Kommer ni ihåg de där kvasipersonlighetstesterna som kom när Facebook var nytt? Vilken frukt är du? Vilket land borde du åka till? Och så min favorit: vilken politisk ledare är du?
Jag blev Saddam. I den korta versionen.
Så jag gjorde det långa testet. Och blev Saddam.
Det kändes sådär. Men nu känns det bra.
För i min familj finns just nu en person som på en och samma gång är diktator och terrorist. Så jag behöver all envishet, ork och uthållighet som finns att uppbåda. Främlingslegionens mentala träningsprogram skulle passa mig fint.
Igår var det giganternas kamp. Vid middagsbordet. Vid läggning. Och i natt då jag ammade en bebis liggande på ett håll å hade ett barn som krävde att få sova nära nära med huvudet på min ena arm. Föreställ er den kroppsställningen. Och hur "utsövd" jag känner mig idag.
När vi vaknade (ja alltså, jag vaknade inte av mig själv, jag blev abrupt väckt) var 2,5-åringen mysig, klappade lillebror och sa att han var gullig. En halvtimme senare sparkade hon å slog honom.
Det sägs att det är en fas.
Och jag vet, prettomänniskor säger att en inte får skriva sånt som "nu säljer jag mina ungar på Blocket". Men jag är varken pretto eller perfekt. Bara utmattad. Och så uppskattar när andra delar med sig av en icke-sockersöt vardag. Sådeså.
Tuesday, October 29, 2013
Släng dig i väggen Simone
Igår kväll. När stormen kulminerade här på landet utanför mina föräldrars nordvästskånska hus. Då kände jag för att ta en promenad. Jag satt nämligen vid köksbordet å höll fast en trotsande, trilskande 2,5-åring som matvägrade. Trots att hennes favoriträtt kåvåris (korv stroganof) stod på bordet. Stormen Simone kändes som en västanfläkt i jämförelse.
Jag stålsatte mig. Tog fram mina superkrafter. Blev alldeles lugn å fokuserad på uppgiften. Mission mat. Det tog en timme. Sen nådde vi plötsligt genombrottet då E satte i sig hela portionen (som jag mikrade - ingen ska behöva äta kall mat) å sa att det var gott.
En stund senare startade mission nattning. Om den orkar jag inte ens berätta för jag är fortfarande helt matt av natten å morgonens Kafkasituationer. Tänker att det hade varit lugnt å skönt att sova under ett träd i skogen i natt.
Jag stålsatte mig. Tog fram mina superkrafter. Blev alldeles lugn å fokuserad på uppgiften. Mission mat. Det tog en timme. Sen nådde vi plötsligt genombrottet då E satte i sig hela portionen (som jag mikrade - ingen ska behöva äta kall mat) å sa att det var gott.
En stund senare startade mission nattning. Om den orkar jag inte ens berätta för jag är fortfarande helt matt av natten å morgonens Kafkasituationer. Tänker att det hade varit lugnt å skönt att sova under ett träd i skogen i natt.
Monday, October 21, 2013
Förr i tiden kollade vi på film i soffan på söndagarna
- Nu är du den nya solrosen, den som hänger i barnskoaffärer på söndagarna. Trodde du det för fem år sedan?
Frågade jag solrosen. För det var faktiskt han som gjorde merparten research på vinterskor. Å som var i skoaffären två gånger under helgen. Å kom fram till vilka varianter som borde passa cheetahns behov bäst.
Förr i tiden gick vi hemifrån med bara plånboken i fickan å tog dagen som den kom. Nu tar vi med oss 1-2 barnvagnar, skötväska, filtar, blöjor, ombyten å matsäck - å plånbok! Å tar dagen med barn som den kommer.
Nu kan du komma, vintern!
Köp båda! Sa solrosen. När jag frågade om jag skulle fokusera på kavat extreme eller kavat vindeln på Tradera.
Så jag räknade ner sekund för sekund när de två auktionerna gick ut. 20 sekunder innan slut smashade jag in mina bud. Å vann.
Nu har alltså cheetahn inte mindre än tre par stövlar för 825 kr totalt. OBS att nedanstående kostar 700 pix styck nya.
Å jag har mätstickan!
Mvh nöjd morsa som hoppas slippa tänka på barnskor till i typ mars
Vi ses i april
Jag har precis sett första säsongen av serien House of Cards. I ett avsnitt syns en lång rabatt med vita tulpaner. Huvudrollsinnehavaren plockar ett fång å sätter i det vackra å kliniskt rena köket i sitt stadsradhus. I Washington DC.
Så ska vi ha det när vi flyttar till vårt typ stadsradhus nästa år. Tulpaner alltså. Kliniskt rent är jag rätt säker på att vi inte kommer ha.
Mvh trädgårdsmästarens barnbarn
Sunday, October 20, 2013
Stövelväder
Köpt allväderstövlar åt cheetahn för 450 kr idag. Galet dyrt, jag vet. Men jag är uppfuckad av alla kemikalielarm å tänker bara på cancer så fort jag ser nåt i plast. De här är i naturgummi å nåt mer men ändå varma på nåt sätt. Å förhoppningsvis håller de til Sam också. Säljaren sa att har en väl börjat köpa Bogsstövlar går det inte att sluta. Låter ju lovande. För företaget Bogs å skoaffären i alla fall.
Köpte en mätsticka så vi kan kolla innermått på skor hemma själva. 185 spänn kostar en sån sticka. Den var slut i två affärer. Solrosen som ifrågasatt nyttan av den konstaterade att en sån ju verkar vara hetaste grejen i år. Mina ungar ska inte - som jag såklart gjorde själv - lura sina föräldrar att nåt är för litet så att vi måste köpa nytt, tänker jag.
Vi enades om att köpa vinterstövlar på tradera för att "kompensera" dagens dyra nyinköp. Så nu bevakar jag auktioner där.
Det är ett gissel att hitta bra å hållbara grejer, helst i naturmaterial å helst i en stil vi gillar, som inte kostar skjortan. Känner att jag helst av allt skulle vilja gå in i den oerhört sofistikerade barnaffären där vi var idag, varje höst å vår å be personalen sätta ihop kompletta "utrustningar" åt mina barn. Så jag slapp tänka själv. Det skulle liksom vara motsatsen till att traderaplanera.
Jaha, undras vad barnen i Syrien har på fötterna idag då.
Friday, October 18, 2013
Nya tider
När jag var föräldraledig med cheetahn var jag rastlös å deppade över att vara hemma en hel dag. Räknade ner tills solrosen skulle komma hem.
Nu sitter jag i soffan. Med bebisen sovande i knäet. Dricker ljummet kaffe. Tittar på Moderaternas partistämma på tv. Å är helnöjd. Vill att tiden ska gå långsamt så att jag inte ska behöva klä på mig å gå till förskolan "redan" klockan 16.
Nu sitter jag i soffan. Med bebisen sovande i knäet. Dricker ljummet kaffe. Tittar på Moderaternas partistämma på tv. Å är helnöjd. Vill att tiden ska gå långsamt så att jag inte ska behöva klä på mig å gå till förskolan "redan" klockan 16.
Tuesday, October 8, 2013
Den största utmaningen just nu
Som jag skrev om är det himla fint å bra å lättare än väntat att ha två kids. Men det betyder ju inte att allt funkar smärtfritt. På listan över förbättringsområden finns helt klart morgnarna på förstaplats.
Cheetahn vaknar nån gång mellan 6.30 å 8.00. Ska lämnas på förskola från 8.30 å senast 9.15 då de har samling å fruktstund. Sam skulle vanligtvis föredra att ligga kvar i sängen å amma å sova under dessa timmar. Ibland vaknar han å vill upp vid 7 men då vill han definitivt amma å somna om strax efter åtta nån gång. Precis när jag ska borsta tänder, klä på å komma iväg med cheetahn alltså. Själv ligger jag kvar i sängen med Sam så länge som möjligt medan cheetahn å solrosen oftast går upp tidigare. Att solrosen skulle lämna på förskolan är förstås ett alternativ men det skulle innebära tidigare morgnar för cheetahn å att jag skulle behöva hämta tidigare alternativt att solrosen skulle komma hem senare på kvällarna. Inte jättelockande.
Jag hinner så klart ofta inte äta frukost innan vi ska iväg utan tar en banan eller lite yoghurt i farten. Alternativet att jag skulle gå upp tidigare å hinna saker medan Sam sover kvar finns förstås men dessvärre vaknar han ofta om jag går upp ur sängen å då måste jag ändå sätta mig å amma eller ha honom i selen.
Igår när jag vände mig om för att flytta cheetahns grötskål från köksbordet till diskmaskinen hann hon flytta sin lillebror från babygymmet till golvet bredvid.
Påklädningen av ytterkläder med cheetahn är ett kapitel för sig. Hon ska välja, krångla å dona med olika klädesplagg å allt måste sitta rätt å skönt. Hamnar nåt fel vill hon helst börja om från början. Jag förstår att det handlar om att ge henne tid å att det då funkar perfekt men det är inte alltid så lätt när bebisen skriker å inte alls vill vänta i babysittern/vagnen. Värst är när jag ber cheetahn skynda för att Sam skriker å hon blir irriterad å arg. Själv svettas jag å längtar efter kaffe. Att för egen del hinna duscha på morgonen är ett minne blott.
Själva lämningen kan sen ta lång tid beroende på cheetahns dagsform å humör. Vill knappast stressa då utan se till att vi är goda vänner å att hon är glad när jag går. Ibland om jag hunnit amma Sam innan vi går somnar han å sover gott på vägen. Ibland måste jag ta honom i selen å skynda för att komma hem igen å ge honom mat. Ibland missbedömer jag å har honom i vagnen å han gallskriker medan cheetahn går superlångsamt å inte vill stanna på förskolan.
När jag kommer hem är jag dränerad på energi, superhungrig å rafsar snabbt ihop frukost för att antingen hinna äta den innan Sam vaknar eller äta den i soffan medan han ammar. Sen sitter jag där i soffan å undrar vad som egentligen hände.
Det borde inte vara så svårt det här. Jag borde kunna hitta en lösning där alla tre kan vara nöjda. Å jag borde få nobelpriset för den lösningen.
Cheetahn vaknar nån gång mellan 6.30 å 8.00. Ska lämnas på förskola från 8.30 å senast 9.15 då de har samling å fruktstund. Sam skulle vanligtvis föredra att ligga kvar i sängen å amma å sova under dessa timmar. Ibland vaknar han å vill upp vid 7 men då vill han definitivt amma å somna om strax efter åtta nån gång. Precis när jag ska borsta tänder, klä på å komma iväg med cheetahn alltså. Själv ligger jag kvar i sängen med Sam så länge som möjligt medan cheetahn å solrosen oftast går upp tidigare. Att solrosen skulle lämna på förskolan är förstås ett alternativ men det skulle innebära tidigare morgnar för cheetahn å att jag skulle behöva hämta tidigare alternativt att solrosen skulle komma hem senare på kvällarna. Inte jättelockande.
Jag hinner så klart ofta inte äta frukost innan vi ska iväg utan tar en banan eller lite yoghurt i farten. Alternativet att jag skulle gå upp tidigare å hinna saker medan Sam sover kvar finns förstås men dessvärre vaknar han ofta om jag går upp ur sängen å då måste jag ändå sätta mig å amma eller ha honom i selen.
Igår när jag vände mig om för att flytta cheetahns grötskål från köksbordet till diskmaskinen hann hon flytta sin lillebror från babygymmet till golvet bredvid.
Påklädningen av ytterkläder med cheetahn är ett kapitel för sig. Hon ska välja, krångla å dona med olika klädesplagg å allt måste sitta rätt å skönt. Hamnar nåt fel vill hon helst börja om från början. Jag förstår att det handlar om att ge henne tid å att det då funkar perfekt men det är inte alltid så lätt när bebisen skriker å inte alls vill vänta i babysittern/vagnen. Värst är när jag ber cheetahn skynda för att Sam skriker å hon blir irriterad å arg. Själv svettas jag å längtar efter kaffe. Att för egen del hinna duscha på morgonen är ett minne blott.
Själva lämningen kan sen ta lång tid beroende på cheetahns dagsform å humör. Vill knappast stressa då utan se till att vi är goda vänner å att hon är glad när jag går. Ibland om jag hunnit amma Sam innan vi går somnar han å sover gott på vägen. Ibland måste jag ta honom i selen å skynda för att komma hem igen å ge honom mat. Ibland missbedömer jag å har honom i vagnen å han gallskriker medan cheetahn går superlångsamt å inte vill stanna på förskolan.
När jag kommer hem är jag dränerad på energi, superhungrig å rafsar snabbt ihop frukost för att antingen hinna äta den innan Sam vaknar eller äta den i soffan medan han ammar. Sen sitter jag där i soffan å undrar vad som egentligen hände.
Det borde inte vara så svårt det här. Jag borde kunna hitta en lösning där alla tre kan vara nöjda. Å jag borde få nobelpriset för den lösningen.
Monday, October 7, 2013
Medicinpriset...
...går helt väntat till ett antal män. Från de mest välkända universiteten i USA.
Jag ska inte sucka över det. Bara konstatera att det är till sådana som de stora forskningspengarna går så att de kan göra de stora upptäckterna.
Jag ska inte sucka över det. Bara konstatera att det är till sådana som de stora forskningspengarna går så att de kan göra de stora upptäckterna.
Thursday, October 3, 2013
Guld å gröna skogar nästan jämt faktiskt
Jag tänkte att en tvåbarnschock i nån form skulle drabba mig. Föreställde mig att det skulle vara omöjligt att amma bebisen med cheetahn hemma. Räknade med att den här gången få en kolikbebis som aldrig sov.
Men alltså, än så länge är det överlag oväntat lugnt det här tvåbarnslivet. Visst finns det ups & downs. Men på det stora hela funkar allt supersmidigt. Med risk för att låta som ett präktigt pretto:
Vi sover om nätterna! Cheetahn i sin säng i sitt rum med nattningar som funkar helt okej. Hon kan trilskas vid läggning å det händer att hon kommer upp flera gånger men till slut somnar hon alltid själv. Vaknar hon på natten går solrosen dit. Resten av teamet sover i andra sovrummet. Sam sover i princip från 22-07.30 efter en rejäl kvällsmatning. Vaknar för att äta 2-5 gånger men somnar om direkt. Har slutat behöva ny blöja nattetid. På dagarna sover han också bra men helst ska det vara i rullande vagn, selen eller famnen. Han är dock hyperkänslig mot temperaturväxlingar å har svårt att sova vidare när vi kommer in utifrån.
Amningen funkar i princip utan minsta krångel å känns tusen gånger enklare än med cheetahn. Jag har inte haft ont en enda gång. Det finns mjölk i massor. Hade stockningstendenser en morgon - det var över på ett par timmar. Dessutom har Sam accepterat nappflaska varje gång vi testat å ätit ersättning ur den tre gånger än så länge. Skönt att veta att solrosen eller nån kan mata honom om det skulle behövas.
Cheetahn gillar lillebror. Å Sam har börjat titta efter storasyster å gillar när hon sitter bredvid hans babysitter å pratar.
Jag hinner vara social med vänner, jobba, vila å göra lite ärenden på dagarna. Jag städar inte å jag lagar minimalt med mat. Men jag planerar oftast samt handlar/beställer hemleverans av mat å varor. Vi har sänkt middagsambitionsnivån en hel del, det är nog det vi förändrat mest. I gengäld äter både solrosen å jag en del luncher ute.
Det funkar superbra att jobba med bebis. Han har varit med på möten av olika slag å det har gått kalas. När jag jobbar hemifrån sover han eller ligger å äter på amningskudden som jag även kan luta jobbdatorn mot.
Det känns så himla självklart att vi ska vara fyra i teamet. Om jag får önska, fem på sikt...
Men alltså, än så länge är det överlag oväntat lugnt det här tvåbarnslivet. Visst finns det ups & downs. Men på det stora hela funkar allt supersmidigt. Med risk för att låta som ett präktigt pretto:
Vi sover om nätterna! Cheetahn i sin säng i sitt rum med nattningar som funkar helt okej. Hon kan trilskas vid läggning å det händer att hon kommer upp flera gånger men till slut somnar hon alltid själv. Vaknar hon på natten går solrosen dit. Resten av teamet sover i andra sovrummet. Sam sover i princip från 22-07.30 efter en rejäl kvällsmatning. Vaknar för att äta 2-5 gånger men somnar om direkt. Har slutat behöva ny blöja nattetid. På dagarna sover han också bra men helst ska det vara i rullande vagn, selen eller famnen. Han är dock hyperkänslig mot temperaturväxlingar å har svårt att sova vidare när vi kommer in utifrån.
Amningen funkar i princip utan minsta krångel å känns tusen gånger enklare än med cheetahn. Jag har inte haft ont en enda gång. Det finns mjölk i massor. Hade stockningstendenser en morgon - det var över på ett par timmar. Dessutom har Sam accepterat nappflaska varje gång vi testat å ätit ersättning ur den tre gånger än så länge. Skönt att veta att solrosen eller nån kan mata honom om det skulle behövas.
Cheetahn gillar lillebror. Å Sam har börjat titta efter storasyster å gillar när hon sitter bredvid hans babysitter å pratar.
Jag hinner vara social med vänner, jobba, vila å göra lite ärenden på dagarna. Jag städar inte å jag lagar minimalt med mat. Men jag planerar oftast samt handlar/beställer hemleverans av mat å varor. Vi har sänkt middagsambitionsnivån en hel del, det är nog det vi förändrat mest. I gengäld äter både solrosen å jag en del luncher ute.
Det funkar superbra att jobba med bebis. Han har varit med på möten av olika slag å det har gått kalas. När jag jobbar hemifrån sover han eller ligger å äter på amningskudden som jag även kan luta jobbdatorn mot.
Det känns så himla självklart att vi ska vara fyra i teamet. Om jag får önska, fem på sikt...
Wednesday, October 2, 2013
Mvh uppväxt med höns
Den här trenden att var å varannan vill bo med höns i trädgården. Var kommer den i från? Varför glorifiera dessa skabbiga fjäderfän? Å få saker luktar ju lika illa som ett hönshus. Dessutom finns det ekoägg i affären. Själv skaffar jag hellre kossa, får å get å börjar mjölka.
Subscribe to:
Posts (Atom)