Thursday, March 31, 2016

Hur gick det sen?


Jag öppnade kylskåpsdörren. Såg ett paket fetaost och övervägde laga pasta med sås och ost. Kände att det var övermäktigt. 

Sniffade mig till en burk med överblivna bitar lammstek och en annan burk med potatisgratäng. Jag klarade att mikra dem och servera mig själv med några små tomater och en babybel som tillbehör. Och kolsyrat vatten från min nya maskin. Och en kopp te för jag är en sån som gillar att dricka varmt till mat. Lunch, check. 

Sen öppnade jag kylen igen. Tog ut en tallrik key lime paj, delade biten på mitten. Klöv mandelmassekycklingen på hälften och lastade över på en assiett. Efterrätt, check.

Känner mig fånigt nog ungefär så här nu: 

Framför allt är jag mätt. Och kommer kanske överleva några timmar vab till. (Nej, jag fixar inte att tänka på alla ensamstående som måste fixa all vab själv, jag är för späd för sånt)


Scen ur ett samboskap

Jag: jag är överkvalificerad för det här. Det är slöseri med mig att jag ska vabba, mikra mat, torka kladd, snor, bygga pippitält och lyssna på gnäll.
Solrosen: tur att du är så söt då.
Jag: ja. 
Solrosen: jag försöker gå strax efter tre.
Jag: okej. 

En kvart senare funderar jag på om jag a) ska ringa honom igen för att fråga vad jag ska äta till lunch b) kan vänta tills han kommer så att han fixar min lunch eller c) ska kvalificera mig att själv ta ansvar för min lunch.

Tuesday, March 1, 2016

Och jag snubblade nästan i det rullande gruset på gatan som äntligen har isfria fläckar

1 mars 2016.

Låt mig minnas sådana här dagar.

När vi hade en mysig morgon tillsammans hemma och solrosen och jag sen lämnade barnen ihop för att åka till jobbet samtidigt. Sen blev ett möte inställt så jag hann läsa en text och skicka flera mail som folk väntade på. Och sen blev ett möte inställt imorgon också så det jag skulle ha behövt göra ikväll för att hålla tidplan kan jag göra då istället.

Jag hämtade barnen som var glada och smutsiga. Och lite snoriga. Klockan var halvfem när vi tittat på ett nytt bord, hämtat teckningar, pratat om hökens vingar, hämtat nappen och elefanten på hyllan och kollat efter om Charlotte var kvar för att säga hejdå. Vi tog med grannbarnet hem och de lekte ute och sen inne med ytterligare ett grannbarn. Solrosen kom tidigt och vi lagade ett nytt middagsrecept som bästa teamet. Sam hackade fetaosten själv. Vi bjöd ett av grannbarnen på middag för hon ville så gärna äta hos oss. Sen lekte de utan minsta tjafs.

Kvällsmacka, pyjamas, kissa, smörja, borsta hår, borsta tänder gick utan alltför mycket gnäll. Vi hann diska och starta en tvättmaskin också.

Och barnen ligger i sängen strax efter sju och lyssnar på en ljudbok. Vi har sagt den magiska formeln. Den som säger att stjärnorna i taket ska skydda dem från läskiga drömmar och det går en ängel runt vårt hus och tittar till oss.

Och jag kan sätta mig i soffan med en kopp av det godaste koffeinfria Earl Greyteet som jag hittat (på Tehuset Java på Odengatan) och läsa en bok och se Rapport. Tänk att det kan vara så här.