister å hade en märklig gul nyans. Jagfick kväljningar av lukten. Cheetahn åt sådär. Jag var livrädd för allmän matbacklash så efter två dagar vägrade jag ge nåt som såg ut som klistrigt neonfärgat lim. Fick tips om Enago som säljer mjölkfri gröt med äpple- å banansmak. Köpte den. Cheetahn älskar. Känns mycket bättre å luktar å ser fräsch ut.

Men samtidigt började vi även testa hemlagad gröt i å med att cheetahn äter ganska allsidigt i övrigt å jag inte var rädd för vitaminbrist. Det går prima. Hon gillar den jättemycket. Så nu kör vi på köpegröten till frukost (å om vi är borta å har med pulver å termosvatten). Å på hemlagad gröt till kvällen.

Generellt tänker jag att det är bäst med hemlagad barnmat som vi vet vad vi stoppat i å som serveras färsklagad utan att ha stått på en butikshylla å dammat i månader. Dessutom blir det billigare att laga själv. Men det finns samtidigt en praktisk poäng i att cheetahn kan äta varierat å acceptera burkmat å annat fabrikslagat eftersom vi ibland hamnar i situationer där det är det enda som finns tillhands. Hittills har det funkar bra å hon äter allt. Sannolikt kommer det en tid när det blir annorlunda.

Så här gör jag gröt med inspiration från Alternativ barnmat:

Havregryn
Boveteflingor
Hirsflingor
Dinkelflingor
Rismjöl

Kör lika delar i mixer för att funka till små cheetahs som bara har en tand.

Blandningen har vi i en burk. Sen tar vi ungefär 1,5 dl vatten å 1,5 msk grynblandning till en mindre portion ganska lös gröt. Jag lägger alltid i en ekologisk aprikos i grytan från start. Den kokar snabbt sönder å ger smak å järn till gröten som sen serveras med fruktmos gjort på vad vi har hemma/katrinplommonmos. Vi rör även i en tesked ekologisk rapsolja. Den har lite nötig smak som jag gillar.

Ibland om gröten blivit lite för lös rör jag i lite av Enagos köpegrötpulver på slutet.

Jag funderar på om vi kanske borde servera med mjölk å vad vi i så fall ska ta för variant eftersom vi fortfarande ska undvika komjölk. Havremjölk kanske? Eller helt enkelt mjölkersättning som ju är full med näring. Bröstmjölksförrådet som fanns i frysen är nämligen slut.