Jag tog tillfället i akt och "utbildade" tandläkaren och sköterskan lite kring amning och smärtstillande samt tipsade om amningscentrum på sjukhusen. Oklart om de uppskattade det men bedyrade att jag skulle fått citodon av dem från början om jag inte ammat... Och betonade att det här var en svår operation, på gränsen till att ske nedsövd på sjukhus.
Extra info för okänsliga: Sam bajsade grönt och "krånglade" vid amning rätt mycket förra veckan. Sedan min penicillinkur tog slut och jag inte äter värktabletter alls längre verkar han vilja äta bättre igen och magen tycks må bättre. Och jag inser att vi är i en ny fas som jag aldrig hade med cheetahn; att helamma en 4-månadersbebis. Cheetahn började med gröt och åt ca 50% ersättning vid den tiden.
Har inga planer alls på någotdera för Sams räkning som det känns just nu. Tar det som det kommer tänker jag. Han stoppar saker i munnen så kanske kan han få smörgåsrån och melon eller nåt sånt på sikt.
Dock måste jag nog äta och träna mer för att amma vidare i längden. Tappade bokstavligt talat ett par byxor häromdan. Hemma i hallen, men ändå. Tycker att jag äter massor men är hungrig jämt. Och smal, späd, tunn, med hud som är slapp utan muskler. Får inte "ta i" på några veckor till efter operationen. Men sen. Nånting i träningsväg. Kanske simma. Eller yoga. Och planen på ett längdskidlopp i mars finns som en tanke. Åhhh att få glida fram i spåret.
No comments:
Post a Comment