Wednesday, August 31, 2011

Multikulturell gruppvåldtäkt

När jag skrev för Helsingborgs dagblad fick jag en del mail å brev från läsare. Oftast väldigt fina. Såna som värmde å gjorde det meningsfullt att varje vecka producera text på beställning.

Ibland fick jag liksom exempelvis Linus å Rebecka en helt annan sorts brev.

När jag skrivit den här texten fick jag mail av en mamma som idiotförklarade mig grundligt. Skulle jag bara få egna barn nån gång (vilket hon ilsket förklarade att hon var helt säker på att jag inte hade) skulle jag ändra åsikt å rent av komma att förorda dödsstraff för personer som begår övergrepp på barn.

Ramaskri är för milt för att beskriva läsarstormen efter det här. Folk ringde ner chefredaktören. Folk sade upp sin prenumeration. Jag kallades stilpolis å klassföraktare. Jag svarade vänligt på alla brev å fick även möjlighet att skriva en kommentar på insändarsidan som en dag fylldes med folks reaktioner.

Å efter att jag uttalat mig i positiva ordalag om invandring fick jag ett brev från en man som uttryckte att såna som jag "förtjänar att utsättas för en multikulturell gruppvåldtäkt". Det låter sådär-mysigt. Gruppvåldtäkt alltså. Oavsett utförarnas ursprung. Chefredaktören polisanmälde.

Jag undrar fortfarande var allt hat å ilska kommer i från. Å varför det måste kanaliseras genom brev/kommentarer till personer man inte ens känner. Tänk om all denna ork kunde användas till något positivt?

KIPs tisdagslista

Inte tisdag idag säger du? Nej. Men det är nog lite som Anna säger, att det krävs lite mer vecka innan den riktiga irritationen hinner infinna sig. Onsdag idag. Men tisdagslista likväl. Saker som denna vecka ger mig diagnos jävligt förbannad:

- Friskis å svettis. Varför gastar den klämkäcka instruktören "kom igen tjejer"? Varför hänvisar samma person till "tjejerna i receptionen" (när det dessutom är en kille å en tjej i just den receptionen)? Varför står instruktören i mitten å snurrar å inte längst fram som vore rimligt å ge alla en möjlighet att se vad som händer? Varför har samma instruktör stringtrosor så att vi tvingas se dallrande skinkor medan vi tränar? Jag är less redan efter några månader. Men cirkelfyspassen är rätt bra. Å eftersom det kostar mig noll kronor å jag har ett friskis bakom mitt hus å ett bredvid mitt jobb är det inte motiverat att träna nån annanstans just nu. Men SATS, fina SATS med hyfs und ordnung. Jag kommer tillbaka så småningom. Jag är hyfsat säker på det.

- Comhem. Den 30e november är vi av med skiten. Då firar vi. Det var mitt fel att vi signade upp oss på nåt mastodontpaket, jag vet. Men jag trodde att jag skulle kolla på tv medan jag ammade. Det gjorde jag typ aldrig. Å särskilt inte eftersom den värdelösa on-demand-hd-boxen knappt går att använda. Jag hade själv proggat ett bättre användargränssnitt. Självaste cheetahn hade gjort det bättre. Hon har för övrigt fått den fjärrkontrollen att tugga på. Den ska vi ändå inte använda mer. Idag bröts samtalet precis när jag köat i 5 minuter å skulle kopplas fram till telefonisten. Så när jag ringt upp för andra gången, kommit fram å säger att jag vill bli av med möget frågar snubben om det handlar om priset, för då kan han ge mig ett bättre sånt på rak arm. Det är ointressant, muttrade jag. Vi ska ha nåt annat, nåt bättre. Vi är inte nöjda.

- Namnskyltar i registreringsnummerstil på barnvagnar. De är fula från början. Men idag såg jag nåt ännu fulare. En med texten "PRINS" på. Jag är rätt säker på att det inte låg nån prins i den vagnen. Å jag är nästan lika säker på att stackaren som ska födas till ett förutbestämt liv på Haga till vintern knappast kommer ha en sån skylt på vagnen. Även om just den personen faktiskt kan klassificeras prins/prinsessa. Vet att många har bloggat om saken tidigare men det tycks fortfarande finnas folk som kallar sina ungar för prins/prinsessa som nåt positivt. Urk. Om nån med kniv mot min hals hade tvingat mig att sätta sån skylt på cheetahns vagn hade jag krävt en med texten "blivande president".

Thursday, August 25, 2011

Jempas tisdagslista

Vän av ordning kan tycka att det är torsdag idag. För det är det. Vän av ordning och uppmärksamhet kan också konstatera att undertecknad inte har skrivit någon tisdagslista. Detta beror inte på att min bitterhet har försvunnit, snarare är det som så att så väl solen som cheetahn har sina fläckar. Inget fel med det. Det går lika bra att ha tisdagslistor på torsdagar eller annan valfri dag, vilket har diskuterats i kommentarerna till motvalls exemplariska tisdagslista.

Hur som helst, vad är jag bitter över? Alltså, vad inte egentligen. Men dags för lite konkretisering:

Jag är bitter på att mitt gullejobb inte vill ge mig en dags ledigt när jag ska flytta. Jag är inte tacksam för att jag har fått en lägenhet och kommer att få dubbla hyror, vilket någon positiv jävla gullegulleplutt kan få vara istället.

Jag är bitter på att jag inte tog något jävla körkort när jag var arton, om jag får barn tänker jag tvinga dem till att ta körkort när de är arton. Fast då kanske jag måste betala det? Jag är bitter för att det går så jävla dåligt med min körning, jag är bitter för att jag måste lägga ut en massa sura pengar på att köra runt i en dum bil med nån bredvid som kommenterar hur jävla dålig kvinna är hela tiden.

Jag är bitter för att Sverige inte är en republik.

Jag är bitter.

Nu går vi och köper lite lösgodis på dyrcoop.

Det gav inget

Återgiven konversation på bekants jobb:
- Hur länge ska du vara föräldraledig med det här barnet då?
- Nej alltså, jag ska faktiskt inte vara hemma alls. Det gav inget förra gången, tycker jag.

Å idag på lunchen berättade kamrat I om en vän vars man inte heller kommer att vara föräldraledig med sitt andra barn. Som helt enkelt inte är intresserad av saken.

Nähä. Det gav inget. Hoppas att pappan kan se ungen i ögonen när den blir större å säga: Det GAV inte pappa nåt att hänga med dig vet du. Du var helt enkelt inget kul. Å pappa gör bara sånt som GER nåt. Du behövde kanske ny blöja å kräkfri tröja å lunchmos, men sörru, det GAV inte pappa nåt så mamma fick ta hand om det där. Som om det utvecklade mamma att torka spya å diska nappflaska.

Intressanta kommentarer i ämnet varför det är så viktigt för alla parter att dela på föräldratjänsten finns här.

I det här huset då? Här delas det rakt av. Å att syskon till cheetahn bara är aktuella om det delas rakt av då med. Gärna kreativa lösningar för min del dock. Typ jobba å vara föräldraledig parallellt. Å jag gissar även att vi inte kommer vara heltidslediga lika länge (1,5 år) med ett barn till faktiskt.

Om det är givande med föräldraledighet? Fråga cheetahn när hon lärt sig prata. Fråga henne om det gav nåt att umgås med sina föräldrar.

Malmö vill inte heller äta margarin

Vi har ju pratat om det här med smör vs margarin förut. Jenny tipsar om ett prima initiativ i Malmö.

Skriv på. Gör det NU! En dag kanske du flyttar till Malmö liksom. Eller så träffar din unge en partner från Malmö. Å vill du att hen ska ha vuxit upp på margarin då eller?

Tecken på att kvinna är en hjärntvättad morsa som behöver jobba igen

- Kommer hem från lunch å ärenden. Ser att jag har en stor hårklämma mitt på huvudet baktill. Har gått runt med den hela dan. Måste ha fäst den där för att kunna sätta upp håret typ i hissen/på bussen. Glömt bort det. Inte märkt klämman.

- Ser subject i ett mail. Det står breakfast seminar. Men jag läser breastfeeding seminar. Å tycker det låter relevant.

Ingen hund ska ha längre än 800 meter till en rastgård

Alltså om det vore tisdag idag hade det här hamnat på min tisdagslista. Hur var det nu med MÄNNISKORNA i Somalia igen...eller i Malmös utkanter för den delen...

Wednesday, August 24, 2011

KIPs tisdagslista

Saker som denna vecka ger mig diagnos jävligt förbannad:


- Saker som försvinner. Den här gången: mina examensbevis. Jag har letat i hela lägenheten. Gått igenom varenda ställe där det finns papper. Borta. Jag har gått igenom hela källarförrådet. Varje låda. Borta. Så då har jag gått igenom hela lägenheten en gång till. Borta. Jag har ett minne av att jag ska ha scannat in pappren en gång till mitt gamla jobb. Så jag har letat igenom mina mailboxar efter filer. Men icke. Jag har sökt på alla tänkbara kombinationer. Jag har kollat i olika mappar på datorn. Å gamla datorn. Å På ett USB-minne med jobbsaker. Borta. Jag har satt i mig en halv kaka "emergency chocolate" (trots att den inte var supergod utan mest smakade typ ljus blockchoklad från Konsum). Å solrosen har överraskningsmatat mig med Plopp saltlakrits (LCHF, GI å ni andra, go fuck yourself för tillfället). Å nu återstår alltså att ringa min arbetsgivare å förklara att jag är en snurrig, oordningsam person som inte har koll på mina prylar. Kul. Å att få tag i nån på Lunds universitets examensavdelning å försöka få en kopia snabbt. I värsta fall att kontakta min gamla arbetsgivare å se om de har kvar kopior. Kul onsdag. Kul.




- Jag själv. Att jag blir otrevlig å sur å stressad av situationer som ovanstående. Å att cheetahn har utslag å jag blir orolig å sur å stressad å låter det gå ut över solrosen.


- Mitt hår å min bristande karaktär. Jag skulle gärna gå över till det här. Men det känns oöverkomligt. Jag klarar mig inte utan stylingprodukter. Jojojo, jag klarar mig, jag överdriver förstås. Men jag vill inte gå ut (eller ens stanna hemma) å se ut som nåt inte ens katten skulle släpa hem. Mitt tunna, flygiga hår blir inte som jag vill utan hårpuder å spray. Å vad är liksom poängen med att inte schamponera om jag ändå ska ösa i massa shit sen? Jag vet att fina Jenny skrivit om att mitt favvoschampo faktiskt inte är så bra som det verkar. Trist. Men kanske ändå bättre än de flesta andra schampon (önske-)tänker jag. Å fortsätter nog schamponera för tillfället.

Thursday, August 18, 2011

Arbetsfördelningsrelaterat

Solrosen: Ska vi spara det här kvittot?
Jag: Ja det är väl lämpligt, det är på en barnvagn.
Solrosen: Jag lägger det bland kvittona då.
Jag: Bra
Solrosen: Var är det vi har dem?
(Han står precis framför lådan)
Jag: Där.
Solrosen: Hur ofta sorterar du kvittona?
Jag: Ett par gånger om året, sorterar bort dem som är äldre än två år. Hur ofta sorterar DU dem?
Solrosen: Jag lägger bara viktiga kvitton där, typ barnvagnskvitton.
Jag: Det var inte svar på frågan. Hur ofta sorterar du?
Solrosen: Jag har bara köpt två barnvagnar å ingen av dem är äldre än ett år så jag har inte sorterat än.

Wednesday, August 17, 2011

Presenter till barn nummer två?

Det här med alla brev, prylar å paket som kom när cheetahn föddes. Jag är uppriktigt förvånad, överraskad å glad över hur många som hörde av sig med sms, kort, paket, mail osv. Men hur gör folk när cheetahn får en lillebror? Skickar de lika mycket till den? Eller är det bara big news första gången nån får barn?

Kvinna vill ju inte verka otacksam men det känns som att vi har prylar så det räcker för ett par småbröder också. Välvillig släkt/vänner/löst folk får gärna skramla till en lägenhet med ett rum till i stället.


Den kungliga kopulationen har lyckats

Hovets hemsida kraschade tydligen till följd av nyheten att Vickan är på smällen. Jag hoppas hon börjar blogga på tidningen Mama eller Familjeliv snarast. Så slipper vi alla spekulationer å trista kvällstidningsartiklar.

Min gissning: det blir en Astrid Sofia Kristina Sibylla.

Å måtte ungen få välja jobb själv.

apropå min tisdagslista..

Jag ber så mycket om ursäkt för märkliga stavningar och ord i gårdagens inlägg men skrev inlägget på min mobil och den har autokorrektat lite knas och jag pallade inte korrläsa.. så är inte helt tappad.. bara så ni vet. Lite tappad ja, men inte helt.

Och apropå det här med göteborgare så blev det ju helt fel. Jag bygger mitt uttalande på egen erfarenhet (närmare bestämt på en gång när jag för ungefär tio år sen var i/på femmanhuset) men kanske att jag ändå uttryckte mig lite dumt. Jag tar tillbaka allt och säger istället att nästan alla göteborgare är dryga o har vita byxor. I alla fall för tio år sedan. Jonna du är solklart ett undantag. Som kompensation så är nu din blogg i min reader. Hoppas du förlåter mig..

Va? Får vi inte ta med väskan in i hissen?

Det tog en stund innan vi fattade vad saken gällde...



- Posted using KIP phone

Tuesday, August 16, 2011

KIPs tisdagslista

Saker som denna vecka ger mig diagnos jävligt förbannad:

- BVC. Det jävla stället. De är röriga, inkompetenta å oproffsiga. De håller inte på nån sekretess. De kan inte hantera sina telefoner. De blandar alltid ihop tider å dubbelbokar. Det är nåt slags barnavårdsfabrik. Jag går dit på torsdag. Sen går jag aldrig mer dit. Om inte solrosen sköter besöken i fortsättningen byter jag ställe. För övrigt misstänker jag att det är själva systemet med möjlighet att välja ställe som bidrar till att den här kassa verksamheten får finnas. Valfrihet i det här avseendet ger mig kräkkänslor. En unge är en unge är en unge. Ge mig bara ett ställe som fattar sånt som kvalitetssäkring, checklistor, sekretess, evidens å vanligt hederligt sunt förnuft. (Ja jag vet, jag är skadad av min tid på Socialstyrelsens tillsynsavdelning. Vilken jag för övrigt har god lust att berätta om högljutt nästa gång jag är i BVCs väntrum.)
- Att jag är så tråkig. Jag skulle gå på konsert ikväll. Men jag orkade inte. Stannade hemma å skulle ta det lugnt. Slutade med att jag rensade avloppet å svabbade golvet. Allt medan solrosen städade köket å dammsög. Alltså ingen bitterhet över arbetsfördelningen. Jag föredrar alltid våtstädning framför dammanda saker. Välbehövligt men vansinnigt tråkigt.
- Att jag förvandlat det här till nåt slags mammablogg å inte har nåt intressantare att berätta.
- Att jag inte har några intressen längre. Mer än bloggar typ. Har 192 stycken i min reader. Måste sanera innan jag börjar jobba igen om jag ska hinna jobba och/eller hänga med solrosen å cheetahn.
- Att små saker är så krångliga. En simpel helgsemester måste planeras å bokas flera månader i förväg för att kunna bli av.
- Att vi kommer vara fattiga (definitionsfråga, jag vet) i höst när jag jobbar å cheetahn å solrosen ska ha kvalitetstid.

Jennys tisdagslista..

Sådär ja by vecka och dags att skryta med såväl ny som gammal bitterhet.

Otippat kommer jag att tänka på hur bitter jag är över arbetsfördelningen i hemmet. Utan att ens ha några barn känner jag mig som den stora förloraren. Vad barn skulle innebära för mitt förhållande vill jag inte ens tänka på. Ibland undrar jag ens om arbetsfördelningen är så skev, men det är i mina ljusa stunder o de är få. Dessutom är jag kanske mest bitter över samordningsansvaret som blev mitt. O jag är ingen kip som dreglar över samordning o planering o som skriver sjusidiga projektiler över mina planerade semestrar (vilket kip gjorde en gång när vi skulle utomlands..vi jon för övrigt inte ens iväg på den resan)..

Bitter över att min hosta inte ger med sig är jag också, och på min helvetiskt dåliga pisslön, på att jag inte har något jävla körkort, på ätt jag inte fick det där jobbet jag ville ha, på alla störiga människor som finns o som jag måste bemöta.

Sen är jag fullständigt vansinnigt bitter över alla människor som blir kompis med mig o sen lämnar mig i sticket. Kip lämnade mig för Stockholm o det förlåter jag henne aldrig för, och fler är det son lämnat mig. Nu ska ytterligare en så kallad vän lämna mig för Göteborg där alla är otrevliga o har vita byxor. Vem vill bo där liksom? Ja JAG ÄR I ALLA FALL SÅ JÄVLA BITTER ÖVER ATT FOLK BLIR VÄN MED MIG O SEN DRAR. Fnys. Fy fan.

Men annars är laget under kontroll. Tackar som frågar.

Arbetsfördelningen


Maria skriver om arbetsfördelningen. Eller ja, bristen på den. Eller ja, synen på den. Å jag kommenterar så där jävla moget som man bara är när man är utsövd å inte alls är trött å irriterad. Herregud, jag hade ju själv kunnat skriva hennes inlägg nästan vilken dag som helst.

Men det här med planeringen alltså. Jag har alltid planerat. Planeringen är halva nöjet. En spontan resa, kul. En resa som planerats å setts fram emot, mycket roligare.

Men att planera familjelivet, få ihop allas önskemål, resor, släkten, vänner, aktiviteter, måsten. Jag har gjort det mesta av sånt hittills i år. I höst är solrosen föräldraledig å då får han ta över. Det kommer han att fixa galant. Han löser ju precis allt. Bära hem kakel till min lägenhet på lunchrasten till exempel.

Det kommer ju bara inte bli som jag tänkt då kanske. Å då återstår ju att profylaxandas å inte lägga mig i.

Men hur göra sen när vi båda jobbar? Solrosen säger att då är det bäst att var å en gör det den är bäst på. Det skulle innebära att jag ju åter tog rollen som familjens projektledare. Å solrosen som utförare av hushållsnära tjänster å kock. Jag vet inte om jag tycker det är okej eller bra. Jag vet verkligen inte. En del av mig tycker att alla ska göra lite av allt för rättvisans skull. Å som förebilder åt cheetahn. Å andra sidan kanske det är dags att jag testar nåt som nån annan föreslår.

Monday, August 15, 2011

Amsterdam med liten cheetah

Kan inte bestamma mig for vad jag tycker om den har stan. Fina kanaler med vackra hus, pittoreska husbatar, kyrkor omgjorda till kontor. Anda ambivalent. Ingen sarskilt god mat har vi hittat. Stroopwaffles forstas. Vill ha mer kaos, fart a mindre husbatsfeelgood egentligen. Samtidigt: vad ar det for feelgood med kvinnor i skyltfonster a massa knarkturister egentligen? A stad med bebis, det kan vara nog sa krangligt anda. Sarskilt nar:

- Cheetahn blev sjuk nar vi akte hit. Sannolikt tredagarsfeber. Hon var febrig i tre dygn ganska exakt a blev sen annu prickigare.
- Cheetahn ater (eftersom hon var prickig redan innan) mjolkfri kost pa prov pa ordination av bvc a foljaktligen kraver blojbyte betydligt oftare. Blojbyte av det jobbigare slaget. 
- Cheetahn at bra medan hon var sjuk men borjade nar febern sjonk krangla. Mamman far fnatt. Mamman fixar inte att kasta mat. Mamman fixar inte att det inte gar att resonera med cheetahn kring sant som att kleta grot i ogonen, ata upp, sitta still, ligga still. Mamman forsoker forklara att kidsen pa Afrikas horn skulle slass om grotresterna. Cheetahn tittar pa mamman a sager nat i stil med: abbbbfffffffppprrrggggaaauuuuu. Vilket vi tolkar som: lat kidsen fran Afrikas horn komma a ta groten da.
- Mamman garna vill sitta ner a ata/dricka nat nan gang om dan medan cheetahn vill flanga a krypa a studsa.
- Cheetahn staller sig upp i vagnen a alar sig ur selen nar hon blir arg. Stor risk att ramla i gata/kanal da om inte sallskapet ar uppmarksamt.

Summa sumarum. Semester med 6,5 manaderscheetah i stad, helt okej, definitivt genomforbart. Allt tar langre tid a delvis maste cheetahns tempo styra. Sarskilt eftersom cheetahn nu kan krypa. Det hade varit betydligt enklare for tva manader sedan da cheetahn satt still. Ata pa restaurang pa kvallen, inte jatteenkelt. Vi at pa hotellet a hamtmat kvallarna nar cheetahn var sjuk. Sen tva kvallar ute. Genomforbart men inte precis avkopplande. Bra med frascht nytt hotell med wifi a egen iMac pa rummet.

I eftermiddag drar vi hem till solrosen med fin present. Just nu har vi skickat Johanna till Anne Franks hus. Cheetahn sover formiddag i stora sangen. A jag, jag sitter i ett grotkladdigt linne a bloggar.

Tuesday, August 9, 2011

Hemmets trygga vrå kan vänta

Kunde inte sagt det bättre än Ellen! Den som fnyser å raljerar när jag säger att livet inte kan vänta medan jag uppfostrar en cheetah kanske kan lyssna lite mer på nån som säger samma sak med TRE barn.

Folk gör som de vill. Låt bli biobesök, middagar, resor, fester, whatever om ni vill. Men lura inte i mig att det är dina barn som kräver det. Kom inte om tio, femton år å säg att nej det där blev ju inte av för då var barnen så små å då gick det inte att göra det ena eller andra. Å pracka inte på mig era åsikter om att barn ska si eller barn ska så eller att det finns ett rätt sätt. Jag försöker göra som Ellen, inte krångla till det. Å jag är övertygad om att cheetahn till exempel inte kommer att på eget bevåg ställa in sin mat- å sovklocka på ett hållbart sätt utan lite guidning från omgivningen. Omgivningen är tvärtemot vad vissa föräldrar tycks tro mer än hemmets trygga vrå. Den, alltså den trygga vrån, kan vänta för min del. Den får jag säkert se mycket av när jag väntar på glesa hemtjänstbesök på min ålders höst. Så självklart ändrar jag planer för att livet med barn kan bli enklare så. Men jag sätter inte alla mina intressen å önskemål on hold i väntan på att cheetahn flyttar hemifrån.

Mitt liv är för kort för att stanna hemma medan cheetahn växer upp. Vi drar till Amsterdam på torsdag. Å Italien i september. Värdefulla tips som underlättar resor med små cheetahs mottages tacksamt!

Jennys tisdagslista..

Ok. Här kommer veckans tisdagslista. Jag börjar med att varna om att det kommer bli en hel jävla del självömkan..

Så vad är jag bitter på?

-Först och främst, jag är sjuk, det är så jävla bittert, jag är sur på att min sambo inte är alls lika schysst mot mig som jag tycker han borde vara. Jag är lack på min jävla puckodoktor som inte vill träffa mig, utan som tycker det är fullständigt ok ätt ha haft huvudvärken från helvetet i en vecka o som tycker jag kan höra av mig på fredag om jag inte blivit bättre. Och fy fan va trist det är att va sjuk? Jag dör ju tråkdöden. Finns inget att göra alls.

-Jag blev också mycket bitter när jag läste den här artikeln i morse: http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article1523601/Stoppa-hogerns-skolpolitik.html

Eftersom jag är sjuk, ligger i sängen o Blogger från mobilen så blir det inte mer.

Utifrån the secret-religionen så undrar jag dock vad fan jag gjort men nåt måste det va. Men nu önskar jag mig att bli frisk. Jag är lågavlönad o har inte rad att ligga i sängen o få liggsår.

KIPs tisdagslista

Saker som denna vecka ger mig diagnos jävligt förbannad:


- Folk som jobbar med/ger pengar till tveksamma djurrättsorganisationer medan människor svälter ihjäl i Somalia å Nordkorea.
- The secret-shit. Är det för att mammorna å papporna tänker negativa tankar som deras barn svälter i Somalia?
- Jag har blivit en sån där jag inte skulle bli: uppfylld av mammaidentitet. Bytte bloggerbild till en med mig å cheetahn. För det fanns inte en enda bra nytagen bild på bara mig. Jag kräks lite i min egen mun. Jenny har lovat att skjuta mig om jag byter facebookbild till en på enbart cheetahn. Skönt att ha en hållhake på mig själv. Tilläggsnote to Jenny: börjar jag sucka över livspusslet, nackskott bitte.

Monday, August 8, 2011

Bitter?

Jodå. Det är jag nog.

Förra veckan övervägde jag att börja med måndagslista. Men nej, idag är det måndag å jag har inte nåt positivt av allmänintresse att dela med mig av. Vem bryr sig liksom om sånt som att min unge sov elva timmar i natt? Eller att solrosen sanerat barnmatstolen. Gäsp.

Måndagslista är inte min grej. Min grej är tisdagslista precis som medbloggar-Jenny införde. Jag har längtat ända sedan i torsdags efter nästa tisdagslista. Så mycket att vara jävligt förbannad över. Å så himla bra med en blogg att lufta det i så att omgivningen slipper ta prick allt.

Äta gräs

Läste boken "Inget att avundas" tidigare i somras. Om Nordkorea. Om svälten. Sedan dess har det gjort rejält ont att kasta cheetahns gröt- å mjölkrester.

Kim Jong-Il har hittat på mycket dumt. Å tittat på mycket dumt. Men frågan är om inte det här tar priset. Tuggummi. I ett land där folket äter gräs å kokt majskolv.

Saturday, August 6, 2011

Nätdating

Igår var jag på date. Nätdate. Träffade kalastrevliga mammor (å en pappa om än väldigt kort ska tilläggas) å fina barn på fin men enkel picknick. På kvällen åt vi middag på goda vänners balkong å jag fick om å om igen förklara hur kvinna egentligen vågar träffa såna kvinna inte känner så här. De undrade om jag hade nån escape plan förberedd eller så. Det hade jag inte om nån undrar. Å jag kände inget behov av nån heller.  Fint med en ny date om två veckor. För min del funkar dock inte fredag för då åker Edith å jag till Skåne så jag hoppas det kan bli tis, ons eller tors i stället...

Thursday, August 4, 2011

Tack Västtrafik!

Å varsågod unicef. Ni får de här 600 också. Det lär räcka till typ tusen doser vätskeersättning.


- Posted using KIP phone

Barnvakt

Det här med att lämna bort sitt barn till andra eller ha barnvakt. Så mycket åsikter det finns. För min del får folk KÄNNA hur de vill. KÄNNA att de inte vill lämna bort ettåringen ens till en rar mormor. KÄNNA att de vill atlantkryssa med ungen hemma med den filipinska barnflickan. KÄNNA exakt hur de vill.

Men uttala sig kategoriskt om hur alla andra bör göra (underförstått även då om hur alla andra barn funkar) är att sätta sig på väl höga expert-wannabehästar.

Även om jag å solrosen läser av just Edith snabbast är jag helt övertygad om att nån med mer generell erfarenhet av barn är minst lika bra på att ta hand om henne som vi. Antagligen bättre. Det är till exempel ett faktum att Johanna är den som är mest påhittig när det gäller att hitta underhållning (köksredskap, nycklar osv) som Edith kan sysselsätta sig med. Å att mor- å farföräldrarna ofta har nåt slags inbyggt lugn å säkerhet som tycks göra Edith harmonisk.


Edith hänger nästan alltid på. Fika, fest, middag, lunch, resa osv. Men ibland ändrar vi förstås våra tänkta planer å är bara hemma med henne när vi känner att hon eller vi behöver det bäst. Eftersom vi har begränsat med barnvakter där vi bor har vi passat på vid de få tillfällen som getts. Å då har jag helt släppt tankarna på Edith å bara njutit av tiden då jag gjort nåt som inte går att göra med bebis. Som mest från 9 ena dan till 17 nästa dag (tror bara det var mina bröst som tog stryk). När jag kommer tillbaks har jag ny ork å energi att göra sånt som Edith uppskattar mer å mer: gunga, leka, sjunga, klättra, kuddkrig, tittut osv.

Spektakulära utflykter å restaurangbesök i all ära. Allra bäst uppskattar jag dock att utan bebis kunna träna, få ansiktsbehandling/massage eller bara få ligga i en soffa å läsa en bok. Just nu längtar jag efter att gå på bio.

Å så diskar vi igen

Idag nästan tomma i alla fall. När cheetahn inte äter upp föreläser jag myndigt om Afrikas horn.


- Posted using KIP phone

Wednesday, August 3, 2011

Bra frågor

Vilken bok önskar du att du hade skrivit?
Många. Bitterfittan (Maria Sveland). Överklassen i Sverige (Anette Kullenberg). Maken (Gun-Britt Sandström)

Vilken produkt skulle du önska fanns i en grön (miljövänlig) variant?
Flygresan. Well, det är en tjänst, inte en vara. Så flygmaskinen då.

Vilka saker vill du göra innan du dör?
Åka Tjejvasan (å när jag gjort det kanske även nåt längre skidlopp).
Springa ett löparlopp på minst en mil.
Besöka Nordkorea, Iran, Kongo å Burma.
Skriva en bok.
Bo i perioder i andra länder, gärna Kambodja (ja igen), Thailand (ja igen). Kanske USA å Finland plus nånstans i Afrika - fast jag är nyfiken på de flesta platser så se inte just dessa som enda alternativen.
Se USA få sin första kvinnliga president.
Se Sverige få sin första kvinnliga president.
Återuppta piano- och/eller klarinettspelandet i nån organiserad form.
Ta jägarlicens.
Ha en rejäl kryddträdgård.
Läsa bibeln å koranen.
Semestra i svenska fjällen inkluderat tågresa från Luleå till Abisko med solrosen.
Bli bra på thai alternativ lära mig ett helt nytt språk.
Utbilda mig vidare inom Lottorna eller annan försvarsorganisation.
Ge Edith syskon, gärna mer än ett.
Kombinera att bo i stad och på landet på ett sätt som inte blir stressande å som funkar jobbmässigt.
Jobba på departement.
Jobba för internationell organisation.
Gå på Nobelfesten (ja igen).
Sommarprata.



Mindre bra frågor hittas här.

Tuesday, August 2, 2011

KIPs tisdagslista

Saker som denna vecka gör mig bitter, som får mig jävligt irriterad, som gör att jag vill skjuta människor (neeej inte på riktigt kanske):


- att Jenny fortfarande inte har berättat hur det var i Istanbul.
- mammor som är extremnoga med att klä sina barn pretto-eko-könsneutralt men samtidigt klär sig själv superpyntigt kvinnligt. Hur var det nu barn gjorde?
- att barnvagnar görs i så fula färger. Kan välja på spygrön, svart, röd å blå typ. Utom Teutonia å Brio fast de har inga billiga bra resesulkys.
- Erik Hellsborn. Så himla synd att han stängt sin frågestund redan. Jag hade så gärna velat fråga honom vilken hans favoritberättelse i bibeln är.
- Försäkringskassans pappersbrev som varje månad berättar hur mycket föräldrapenning jag får. Förlåt, fått två dagar tidigare. Snela sluta skicka å spara skog å porto.

Jennys tisdagslista.

Jag tror att Kip är ironisk när hon föreslår en måndagslista men det visar sig att jag har fel. Och det är väl fint att alla inte är lika tjuriga och griniga som jag.

Men härmed startar jag en ny tradion, vi kan kalla den tisdagslistan. På tisdagslistan presenteras saker som gör mig bitter, som får mig jävligt irriterad, som gör att jag vill skjuta människor (neeej inte på riktigt kanske). Ni kan ju se mig som ett avskräckande exempel på hur en riktig bitterfitta kan vara. Eller bittersnippa som min bror säger framför sina barn, han vill ju inte lära dom fula ord.

Hur som, dagens tisdagslista as follows:
*Jag är bitter för att mjölkjäveln på jobbet är slut.
*Så klart är det ställets enda man som är köksansvarig den här veckan och som är ansvarig för att skaffa mjölk.
*Mannen i fråga har självklart högre lön än vad jag har och har arbetat kortare tid på stället.
*Jag är irriterad på att den här jäveln får mediautrymme.
*Jag är jävligt trött på all mediarapportering från Norge (tröttnade på lördagen eftr att det hänt)

Om ni känner att ni vill vara med mig och porträttera en bittersnippas vardag så häng med vetja!

PS, Det här är alltså inget egentligt hån mit människor som vill ta fram det positiva i vardagen. Det är bara inte så jag. Hur mycket jag än ibland önskade när jag sitter och tjurar i min ensamhet.

Bittersnippor, let's unite!
Over and out.

Hängbröst

Smyger in i sovrummet å spanar på cheetahn som sover fint. Som har tjocka lår. Som får så mycket mat hon orkar.

Å bestämmer mig för att varje gång jag är missnöjd med vad mina bröst blivit tänka positivt. Om vi vandrade genom en somalisk öken hade det sannolikt varit en fördel att de gick från C till H, fulla med mjölk till mitt fina lilla smultronstrå.


- Posted using KIP phone

Måndagslista?

Hittade det här utmärkta initiativet: måndagslistan. Får fundera på om det är nåt att anamma. Har ju nästan en vecka på mig tills det är måndag.

Sommarjämställdhet

Är det han som grillar å snickrar? Hon som planerar matsäckar å packar utflyktsväskan?


Jag ska inte kokettera men här är det en enda röra. Jag skröt förra söndagen om att jag minsann alltid får med allt i skötväskan å att vi klarar oss bra när solrosen jobbar.


Dan efter glömde jag Ediths mat. Å blöjorna var slut i skötväskan. Fick besöka affär på stan.


Jag fixar å trixar lite mer. Gör hellre själv än köper färdigt. Men så är det året runt. Solrosen gör i vanlig ordning allt tålamodskrävande jobb. Ska bli intressant att se hur det blir nästa år å åren därpå. Hur det går med större barn. Om vi faller in i traditionella roller eller skapar egna.


Hur har ni det? 

Jag kastar inte mat

Det gjorde jag inte innan jag fick barn heller. Mat ska tas om hand, värdesättas. Det gör extra ont när jag måste hälla ut välling/gröt/mjölk som cheetahn inte ätit upp. Försöker göra små portioner men ibland felbedömer vi hennes hunger/trötthet å det blir kvar i flaskan. Sånt som skulle kunnat rädda livet på en uttorkad bebis i Somalia.

Barnet på bilden från unicef påminner mig om cheetahn. Nåt med uppsynen. Nåt med munnen. Jag har gett ett bidrag. Gör det du med. 

Jag har blivit blödig. Tar illa vid mig av bilderna från Afrikas horn. Får klump i halsen. Måste titta bort. Kan inte se eller läsa om barn som far illa. Nog för att jag brydde mig om humanitära frågor innan också. Men sedan cheetahn kom till oss är det hela tiden nära. Tänker på att jag är så himla privilegierad. Tänk om jag skulle tvingas lämna cheetahn att dö i öknen. Otänkbart. Å mammor tvingas göra det. Hur ska de nånsin orka leva vidare?

Rätten till rådgivning




Riktigt coolt. Även om jag gärna sett att rätten till p-medel även hade omfattat män. Nu återstår förstås att säkra en hög kvalitet i samtalen. Med adekvata råd. Inte abstinence-snack. Kan tänka mig att det finns en del att jobba med i det stora landet på den punkten.

Kim Jong-Un? Nä han har inte med saken att göra. Jag är osäker på vad de jobbar för rådgivning hos honom. Men jag vill fortfarande åka till Nordkorea å titta på spektaklet.

- Posted using KIP phone

Monday, August 1, 2011

Väntan

Såna här dagar. Då är det himla bra att tänka på tiden när vi väntade å längtade för drygt ett år sedan. Å så kan det vara skönt att få obsessa sin trötthet lite samtidigt som man är ödmjuk inför den där väntan som alla som väntat eller väntar vet alldeles för mycket om. Vad är dålig nattsömn med världens sötaste cheetah mot konstant molande oro å ovisshet?

När jag inte visste om jag skulle tillåta mig att vara glad eller ej. När jag önskade att barnmorskan skulle söva ner mig för att jag höll på att förgås av oro. När hon inte kunde det men åtminstone kunde erbjuda extra ultraljud å vi kunde se det lilla cheetahhjärtat slå.

Jag gick omkring med nya trosor i handväskan långt in på hösten.

Hur skadligt är trycksvärta?

Sov som sagt inte så bra i natt. Men lika glad för det är den lilla cheetahn. Hon har röjt å haft sig hela morgonen. Placerade henne i hoppgungan först. Hon stångade sig in i dörrkarmen med huvudet före efter nån kvart. Arg.

Idag är jag snälla mamman. Hon får vad hon vill bara hon är lugn. Amma i soffan. Leka med Skrynkla å äta elgigantens reklamblad. Leka med en flaskborste.

Nu sover hon i vagnen i hallen. Eftermiddagen? Gunga i parken kanske. Fixa lite ärenden förhoppningsvis. Se om nån vill fika så att mamman får vara lite social kanske.

Hur mycket ska du ha för att inte gå till jobbet idag?

Frågade jag solrosen i morse. Han pussade mig adjö å gick till jobbet. Jag förstår honom.

Vi monterade om cheetahns säng i helgen. Efter att hon lyckats rymma över stora kuddbarriären häromdan kändes det nödvändigt.

Natt ett: succé. Sov själv utan problem 22-05. Sen mat å somnade om mellan oss.
Natt två: svårsövd efter en allmänt kinkig dag men somnade typ 21. Vaknade 01 pigg som en mört. Ointresserad av mat. Intresserad av akrobatik, klia sig i ögon å nacke, rivas, dra mamman i håret, sparka på pappan.

Det slutade med att jag å cheetahn sov i det svalare gästrummet där jag kunde barrikadera in ungen mellan mig å väggen. Hon krånglade rätt mycket. Jag gillar inte att börja veckan med att vara dåligt utsövd.