Och där var bokutmaningen för juni månad avklarad. Om än i september.
Det kommer ljusa dagar, det kommer mörka dagar. Men det viktigaste är att ni ror båten i land.
Som nån lär ha sagt i sitt tal på min moster och morbrors bröllop.
Jag är kvar i Spanien. Igår kväll mådde S bra och solrosen bedömde att allt skulle gå enligt ursprungsplanen med mormor som barnvakt och solrosen på flyget hit imorgon eftermiddag.
Ikväll är han osäker igen. S hade varit supergnällig, inte velat äta och somnat rekordtidigt ikväll. Hur ska en veta om han är sjukig eller bara var trött just idag? Hur veta om det är rimligt att lämna mormor med ansvaret? Hon landar på Bromma strax. Så de får väl filura tillsammans.
Annars får jag försöka boka om min biljett imorgon bitti. Och det känns okej det med.
Friday, September 25, 2015
25. Förtjänar mer uppmärksamhet
Har återkommande diskussioner med en vän om jämställda heterorelationer. Hon hävdar att alla kvinnor hon känner har manliga sambor som inte når upp till en miniminivå för att ta sitt ansvar i hem och relation. Hon anser inte att det är kvinnorna som ställer för höga krav eller kräver att allt ska vara på deras villkor (vilket är min första motfråga).
Själv känner jag inte igen mig alls i detta i min umgängeskrets. Jag vet förstås inte i detalj hur folk har det men jag upplever mycket sällan att mina kvinnliga vänner klagar på sina manliga sambor/makar i dessa frågor. De flesta delar föräldraledigheten någorlunda jämt (även om jag ännu inte mött några där pappan tar ut mer än mamman). Männen lagar mycket mat, kvinnorna sköter inte sällan bilservice och däckbyten. Männen tycks ofta städa mer än kvinnorna. Och ja, jag förstår att jag lever i en väldigt liten del av världen och att mitt umgänge knappast är representativt ens för Sverige. Men jag har ändå sett det som något slags generationsfråga där alla män som inte är advokatbyråpartners eller liknande ändå hänger med och tar ansvar hemma.
När jag läser bloggar däremot, då får jag en väldigt annorlunda bild. Då tar kvinnorna majoriteten föräldraledighet. De tycks ta huvudansvar för barnens kläder, skor och attiraljer. De klagar över männens oförmåga/ovilja att ta ansvar hemma. Och gång på gång tänker jag att det kanske nånstans också är kvinnorna som kräver att ha saker "på sitt sätt" och ställer krav som männen inte har lust att möta. Har de gemensamt kommit överens om vilken nivå som ska gälla och en bryter den överenskommelsen är det förstås en annan femma. Men jag uppfattar att få par förväntanssynkroniserar och faktiskt diskuterar igenom sånt här innan de blir sambor och föräldrar. Och jag fattar inte hur det är möjligt. Om solrosen och jag inte tidigt hade pratat om vad vi hade för bild av hur vi skulle leva tillsammans och som föräldrar tror jag inte att vi alls hade varit ihop idag. Det var liksom en av förutsättningarna till att vår relation fördjupades. Jag blev utan tvekan mer kär i honom när jag förstod att vi hade liknande bild av hur vi ville ha det i vår relation. Den var absolut inte identisk och visst har även vi haft våra diskussioner men vi hade samma vision och önskan. Vi har lärt varandra en hel del längs vägen också. Vissa saker som var viktiga för solrosen, men som jag inte tänkt på tidigare, har blivit viktiga för mig eftersom de är betydelsefulla för honom. Och jag uppfattar att det är vice versa också.
Skriet från kärnfamiljen. Fler föräldrar borde läsa denna. Och ta till sig och göra förändringar och bli nöjdare.
Det var några år sedan den kom ut och det är möjligt att den skulle behöva revideras, uppdateras med nyare statistik, men den håller definitivt.
Själv känner jag inte igen mig alls i detta i min umgängeskrets. Jag vet förstås inte i detalj hur folk har det men jag upplever mycket sällan att mina kvinnliga vänner klagar på sina manliga sambor/makar i dessa frågor. De flesta delar föräldraledigheten någorlunda jämt (även om jag ännu inte mött några där pappan tar ut mer än mamman). Männen lagar mycket mat, kvinnorna sköter inte sällan bilservice och däckbyten. Männen tycks ofta städa mer än kvinnorna. Och ja, jag förstår att jag lever i en väldigt liten del av världen och att mitt umgänge knappast är representativt ens för Sverige. Men jag har ändå sett det som något slags generationsfråga där alla män som inte är advokatbyråpartners eller liknande ändå hänger med och tar ansvar hemma.
När jag läser bloggar däremot, då får jag en väldigt annorlunda bild. Då tar kvinnorna majoriteten föräldraledighet. De tycks ta huvudansvar för barnens kläder, skor och attiraljer. De klagar över männens oförmåga/ovilja att ta ansvar hemma. Och gång på gång tänker jag att det kanske nånstans också är kvinnorna som kräver att ha saker "på sitt sätt" och ställer krav som männen inte har lust att möta. Har de gemensamt kommit överens om vilken nivå som ska gälla och en bryter den överenskommelsen är det förstås en annan femma. Men jag uppfattar att få par förväntanssynkroniserar och faktiskt diskuterar igenom sånt här innan de blir sambor och föräldrar. Och jag fattar inte hur det är möjligt. Om solrosen och jag inte tidigt hade pratat om vad vi hade för bild av hur vi skulle leva tillsammans och som föräldrar tror jag inte att vi alls hade varit ihop idag. Det var liksom en av förutsättningarna till att vår relation fördjupades. Jag blev utan tvekan mer kär i honom när jag förstod att vi hade liknande bild av hur vi ville ha det i vår relation. Den var absolut inte identisk och visst har även vi haft våra diskussioner men vi hade samma vision och önskan. Vi har lärt varandra en hel del längs vägen också. Vissa saker som var viktiga för solrosen, men som jag inte tänkt på tidigare, har blivit viktiga för mig eftersom de är betydelsefulla för honom. Och jag uppfattar att det är vice versa också.
Skriet från kärnfamiljen. Fler föräldrar borde läsa denna. Och ta till sig och göra förändringar och bli nöjdare.
Det var några år sedan den kom ut och det är möjligt att den skulle behöva revideras, uppdateras med nyare statistik, men den håller definitivt.
28. En tunn bok
Människor helt utan betydelse. Den var tunn. Jag minns att jag gillade den men kan inte nu riktigt säga vad den handlade om. Den gick väldigt snabbt att läsa i alla fall. Jag ska nog läsa om den.
22. Bibblan
Jag älskar bibliotek. Tycker om att sitta där och jobba, läsa. Tycker om att låna böcker.
När jag var liten läste jag tio böcker på en sommar (och fick en som belöning) på biblioteket där vi bodde. Jag gjorde det inte bara en gång utan två eller tre (har för mig att det var tre men minns inte helt säkert och vill ju inte överdriva) på den sommaren. Tror att jag var sju eller åtta år. Lokalredaktionen kom och skrev om mig.
När jag blev äldre och börjat spela piano lånade jag böcker med noter. Beställde noter som fjärrlån från andra ställen. Kopierade de stycken som jag gillade mest. Sorterade i pärmar.
På gymnasiet satt jag och en kompis på biblioteket och läste allt vi kom över om Israel-Palestinakonfliten på ett sportlov. En bibliotekarie plockade fram och diskuterade med oss. Vi var som förhäxade. Ville lära, läsa, veta. Oerhört präktiga - skulle en också kunna säga.
Biblioteket var det bästa (enda bra?) med Bjuv där och när jag växte upp. Jag vet inte vad jag skulle ha varit utan biblioteket. Det låter kanske dramatiskt, men vilken oas det var, vilken påminnelse om att det fanns en värld att upptäcka.
När jag var liten läste jag tio böcker på en sommar (och fick en som belöning) på biblioteket där vi bodde. Jag gjorde det inte bara en gång utan två eller tre (har för mig att det var tre men minns inte helt säkert och vill ju inte överdriva) på den sommaren. Tror att jag var sju eller åtta år. Lokalredaktionen kom och skrev om mig.
När jag blev äldre och börjat spela piano lånade jag böcker med noter. Beställde noter som fjärrlån från andra ställen. Kopierade de stycken som jag gillade mest. Sorterade i pärmar.
På gymnasiet satt jag och en kompis på biblioteket och läste allt vi kom över om Israel-Palestinakonfliten på ett sportlov. En bibliotekarie plockade fram och diskuterade med oss. Vi var som förhäxade. Ville lära, läsa, veta. Oerhört präktiga - skulle en också kunna säga.
Biblioteket var det bästa (enda bra?) med Bjuv där och när jag växte upp. Jag vet inte vad jag skulle ha varit utan biblioteket. Det låter kanske dramatiskt, men vilken oas det var, vilken påminnelse om att det fanns en värld att upptäcka.
26. Ett bokminne
Maken.
På flygplatsen i Helsingfors. Februari, eller kanske mars, 2010. På väg till Stockholm.
Jag vill aldrig att den ska ta slut.
Jag läser sakta, stryker under:
Gustav är inte min andra hälft, han är min andra hela, jag visste bara inte att det fanns en till.
Jag längtar alltid, det är konstitutionellt, jag kan bläddra i en almanacka och rycka till för ordet "april" som om det vore ett namn på saligheten; bara för att vi råkar befinna oss i december. Och tvärtom. Jag längtar efter vår när det är höst, efter höst när det är vår och efter Gustav när han inte är hos mig, bort när jag är hemma och hem när jag är borta, och just nu efter allt på en gång, bort eftersom jag är här och hem eftersom bort är hem.
På flygplatsen i Helsingfors. Februari, eller kanske mars, 2010. På väg till Stockholm.
Jag vill aldrig att den ska ta slut.
Jag läser sakta, stryker under:
Gustav är inte min andra hälft, han är min andra hela, jag visste bara inte att det fanns en till.
Jag längtar alltid, det är konstitutionellt, jag kan bläddra i en almanacka och rycka till för ordet "april" som om det vore ett namn på saligheten; bara för att vi råkar befinna oss i december. Och tvärtom. Jag längtar efter vår när det är höst, efter höst när det är vår och efter Gustav när han inte är hos mig, bort när jag är hemma och hem när jag är borta, och just nu efter allt på en gång, bort eftersom jag är här och hem eftersom bort är hem.
21. Senaste boken jag fått
Jag tror det var Astrid Lindgrenbiografin. Den fick jag i födelsedagspresent i januari. Har ännu inte läst den men vill gärna.
Thursday, September 24, 2015
18. Presenttips
Bob Hansson om kärlek.
Den här brukar jag ge till folk som blivit kära/ihop, förlovat/gift sig eller sådär. Tycker det är en fin present. Ibland stryker jag under något av mina favoritcitat innan jag ger bort den.
Den här brukar jag ge till folk som blivit kära/ihop, förlovat/gift sig eller sådär. Tycker det är en fin present. Ibland stryker jag under något av mina favoritcitat innan jag ger bort den.
29. Räddar jag vid en brand
Fittstim.
Tänk att jag har ett exemplar av den här i original. Ibland får den stå främst i bokhyllan. Ibland gömmer jag den, nästan lite rädd för att nån ska stjäla denna raritet. Har inte läst om den på länge. Vet inte om jag vågar. Skulle den fortfarande hålla?
Tänk att jag har ett exemplar av den här i original. Ibland får den stå främst i bokhyllan. Ibland gömmer jag den, nästan lite rädd för att nån ska stjäla denna raritet. Har inte läst om den på länge. Vet inte om jag vågar. Skulle den fortfarande hålla?
23. En överskattad bok
Den här gav mig väldigt lite. Så mycket namedroppande och distanslöshet. Kändes som en dagbok snarare än en bok avsedd för andra att läsa.
30. Senaste bokinköpet
Jumpa Lahiris Främmande jord. Slutsåld på förlaget men Nässjö antikvariat skickade så gärna ett ex. Började igår. Nästan halvvägs idag. Tycker mycket om den.
Wednesday, September 23, 2015
Friskt vågat hälften vunnet typ
I januari när jag fyllde år hade solrosen bokat in en heldag med roligheter för hela teamet. Inklusive lunch på ett väldigt obarnvänligt ställe där han skulle tajma in minsta barnets sömn och diverse medtagen underhållning till större barnet. Natten till min födelsedag kräktes E i vår dubbelsäng. Jag fick gå på planerad massage och sen äta lunch ensam på stan medan solrosen var hemma och tog hand om en sjuklingen och lillebror. Detta var för övrigt bara ett par veckor efter att Ss förskoleinskolning fått skjutas upp pga att han fick lunginflammation och vi fick vabba och jag läste kurs och skrev tenta samtidigt som jag satt upp och sov med den hostande S på nätterna.
På påsken i år skulle vi åka till Åland. Teamet plus farmor och farfar på hotell i tre nätter i Mariehamn. Två veckor innan fick jag bihåleinflammation som inte gick över förrän jag fått antibiotika. Lagom precis till påsken fick S nåt liknande. Vi hade för ovanlighetens skull bokat paketresa med avbeställningsskydd och fick tillbaka typ 7000 kr av 7500.
På lördag skulle solrosen ansluta till mig i Barcelona (är på konferens i Sitges fram till dess). Min mamma skulle komma till Stockholm på fredag kväll och gulla med barnbarnen t o m tisdag. Vi skulle ta en hyrbil och åka till en vingård där vi skulle äta avsmakningsmeny på lördag kväll. Sen skulle vi åka vidare, bo på nåt annat mysigt ställe på söndag, kanske åka in till Barcelona och hänga där, mest bara ta det som det kommer.
I måndags kväll var S gnällig vid läggningen. Igår vaknade han ynklig med feber. Jag vabbade. Idag flög jag till Spanien. Solrosen vabbar. S är fortfarande sjuk. Vi kunde avboka vingården kostnadsfritt fram till midnatt idag. Jag avbokade precis. Tackar återigen min livrem-och-hängslen-personlighet för att jag aktivt valde att betala mer för att det skulle vara just avbokningsbart och nu inte blir av med 375 euro. Tillfrisknar S snabbt kommer förstås solrosen hit som planerat och vi får antingen kolla om det går att boka in oss i sista minuten på vingården eller helt enkelt göra nåt annat. Och himla bra att vi varit slöa och ännu inte bokat hyrbil och nästa övernattning. Eller så blir det sannolikt jag som på fredag får boka om min hemresa och skynda mig hem till teamet så snart konferensen är över. Det vore lite väl magstarkt att lämna mormorn med ett sjukt och ett understimulerat barn medan vi bälgar i oss cava vid medelhavet.
Jag antar att det är så här eller flera resor värre för många som har småbarn. Så det enda rätta är faktiskt att fokusera på allt som har blivit av det senaste året: 10 dagar i Indien hela teamet förra hösten utan att någon blev sjuk! Solrosen och jag fyra dagar i London i somras när barnen var hos mormor och morfar. Och jag kom iväg till Nordkorea tack vara solrosens och farmor och farfars insatser på hemmaplan.
Jag gapar gärna efter mycket. Men försöker komma ihåg att vara tacksam över allt som blir av snarare än sura över sånt som fick ställas in på grund av olyckliga omständigheter. OBS att det just nu inte känns särskilt lyxigt att ha ett hotellrum med medelhavsutsikt från balkongen när jag tänker på att solrosen kämpar med att få i sjuklingen glass där hemma. Men den som ger ska få. Det ska jag komma ihåg.
På påsken i år skulle vi åka till Åland. Teamet plus farmor och farfar på hotell i tre nätter i Mariehamn. Två veckor innan fick jag bihåleinflammation som inte gick över förrän jag fått antibiotika. Lagom precis till påsken fick S nåt liknande. Vi hade för ovanlighetens skull bokat paketresa med avbeställningsskydd och fick tillbaka typ 7000 kr av 7500.
På lördag skulle solrosen ansluta till mig i Barcelona (är på konferens i Sitges fram till dess). Min mamma skulle komma till Stockholm på fredag kväll och gulla med barnbarnen t o m tisdag. Vi skulle ta en hyrbil och åka till en vingård där vi skulle äta avsmakningsmeny på lördag kväll. Sen skulle vi åka vidare, bo på nåt annat mysigt ställe på söndag, kanske åka in till Barcelona och hänga där, mest bara ta det som det kommer.
I måndags kväll var S gnällig vid läggningen. Igår vaknade han ynklig med feber. Jag vabbade. Idag flög jag till Spanien. Solrosen vabbar. S är fortfarande sjuk. Vi kunde avboka vingården kostnadsfritt fram till midnatt idag. Jag avbokade precis. Tackar återigen min livrem-och-hängslen-personlighet för att jag aktivt valde att betala mer för att det skulle vara just avbokningsbart och nu inte blir av med 375 euro. Tillfrisknar S snabbt kommer förstås solrosen hit som planerat och vi får antingen kolla om det går att boka in oss i sista minuten på vingården eller helt enkelt göra nåt annat. Och himla bra att vi varit slöa och ännu inte bokat hyrbil och nästa övernattning. Eller så blir det sannolikt jag som på fredag får boka om min hemresa och skynda mig hem till teamet så snart konferensen är över. Det vore lite väl magstarkt att lämna mormorn med ett sjukt och ett understimulerat barn medan vi bälgar i oss cava vid medelhavet.
Jag antar att det är så här eller flera resor värre för många som har småbarn. Så det enda rätta är faktiskt att fokusera på allt som har blivit av det senaste året: 10 dagar i Indien hela teamet förra hösten utan att någon blev sjuk! Solrosen och jag fyra dagar i London i somras när barnen var hos mormor och morfar. Och jag kom iväg till Nordkorea tack vara solrosens och farmor och farfars insatser på hemmaplan.
Jag gapar gärna efter mycket. Men försöker komma ihåg att vara tacksam över allt som blir av snarare än sura över sånt som fick ställas in på grund av olyckliga omständigheter. OBS att det just nu inte känns särskilt lyxigt att ha ett hotellrum med medelhavsutsikt från balkongen när jag tänker på att solrosen kämpar med att få i sjuklingen glass där hemma. Men den som ger ska få. Det ska jag komma ihåg.
Wednesday, September 16, 2015
Höstlista
Kopad av Jenny.
Få en artikel publicerad. Skicka in ytterligare ett färdigt manus samt påbörja ett tredje. Klara den avancerade statistikkursen. Åka till Sitges på konferens och sen hänga runt utanför Barcelona ihop med solrosen som kommer och möter upp. Hinna med en Skåneresa också nån gång. Känna tacksamhet över att barnen äntligen går på samma förskola. Filura på hur jag ska använda de fem semesterdagar som jag måste ta ut i höst för att de inte ska bränna inne och sen använda dem på det sättet.
Bästa höststället
Ett varmt land där överdragsbyxor, regnkläder och gummistövlar inte behövs. Antar jag. Vad gör vi egentligen på de här inhumana breddgraderna?
Vad ser du mest fram emot?
Spanienresan.
Någon speciell mat som ska lagas?
På hösten vill jag mest äta ugnsstekt äpple med kolasås. Och gulasch, lammgryta och annat som kokt länge.
Något speciellt som ska firas?
När (inte om) min artikel blir publicerad.
Vad oroar du dig över?
VAB.
Hur kommer du att minnas hösten i december?
Som ett tusenbitarspussel som vi lyckades lägga det mesta av även om några bitar försvann på vägen och vi har tryckt ihop vissa som egentligen inte passar ihop men det får gå ändå. Och jag vill minnas det som att solrosen och jag hela tiden var det starkaste teamet nånsin som hjälptes åt, sa tack och förlåt.
Monday, September 14, 2015
27. En bok som får mig att gråta
Andy Warhol förlorade sin tjusning när jag läste den här.
”Frågan är felställd. Den bör lyda: varför skjuter hon inte? Varför i helvete tur och retur skjuter hon inte?
Sunday, September 13, 2015
17. En bok som får mig att skratta
Älskar Gittan! Pijas böcker är bra överlag men den här är höjdaren.
När vi läser textraden "Får man gå och lägga sig i smöret?" fnissar vi alltid.
Saturday, September 12, 2015
Det har hänt att jag valt fyra också faktiskt
Du kan fylla på med sex luncher. Sa jag till receptionisten på jobbet och sträckte fram mitt kort.
Det var ett ovanligt val, sa han. De flesta tar fem eller tio.
Hur många skulle ni välja? Jag äter bara i matsalen 1-2 ggr i veckan så jag behöver ju inte ha massa lunchpengar på kortet i onödan. Men framför allt väljer jag alltid jämna tal. Så tio känns för mycket. Och fem är liksom inte aktuellt. Av nåt slags vidskeplighet?
Min kollega skrattade och sa att det är för att jag jobbar på "sexavdelningen" som jag valde sex.
Friday, September 11, 2015
24. En inte särskilt snygg bok
Bra bok men omslaget alltså. Neonrosa. och det där sneda leendet. Vet inte ens om jag tycker att prinsessan M är bästa illustrationen av temat överklassen i Sverige.
Thursday, September 10, 2015
19. En snygg bok
Vi fortsätter väl den här boklistan så att den får ett slut nån gång. I nåt slags osorterad ordning.
Gillar hur den här ser ut på nåt vis.
Själva boken tyckte jag var sisådär när jag läste den minns jag. Men sen fastnade den ändå. Jag tänker på den fortfarande ibland.
Subscribe to:
Posts (Atom)