26. Ett bokminne

Maken.



På flygplatsen i Helsingfors. Februari, eller kanske mars, 2010. På väg till Stockholm.

Jag vill aldrig att den ska ta slut.

Jag läser sakta, stryker under:

Gustav är inte min andra hälft, han är min andra hela, jag visste bara inte att det fanns en till.


Jag längtar alltid, det är konstitutionellt, jag kan bläddra i en almanacka och rycka till för ordet "april" som om det vore ett namn på saligheten; bara för att vi råkar befinna oss i december. Och tvärtom. Jag längtar efter vår när det är höst, efter höst när det är vår och efter Gustav när han inte är hos mig, bort när jag är hemma och hem när jag är borta, och just nu efter allt på en gång, bort eftersom jag är här och hem eftersom bort är hem.