Wednesday, January 13, 2016

Två overallfria veckor upcoming

Vad gör vi nu då? Ställer in oss på att inte vara långlediga i vår/sommar med nyfödd och att inte vara föräldralediga i varmt land nästa vinter. Försöker uppbåda energi och entusiasm för jobbet och att planera vad en ska göra där i höst i stället för att gosa bebis.

Och påhejade av våra respektive chefer sätter vi oss själva i första rummet (till och med framför klimathotet) och bokar en resa till Thailand för att göra något kul ihop hela familjen denna vår.

Det är privilegierat. Och det är inte gratis. Men det är betydligt billigare än att vara föräldraledig i ett år plus.

Har snyftat hela vägen till jobbet

Är det nån som bär på oförlöst gråt som behöver komma ut? 

Lyssna på Therese Christianssons vinterprat i P1. Om människor.

Monday, January 11, 2016

Det är som det är

Kroppen lurade mig. Lät bli att hinta om att något var fel. Lät mig ta ut en massa glädje i förskott.

Sen krasch boom bang. Mattan drogs undan under våra fötter.

Tre procent av missfallen sker efter vecka 12 sa de. Check.
En procent blöder av den där tabletten som skulle säga åt kroppen att stänga av att vara gravid. Check med bestämdhet. Kläderna jag hade på mig när vi kom till akuten en halvtimme efter att det börjat blöda fick kastas.

Blodet efteråt varade i två veckor. Ganska så exakt. Det är lite tomt efter det. Som om det var det sista av bebisen. Som om den tog ett utdraget farväl men nu är klar med det. Fast jag påminns fortfarande en månad senare om kroppens brist på blod fortfarande ibland. När jag reser mig hastigt.

Som en sorg efter någon som dör fast i ett snabbare tempo skulle jag säga. Efter en vecka fysiskt okej, inte konstant yrsel. Därefter en vecka väldig ledsamhet. Och sen med huvudet någorlunda stadigt över vattenytan. Även om jag sjunker och får kallsupar ibland.

Jag säger inte allt det här när nån frågar.

Det är som det är.
Klyschigt kanske. Men det är nog så jag oftast svarar när folk frågar "hur det är".

Sunday, January 10, 2016

Avundsjuka

Den här veckan på jobbet har jag fått berätta flera gånger. För dem som märkte att jag försvann från jobbet från en dag till nästa och inte dök upp igen förrän året därpå. Och för dem som plötsligt noterar att jag har mina vanliga jeans igen. För dem som skickade blomsterbud hem till mig. För dem som tänkte på mig.

Det är okej att berätta. Oftast. Räknar med att det blir fler gånger nästa vecka när alla är tillbaka.

Det som känns svårast är att jag denna vecka fick kännedom om en ny graviditet i bekantskapskretsen och att det föddes två nya bebisar varav en som fick ett namn som är väldigt likt ett av våra favoritnamn. Jag är inte missunnsam eller så. Jag gläds med dem. Men jag är uppriktigt sagt också avundsjuk. Jag vill också ha det där. Jag vill också få vara förväntansfull. Och jag vill nån gång ytterligare få komma hem med en liten nyfödd.

Saturday, January 9, 2016

Tacksamheten

Skulle vara fint att vara lite mer zen. Lite mer buddhist i allmänhet. Inte jämföra sig så mycket. Se det gröna gräset på vår egen sida staketet. Inte vara så avundsjuk.

Nej, jag önskar ingen fyra vändor på gynakuten på en vecka. Eller att stå med blod ner till vaderna i akutens entré. Man ska inte jämföra för jag vet ju inget om att gå i nån annans skor.

Men ibland när jag hört vissa sucka och beklaga sig eller sätta sina behov i första rummet de senaste veckorna jag jag tänkt: men era barn lever, de dog inte i magen.

Aldrig har jag varit så tacksam och lycklig över mina levande barn som nu. De gör att jag orkar. Att jag inte sjunker ner i deppigheten. Att jag ändå ser en mening i att planera framåt och hitta på saker.

Att få gå upp med dem fast klockan är innan sju och det är mörkt. Att få hålla dem i handen medan de somnar. Att för tusende gången få svara på frågor som "hur ser ett ä ut?". Det är ett sant privilegium att få vara med dem.

Blomsterbud

Note to self: skicka mer blomsterbud. 

Det kan tyckas onödigt dyrt och går väl lika bra att ta med en bukett tulpaner från Ica nästa gång man ses? 

Nej, det gör det inte. Är min upplevelse. Har blivit så genuint himla glad när jag fått blomsterbud - i både glädje och sorg. Så himla fint att veta att någon tänker på mig, gläds eller sörjer med mig, även när vi inte kan ses. 

I år ska jag skicka blommor så fort det finns en anledning.

Friday, January 8, 2016

Inte så stark

Det är ingen självklarhet att försöka få ett barn igen efter det här. Men vi får se.

Dagligen känner jag enorm tacksamhet över E och S.
Men som nån så klokt sa: det är fortfarande ett barn mindre än ni skulle vilja ha.

Den var inte så stark. Säger vi till varann. Och så tummar vi på att vi är det starkaste teamet. Tillfälligt tilltufsade. Men vi ska komma igen.

Vi ska få provsvar snart. Kromosomfel. Infektion hos mamman, typ listeria. Men vi tackade nej till obduktion. Hoppas att det är en slump. Att den bara inte var så stark. Att få veta att den dog för att jag ätit gravlax och mögelost skulle vara för tungt. 

Thursday, January 7, 2016

Teatertips

Veronica Eichmann i pjäsen Samtal före döden:

Jag strök hans skjortor och väntade på ett bättre tillfälle. Som alla gör. I ett äktenskap. 


Sunday, January 3, 2016

2015

Även om 2015 inte rakt igenom varit uselt så var det inte precis nån parkpromenad eller nedförsbacke och blev rätt tungt på slutet. Inför 2016 känns det ganska exakt så här:


1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Besökte Nordkorea. Fick en vetenskaplig artikel publicerad (och kl. 18.38 på självaste nyårsafton en hint om att min andra artikel nog också kan bli det på sikt). Fick missfall i vecka 19.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Nej. Jag åt alltså inte alls värst mycket råbiff eller anklevermousse.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, flera.

4. Dog någon som stod dig nära?
Definitionsfråga. FYI hamnar foster i vecka 19 i nåt slags limbo mellan soporna och begravning. De kremeras och läggs i minneslunden på Skogskyrkogården. Först blev vi förvånade över det men det känns bra med en plats nu. Vi ska åka dit, tända ett ljus och ha picknick till våren.

5.Vilka länder besökte du?
Kina, Nordkorea, Danmark, England, Spanien.



6. Är det något du saknar år 2015 som du vill ha år 2016?
Republik. Ett mindre främlingsfientligt Sverige. En Öresundsbro utan id-kontroll. En samhällelig vision om fri invandring. En vision om ett bilfritt liv för egen del. Orka laga mat och baka. Men jag tror inte det blir så värst mycket av något av det 2016 heller.




7. Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas?
10 december (inte för att det var Nobeldag). För blodet (som ju sannolikt bara var tecken på urinvägsinfektion eftersom vi sett ett foster med fint hjärta i vecka 13 - men som visade sig vara inte var det minsta sannolikt). För det första besöket på gynakuten av fyra på en vecka.

8. Vad var din största framgång 2015?
Att jag tog mig igenom hela våren med barnen på olika förskolor, sjukdomar hos alla i familjen samt flera forskningsdeadlines inklusive halvtidskontroll.

9. Största misstaget?
Beställa julklappar på internet typ tre dagar före jul. Som bäddat för felaktiga leveranser och krångel.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Mastodontbihåleinflamation under våren. Tog flera veckor att återhämta mig. Missfallet som blev både fysiskt och mentalt jobbigt. Jag är fortfarande yr, lite kall och trött efter blodförlusten. Jag är fortfarande tacksam över att vi ännu inte hade hunnit berätta för (de levande) barnen. Man återhämtar väl sig, man går väl vidare. Helst snart.

11. Bästa köpet?
Nordkorearesan. Alla avbeställningsskydd på andra resor och evenemang. Har fått tillbaka massor av pengar efter olika sjukdomsincidenter. Friskt vågat hälften vunnet är min melodi. 

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Mat tror jag. Och Nordkorearesan var förstås inte gratis men jag hade å andra sidan haft pengar reserverade till den på mitt särskilda Nordkoreakonto i typ tio år. Nu är det kontot tomt så när som på 69 kronor aktieutdelning från mina Teliaaktier som jag aldrig gör mig av med. Funderar på att döpa om det till bergsgorillekontot och börja spara till en Rwanda-/Kongo-resa. Eller tågluffskontot för en resa Bangkok-Singapore med diverse stopp längs vägen. Båda vill jag göra med barnen så de ligger en bra bit in i framtiden.



13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
När vi fick veta att vi skulle få en bebis. När jag fick veta att jag klarat fysiologitentan. Att inte bo i Tchad när jag fick missfall och förlorade massa blod och behövde opereras. Glad är fel ord, men jag är också oerhört tacksam över att missfallet sammanföll med att barnens farmor var på besök och kunde vara med dem när allt gick jättesnabbt och vi precis hann fram till SÖS innan jag orsakade något slags blodbad i akutens vestibul. Och att jag fick låna med mig Dogge till sjukhuset.



14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2015?
2015 blev i likhet med 2014 podcastens snarare än musikens år. Upptäckte Lekisjazz och krokodilorkestern som jag lyssnat mycket på med barnen.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Lite ledsnare skulle jag säga. Allmänt kämpigt i början av året men okej och ändå en känsla av att slit lönar sig. Sen stora svackan i slutet av året.



16. Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat löpning och yoga och längdskidor. Kunnat njuta av advent och julen. Känt mig genuint nöjd med tillvaron - något jag faktiskt gjort emellanåt och skulle vilja ha mer av.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Tjafsat med barn om påklädning, bordsskick och samarbete. Varit stressad över svåra forskningskurser. Varit på gynakuten.

18. Hur tillbringade du julen 2015?
Med solrosens släkt.

19. Blev du kär i år?
Inte i nån annan än solrosen. Men den blommar fint, det gör den.



20. Favoritprogram på TV?
Bron och Homeland.

21. Bästa boken du läst i år?
Bilder från Nordkorea kanske. Eller sista delen i Kristina Sandbergs trilogi om Maj. Att inte få "träffa" Maj mer känns sorgligt.

22. Största musikaliska upptäckten?
Vasas flora och fauna.

23. Något du önskade dig och fick?
En woolpower-ullkofta. Överlag bra sömn bland alla i teamet. Fysisk form så att jag orkade springa 25 minuter.

24. Något du önskade dig men inte fick?
Mysig-morgon-garanti (verkar vara omöjligt om man lever tillsammans med andra människor mellan 2 och 37 år gamla). Resa till ett varmt land över jul och nyår (svindyrt). Ork att springa hela 5 km på under 30 min (gick in i grav preggotrötthet precis när jag fixat 25 min och dessutom blev kvällarna så mörka). Resa till Finland och/eller Åland, se Kristina från Duvemåla, weekend med solrosen på vingård utanför Barcelona (samtliga inställda pga sjukdomar).

25. Vad gjorde du på din födelsedag 2015?
Vaknade strax efter midnatt av att ett barn kräktes i sängen vi båda sov i. Solrosens födelsedagsöverraskningar fick till största delen ställas in men jag fick åka och få massage och äta lunch ensam på stan medan han tog hand om sjukling och resten där hemma. Sen åt vi nåt hemma på kvällen men inget supergott pga rädda för att också bli kräksjuka.

26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Om vi fått fortsätta vara glada och förväntansfulla över ny bebis, planera 2016 utifrån det och framför allt att slippa ett så sent och komplicerat missfall. Om jag kunnat fullfölja och klara statistikkursen i stället för att bli sjukskriven. Och som vanligt: Republik, jämställdhet och allmän genusmedvetenhet.




27.Vad fick dig att må bra?
Sova. Att sitta med nyvaket gosigt barn i knäet och titta ut över havet från kökssoffan i sommarstugan. Att bygga pärlplattor och ha konversationer med mina roliga, kloka, nyfikna barn. Att somna som lilla skeden med solrosen som stora skeden i vårt mysiga sovrum.



28. Vilken kändis var du mest sugen på?
Ingen.

29. Vem saknade du?
Mina vänner som bor i andra länder. Bebisen som inte blev.

30. De bästa nya människorna du träffade?
Personalen på SÖS var ju fantastisk. Men jag hoppas liksom ändå slippa träffa dem igen.