Thursday, December 31, 2009

Nyårslöfte Devil J

Ett av mina nyårslöften är att bli en flitigare skribent här.

Ett djävulskt nytt år önskas mina djävulsvänner och andra läsare. Jag hoppas det kommer innehålla mycket jämställdhet och jämlikhet!

Friday, December 25, 2009

Julen och jämställdheten

Aldrig så tydligt som under julen manifesteras ojämställdheten i de svenska hemmen.

Åtminstone om kvinna ska tro på dem som intervjuades i studio ett i tisdags. Och det tror kvinna att kvinna ska.

Därför var det befriande att lyssna på programmet på tåget mot Skåne och sen landa i föräldrahemmet där far bakat sisådär tio sorters julkakor under december och tillverkade två sorters hjärtformade laxkanapéer dan före dan. Han har även skalat potatis minst en gång om dan sedan jag anlände. Det är också far som närmast tvångsmässigt plockar bort disk från bordet innan kvinna hinner sätta ner den tomma muggen/tallriken/younameit.

SJÄLVKLART är det mor som är projektledaren, den som har överblick och koll och får svara på frågor som "var har vi rivjärnet?" eller "Ska jag sätta in disken eller vill du göra det så det blir rätt?". Och så långt som till vardagsmatlagning har han inte kommit. Ännu.

Men vi har kommit nånstans. Och vi kunde samstämmigt enas om att det var dags att bryta könsmönstren när det gällde julgranspyntningen. Jag satte i lampor och fäste stjärnan i toppen. Far pyntade med kulor och tomtar.

Kunde inte sagt det bättre själv


En kompis är DJ för första gången i hennes liv och vill att jag ska komma och lyssna.
Fast, jag vill inte låta som en bitterfitta men, byter inte en dj bara skivor? Ska jag dit för att lyssna på hennes favoritmusik? Kan jag inte bara dela en spotify-lista med henne?

(strayraccoon)

Tuesday, December 22, 2009

Good news is good news

Enligt CANs senaste rapport om ungdomars drogvanor har andelen tjejer i årskurs nio som trivs mycket bra i skolan fördubblats från 1984 till 2008 (38% numera). Och andelen som trivs mycket dåligt har halverats (2% 2008). Visst är det ganska kul?

Särskilt när det ojas och ängslas över alla utsatta flickor som måste tas omhand av "Projekt flicka" och andra välmenande men märkligt riktade insatser. I mitt jobb möter jag ungdomsmottagningspersonal och annan personal som möter unga som regelmässigt talar om ökade behov. Det är uppenbarligen nåt som inte stämmer.

Faktum är förstås att verksamheter som ungdomsmottagningar inte möter ett tvärsnitt av ungdomsgruppen utan dem som mår sämst. Men inga undersökningar tyder faktiskt på att denna grupp skulle ha ökat eller vara mer utsatt än tidigare.

Min kollega, luttrad barnmorska, brukar säga att om ungdomsmottagningarna erbjöd tjejer boxning, självförsvar eller liknande istället för samtalsgrupper och p-pillercirklar skulle de komma mycket längre än idag.

Sen kan killarna som idag på sina håll får dyr, proffsig, interaktiv teater få gå på p-pillercirkel istället några år tycker jag.

Mellan långkok och konservering

Den här hängde jag på insidan av mitt skafferi i Lund. Så att jag kunde påminna mig om att inte fokusera så mycket på studierna som på husmorskunskapen!

Sunday, December 20, 2009

Könshår...

...är det vanligaste sökordet för folk som hamnar på den här bloggen. Blutsaft, medicinpriset 2009 och diskhandskar förekommer också ofta.

94% av besökarna är svennar. USA kommer tvåa på 2,4%.

Ungefär 10% av besökarna är återkommande, typ på så vis att vi kan anta att de följer den här bloggen. Det betyder i siffror ca 30 fans. Vilka är ni?

Ovadderade djävulsbröst 4-ever


Det här är alla bhinstickskuddar som jag plockat ur bhar jag köpt. Jag brukar plocka ur dem redan i affären när jag provar. Sen envisas butikspersonalen med att skicka med dem. Jag lägger dem längst in i en byrålåda.

Nu har jag slängt dem. Det känns skönt. Och det blev mer plats i byrån.

Tuesday, December 8, 2009

Gud finns och hon heter Elisabeth och jobbar på länsförsäkringar

En sån här önskar jag att jag kunde baka till henne:


Idag fick jag ett brev från Elisabeth. Hon skriver att försäkringsbolaget ger mig på öret den ersättning jag begärt för den förstörda maten, kyl, frys och merkostnader för tillfälligt boende.

Förra veckan: Golvläggaren hade minst sagt fuckat upp tillbakasättandet av en sockel vid min rundade köksvägg. Jag var ilsken, stärkte mig med vört och ost och ringde. De skulle fixa till det. Det var snyggt innan, det ska vara snyggt nu. Sa byggledaren.

Nu: De har fixat sockeln. Inte har den blivit precis som innan, men det får räcka så här. Jag har valt att ta en massa strider och nu räcker det. Jag vill lägga min energi på annat nu. Nu har jag el och värme. Jag har ett nytt och fint golv. Ett nytt badrum. En sockel som inte är världens fulaste trots allt. Och jag ska få pengar för de fina bären, rabarbern, marmeladen, allt detta oersättliga men trots allt världsliga.

Jag har ju lukt- och smaksinnena. Ni trodde kanske att min närmast religiösa eufori över att återfå dessa efter flunsan skulle lägga sig? Men nej. Oftare än jag själv kunde tro känner jag stor tacksamhet för att jag känner smaken av äppelmos eller glögg och doften av byggdamm, sockellim och svett på bussen. Så sent som ikväll smakade jag rödkål. Det tycker jag inte om. Det är en stor glädje att kunna känna att nej, det här vill jag inte ha mer av.

I helgen ska jag städa och försöka komma i ordning i lägenheten igen så att 2010 få komma igång där. Jag vet att jag skrivit att jag känner "inte nu, kanske sen kommer jag också tycka att allt dåligt för med sig nåt gott" om den här renoveringen och att jag inte är så värst glad över nya badrummet.

Så är det. Men det finns andra som vet hur betydelselöst ett badrum, ett köksgolv eller möglig mat egentligen är. Så oavsett hur det känns, lovar jag att - inte bara när byggdammet är borta, utan också medan jag torkar bort det - göra just det som betyder något: låta dagen stanna upp lite och älska lite mer.

Sigrid och farmor

Jag bor på hotell. Det hänger Grunewald på väggen ovanför mitt skrivbord.

Och jag tänker på Sigrid. Som inte hänger på väggen ovanför mitt skrivbord. Och jag tänker på vad pappa sa till mig häromdan:

- Du lever din farmors dröm, självständig och ekonomiskt oberoende.

Farmor lever inte. Hon ser mig inte. Det känns lite sorgligt. Men å andra sidan - tacka fan för att Sigrid slipper se att hennes tavlor inte hänger i mitt hotellrum.


- Posted using KIP phone

Thursday, December 3, 2009

Framtidens vårdapparat

Jag lyssnade på en moderat politiker idag. Han sa bland annat:

- att mångfald alltid leder till högre kvalitet.
- att vårdutförare ska få högre ersättning ju sjukare patienter de har, dvs. förebyggande arbete kan vi skita i. Låt folk bli feta, supa å knarka ner sig å sen tjänar privata läkare på dem.
- att han vill se en mer profilerad vård. Typ särskilda HBT-specialiserade mottagningar, språkkompetenta mottagningar osv. Dvs. ingen generell miniminivå för genuskompetens, mångfald, bemötande osv.

Deltagarna ombads lägga lappar med frågor i en låda. Jag skrev:

Ska vi ha en specialmottagning för vita medelålders män med levnadsvanerelaterade välfärdsåkommor också?

Sunday, November 29, 2009

Känslan av att möta kvinnor som går patriarkatets ärenden

Jag var på fest. Jag hamnade i diskussion och nämnde det här och att liksom att folk delar på kostnaden för mat och hyra borde preventivmedel vara en självklarhet att ta ansvar för gemensamt.

Då rynkar den jämnåriga kvinnan jag talar med på nosen och säger föraktfullt:
"Det känns ju så där feministiskt"

Hon må knapra p-piller primärt för sin egen skull. Och många må få p-pillren på högkostnadskortet. Men SJÄLVKLART är det en feministisk fråga. Vad i helvete skulle det annars vara?

Tuesday, November 24, 2009

Och så ska jag ha trosskydden på eget kvitto, tack...

Det känns lite som att jag på fritiden frilansar i sex- och samlevnadsbranchen.

På sistone har jag fått en av solrosens kompisar att förstå att han måste betala hälften av sin (lägre avlönade) flickväns p-piller. Det framkom att flickvännen i tre år betalat sina p-piller (som ej går på högkostnadsskyddet) själv. Till och med när hon pluggade och han jobbade. En ödmjuk och diskret tillsägning senare hade han lovat att betala i tre år framöver.

De hade för övrigt nyligen skaffat gemensamt matkonto med med-mera-kort och då hade han sagt att hon dock inte får köpa bindor och tamponger på kortet. Hon skulle alltså behöva ta dessa på separat kvitto.

Efter att jag vänligt, men kanske framför allt bestämt förklarat att inte heller det kommer på fråga ändrade han sig snabbt och lätt. Jag tar det som att han förstod, gjorde om och gjorde rätt. Devilwomen consulting kommer att följa upp utfallet under 2010.

Monday, November 23, 2009

Ännu inget devilwomanpågatåg

Det hade varit fint att åka djälvulståg. Men kvinna kan inte få allt. Och det här känns bra. Min favorit är Elsa Andersson. Vilken är din?

Sunday, November 15, 2009

Om jag diskar varje dag hela veckan får jag ligga på lördagen

Ska det vara så här?

En del barnmorskor tycker att de arbetar med jämställdhet, och visar oss bilder som de brukar ge till föräldrarna. En av bilderna föreställer en man som diskar. Han säger ”om jag diskar varje dag hela veckan får jag ligga på lördagen.”

Läs även särskilt kommentarerna. Folk borde för i helvete tur och retur inte ens få ha rösträtt. Och nån borde snarast tillsyna barnmorskeutbildningen.

Att nån normal människa överhuvudtaget skaffar barn när världen ser ut så här är ett mysterium.

Friday, November 13, 2009

Det kommer till mig bara

Jag: Kolla här. Det står i tidningen idag igen att män är djur. Lyssna på det här.
"Efter ett knappt år började Per förändras. Där fanns en kyla, han drog sig undan på något sätt, subtilt men märkbart. Det kändes som en fara hotade", berättar Annika.
Eller det här, fy fan.
"Hennes dåvarande sambo sa att han längtade så efter att bilda familj med Lotta. En vecka efter graviditetsbeskedet lämnade han henne.
– När vi gick och lade oss på kvällen sa han att han älskade mig. Nästa morgon kände han att han inte ville leva med mig. Jag hade aldrig, aldrig trott att han skulle svika på det sättet. Nu lever Lotta med sitt barn, och kämpar för att komma vidare."


Solrosen [förundrat]: Hur är det möjligt? Det är ju helt otrligt. Du har en hel dagstidning framför dig, slår upp en sida och så hittar du det där. Hur bär du dig åt?

Jag: Jag vet inte. Det är som om det kommer till mig bara, säger att jag måste akta mig.

Dilemma

Jag: Vi måste reclaima orden kuk och fitta som fina vardagliga, användbara ord. Mina potentiella barn ska i alla fall lära sig dem.

Solrosen: Men tror du inte det kan bli konstigt bland andra barn som lärt sig att de är fula ord?

Jag: Då ska du be din dotter att säga "min pappa har lärt mig att min fitta är det finaste jag har".

Solrosen: Då lär jag bli polisanmäld.

Thursday, November 12, 2009

Solrosmorgon

- Om hela världen är en familj och du och jag är baby cheetahs, borde vi inte få ligga kvar och sova en timme till när alla andra har gått upp då?


- Posted using KIP phone

Wednesday, November 11, 2009

Anders

Min arbetsplats omorganiseras. Vi får fyra nya avdelningar. Fyra chefer har rekryterats. Tre av dem är män. Alla tre heter Anders.
Anders är det nya Göran. Jävlar vad vi ska fira den 30 november.

Kommer tre av fyra myndighetschefer nånsin vara kvinnor? Kommer det då bli tre Sara och en Mohammed?


- Posted using KIP phone

Scener...

...ur ett äktenskap på Dramaten rekommenderas varmt. Som nån recensent skrev:

"Alla som har, har haft, drömmer om att ha eller ens har sett en parrelation på håll har anledning att se Scener ur ett äktenskap" Expressen


- Posted using KIP phone

Friday, November 6, 2009

Jämställdhet?

Solrosen och jag promenerade över nästan hela söder söndags.

Jag: Jag brukade tänka att det vore enklare att skaffa barn ensam för då skulle jag få bestämma allt själv. Att slippa komma överens med nån annan om allt från namn till uppfostransmetoder. Det som är så bra med dig är att det känns som att vi tycker likadant om så mycket från början. Att det inte är allt som vi måste komma överens eller kompromissa om.

Solrosen: Ja säkert 75 procent.

Jag: Men då måste vi liksom enas om resten. Det är det som känns så jobbigt. Om du liksom sen ska få bestämma hälften av de 25 som är kvar.

Solrosen: Men det räcker med tio för mig. Så får du femton.

Wednesday, November 4, 2009

Bildbevis



Så här ser det ut. I badrummet alltså. Idag börjar elektriken förberda för ny köksel. Sen bryter nya byggfirman upp golvet.

Gamla byggfirman tog självrisken. Och kompenserade övriga brister med 2600 kr. Det får vara okej så.

Sunday, November 1, 2009

Vad hände sen då?

Sen skulle ju själva badrummet vara klart. Det var en definitionsfråga. Jag definierade nej. Byggfirman definierad ja. Men jag vet att jag tycker att följande inte räknas som klart:
- lampan över handfatet ej centrerad (med motiveringen att de dragit elen innan de byggde de nya väggarna å då kom väggen längre in än beräknat)
- handdukshängare och duschdraperistång ej uppsatta
- dimmers ej fastsatta med sin ram (med motiveringen att det skulle vara en dubbelram och inte två enkla)
- fula vita märken runt dimmerhålen där de glidit med borren när de borrat för elen (med motiveringen att det är sånt som händer)
- ingen stjärtdusch installerad alls (med motiveringen att rörmokaren sa att det inte gick)

Så i sällskap av solrosen träffade jag byggprojektledaren och påtalade ovanstående. Jag skulle behöva köpa ny lampa och ny dimmerram. Det ägnade solrosen och jag en helveteslördag åt. På Hornbach kunde jag tack å lov lämna tillbaks ett oanvänt blandarfäste och få 379 kr tillbaks. För dem köpte jag en lampa. Den passade inte perfekt. Men det gjorde ingen lampa i någon av de fem lampaffärer i stan som jag besökt dagen innan heller. Det ser okej ut även om ett gammalt plugghål i väggen syns för den uppmärksamme.

IKEA hade ingen dubbeldimmerram att sälja till sina dimmrar. Det hade tack och lov Clas Ohlson. Jag parkerade bilen förbjudet på en bussvändplats, lämnade solrosen att vakta, sprang ett maraton genom Skärholmen centrum och fick tag i en sån. Den vita färgen är aningen annorlunda originalet. Men det är okej. Jag nöjer mig.

Jag har faktiskt inte orkat ringa rörmokaren och skälla. Men jag har krävt prisavdrag för de vita märkena som fortfarande syns när de försökt åtgärda dem i kaklet. I eftermiddag ska vi ses och göra upp det sista. Jag förutsätter att de ersätter mig för självrisken.

Länsförsäkringar tar resten. Golvet och elen. Allt ska åtgärdas. De ersätter även den förstörda maten och kanske även ny kyl/frys om de inte går att sanera rena.

Jag har nästan bara haft med män att göra i den här historien. Undantagen är min bankkontakt, mäklaren som på sikt ska värdera om lägenheten och hon som tog emot mitt ärende på länsförsäkringar innan hon tilldelade mig en man som handläggare.

Var är de kvinnodrivna byggföretagen? Om jag nånsin ska renovera nåt igen vill jag anlita er.

Thursday, October 22, 2009

The never ending badrumsstory

Jag satt på tunnelbanan igår och hörde mannen bredvid säga i mobiltelefon till någon: ”le och var glad för det kunde vara värre, och jag log och var glad och det blev värre”.

Denna gamla sanning säger rätt mycket om den här följetongen. Förra veckan skulle min firma ha blivit klar. Igår skulle det slutbesiktigas. Jag åkte dit i tisdags för att ta en titt i förväg. Badrummet var okej bortsett från ett antal skavanker som ska åtgärdas. Men jag har ingen förmåga att glädjas eller tycka det var fint. Hur badrummet än ser ut kan det aldrig bli värt den här ångesten. Inte nu, inte sen.

Köket var värre. Fortfarande ingen el. Märkligt kupad parkett. Stinkande mögelvatten som rann ut ur kylen när solrosen och jag lyckades dra fram den. Mögelfläckar på parketten vid kanten till nåt slags betonggolv där kylen stått. Vi testbytte alla säkringar. Fortfarande ingen el.

Så jag ringde firman för att boka besiktningstid och säga till om elen. Då berättade projektledare att de redan hade tagit dit en elektriker. Han hade tittat och mätt och konstaterat att elen till köket är helt avklippt. Kökselen gick tydligen via det gamla elementet i badrummet. Så får el inte kopplas. Särskilt inte till kyl och frys. Så de hade inte åtgärdat något. De menar att kökselen inte har med badrummet att göra och inte är deras jobb.

Jag kan med lilltån räkna ut att det här luktar skunk. Självklart brydde sig hantverkarna som klippte elen inte om konsekvenserna eftersom de inte ens brydde sig om att kontakta mig om vad som hänt så att jag kunnat undvika kyl-frys-mögel-vatten-golvläckage-helvetet. De säger att de inte märkte vad som hänt och att de inte varit i köket. Men solrosen kunde se att de visst varit i köket när han upptäckte haveriet. Hur kunde de då INTE känna normal medmänsklig ansvarskänsla och kolla kyl och frys och ringa mig? Och hur kunde de påstå att det "bara var en säkring" när jag hörde av mig om det som hänt?

Jag sov nästan inte alls mellan tisdag och onsdag. Jag tänkte på mantrat ”skaffa pengarna först” och på att min kassa snart är tom om det här fortsätter. Jag tänkte på att jag inte ens skulle kunna få kontrakt på en hyresrätt när jag inte kan betala mina ständigt ökande renoveringsräkningar. Jag tänkte på att min mobil nästan är död, att min dator håller på att kollapsa och på hur jag ska få råd med nya. På morgonen ringde solrosen sin pappa, jag ringde min pappa, HSB, bostadsrättsföreningens ordförande och till slut länsförsäkringar.

Gud finns. Och hon verkar vara god. Ni kanske inte visste det, men hon jobbar på länsförsäkringar och tar hand om bostadsrättsägare på gränsen till sammanbrott. Hon säger sånt som att länsförsäkringar ska skicka hem en byggexpert till mig för att kolla elen, kolla kylen och mäta fukten i golvet. Min hemförsäkring kommer sannolikt att bekosta det som behövs göras PLUS ge ersättning för all förstörd mat (plommonen, krusbärsmarmelanden, rabarbern och allt annat). Om de kommer fram till att nåt är byggfirmans fel kommer länsförsäkringar att föra diskussionen med firman.

Det här låter för bra för att vara sant. Det kommer säkert snart en käpp i det här hjulet också.

Monday, October 12, 2009

Hur vi firar fredspriset?


Genom att åka på marknad och köpa en Mandelaväska och en Obamaklocka att pryda vårt hem med förstås. Och medan vi funderar på om vi ska köpa båda eller bara en av dem och i så fall i vilken storlek påminner vi oss också om att det kanske är omoraliskt att köpa två saker med mansporträtt sådär. Sen rannsakar vi oss själva och kommer på att det är betydligt mycket bättre att köpa prylar med bra män på än prylar med antifeministiska kvinnor på, kvinnor som går patriarkatets ärenden. Och så betalar vi och är glada!

Friday, October 9, 2009

Brott och straff

Häromdan körde jag nästan på en crime preventionbil. De har såna här. Sofia säger att det farligaste man[1] kan göra är att sitta ner offentligt på dagtid. Då kan man ge sig den på att crime prevention kör upp, lägger en över bilen och går igenom fickorna. Vi har sett det ske flera gånger. Skönt att jag lyckades bromsa i tid. Skönt också att sexualbrotten minskar i landets region med högst brottslighet totalt sett.



[1] Ja jag skriver man. För det är i synnerhet män som hänger i klungor på stan på dagarna och det är bara män jag sett bli omhändertagna.

Thursday, October 8, 2009

Hur är det möjligt? Kvinna frågar sig gång på gång.


På förstasidan på dagens Cape Times. FÖRSTASIDAN.

Skilda världar, samma patriarkat

Vi var på besök hos J häromdan. Hon bor i Bonteheuwel. Det är ingen kåkstad med skjul. Men det räknas ändock som township. Husen saknar uppvärmning och isolering. En tredjedel av de vuxna är arbetslösa.

J bor med sin mormor. Och sin mamma. Och sin mammas syster. Och hennes två barn. Och sin döda brors två barn.

Ja jag tror att det var alla. Det kan ha varit nån som inte egentligen bodde där. Och det kan vara ytterligare nån som bor där. Och i vilket fall bor de som kanske inte bor där i närheten. Flera hus pekades ut som nåt med "family". Huset tvärsöver gatan pekades ut som ett ställe där det går att köpa metamfetamin.

Det nämndes mycket family. Men jag lade märke till att all fokus var på kvinnorna. De få män som nämndes var antingen döda eller dåliga. En "new boyfriend" till nån kom också på tal. Jag antar att de fortfarande har hopp om honom.

J betalar skolavgifterna för sin döda brors barn. Och för sin ena kusin. Hon har en helt annan dröm och plan men nu jobbar hon med hiv/aids. Precis som jag. Men det är skillnad. I Js projekt hivtestas studenter och får sina resultat i skolan. De hittar nån positiv varje dag.


(Det blir inga bilder på J eller hennes familj och det är inte hennes hus på bilden. Jag vet inte vad de skulle tycka och jag har svårt att översätta det här på ett sätt för att be om lov.)

Wednesday, October 7, 2009

Dagens fångst...

...blev två män och en kvinna för kemipriset.

Jag kan inget om kemi. Jag är nog, för att uttrycka det milt, ointresserad. En som däremot både kan och tycks bry sig är Karin Bojs (ännu bättre här). Vad grym hon är, denna Bojs! Ständigt med kloka och bra artiklar i DN.

Något som dock irriterar mig är benämningen DN Vetenskap. Redaktionen borde snarast byta namn till DN naturetenskap/teknik/klimat. För när behandlade de senast sociologi, genusvetenskap eller lingvistik? De är väl också vetenskaper? Eller?

Tuesday, October 6, 2009

Fysikpriset 2009...

...går till tre män. Skönt. Då är balansen återställd efter gårdagens kvinnodominans.

Förra året var det kvarkar. I år är det fiberoptik och bildskärmsteknik. Sånt som framför allt finns i leksaker för vuxna män.

Längtan till hyresrätten

"Det kan i alla fall bara gå åt ett håll, det kan ju inte blir värre" tänkte du kanske om du orkade läsa klart det här inlägget.
Men jag ska berätta för dig. Jag vet att det kan bli hur illa som helst. Jag vet vad betydligt mycket värre är. Och hur det känns.

Så här känns det som om kvinna vill göra:


När solrosen dokumenterat förödelsen, städat upp det skabbiga eländet till lägenhet och fått hyfsat betryggande info från försäkringsbolaget på måndagen kändes allt bättre. Hemförsäkringen ger till den facila självrisken på 1500 pix ersättning för all mat samt om så behövs nytt golv och ny kyl/frys. Det enda som oroar mig en aning på den punkten är huruvida vi kommer att bli överens om värdet på prima skånsk rabarber och hemkokt sylt.

Dessutom hade byggfirman ringt solrosen och sagt att de inte blir klara den här veckan så han skulle slippa hela mäklarvärering-intyg-bank-fullmakt-betala-räkningshistorien. Kalas.

Så pustade jag sakta, lite i taget ut. Sakta. Lite i taget.

Det skulle jag förstås inte ha gjort. Jag skulle ha hållit andan. I förmiddags när jag som bäst jobbade och skrev en projektplan dök solrosen upp på chatten.

solrosen: fy fan!

jag: vad?

solrosen: golvkaklet räckte inte, har du artikelnummret till de plattorna?

jag: nej det är på fakturan kanske, jag lämnade ju alla de pappren hos dig.

solrosen: ja jo jag vet inte. alex ringde och sa att det fattas 20 plattor. jag får åka dit och hämta plattor och sen gå till kakelaffären och höra på lunchen.

jag: fy fan alltså.

solrosen: det ordnar sig. vad fan ska vi göra om de inte har samma sort?

jag: bränn ner hela helvetet

solrosen: kan du försöka komma på vad de hette

jag: jo jag letar för fullt. hinner du det här?

solrosen: ja

jag: men ditt jobb?

solrosen: har ju inte så mycket val =) ta det lugnt, vi fixar det här. problemet är liksom att det sitter en kakelplattsmänniska i kransen och väntar på mer plattor.

jag: ok, men var var det inte lagt?

solrosen: närmast dörren

jag: kan man lägga annan färg där? som nåt slags dörrmatta?

solrosen: nej, det tror jag inte du vill

jag: nej jag vill dö

solrosen: jag sticker nu. var beredd på att kanske ringa

jag: jag har aldrig varit mer beredd!

När Sofia frågade vad jag ville äta till lunch svarade jag "gift". Men vi åt potatiscurry med raita.

Precis innan maten var klar ringde solrosen. Han hade talat ryska och kroppsspråk med kakelsättaren, fått med en platta till kakelaffären, gått dit och de hade kvar!

Fattar ni?!? De hade kvar av kaklet som var utgående redan för två månader sedan (och säkert är hopplöst ute å fel å fult så att alla utom jag fattar att det kommer sänka värdet på lägenheten)! Och fattar ni att solrosen bar hem det på sina starka armar till ryssarna?

Det finns inte maken till så fin solros på hela jorden. Ikväll ska han dessutom tillbaks till kransen och instruera H och M i badrumsbestyren så att de kan vara back-up när han åker hit för att välförtjänt vila upp sig. Fina, fina människor. Jag börjar gråta bara jag tänker på er. Jag är så utmattad att jag precis tröståt resterna av gårdagens kolasås med träslev direkt ur kastrullen som mellanmål.

Har ni hajat sensmoralen i den här historien (som säkert inte är slut på långa vägar): Skaffa pengar, skaffa storfamilj!

Könshår

Det är bara ett år sedan jag skrev det här.

Nu ryktas det till min stora glädje att den här filmen slår ett slag för könshårets vara och här tas frågan upp (kommentarerna är det mest intressanta). På sistone har jag också till min stora glädje noterat att det på SATS blivit mycket större mångfald i det här med könshår.

De här kan vara bland det mest komiska jag sett på länge:


Jag antar att jag under de senaste femton åren borde ha sett massor av rakade kön med tanke på hur modet sägs vara. Men faktum är att jag aldrig har mött en snopp à la brazilian. Och så länge jag gick i skolan såg jag aldrig nån i omklädningsrummet med mer än på sin höjd ansad bikinilinje. Vad säger övriga djävulskvinnor och andra läsare?

Monday, October 5, 2009

Medicinpriset 2009...

...går till två kvinnor och en man.

– Det är första gången någonsin som två kvinnor får dela på ett Nobelpris, vilket förstås är extra roligt, säger Karin Bojs till DN.se.

Bara en sån sak.

Nu ska jag gå på capoeira och förlänga telomererna lite.

Sunday, October 4, 2009

Bostadsrätt bortskänkes omgående

Kanske orkade du aldrig läsa klart det här gnälliga inlägget. Helt förståeligt. Men om du gjorde det: lova att aldrig fråga hur det sen gick med min badrumsrenovering. Jag orkar inte prata om den. Jag orkar skriva om den en gång så håll tillgodo. Vi tar det från början. Och vi får lov att vara precis hur gnälliga vi vill.

Så här såg det ut i juni. Det som inte syns är den spruckna, föråldrade ej godkända golvbrunnen. Det som syns är ett extremt fult inrett badrum.

I juni kontaktade jag två badrumsfirmor för att de skulle lämna offerter på en helrenovering. En av dem gjorde det, en kom och kollade men lämnade aldrig nån offert. Samtidigt kontaktade jag min bostadsrättsförening (För att reglerna är såna att vi måste ha tillstånd för alla renoveringar eftersom husen är så gamla. Dessutom genomförs stambyten etappvis i samband med att folk just renoverar sina badrum och då har föreningen en firma som har avtal på att utföra den biten enhetligt). Percy från föreningen kom å rekade å allt var okej på den fronten.

I juli kontaktade jag firman som låtit bli att lämna offert (samma helsvennefirma som föreningen anlitar för stambyte). Fick veta av deras sommarreceptionist att de var borta till 12 augusti. Inte heller efter det återkom de med offert. De kickade därmed sig själva ut ur leken så att säga. Men vi ska återkomma till dem...

Jag kontaktade ytterligare fyra firmor som kom och kollade. Tre lämnade offert. Enda svennefirman lät bli. Så valde jag en firma. Inte den med lägst pris utan den med bäst specifikationer och förslag till seriösa avtal, en svensktalande projektledare som skulle kunna kommunicera med föreningen, stambytesfirman (som vi nu återkommer till eftersom de sa att det är två dagars jobb. Om det nu ens skulle behövas bytas stam) etc.

Jag sa att det måste vara klart till den 19 september. Min firma sa att det skulle ta max 3 veckor totalt så om det sattes igång den 19 augusti skulle vi ha gott om tid även om det behövdes stambytas ett par dar.

Starten blev försenad till den 24e men vi skrev kontrakt den 19e. Den 22e hyrde jag en bil och körde med min solros som hjälp och mentalt stöd under dramatiska former till tre olika varuhus och köpte 20 kvadrat kakel, 5 kvadrat klinker, badkar, toastol, handfat, blandare, skåp och allt annat smått som jag fått specat. Det tog 4,5 timmar exakt och då hann jag även backa på en bil, bli utskälld av en djävulsk kvinna (ej på något sätt att förväxla med en djävulskvinna) samt bära in alltsammans i min lägenhet. Sa jag att kakel och klinker väger runt 15 kilo per kvadrat?

Sen började min firma. Allt gick prima. Allt var så snyggt gjort. Rent, prydligt, fint. Så här såg det ut när de var klara med utrivningen.

Då kom svennefirman och sa att det behövdes stambytas. Jag sa att de räknade med ett par dagars jobb, va?

Det tog två veckor. För föreningen skulle gnälla om ett intyg. Och sen skulle föreningen ta ett beslut. Och först därefter skulle stambytesfirman kunna börja. Och mitt i den här långa förhandlingen visade det sig att en del av rörarbetena varken skulle omfattas av föreningens avtal med stambytesfirman eller mitt kontrakt med min firma. Och vem tror ni får betala då? Vem tror ni dessutom får betala för att de ska ändra rören och blandaren till köket när stambytet visade sig kräva det?

Jo det fick jag. Och det kändes okej bara det skulle bli ordnat och klart till den 19e. Det blev det inte. Rörmokaren som jobbar för min firma kunde typ den 14e konstatera att rörvarianten som stambytesfirman dragit var av en sällsynt variant som han sällan sett. 10 mm istället för 8 mm. Eller om det var 8 mm istället för 10 mm. Jag vet inte. Jag vet bara att det inte skulle funka med blandare och toastol som jag köpt. Å att bytesrättstiden på dessa precis hade passerats. Det var här nånstans jag samtidigt hade vansinnigt mycket jobb på jobbet och ägnade all fritid åt att fixa bank, fullmakter, värderingsmäklare, de sista badrumsinredningsprylarna samt åt att instruera solrosen om hur han skulle kunna ta över slutbesiktningen av badrummet när jag var i Sydafrika. Det var här nånstans jag också hade ett nätt sammanbrott över telefon med papsen.

Rörmokaren visade sig i alla fall vara ett prima exemplar som hittade kreativa lösningar så jag slapp erbjuda sexuella tjänster till Hornbachs samlade försäljarkår för att få byta. Så den 21e skulle de vara igång igen. Det var de också. Men det tar tid att gjuta ett golv. Det är oklart om de ens är klara den 9e, dvs. dagen innan solrosen också lämnar stan för 10 dagars välbehövlig semester.

Om de ÄR klara måste solrosen slutbesiktiga och ta dit min banks mäklare för värdering så att denna hinner skriva intyg till banken och jag beviljas lånet för slutbetalning senast 10 dagar efter slutbesiktningen då fakturan ska betalas. Om de däremot INTE är klara måste firman gå med på att slutbesiktningen dröjer tills solrosen är tillbaks den 19e alternativt jag själv är åter den 20e förstås. Min firma har varit kalasfin. De har jobbat på bra och löst saker. Men att skjuta på slutbesiktning och betalning verkar de inte det minsta sugna på. De tror sig bli klara den 9e eller 10e å då vill de ha slutbesiktning. Punkt. Så IFALL de skulle hinna bli klara måste solrosen ta det tunga ansvaret för slutbesiktningen och jag sannolikt tömma mina konton för att betala räkningen, åka hem och fixa mäklarvärderingen och sen vänta på att få in lånebeloppet på mitt konto.

Så för att kolla min post och få pejl på hur projektet verkade ligga till i tiden åkte solrosen till lägenheten idag. Sen ringde han mig när jag väntade på min lunch på en högkolonial vingård efter ett underbart kyrkobesök i kåkstaden Lwandle bredvid det här museet som dessvärre inte var öppet. Den där chorizorisotton jag beställt åt jag inte mycket av.

Det visade sig nämligen att badrummet förvisso verkar vara på g. Men att elen av outgrundliga anledningar är avstängd till mitt kök. Att kyl och frys är avstängda och att allt som fanns i frysen ruttnat och att det runnit ut odefinierbar illaluktande vätska på golvet som möglat.

Alla körsbär. Alla plommon. All rabarber. Alla krusbär. Alla färska kryddor. Marmeladerna och sylten jag kokt och frusit in. Allt detta som jag med varsam hand flugit i kylväskor från Skåne för att förgylla Stockholmsvintern med. Allt fick solrosen slänga. Inklusive de tre olika varianterna syltgrottorna som jag frusit in i olika tupperwareburkar. Inklusive de alldeles nya gammeldags glasburkarna med körsbär i konjak.

Jag smsade i panik badrumsfirman som svarade att de inte stängt av nån el utan att en säkring måste ha gått. Det stämmer säkert men jag kan ändå tycka att det är märkligt att ingen hantverkare noterat vad som hänt i köket med tanke på att det enligt solrosen inte precis luktade färska (men säkert ruttna) hallon.

Stackars, stackars solrosen behövde inte bara dokumentera förödelsen och städa upp efter den (hur det nu gick i en lägenhet som saknar el och vatten). Han fick även ringa mitt försäkringsbolag och anmäla det hela. De hade den dåliga smaken att vara snorkiga och påstå att de på söndagskvällar priar folk vars hus brunnit ner, inte semestrande flickvänner vars krusbär fick slängas (jag kanske byter försäkringsbolag på sikt).

Jag har spenderat så mycket pengar på det här badrumskalaset (som för övrigt är MITT kalas så jag gråter precis så mycket som jag vill). Men pengar är (tacka herren för det) ett av mina mindre problem. Det är förståndet som är mitt stora. Och ja, jag försöker tänka på alla fina djävulskvinnor i kåkstäderna i Kapstaden som inte ens har ett badrum. Men det hjälper inte. Jag blir bara avundsjuk och vill byta.

Friday, October 2, 2009

Mammor och pappor och barn

Mammor är tjatiga. Pappor är roliga - när de är närvarande alltså.
Om vi ska nå förändring är det himla bra med män som säger det.

Än viktigare är det med män som gör annorlunda, bryter mönstren, visar sina egna och andras barn att det finns variation. Att också pappor kan vara tjatiga, krävande och ta disken. Samtidigt som mammor struntar i disken för att spela fotboll i trädgården istället.

Min egen pappa var ovanligt närvarande tror jag. Han jobbade hemma och fanns nästan alltid tillgänglig. Jag minns hur han läste läxor med mig och hur han tapetserade och inredde Barbiehus av kartonger med mig när mina kompisar hade fått plasthus från leksaksaffären. Däremellan tjatade han också ganska mycket. Om att tvätta händerna, inte gå in med skorna, vara tyst när väderleksrapporten sändes, torka katternas tassar, plocka undan från köksbordet, inte ha kläder i fåtöljen på rummet, vikten av att kunna skilja på sädeslagen[1], inte ha pianonoter på golvet, inte ställa skolväskan mitt på köksgolvet. Och framför allt - att INTE hoppa ur skorna precis innanför ytterdörren.

Jag tror som sagt att min pappa varit avsevärt bättre än många. Ändå kan jag definitivt se de traditionella könsrollerna i min familj. Mamma handlade och lagade all mat (som vi inte hade vett att uppskatta tillräckligt), kom ihåg födelsedagar, packade gympaväskor, tog oss till frisören och lagade våra kläder. Men det var också ofta hon som tog oss på sommarland, följde med på skolutflykter, läger, teater, konsert och tivoli. Och även om pappa bytte däck på bilen var det också han som stod för julkaksbaket, disken, potatisskalningen och mycket av tvätten (som mamma förvisso sen vek).

Jag gissar att jag var ganska bortskämd. Jag kunde alltid åka på läger och gå på olika fritidsaktiviteter. Jag tänkte aldrig ens tanken som min kompis med ensamstående mamma berättade att hennes lillebror uttalade högt på ica när han fått order om att inte tjata om godis: mamma, har vi råd med Kalles kaviar?

Och när min egen lillebrors kompis stolt berättade att "imorgon får mamma lön" tror jag inte att vi förstod vad han menade. Månadslönebegreppet är ytterst irrelevant på en gård. Dessutom fanns det alltid fanns en buffert som gjorde oss barn omedvetna om sånt som "den tjugofemte".

Mina föräldrar lärde mig att allting var möjligt. Kanske inte direkt och kanske inte allt samtidigt. Men jag minns ytterst få direkta nej[2].

- Jaha, du vill gå en skrivarkurs. Vad kul. Jaså den kostar tusen kronor. Tja, på att rensa en rabatt tjänar du 50 och vi har ju ganska många rabatter. Måla en husvägg ger en hundring. Du vill på orkesterresan till Frankrike också säger du. Och du vill inte förnedra dig med att sälja bingolotter utanför ica. Nähä. Nej, det är klart. Det behöver ju städas på vinden. Och snart är de röda vinbären klara. De behöver ju plockas.


[1] När han var riktigt irriterad anklagade han oss för att inte kunna se skillnad på en ko och en gris.

[2] Jag minns två nej tydligt. Det första var när jag ville åka på samma konfirmationsläger som min kompis. Det visade sig arrangeras av en baptistkyrka. Det andra var när jag ville köra med pappas bil till Roskildefestivalen.

Wednesday, September 30, 2009

Ohiah, Anna Anka å jag, vi är från samma stad!

Ni vet vad radioskugga är. Sån har vi här halvvägs upp i bergssluttningen.
Ni kanske minns hur det var att ha långsamt Internet som kostade pengar beroende på hur mycket ni använde det. Så har vi det här. Vår landlady sa upprört "welcome to Africa, this is Africa" när vi var lite förvånade över att det kostar per MB och att vi lyckats överskrida månadsgränsen redan första veckan. Även om det är irriterande och begränsande känner vi att vi kan ha sett betydligt allvarligare tecken på att vi befinner oss i ett utvecklingsland.



Det var när vi tålmodigt streamat (läs buffrat, tittat, buffrat, tittat) oss igenom 17 minuter av det första avsnittet av Hollywoddfruar som vi upptäckte att megabiten var slut. De som skulle räcka en månad. Tur att vi båda känner likadant, att det var värt det. Och tur att vår landlord kan köpa till extra (som vi förstås blir fakturerade för i slutändan).

Så vi har slutat med Hollywoodfruar. Det var 17 riktigt fina minuter. Men vi har helt enkelt inte tid att sitta och buffra två minuter, se en minut. Vi får läsa om spektaklet istället. Och det är när jag läser det här som jag känner att det kanske är lika bra att stå utanför den här debatten.

Diskhandskar

Sofia bad mig köpa diskhandskar igår. Uppdelningen av hushållssysslor hemma hos oss är enkel. Jag planerar och lagar all mat. Jag handlar, oftast ensam. Sofia diskar. Sofia städar. Allt vi vill ha i affären får vi. Har vi bestämt.

Som sagt, Sofia bad mig köpa diskhandskar. När jag letade efter dem i affären hittade jag den här hyllan.



Jag blev plötsligt ambivalent i min kärlek till pick'n pay.

Monday, September 28, 2009

Global füssball nicht ok

Som vår kära landlady förklarade har greenpoint market fått stänga. Efter marknadsnederlaget igår åkte vi ändå en sväng förbi. Jag ville i vilket fall se arenan (den som Zlatan sannolikt inte ska sparka boll på nästa år, moahaha!) som håller på att byggas.



Allt var som sig bör i ett korrupt land. Arenan byggs för fullt. Omgivningen är totalslaktad. Men självklart är spektaklet inhängnat i coca colaskyltar. Och naturligtvis har ett Mc Donalds redan byggts och öppnats.



En bit bort på en parkering hittade vi till vår stora glädje resterna av marknaden som visade sig vara rena giraffmeckat. Jag köpte en sjal. Sofia köpte örhängen. Inga försäljare var vita. Det spelades marimba och solen sken. Bara arenajävlen lämnade en fet skugga.

Pick'n pay...

...är ungefär ett sydafrikanskt ica, i storlek med ica maxi. Tydligen var företaget bland de första i landet med att tillämpa CSR. Känns fint och bra. Särskilt som stället har blivit ett av mina favoritställen i Kapstaden.



Varorna är fräscha, hyllorna är i fin ordning. Det finns gott om lokalproducerat. Ost, frukt, grönt och alla liknande råvaror tycks gå att få i exakt den mängd jag önskar. Det halveras, dubbleras, fixas och trixas. Finast av allt är kanske köttdisken. Styckade djur hackas ner i mindre bitar med god insyn för kunderna. Mindre bitar blir till grytbitar, kotletter eller mals till färs.

Idag hittade jag inga benfria bitar lamm. Det fanns inte heller fick jag veta. Men inom fem minuter hade de från ett stort lamm fixat fram finaste grytbitar åt mig. Exakt på grammet så mycket som jag bad om. 350 gram för 31 rand (ungefär detsamma i kronor). Den här blir det till middag i kväll.

En anställd på pick'n pay tjänar minimum strax under 3000 rand i månaden om jag förstått [läs googlat] det hela rätt. Det är ungefär vad Sofia och jag spenderat där på två veckor.

Som vanligt är det skillnad på folk och folk. Enligt Råd och Rön tjänar andra i Sydafrika så här:

Lantarbetare 1090 rand
Fabriksarbetare drygt 3000 rand
Lärare 7000 rand
Advokat 50 000 rand

Sunday, September 27, 2009

Vi som trodde att apartheid hade upphört...


...hade tydligen fel. Idag var vi på en marknad. Vi väntade oss afrikanskt hantverk. Det var så marknaden utannonserades.

Vi vet inte riktigt om det var det vi fick. På själva marknadsområdet var det glest mellan stånden. Vita försäljare sålde perenner i krukor, hemlagad marmelad, fårskinnstofflor (som jag köpte för att tina upp mina frusna tassar), dörrstoppar i form av tyghundar/tyggrodor, snidade soffbord, handstickade koftor, smycken, smycken, smycken och åter smycken. Innehållet var ungefär detsamma som hantverksmarknaden i Båstad uppvisade i somras. Majoriteten av det jag såg fick mig att höra mormors röst konstatera att "vissa tycker att räligt är grannt".

En smyckesförsäljare gruffade över att kineserna kommer och kollar vad hon gör, sen kopierar de och säljer billigt.

Döm om vår förvåning när det bakom de pittoreska husen fanns en marknadsrad till. Där hade försäljarna markant mörkare hudfärg och sålde zebramönstrade skålar (jag köpte en), nyckelringar av ståltråd och pärlor, tyger osv.

Det kändes konstigt alltsammans.

Friday, September 25, 2009

Thursday, September 24, 2009

Tillfreds hemmafru


Sa jag att vi bodde i nåt slags Hollywood?

På granngatan som vi körde hem längs igår möttes vi av en hög järngrind med massa postlådor utanför. Gated community.

I morse kom trädgårdsmästaren.

Sa jag att jag trivs?

Det kanske har att göra med att jag hade så lite semester i somras och jobbat så mycket ända sedan i våras. Men just nu är allt jag vill att ligga exakt i den här soffan, blicka ut över berget - kanske t o m gå upp på berget nån dag framöver - och läsa böcker.

Inget ger sån tillfredsställelse som att åka till min nya favoritaffär pick'n pay och köpa färsk frukt, grönsaker och lokalproducerad getost, köra hem och tillaga en god sallad, se lite tv, mumsa på en chokladbit, lägga mig med en bok, sova länge, vakna och servera mig själv och Sofia kaffe, juice och grekiskt yoghurt med fruktstallad och valnötter.

Ja jag trivs. Jag behöver sannerligen semester i bemärkelsen sova och ta det lugnt, slippa ta beslut och vara på alerten. Enda gången jag drabbas av skamkänslor är när jag tänker på mina jämnåriga sydafrikanska djävulskvinnor som bor i stadens utkanter i skjul. Har de råd med getost? Åt de också avocadosallad till lunch idag? Hur mycket semester hade de i somras?

Wednesday, September 23, 2009

I wish I knew how it would feel to be free

Män är djur. Vita män är värst. Vita kvinnor är inte långt efter. Ändå är det den vite mannen som är den enda som kommer undan i filmen. Varför kommer HAN undan?

Minns vem som sa det. Minns att det var jag. Minns att det gällde filmen Mammut.

Men det kunde gällt en mängd andra fenomen också. Sydafrika till exempel.

Vi har hyrt in oss i nåt slags Kapstadens Hollywood. Bara bokstäverna saknas på berget bakom oss. På morgonpromenaderna syns bara svarta män (som påtar i trädgårdar, bygger eller kör varor) och svarta kvinnor (som städar, bär barn eller varor). På kvällarna stänger vita människor in sig bakom de taggtrådsförsedda murarna. Det finns en taggtrådssort som är kamouflerad med plastmurgröna.

Våra hyresvärdar är självklart vita. Kvinnan i huset lade vid vårt första möte one-liners såsom:
- It's hard getting a job for me in Cape town compared to Johannesburg, I have my race against me.
- The Green Point market was closed since it was taken over by Nigerians selling drugs. And we DON'T want THAT. (apropå att Sofias favoritmarknad fått lägga ner)

Det är nästan anmärkningsvärt att de har en svart och en vit pudel.

Sofia säger att jag kanske ska sänka musiken lite så att de inte höjer hyran. Lyssna ni också. Lyssna högt.


Vår mur är också en mur. Men åtminstone utan taggtråd.

Tuesday, September 22, 2009

Ser ni Afrikatårtbiten?



Inte vi heller. Så vi känner oss oerhört lugna vad gäller svinis.
Är det nån som vill ha alcogel? Kom hit, det finns gott om i affärerna!

Vägen till Kapstaden

Två djävulskvinnor är framme i Kapstaden. Tacka herren för det. Förra veckan trodde jag knappt att det skulle hända. Förra veckan var för jävlig. Du undrar kanske varför? Då ska jag berätta.

Jag fick en massförfrågan om afterwork. Jag skulle svara till Ida. Jag lyckades svara till hela maillistan med nästan bara folk jag aldrig träffat och som säkert aldrig vill träffa mig heller. Så här skrev jag:

---

Sorry, men jag hinner inte. Å även om jag skulle hinna så orkar jag inte. Å så är jag gnällig också.

Ligger just nu i sängen å tar igen mig (läs: försöker synka ihop fyra to-do-listor med varandra och göra en tidplan för hur de ska hinna bockas av) efter urjobbiga jobbplaneringsdagar, en veckas usel sömn som dessutom bjöd på ovanligt många vagnfel, signalfel, växelfel samt felåkningar med taxi och utskällningar av växeltelefonister (alltså, de skällde ut mig, har jag aldrig varit med om innan), en vansinnig badrumsrenovering där allt som kan gå fel går fel å inget är klart i tid, en splitterny havererad jobbdator. [Ja, jag ser syftningsfelet i förra meningen.]

Say no more?

Jo jag ska säga mer.

Det är massor kvar att göra imorgon innan det bär av till Sydafrika. Mamma är bortrest å svarar inte i telefon. Så jag har gråtit för pappa i telefon över min misär å han gjorde en fin plan för hur jag ska lösa allt när jag - master of planer i vanliga fall när jag orkar å hinner planera å inte är gnällig - bara inte orkade mer. Pappa gör finfina planer för att styra upp mitt liv på distans från en traktorhytt i Skåne.

Nu ska jag bara göra exakt som pappa säger. Det blir säkert jättebra så. Det är så himla moget att vara 30 å inte klara av sitt liv utan att ringa pappa. Det ska bli fint med semester. Fint ska det bli. Ska bara orka imorgon med. Å orka packa.

Jag kommer åka osminkad i stödstrumpor å skitiga kläder (för jag missade tvättiden som jag inte heller hann med för den delen), packa ner skitiga kläder, ha hälften glömt i kransen i en lägenhet där allt är igentejpat och dammigt, vara på pissigt humör, säkert bli åksjuk å kräkas på planet, säkert missa planet, säkert krocka i vänstertrafiken i Kapstaden, säkert få inbrott i den fina lägenheten vi hyrt, säkert krascha min privata dator som nu blivit ett måste för att sköta jobbmailen som jag lovat, säkert missköta jobbmailen, säkert komma hem till ett "Tack, det var kul att du ville jobba på Socialstyrelsen, kul att lära känna dig, men...".

Jag sa att jag var gnällig, va?

Ni får ha en finfin fredagkväll utan mig. Vi ses om fem veckor. Då är jag förhoppningsvis utvilad, har rena kläder, är nyklippt, sminkad och mig själv igen!

---

Så var min förra vecka. Nu är jag framme. Det blev ganska mycket som jag förutspådde. Jag vaknade på lördagsmorgonen klockan fyra med världens magsmärtor. Höll på att svimma i badrummet. Fick ligga naken på soffan och svettas. Kändes som om nån opererat in knivar i min mage. Lyckades äta åksjuktablett, ipren och lite fil. Ringde en taxi. Åkte den hela vägen till Arlanda. Knivarna högg. Sen somnade jag på första planet. Knivarna har avtagit lite i taget. Illamåendet har släppt. Jag åkte i skitiga kläder, osminkad.

Sen kom vår ena väska inte fram. Den med Sofias saker. Men som lyckats få min bagage-tag på Arlanda. Så det blev förvirrat vad som gällde försäkringswise. Vi har shoppat lite nytt och hoppas att det löser sig på sikt. Det säger i alla fall både KLM och Swedbank att det ska.

Lärdom: betala ALLTID era resor med visakort alternativt med Internetbanklösning från ett konto som det finns ett visakort kopplat till. Då går det lika bra som för oss.

De här finns i vår trädgård.

Jag tror jag ska tillbringa lite tid där. Sen hörs vi igen!

Tuesday, September 1, 2009

Skönhet...

...kommer inifrån. Och från Saudiarabien. Jag tror bestämt att jag ska ställa upp nästa år iklädd mina egyptiska kvinnokläder.

Tror att jag har större chanser där än i Miss Landmine (och så denna). Med tanke på att jag ännu har alla armar och ben kvar.

Thursday, August 27, 2009

förlorat barn

Häromdan träffade jag min brorsdotter på snart fem år. Hon vill väldigt gärna ha ett syskon till och om hon får ett syskon till (vilket enligt hennes mor är ytterst inaktuellt) så ska bara hennes mamma byta blöja på barnet för det har kommit ur hennes mage.

Skönt att det inte blir några fler barn, och vad gäller de två barn de redan har så har jag sett såväl mamman som pappan byta blöjor på dem.

Jag ska försöka jobba på hennes attityd, om inte annat så ska jag påminna henne om hon själv skaffar barn.

Thursday, August 20, 2009

Efterlyses: pappas favoriter

Kolla in den här sidan. hitta ett fel!
http://www.dodde.se/


Så löd ett meddelande jag fick från P i morse.

Så här såg sidan ut:


Jag hittar felet. Vi bestämmer oss för att ikväll maila och fråga varför pappa inte har några favoriter.

Tre timmar senare har nån annan hunnit före. Det glädjer ett devilhjärta!

Wednesday, August 19, 2009

Körkort

Från och med den 1 april är det obligatoriskt för den som ska ta B-körkort att genomgå utbildningen Riskettan. Den sägs innehålla föreläsningar på teman som trötthet, droger, alkohol och rattfylleri.

Nu ryktas det att kursmaterialet tar upp olika fall att diskutera. Säkert pedagogiskt och bra. Men vad har fall som följande att göra i sammanhanget: "En berusad kvinna blir våldtagen av en man. När han ska straffas - är det en försvårande eller förmildrande omständighet att hon var berusad?" och vice versa; "En berusad man våldtar en kvinna. När han ska straffas - är det en försvårande eller förmildrande omständighet att han var berusad?"

Vad har frågan med körkort att göra?
Sedan när blev körskoleelever lämpade att uttala sig om straffrätt?

Monday, July 27, 2009

Solros

P: Vi har ju känt varann ett tag nu.
Devilwoman: Mm.
P: Och jag tycker att det är trevligt. Och jag har tänkt att det tycker du med, att det är underförstått. Men så sa S att det är livsfarligt att tro så, tro att något är underförstått.
Devilwoman: Mmhm.
P: Men jag tänker att det liksom är underförstått att jag till exempel inte skulle vilja att du träffade nån annan.
Devilwoman: Det vill inte jag heller. Jag vill bara vara med dig.
P: Bra. Så...
Devilwoman: ...så du vill att vi ska säga att vi är ihop nu.
P: Alltså, vi kan ju kalla det vad vi vill såklart...
Devilwoman: Vad vi vill? Vad som helst? Kan vi kalla det fitta?
P: Åhhh, tvätta munnen, kan du inga finare ord?
Devilwoman: Jo. Solros till exempel.
P: Solros blir jättebra. Vi kallar det för solros.



Det är lätt att tro att det finns många likadana på det här fältet. Men det gör det inte. Det finns bara en solros.

Shell Simrishamn

Vi åker på utflykt. Jag kör. Jag blir trött och vill ha kaffe. Vi stannar vid Shell Simrishamn. Jag säger: P, stanna du här så slipper vi låsa, jag köper en till dig.

Jag går in och beställer två kaffe. Betalar 24 kronor och hänvisas till en kaffeautomat. Jag sätter fram första pappmuggen och trycker på knappen "black coffee". Maskinen hostar igång.

Då hörs plötsligt en irriterad röst bakom mig: Vad sysslar du med kvinna, vad väsnas du för?

Jag vänder mig om och där står en man i skinnväst och jeans och försöker få ut ketchup och senap ur någon behållare. Jag gissar att han är turist. Rösten är påtagligt norrländsk. Uppenbarligen har jag stört honom, rent av försvårat senapspåläggningen på en korv, genom att använda kaffemaskinen.

Jag låtsas inte om honom utan trycker istället fram kaffe nummer två. Maskinen låter lika mycket som första gången. Mannen bakom frustar men lämnar sen macken.

Jag går ut med mina två muggar kaffe. Utanför sitter mannen och mumsar korv. När jag sätter mig i bilen har P tagit en bild på mannens bilfönster.

Thursday, July 16, 2009

Att välja en strid..som säkert inte ens lönar sig...

Kollegan: Är det du som har målgruppsansvar prostituerade?

Devilwoman: Personer utsatta för prostitution menar du, nej det är N numera.

Kollegan: Det kan inte stå så på nya webben, så jag blev tvungen att skriva bara prostituerade som länktext. (visar fram print screen av den tilltänkta websidan)

Devilwoman: (tänker: programmera om websidan så att det går att skriva fler ord då!)
Men vi har en proposition som anger gruppen personer utsatta för prostitution eftersom det gäller både dem som köper och säljer sex. Skriv "personer som säljer eller köper sex", det låter bättre och vi har sagt att vi genomgående ska skriva så så att folk fattar vad som menas.

Kollegan: Jo, jag vet. Men det får vara högst tre ord så jag gjorde så här.

Devilwoman: Men det handlar ju inte bara om prostituerade.*

Kollegan: Nej, det står ju på nästa sida, det räcker väl?

Devilwoman: Det tycker jag inte. Ordet prostituerade kan dessutom tolkas som nedsättande, inget som nån vill kallas precis.

Kollegan: Men det är ju bara en länk.

Devilwoman: Då tycker jag att det ska stå bögar istället för MSM i länklistan. Eller bögjävlar.
(kollegan suckar och skriver [låtsas skriva???] nåt på pappret)

Kollegan: Det var jättebra att få dina synpunkter. Jag kanske ska prata mer med N om det här när han är tillbaks från semestern.

Devilwoman: Gör du så.


*Det gör det förvisso säkert. Jag skulle inte bli förvånad om mina textdelar om sexköpande mäns riskbeteende strukits.

Tuesday, June 30, 2009

Djävulssnitt 4-ever


–Det är en viktig upptäckt att kejsarsnitt kan påverka påbyggnaden arvsmassan. Vi tror att det kan vara en möjlig förklaring till de ökade riskerna för exempelvis immunologiska besvär senare i livet hos barn som fötts med kejsarsnitt.

Mikael Norman kan känna viss oro för att antalet planerade kejsarsnitt ökar.
– Man ruckar på förutsättningarna för barnet utan att man vet vilka effekter det kan få.
(källa)

Kära Mikael. Det kanske är så att graviditeter och förlossningar i alla tider "ruckat på" kvinnors förutsättningar. Nu vet vi "vilka effekter det kan få". Slapp fitta, hängig mage med bristningar, sprickor i underlivet, blödningar i flera månader, psykiskt lidande. Und so weiter.

Killar som du, Mikael, ni kan förundras och oroas. Det gör ni rätt i. Rätt vad det är vill vi inte alls föda barn längre (som i Italien t ex). Rucka lite på den traditionella forskningen och börja forska på att utrota mens och göra förlossningskomplikationer minimala så ska vi sluta kräva kejsarsnitt.

Sunday, June 7, 2009

Parlamentsvalet 2009...


...är nu förrättat!

Det var fint att vara valmupp i Aspudden idag. Valdeltagandet i kretsen (typ tre kravmärkta aspuddsgator) jag höll i fick ett strålande valdeltagande på 56 procent. Om alla eko-bomull-rädda-mitt-mögliga-badhus-mskr där hade fått välja skulle mp vara största parti följt av s och m en bra bit efter. fi och pp fick lika många röster vardera, rätt rejält många de med. Till min stora förvåning och glädje såg jag flera medelålders män målmedvetet stega in i vallokalen med enbart fi-valsedel i handen. Det kan finnas hopp om mänskligheten.

Finast var dock de nya svenskar som stolt klätt upp sig för att rösta, kanske i sitt första demokratiska val nånsin. Inte för att det fanns massor av såna i just pretto-eko-viting-genus-medeklass-aspäckeludden men ändå.

Mina bästa minnen av det här valet kommer att vara:
1. workshopen på Sjöstugan
2. när jag röstade på Kulturhuset i lördags och några nya medborgare andaktsfullt lät sig fotograferas framför svenska flaggan med röstkort och valkuvert i handen
3. att svenskarnas valdeltagande ökade med uppskattningsvis sju procentenheter.

Jag hade tänkt delge mina sämsta minnen också. Men som den solstråle jag är låter jag faktiskt bli det och stannar vid att somna glad och nöjd en kväll som denna!

Europeiska godnattkramar till er alla i denna valnatt!

Thursday, May 28, 2009

Isärhållandet av könen


Jag skrev ett inlägg för ett tag sedan. Hanna i DN skrev om samma fenomen idag. Fast mycket mer och bättre.

Jag har inte varit så här uppgiven sedan jag läste Bitterfittan.

Och naturligtvis börjar folk kommentera Hannas krönika med att hon är bitter.

Till er som försvarar male bonding med att det skulle vara NATURLIGARE att hellre umgås med folk av det egna könet: NEJ. Det är inte naturligt, det är en konstruktion. Precis som alla andra föreställningar som tangerar isärhållandet av könen. Och den manliga normens primat (för så kallat "manliga aktiviteter" står sannolikt högre i rang fortfarande år 2009).

Bros before hoes. Var det ja.

En vän till mig brukade säga att hon såg upp till horor - de har i alla fall vett att ta betalt.

Sunday, May 24, 2009

Häromdan vid ett rödljus på bussen...

...såg jag i ögonvrån hur en liten sportbil snabbt körde upp i samma höjd. Och jag fann mig själv tänka:
Där åker visst en man med liten kuk.

Sen såg jag föraren, en man med lejonman. Och tänkte att jag nog haft rätt.

Wednesday, April 29, 2009

Gråten är min när du gråter

I januari skrev jag:
En av de finaste jag vet har gjort illa den finaste jag vet.

Varför skadar fina människor varandra? Hur ska det här gå att laga? Antagligen inte. Jag ser inte hur och jag är inte säker på att jag ens vill. Det är förstört. Som om jag nu hade med saken att göra.

Jag vill dem så väl, endast det bästa. Men jag vill skaka om en av de finaste och skrika: Allt är ditt fel. Du har förstört det finaste som fanns. Inte bara för dig själv. Vad fan ska alla vi som trodde på kärleken på grund av er göra nu? Var ska vi bli av? Var ska vi rikta vår blick? Hur ska vi orka gå upp på måndag?

Jag vet. Jag är inte nyanserad. Men det är fan inte svek heller.

I april skriver jag:
Nu ska de gifta sig. Jag planerar arrangera svensexan.

Thursday, April 23, 2009

introduktion till relationspsykologi


(Det sägs att) en vän till en väns pojkvän har berättat att han blev tillsammans med henne för att hon inte hade sex med honom första kvällen.

Jag kan undra om han testade henne medvetet, frestade, lockade och prövade hennes motståndskraft. Och jag kan undra om hon tycker det är okej.

Oavsett vilket. Jag har tänkt mycket på det sedan jag hörde det för några veckor sedan. Och jag har tänkt på om någon tjej nånsin dumpat en kille av den anledning att han haft sex med henne. Jag - som brukat förorda sex snabbt och lätt så att den grejen blir avdramatiserad och vi kan lära känna varandra istället - har tänkt så mycket.

Så i lördags natt finner jag mig själv alldeles avslappnad. I någon annans säng. Hjärtat slår långsammare än vanligt. Tänker att det kanske är bra för blodtrycket att hångla. Händer är på höft, på mage, mjukt runt bröst. Jag låter mig kläs av och hållas om utan protest. Påpekar bara aningen syrligt att om jag ska vara utan kläder ska han vara utan kläder. Jag försöker låta snäll för att jag vill vara det. För att jag tror att han förtjänar min snällhet.

Men jag säger också att det inte kommer att stoppas in nåt nånstans. Å han säger att det är klart det inte kommer om jag inte vill det. Inget jag inte vill kommer att hända.

Men han undrar varför (och jag tycker till och med om att han frågar). Om det är så att jag inte vill. Eller om det är nåt annat.

Och jag berättar om pojkvännen till en väns vän.

Vi vet båda två. Säger jag. Att jag i så fall kommer att gå härifån imorgon bedömd så mycket hårdare än om inte. Och det är det inte värt. Måhända att vi båda skulle veta att det inte var så att jag förtjänade en sådan bedömning. Men det är inte värt att chansa.

Monday, April 20, 2009

Klassras

Det finns en blogg jag ofta läser;
stuffwhitepeoplelike.com. Den är rolig och lite obehaglig, om man som jag bor på södermalm och jobbar med media och således redan är en klyscha.
Idag hittade jag en ytterst läsvärd intervju med mannen bakom bloggen som jag inte vill undanhålla djävulskvinnorna.
Det kan vara det klokaste som sagts om ras och klass sen jag hade Diana Mulinari som lärare i sociologi och hon utbrast på sin bästa spansk-svenska: "- Jag har ju jättemånga barn med jättemånga män! Men det beror inte på att jag är invandrare, utan på att jag är 68-generation. Ni vet, fri kärlek och allt det där..."

Tuesday, March 24, 2009

Alla som tycker att jag fick svar på nån av mina frågor räcker upp handen nu

Ämne:Frågor om våra produkter
Fråga:-
Vem:Privatperson

Meddelande:Hej, Jag undrar vad som sker på fronten utveckling av p-piller för den svenska marknaden. Har tidigare läst om att ni bl a har ett blödningsfritt piller på väg. Hur går det? Hur ser tidsplanen ut?

Svar från Wyeth:
tack för din fråga.

Vi har inget sådant preparat som är godkänt i Sverige.

Hoppas att du fick svar på din fråga.

Med vänliga hälsningar
Cilla Wiebols

Helgen - retrospektivt

Alltså. När jag skrev förra inlägget visste jag inte hur rätt jag hade. Jag är så himla kul. Jag har så bra idéer. Jag arrangerar så himla bra upptåg sent på lördagskvällarna. Länge leve jag.

Monday, March 16, 2009

Äkta ångest

Sen har vi helt klart roligare med sprit än utan. Annars skulle vi bli trötta mycket snabbare. Inte knulla med såna vi inte låtsas känna igen senare. Inte komma på de roliga upptåg och idéer som vi trots allt gör. Gå hem redan vid elva. Vilket vi förvisso gör ibland på fredagarna efter vår mogna aw.

Sen letar vi trots allt efter nån att bli ihop med. Å blir det. Å byter sprit å umgänge mot tvåsamhet, ett par glas ur boxen på fredagskvällen hemma i soffan, sambofetman, knulla när vi vill och inte bara när tillfälle ges.

Sen blir vi fula, trista å ser oss omkring på allt det fula och letar nytt, drömmer om det kravlösa, vansinnesfyllorna, det oförutsägbara, bestämma själv.

Sen blir vi aldrig nöjda hur vi än vänder oss. Och vi vet inte förrän vi är där att äkta ångest är att vakna utsövda i en hästensäng och kunna dricka oss mätta på tropifuckingcana till frukost.

Friday, March 13, 2009

När man fick röka på Smålands - patriarkatet retrospektivt III

Du måste väl se att det inte är nån idé. Att mitt hjärta är krossat och tomt. Att inget finns att hämta här.

Skrek jag en gång till en ung man som säkert bara ville väl (eller knulla). På den tiden då det fortfarande var tillåtet att röka på den skumt belysta baren där väggarna en gång varit röda.

Då, försökte de ragga upp en vilsen flicka som inte visste vad hon ville (men likväl visste väldigt väl vad hon inte ville). Det hände att jag tog med nån hem bara för att slippa somna ensam. Du kan få följa med, men vi kommer att sova, vi kommer inte knulla.

De följde med ändå. De måste ha blivit sjukt besvikna.