25. Förtjänar mer uppmärksamhet

Har återkommande diskussioner med en vän om jämställda heterorelationer. Hon hävdar att alla kvinnor hon känner har manliga sambor som inte når upp till en miniminivå för att ta sitt ansvar i hem och relation. Hon anser inte att det är kvinnorna som ställer för höga krav eller kräver att allt ska vara på deras villkor (vilket är min första motfråga).

Själv känner jag inte igen mig alls i detta i min umgängeskrets. Jag vet förstås inte i detalj hur folk har det men jag upplever mycket sällan att mina kvinnliga vänner klagar på sina manliga sambor/makar i dessa frågor. De flesta delar föräldraledigheten någorlunda jämt (även om jag ännu inte mött några där pappan tar ut mer än mamman). Männen lagar mycket mat, kvinnorna sköter inte sällan bilservice och däckbyten. Männen tycks ofta städa mer än kvinnorna. Och ja, jag förstår att jag lever i en väldigt liten del av världen och att mitt umgänge knappast är representativt ens för Sverige. Men jag har ändå sett det som något slags generationsfråga där alla män som inte är advokatbyråpartners eller liknande ändå hänger med och tar ansvar hemma.

När jag läser bloggar däremot, då får jag en väldigt annorlunda bild. Då tar kvinnorna majoriteten föräldraledighet. De tycks ta huvudansvar för barnens kläder, skor och attiraljer. De klagar över männens oförmåga/ovilja att ta ansvar hemma. Och gång på gång tänker jag att det kanske nånstans också är kvinnorna som kräver att ha saker "på sitt sätt" och ställer krav som männen inte har lust att möta. Har de gemensamt kommit överens om vilken nivå som ska gälla och en bryter den överenskommelsen är det förstås en annan femma. Men jag uppfattar att få par förväntanssynkroniserar och faktiskt diskuterar igenom sånt här innan de blir sambor och föräldrar. Och jag fattar inte hur det är möjligt. Om solrosen och jag inte tidigt hade pratat om vad vi hade för bild av hur vi skulle leva tillsammans och som föräldrar tror jag inte att vi alls hade varit ihop idag. Det var liksom en av förutsättningarna till att vår relation fördjupades. Jag blev utan tvekan mer kär i honom när jag förstod att vi hade liknande bild av hur vi ville ha det i vår relation. Den var absolut inte identisk och visst har även vi haft våra diskussioner men vi hade samma vision och önskan. Vi har lärt varandra en hel del längs vägen också. Vissa saker som var viktiga för solrosen, men som jag inte tänkt på tidigare, har blivit viktiga för mig eftersom de är betydelsefulla för honom. Och jag uppfattar att det är vice versa också.


Skriet från kärnfamiljen. Fler föräldrar borde läsa denna. Och ta till sig och göra förändringar och bli nöjdare.

Det var några år sedan den kom ut och det är möjligt att den skulle behöva revideras, uppdateras med nyare statistik, men den håller definitivt.