- När jag lagar mat ska den vara vegetarisk i 90% av fallen. I födelsedagspresent önskar jag mig därför den här eller den här. Eller nån annan lämplig bok med god veggomat som tilltalar barn och dessutom inte innehåller en massa ägg (är överkänslig) eller stora mängder bönor/linser (inte så förtjust).
- Åka Årefjällsloppet 1,1 mil i mars. Är redan anmäld.
- Cheetahn ska bli nappfri. Och helst även blöjfri. Känns som de riktigt stora utmaningarna just nu.
- Träna magen. Och gärna resten av kroppen också.
- Köpa mer ekologiska varor. Vi är inte precis ekonomiskt oberoende, särskilt inte med tanke på flytt och föräldraledighet, men jag är rätt säker på att det inte behöver kosta mer om vi planerar lite bättre. Finns det ett ekoalternativ tänker jag att jag ska ta det.
PS.
Bland tidigare års nyårslöften finns klassiker såsom "bli snällare mot SS och JB" samt "ligga mer". Jag tror bestämt att jag höll båda.
Tuesday, December 31, 2013
Tillägg till årskrönikan 2013
Republik! Det har jag ju haft alldeles för lite av under 2013. Sverige har inte blivit en och jag har inte besökt någon. Det önskar jag mer av 2014.
Det ska bli kul att det blir valår också. Jag ska vara röstmottagare i EU- och riksdagsvalen är det tänkt.
Mina egna topp tre viktigaste politiska frågor för tillfället är:
- Republik.
- Kvoterad föräldraförsäkring.
- Jämlik vård/hälsa.
Det ska bli kul att det blir valår också. Jag ska vara röstmottagare i EU- och riksdagsvalen är det tänkt.
Mina egna topp tre viktigaste politiska frågor för tillfället är:
- Republik.
- Kvoterad föräldraförsäkring.
- Jämlik vård/hälsa.
2013
Jag hittar ingen årssummering av 2012 i bloggen. Kan det stämma att jag aldrig gjorde nån? Synd i så fall. Här kommer i alla fall 2013:
Fick ett andra barn. Gick till naprapat. Opererade bort en visdomstand. Lyssnat på mer än hälften av sommarpratarna.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Nej tyvärr. Det var att se en säsong av Vita huset. Hur kunde jag misslyckas? Såg å andra sidan bl a första säsongen av House of Cards. Och alla av Homeland.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja hur många som helst. Och nästan alla fick pojkar. Märkligt.
4. Dog någon som stod dig nära?
Nej.
5.Vilka länder besökte du?
England.
6. Är det något du saknar år 2013 som du vill ha år 2014?
Jämställdhet och genusmedvetenhet i min omgivning (och överallt annars för den delen). En stark kropp. Mer tid ensamma för mig och solrosen. Utlandsresor.
7. Vilket datum från år 2013 kommer du alltid att minnas?
10 augusti = nya cheetahns födelsedag.
8. Vad var din största framgång 2013?
Att ha två barn, jobba deltid och sova gott om nätterna nästan jämt hela hösten. Räknas det som en framgång? Att cheetahn fick bra insomningsvanor. Att amma nya cheetahn utan minsta problem.
9. Största misstaget?
Vår semesterplanering som innebar att bo hemma hos släktingar höggravid med en krävande cheetah i flera vckor. Jag njöt absolut ingenting av den varma sommaren tyvärr.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Visdomstandsgrejen alltså. Har aldrig haft så ont tidigare och hoppas slippa få det igen. Mycket ryggont ett tag som gravid.
11. Bästa köpet?
Läkarväska för 20 kr på loppis till cheetahn. Hon leker med den dagligen.
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Handpenning på radhuset dit vi ska flytta.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att nya cheetahn är frisk, fin och mysig. Han tillför verkligen teamet något. Och att gamla cheetahn tagit det bra överlag att bli storasyster.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011?
Göttingen (R Wolff). Home (Edward and the...).
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Ganska oförändrat totalt sett tror jag. Haft en väldigt harmonisk höst.
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Rest. Läst.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Slösurfat.
18. Hur tillbringade du julen 2013?
Med solrosens släkt.
19. Blev du kär i år?
Ja ännu mer i solrosen som håller ihop, tar hand om och servar resten av teamet så fint.
20. Favoritprogram på TV?
Sveriges mästerkock. Mad men. På spåret. Allt på UR play.
21. Bästa boken du läst i år?
Tänker fortfarande på 2012 års bästa bok: Agaat. Fantastisk. 2013 då? Kanske Torka aldrig tårar utan handskar del 2.
22. Största musikaliska upptäckten?
Att cheetahn har så fin sångröst.
23. Något du önskade dig och fick?
En bebis. En glassmaskin. Köksbestick i trä.
24. Något du önskade dig men inte fick?
Tid och möjlighet till träning i slutet av året.
25. Vad gjorde du på din födelsedag 2013?
Jobbade. Åt middag på Miss Voon med solrosen.
26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Som vanligt: Jämställdhet och genusmedvetenhet.
27.Vad fick dig att må bra?
Solrosen. Att vi fått sova gott.
28. Vilken kändis var du mest sugen på?
Ingen.
29. Vem saknade du?
Ingen.
30. De bästa nya människorna du träffade?
Barnmorskorna på BB Stockholm.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Visdomstandsgrejen alltså. Har aldrig haft så ont tidigare och hoppas slippa få det igen. Mycket ryggont ett tag som gravid.
11. Bästa köpet?
Läkarväska för 20 kr på loppis till cheetahn. Hon leker med den dagligen.
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Handpenning på radhuset dit vi ska flytta.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att nya cheetahn är frisk, fin och mysig. Han tillför verkligen teamet något. Och att gamla cheetahn tagit det bra överlag att bli storasyster.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011?
Göttingen (R Wolff). Home (Edward and the...).
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Ganska oförändrat totalt sett tror jag. Haft en väldigt harmonisk höst.
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Rest. Läst.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Slösurfat.
18. Hur tillbringade du julen 2013?
Med solrosens släkt.
19. Blev du kär i år?
Ja ännu mer i solrosen som håller ihop, tar hand om och servar resten av teamet så fint.
20. Favoritprogram på TV?
Sveriges mästerkock. Mad men. På spåret. Allt på UR play.
21. Bästa boken du läst i år?
Tänker fortfarande på 2012 års bästa bok: Agaat. Fantastisk. 2013 då? Kanske Torka aldrig tårar utan handskar del 2.
22. Största musikaliska upptäckten?
Att cheetahn har så fin sångröst.
23. Något du önskade dig och fick?
En bebis. En glassmaskin. Köksbestick i trä.
24. Något du önskade dig men inte fick?
Tid och möjlighet till träning i slutet av året.
25. Vad gjorde du på din födelsedag 2013?
Jobbade. Åt middag på Miss Voon med solrosen.
26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Som vanligt: Jämställdhet och genusmedvetenhet.
27.Vad fick dig att må bra?
Solrosen. Att vi fått sova gott.
28. Vilken kändis var du mest sugen på?
Ingen.
29. Vem saknade du?
Ingen.
30. De bästa nya människorna du träffade?
Barnmorskorna på BB Stockholm.
Wednesday, December 25, 2013
Plötsligt händer det
Efter veckor av sjukdomar som avlöst varann, penicillinkurer, jobb, fixande, intensivjulhäng med släkten och viss oro över stora cheetahns humör/hälsa/matvanor - då vänder det!
Cheetahn äter med god aptit igen, får energi och blir sitt busiga, skrattiga och kloka själv igen.
Och bebisen äter förvisso flera gånger varje natt men är supermysig, sover som en dröm, vänder sig från mage till rygg och skrattar när vi skojar med honom.
Solrosen firar födelsedag (samma som Jesus!) och jag hinner prata länge med två goda vänner i telefon, mumsa lussebulle och te, läsa bok (amning i vardagen), göra en brasa ihop med cheetahn och se en halv deckare med födelsedagsbarnet. Jag till och med lyckas bra med solrosens presenter verkar det som (träningsskor, utvandrarna-teaterbiljetter och Vilhelm Mobergbokstöd).
Och vi sitter i en soffa en stund och delar fotpall och känner orken och energin komma åter.
Monday, December 23, 2013
Menar du före eller efter E och hennes kusin målade med spritpenna på väggen och sig själva?
Har vi julefrid? Kommit i stämning?
Vet inte precis. E är friskare tack och lov. Men vilket röj det är med fyra barn under ett tak. Särskilt när två av dem vill ha farmors konstanta uppmärksamhet och vill ha exakt samma prylar. Och en 1,5-åring klättrar på ALLT.
Jag har lagat biffcurry i lördags, bountybollar idag. Och förberett kvällens tacomys med gucca och pdg. Juligt, inte sant. Har promenerat med bebisen, ätit lussekatter, kollat doku om Agneta Fältskog.
Rätt skönt att dra sig undan med den ammande bebisen emellanåt.
Imorgon blir det krubba i kyrkan. Och julmat. Tomten strök förbi utanför knuten förut. Kollade väl efter snälla barn. Oklart om hen återkommer imorgon...fast JAG borde väl få nåt litet i alla fall...
Thursday, December 19, 2013
Julefrid
Förra fredagen kräktes Edith på kvällen. Och fick feber. Vi klorinstädade maniskt. Jag till och med ringde hem solrosen från hans årliga julmiddag när hon kräkts för andra gången (över mig och golvet) och jag skulle natta Sam samtidigt. Förberedde oss på magsjuka. Men inget mer hände. Bara feber som fortsatte under helgen. Och röda utslag som sandpapper uppenbarade sig plötsligt.
Så på måndagsmorgonen åkte vi till vårdcentralen. Den ligger på våning 10 på Odenplan. Tur det för vi fick tillbringa nästan tre timmar i det där väntrummet som tack och lov hade utsikt över citytunnelsbygget inklusive lyftkran. När utsikten inte lockade underhöll vi övriga väntande sjuklingar med scener såsom:
E: Pappa, jag vill att pappa ska komma.
M: Pappa jobbar. Sätt dig ner och sluta kasta din apa. Det är ingen här som vill få den på sig.
E: NEJ, pappa jobbar INTE. Jag VILL slåss.
Jag hann ståamma Sam en omgång samt hantera ett vansinnesutbrott över att en pepparkaka gick sönder.
Läkaren sa att han aldrig haft en så hektisk dag förut. Han var superbra med Edith som gjorde allt som behövdes, inklusive gapa för ett halsprov, utan minsta gnäll.
Streptokocker visade det sig. Dvs. bakterier som orsakar halsfluss och scharlakansfeber. 10 dagar penicillin på det. Dricka är ett måste. Mat är en bonus. Sa läkaren och det kör vi på. Landets samlade tandläkarkår skulle föreslå LVU om de såg hur mycket äppeljuice och glass jag serverat mitt barn den här veckan.
Så på måndagsmorgonen åkte vi till vårdcentralen. Den ligger på våning 10 på Odenplan. Tur det för vi fick tillbringa nästan tre timmar i det där väntrummet som tack och lov hade utsikt över citytunnelsbygget inklusive lyftkran. När utsikten inte lockade underhöll vi övriga väntande sjuklingar med scener såsom:
E: Pappa, jag vill att pappa ska komma.
M: Pappa jobbar. Sätt dig ner och sluta kasta din apa. Det är ingen här som vill få den på sig.
E: NEJ, pappa jobbar INTE. Jag VILL slåss.
Jag hann ståamma Sam en omgång samt hantera ett vansinnesutbrott över att en pepparkaka gick sönder.
Läkaren sa att han aldrig haft en så hektisk dag förut. Han var superbra med Edith som gjorde allt som behövdes, inklusive gapa för ett halsprov, utan minsta gnäll.
Streptokocker visade det sig. Dvs. bakterier som orsakar halsfluss och scharlakansfeber. 10 dagar penicillin på det. Dricka är ett måste. Mat är en bonus. Sa läkaren och det kör vi på. Landets samlade tandläkarkår skulle föreslå LVU om de såg hur mycket äppeljuice och glass jag serverat mitt barn den här veckan.
Hemmet ser ut som sig bör när en uttråkad treåring är hemma hela dagarna. För även om det blivit en hel del iPad-tid är Edith inte så förtjust i det i längden. Snorpapper blandas med memoryspel.
Ett babynest dyker plötsligt upp ihop med soffkuddarna som nåt slags mur för bebisen i babygymmet. Som om han skulle kunna ta sig nånstans...
Stjärnspelet rivs och ingen orkar pilla ihop det igen.
Ingen orkar slänga de slokande amaryllisarna heller.
Nån har lagt jesusbarnet och co att sova under granen.
Efter tre dagar penicillin går det att få i sig några bett av en svindyr lussekatt.
En munsbit korv och ca tre tagliatelle slank också ner.
Och mamman har reklamerat tre piggelin som var värmeskadade och kändes som gele. GB ska skicka kompensation.
Napparna kokas. Jag har även kokt lakritskola, vaniljfudge och chokladkola. Den första blev hellyckad. Den i mitten smaskig. Den sista blev en tegelsten som förpassades direkt till soporna.
Och i ett infall av superpysslighet gjorde vi ett gäng tomtar av gamla toarullar.
Men vi har också varit ute. Jag byggde om the beast så att Sam fick sitta fram och Edith bak.
Vi tog oss till mitt jobb där Edith kollade in mammas gosedjur herpes, syfilis och klamydia i fönstret. Jag tidrapporterade och vi fikade med mina kollegor.
Även planschen på väggen beundrades. Inga följdfrågor på vad den föreställde tack och lov.
Även idag blev det en tur ut för lite tomtebestyr. I en halvtimme sov BÅDA barn i vagnen. Det var overkligt att bara gå och andas kall skön vinterluft och känna lugnet. Nu är vi hemma igen och har bland annat varit med om ett utbrott över dragkedjan på jackan som satt fel.
Om en dryg timme slutar solrosen jobbet och ska vara ledig i två veckor. Han kommer få det lite mer hektiskt än på jobbet. Jag räknar ner minut för minut.
Thursday, December 12, 2013
Inspirerad av Lotta på Bråkmakargatan gissar jag
Medan en Edith inte vill att lillebror ska flytta med brukar det låta så här hemma hos oss så fort nåt går emot vår Edith:
E: Jag vill flytta hemifrån!!!
Jag: Jaha, var ska du då bo?
E: I det huset (pekar mot andra sidan gatan). Med mamma. Och pappa. Och Sam.
E: Jag vill flytta hemifrån!!!
Jag: Jaha, var ska du då bo?
E: I det huset (pekar mot andra sidan gatan). Med mamma. Och pappa. Och Sam.
I hallen på morgonen
Edith: Jag vill ha draken.
Mamma: Vadå för drake?
E: DRAKEN!
M: Du har ingen drake.
E: Jo. Draken som är vit som jag har på halsen.
M: Ahhh, du menar kragen...polokragen...
Mamma: Vadå för drake?
E: DRAKEN!
M: Du har ingen drake.
E: Jo. Draken som är vit som jag har på halsen.
M: Ahhh, du menar kragen...polokragen...
Gudrun for president
"Pappa metall går före, mamma kommunal går efter" och andra klokheter yttrades av Gudrun Schyman i dagens upplaga av Malou efter 10 som jag förvånande nog orkade snegla på. Förvånande också att Gudrun ställde upp i detta forum.
Nu har de bytt ämne. Till husdjursallergi. Zzzzzz. Tittar hellre på SVT forum då. Den där Musikhjälpen förstår jag mig inte på. Good cause - men känns som ett hajpat välgörenhetsprojekt. Har jag missuppfattat nåt?
Nu har de bytt ämne. Till husdjursallergi. Zzzzzz. Tittar hellre på SVT forum då. Den där Musikhjälpen förstår jag mig inte på. Good cause - men känns som ett hajpat välgörenhetsprojekt. Har jag missuppfattat nåt?
Tuesday, December 10, 2013
Edith pratar i sin leksakstelefon
- Det var dockans mamma och pappa som ringde. Jag sa att dockan var sjuk. De sa att det var ooooorimligt. De kommer till gatan.
---
- Det här är mina jobbpapper. Jaha, det är så ni menar, lägga sig i sängen. Inga dumheter. Det här är tolvan, den ska vi läsa i morgon.
---
- Dockan är extremt sjuk. Den har feber. Åtta. Så går vi till doktorn och allting blir bra.
---
- Nu är det höst. Så då kan vi inte äta glass ute. Det gör vi på våren.
---
- Jag har en liten stäva.
(De har tydligen läst sagan om den lilla lilla gumman på förskolan!)
10 december
Sam fyller fyra månader, det är Nobeldagen och. dagen för Mandelas minnesstund
Här har någon bundit ihop sparkcykeln med bilen och parkerat mellan stolar, babygym och julgran. Ingen får röra. Oklart varför.
Här har någon enligt egen utsago "lagt sina jobbpapper". Ingen får röra.
Här har någon bäddat ner hunden Gun. Oklart var jag ska byta Sams blöjor idag.
Så här ser team hemma ut idag. En mamma i morgonrock som inte lär tas av förrän det är dags för förskolehämtning. En ynklig febrig sjukbebis, i lite för kortbent ugglepyjamas, som inte vill vara ensam.
Tur att vi kan mysa i soffan. Vi tittar på Mandelas minnesstund och drömmer om att åka till Sydafrika. Undras vad kvinnan som vi hyrde hus hos senast gör idag. Om hon fortfarande känner sig diskriminerad för att hon är vit.
Och så siktar jag på att läsa ut dessa båda idag.
Här har någon bundit ihop sparkcykeln med bilen och parkerat mellan stolar, babygym och julgran. Ingen får röra. Oklart varför.
Här har någon enligt egen utsago "lagt sina jobbpapper". Ingen får röra.
Här har någon bäddat ner hunden Gun. Oklart var jag ska byta Sams blöjor idag.
Så här ser team hemma ut idag. En mamma i morgonrock som inte lär tas av förrän det är dags för förskolehämtning. En ynklig febrig sjukbebis, i lite för kortbent ugglepyjamas, som inte vill vara ensam.
Tur att vi kan mysa i soffan. Vi tittar på Mandelas minnesstund och drömmer om att åka till Sydafrika. Undras vad kvinnan som vi hyrde hus hos senast gör idag. Om hon fortfarande känner sig diskriminerad för att hon är vit.
Och så siktar jag på att läsa ut dessa båda idag.
Monday, December 9, 2013
Allmänbildning medelst bordsunderlägg
Mamma: Kommer du ihåg vad farbrorn heter?
Edith: Ehhhh, ehhh, herr Nilsson?
M: Nästan...Nelson....Mandela
E: Nelson Mandeeeela
M: Precis. Och kommer du ihåg vad han gjorde?
E: Kompis.
M: Just det, han var en bra kompis, han sa att vi ska vara snälla mot våra kompisar. Och äta upp maten.
Och så vidare. Igår berättade jag historien om när Nelson bodde på en ö och jobbade med att plocka stenar och var sugen på att äta oxrulader med ris och gelé.
Same same but different.
Edith: Ehhhh, ehhh, herr Nilsson?
M: Nästan...Nelson....Mandela
E: Nelson Mandeeeela
M: Precis. Och kommer du ihåg vad han gjorde?
E: Kompis.
M: Just det, han var en bra kompis, han sa att vi ska vara snälla mot våra kompisar. Och äta upp maten.
Och så vidare. Igår berättade jag historien om när Nelson bodde på en ö och jobbade med att plocka stenar och var sugen på att äta oxrulader med ris och gelé.
Thursday, December 5, 2013
Det stora debaclet om samsovning
Själv förstår jag inte riktigt varför nån blir upprörd. Storm i ett vattenglas. Mina lätt sorterade tankar:
1. Vi vill väl att det forskas och studeras på det här området, right? Om resultaten sen inte på alla punkter råkar vara exakt de vi önskade - betyder det då att vi ska misstro dem? Precis som att vi bältar våra barn i bilen och inte längre låter spädbarn sova i magläge borde vi kunna ta till oss av forskningen kring riskerna med samsovning. Ja, det är lite krångligare att flytta över sitta-upp-matat barn till en sval sovplats. Ja, föräldern får sova lite mindre/sämre. Men det känner i alla fall jag att det är värt. Vad är alternativet?
2. Förväxla inte råd baserade på forskning med egna erfarenheter/hörsägen/ouppdaterade bvc-tanters tyckande. Ingen vill att teknisk eller medicinsk forskning ska bygga på att några sett att den där bron visst det höll för tung transport eller att patienterna verkade må bra av medicinen. Vi vill ha studier som uppfyller etiska riktlinjer och att de råd som ges baseras på en mängd av de tillgängliga metodiskt bäst genomförda studierna. Att tillämpa samma tänk på "mjukare" områden är inte lika poppis. Särskilt när det blir besvärligt för folk. Då börjar det plötsligt tyckas en massa i stället. Och sägas sånt som "jag tror inte på statistik". Det är en sak att vara källkritisk/granskande. En helt annan att tro/tycka löst.
3. Ta lite eget ansvar, gottfolk. Ta till er informationen och gör sen hur ni vill. Sov hur ni vill. Men säg inte att ni inget visste. Ibland tar en kalkylerade risker. Jag har till exempel åkt bil med cheetahn obältad några gånger när alternativet varit obefintligt/för krångligt. Då har jag tänkt "tänk om nåt händer, jag skulle aldrig förlåta mig själv". På samma sätt har jag sovit med Sam i sängen mellan mig och solrosen några gånger när han inte lyckats komma till ro på nåt annat sätt. Svenska myndigheter är inte gestapo. De vill oss allt om oftast väl och ge oss kunskapsbaserade råd i frågor som denna med samsovning.
Precis som Sagogrynet skriver:
Jag vill som förälder ha information om vad som gäller, inget annat, för att sedan kunna bilda mig en egen uppfattning utifrån den kunskap och de förutsättningar som finns.
4. Det går alltid att ifrågasätta studiers upplägg och metod. Det råkar jag veta att Socialstyrelsen är fullt medvetna om. När jag själv jobbade där var det snarare praxis att dissa än hissa studieresultat, om ni förstår vad jag menar. Det var frustrerande varje gång en kände att NU har vi väl ändå nåt vi vågar säga. Men då skulle det ofta malas, ifrågasättas, expertgranskas och malas igen. Och skrivningarna blir ofta vaga och försiktiga med tydligt poängterande av att "det här är vad vi vet utifrån nuvarande forskning men vi behöver studera området ytterligare". Så är det sannolikt även i detta fall.
5. Hur gör jag då? I natt till exempel. Min bebis somnade strax efter 21 i sin egen säng bredvid min (långsidan borttagen). Vaknade 23.30, liggammade. Rullade tillbaka försiktigt till egen plats och jag rullade åt andra hållet. Proceduren upprepades fyra gånger fram till 07.30 i morse. Bebisen har en förkärlek för att dra sin snuttefilt över ansiktet och borra in sig i den. Jag ser till att flytta den till sidan så att han känner den mot kinden i stället så fort han kommit till ro. Det funkar hur enkelt som helst faktiskt. Vi sover vad jag kallar hela nätter med allt från 2-5 matningar och är i princip aldrig vakna några längre stunder på natten. Jag förstår definitivt om det känns krångligare för den som inte får till ligg-amning men min egen erfarenhet är att det även funkar att sitt-amma, lägga ner med mjuk varm filt och hålla kvar en hand en stund.
1. Vi vill väl att det forskas och studeras på det här området, right? Om resultaten sen inte på alla punkter råkar vara exakt de vi önskade - betyder det då att vi ska misstro dem? Precis som att vi bältar våra barn i bilen och inte längre låter spädbarn sova i magläge borde vi kunna ta till oss av forskningen kring riskerna med samsovning. Ja, det är lite krångligare att flytta över sitta-upp-matat barn till en sval sovplats. Ja, föräldern får sova lite mindre/sämre. Men det känner i alla fall jag att det är värt. Vad är alternativet?
2. Förväxla inte råd baserade på forskning med egna erfarenheter/hörsägen/ouppdaterade bvc-tanters tyckande. Ingen vill att teknisk eller medicinsk forskning ska bygga på att några sett att den där bron visst det höll för tung transport eller att patienterna verkade må bra av medicinen. Vi vill ha studier som uppfyller etiska riktlinjer och att de råd som ges baseras på en mängd av de tillgängliga metodiskt bäst genomförda studierna. Att tillämpa samma tänk på "mjukare" områden är inte lika poppis. Särskilt när det blir besvärligt för folk. Då börjar det plötsligt tyckas en massa i stället. Och sägas sånt som "jag tror inte på statistik". Det är en sak att vara källkritisk/granskande. En helt annan att tro/tycka löst.
3. Ta lite eget ansvar, gottfolk. Ta till er informationen och gör sen hur ni vill. Sov hur ni vill. Men säg inte att ni inget visste. Ibland tar en kalkylerade risker. Jag har till exempel åkt bil med cheetahn obältad några gånger när alternativet varit obefintligt/för krångligt. Då har jag tänkt "tänk om nåt händer, jag skulle aldrig förlåta mig själv". På samma sätt har jag sovit med Sam i sängen mellan mig och solrosen några gånger när han inte lyckats komma till ro på nåt annat sätt. Svenska myndigheter är inte gestapo. De vill oss allt om oftast väl och ge oss kunskapsbaserade råd i frågor som denna med samsovning.
Precis som Sagogrynet skriver:
Jag vill som förälder ha information om vad som gäller, inget annat, för att sedan kunna bilda mig en egen uppfattning utifrån den kunskap och de förutsättningar som finns.
4. Det går alltid att ifrågasätta studiers upplägg och metod. Det råkar jag veta att Socialstyrelsen är fullt medvetna om. När jag själv jobbade där var det snarare praxis att dissa än hissa studieresultat, om ni förstår vad jag menar. Det var frustrerande varje gång en kände att NU har vi väl ändå nåt vi vågar säga. Men då skulle det ofta malas, ifrågasättas, expertgranskas och malas igen. Och skrivningarna blir ofta vaga och försiktiga med tydligt poängterande av att "det här är vad vi vet utifrån nuvarande forskning men vi behöver studera området ytterligare". Så är det sannolikt även i detta fall.
5. Hur gör jag då? I natt till exempel. Min bebis somnade strax efter 21 i sin egen säng bredvid min (långsidan borttagen). Vaknade 23.30, liggammade. Rullade tillbaka försiktigt till egen plats och jag rullade åt andra hållet. Proceduren upprepades fyra gånger fram till 07.30 i morse. Bebisen har en förkärlek för att dra sin snuttefilt över ansiktet och borra in sig i den. Jag ser till att flytta den till sidan så att han känner den mot kinden i stället så fort han kommit till ro. Det funkar hur enkelt som helst faktiskt. Vi sover vad jag kallar hela nätter med allt från 2-5 matningar och är i princip aldrig vakna några längre stunder på natten. Jag förstår definitivt om det känns krångligare för den som inte får till ligg-amning men min egen erfarenhet är att det även funkar att sitt-amma, lägga ner med mjuk varm filt och hålla kvar en hand en stund.
Wednesday, December 4, 2013
Nya tider
Igår var jag hos tandläkaren som tog stygnen. Det gjorde ont men var ok. Allt är ok jämfört med den där käksmärtan jag hade flera dygn i sträck direkt efter operationen. Nu ilar det mest om jag blir för kall eller spänd. Det lär vara ömt ett bra tag men det är ok. Jag kan äta allt men inte bita i hårda saker.
Jag tog tillfället i akt och "utbildade" tandläkaren och sköterskan lite kring amning och smärtstillande samt tipsade om amningscentrum på sjukhusen. Oklart om de uppskattade det men bedyrade att jag skulle fått citodon av dem från början om jag inte ammat... Och betonade att det här var en svår operation, på gränsen till att ske nedsövd på sjukhus.
Extra info för okänsliga: Sam bajsade grönt och "krånglade" vid amning rätt mycket förra veckan. Sedan min penicillinkur tog slut och jag inte äter värktabletter alls längre verkar han vilja äta bättre igen och magen tycks må bättre. Och jag inser att vi är i en ny fas som jag aldrig hade med cheetahn; att helamma en 4-månadersbebis. Cheetahn började med gröt och åt ca 50% ersättning vid den tiden.
Har inga planer alls på någotdera för Sams räkning som det känns just nu. Tar det som det kommer tänker jag. Han stoppar saker i munnen så kanske kan han få smörgåsrån och melon eller nåt sånt på sikt.
Dock måste jag nog äta och träna mer för att amma vidare i längden. Tappade bokstavligt talat ett par byxor häromdan. Hemma i hallen, men ändå. Tycker att jag äter massor men är hungrig jämt. Och smal, späd, tunn, med hud som är slapp utan muskler. Får inte "ta i" på några veckor till efter operationen. Men sen. Nånting i träningsväg. Kanske simma. Eller yoga. Och planen på ett längdskidlopp i mars finns som en tanke. Åhhh att få glida fram i spåret.
Monday, December 2, 2013
Första adventshelgen
Det känns som om jag har återkommit från dödsskuggans dal. Jag fick energi igen där på fredagen och åkte till mitt jobb på mingel och utställning av Världsaidsdagsaffischer.
En del kojor byggdes under helgen. Den här till dockan till exempel.
På lördagen köpte vi duffel åt undertecknad. Beställde ny telefon åt solrosen. Och investerade i en kaffekapselmaskin till hushållet. Jag som varit motståndare och förordat snabbkaffepulver hade fått nog. Har ångest över ytterligare en maskin (både utrymmes- och konsumtionsmässigt) men tänker att det samtidigt är mer ekonomiskt att göra en kopp i den än att göra en hel presskanna som jag aldrig dricker upp.
Efter kaffemaskinsköande som tog tusen år pga ny personal och datorkrångel blev det lunch på Kungshallarna. Sunkigt men ändamålsenligt. Edith och jag delade en bolognese.
Sen köpte vi gran. Eftersom vi åker bort för julfirande några dagar innan jul är det lika bra att pynta nu om det ska pyntas så att vi hinner njuta av det.
Sam sov sig igenom hela lördagen på stan. Även när han fick ligga under en gran.
Pyntat köksfönster.
Bebis vid nyklädd gran. Jag är särskilt nöjd med de kambodjanska julgransprydnaderna som föreställer bibliska figurer och skridskoåkare.
Och tänka sig. Tomten hade lämnat ett paket under granen på natten till söndagen. Edith fick en bok att läsa ett kapitel i varje kväll fram till julafton. Och ett pysselkit så att hon kunde måla och dekorera en egen ljusstake med 24-dagarsljus i. Och så skrev tomten att hon kunde gå till kyrkan på eftermiddagen för att lära sig om varför vi firar jul.
Där hade Edith nämligen inte varit tidigare. Dockan fick följa med. Edith ville ha "en klänning med jultomtar på". Mamma övertalade henne att ta sin "julklänning med lila blommor" i stället. Tur att det funkade.
- När ska vi sjunga bä bä? Jag VILL sjunga bä bä.
Sa Edith. Men det blev faktiskt inga sammanbrott över den saken trots att bä bä aldrig dök upp på repertoaren.
Medan Edith och pappa fick "vara Jesus" och gå på mantlar och sjunga Hosianna med övriga barn passade Sam på att äta en vänstertutte.
Och så fick Edith en julkalender och rev av första luckan. Själv undrar jag var exakt som Gud brukar gömma sig.
En del kojor byggdes under helgen. Den här till dockan till exempel.
På lördagen köpte vi duffel åt undertecknad. Beställde ny telefon åt solrosen. Och investerade i en kaffekapselmaskin till hushållet. Jag som varit motståndare och förordat snabbkaffepulver hade fått nog. Har ångest över ytterligare en maskin (både utrymmes- och konsumtionsmässigt) men tänker att det samtidigt är mer ekonomiskt att göra en kopp i den än att göra en hel presskanna som jag aldrig dricker upp.
Efter kaffemaskinsköande som tog tusen år pga ny personal och datorkrångel blev det lunch på Kungshallarna. Sunkigt men ändamålsenligt. Edith och jag delade en bolognese.
Sen köpte vi gran. Eftersom vi åker bort för julfirande några dagar innan jul är det lika bra att pynta nu om det ska pyntas så att vi hinner njuta av det.
Sam sov sig igenom hela lördagen på stan. Även när han fick ligga under en gran.
Pyntat köksfönster.
Bebis vid nyklädd gran. Jag är särskilt nöjd med de kambodjanska julgransprydnaderna som föreställer bibliska figurer och skridskoåkare.
Och tänka sig. Tomten hade lämnat ett paket under granen på natten till söndagen. Edith fick en bok att läsa ett kapitel i varje kväll fram till julafton. Och ett pysselkit så att hon kunde måla och dekorera en egen ljusstake med 24-dagarsljus i. Och så skrev tomten att hon kunde gå till kyrkan på eftermiddagen för att lära sig om varför vi firar jul.
Där hade Edith nämligen inte varit tidigare. Dockan fick följa med. Edith ville ha "en klänning med jultomtar på". Mamma övertalade henne att ta sin "julklänning med lila blommor" i stället. Tur att det funkade.
- När ska vi sjunga bä bä? Jag VILL sjunga bä bä.
Sa Edith. Men det blev faktiskt inga sammanbrott över den saken trots att bä bä aldrig dök upp på repertoaren.
Medan Edith och pappa fick "vara Jesus" och gå på mantlar och sjunga Hosianna med övriga barn passade Sam på att äta en vänstertutte.
Och så fick Edith en julkalender och rev av första luckan. Själv undrar jag var exakt som Gud brukar gömma sig.
Sen åkte vi hem, läste julböcker, åt middag, kokte fudge och somnade.
Subscribe to:
Posts (Atom)