Kommer ni ihåg de där kvasipersonlighetstesterna som kom när Facebook var nytt? Vilken frukt är du? Vilket land borde du åka till? Och så min favorit: vilken politisk ledare är du?
Jag blev Saddam. I den korta versionen.
Så jag gjorde det långa testet. Och blev Saddam.
Det kändes sådär. Men nu känns det bra.
För i min familj finns just nu en person som på en och samma gång är diktator och terrorist. Så jag behöver all envishet, ork och uthållighet som finns att uppbåda. Främlingslegionens mentala träningsprogram skulle passa mig fint.
Igår var det giganternas kamp. Vid middagsbordet. Vid läggning. Och i natt då jag ammade en bebis liggande på ett håll å hade ett barn som krävde att få sova nära nära med huvudet på min ena arm. Föreställ er den kroppsställningen. Och hur "utsövd" jag känner mig idag.
När vi vaknade (ja alltså, jag vaknade inte av mig själv, jag blev abrupt väckt) var 2,5-åringen mysig, klappade lillebror och sa att han var gullig. En halvtimme senare sparkade hon å slog honom.
Det sägs att det är en fas.
Och jag vet, prettomänniskor säger att en inte får skriva sånt som "nu säljer jag mina ungar på Blocket". Men jag är varken pretto eller perfekt. Bara utmattad. Och så uppskattar när andra delar med sig av en icke-sockersöt vardag. Sådeså.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Posts
Kan säga att den där sovställningen hade jag många nätter i början, och häromnatten...
ReplyDeleteJag är också kluven till det här att med att skriva om sina barn, jag tycker att visst kan det vara fel, men samtidigt så är det ju ett otroligt stöd när andra delar med sig av jobbiga tider. I flera fall har jag känt att jag inte vågar skriva något på nätet, jag har inte haft någon att prata med irl och skrikit till maken att "jag vill bara höra någon säga att de haft det likadant och att jag inte är en dålig mamma som är helt slut!"
Så himla skönt att veta att inte allas ungar sover i egna rum mellan 19 och 07! Just nu sover lillebror i mitt knä medan jag sitter snedvriden med datorn på soffans armstöd...kanske mer valfritt än på natten men ändå :-)
DeleteOch nånstans tror jag att våra barn kommer tycka det är roligt att höra om både när de var "jobbiga" och allt det roliga.
SADDAM! Haha. Kul. Alltså, när jag hade min Duktiga Tjejen-blogg skrev jag allt precis som det var. Nu när jag har en icke-anonym-blogg vågar jag inte skriva allt jag känner. Som att sälja barnet på Blocket. Vi har enorma sömnproblem med Victor. Jag sover inte ens i samma rum längre, för jag kan inte. Martin sover med Vicke. Vicke vaknar jämt. Sover mindre än andra. Sover bara slickad längs en. Han blir 14 månader 7/11. Från ett år kan han iallafall sova själv en liten stund i vår säng på dagen/kvällen IBLAND. Som nu. Men det är ovanligt. I ett år var jag tvungen att ligga bredvid honom konstant. Kunde inte ens gå på toa.
ReplyDeleteJag hade varit SÅ TRÖTT. Det antar jag att du också varit/är. Hoppas innerligt för er skull att han lär sig sova bra!
DeleteAlltså, K, du måste få sova, det vet du va? Take it from someone who typ får infall att familjen har det bättre utan mig för att jag borde typ hoppa framför ett tåg osv. Pga sömnbrist. Kan ni göra nåt för att underlätta? Lägga om nån rutin? Är så himla viktigt att vila jue..
ReplyDeleteJag tror jag vågar påstå att vi har bra rutiner och att alla sover kalas när vi är båda vuxna och kan ta vars ett barn. De senaste veckorna har jag sällan gått upp innan åtta och en dag sov Sam och jag till 9.40! På onsdag är det förskola igen...får se hur det kommer kännas. Och hur jag ska maxa mina sista tre månader som ledig den här gången!
Delete