Guld å gröna skogar nästan jämt faktiskt

Jag tänkte att en tvåbarnschock i nån form skulle drabba mig. Föreställde mig att det skulle vara omöjligt att amma bebisen med cheetahn hemma. Räknade med att den här gången få en kolikbebis som aldrig sov.

Men alltså, än så länge är det överlag oväntat lugnt det här tvåbarnslivet. Visst finns det ups & downs. Men på det stora hela funkar allt supersmidigt. Med risk för att låta som ett präktigt pretto:

Vi sover om nätterna! Cheetahn i sin säng i sitt rum med nattningar som funkar helt okej. Hon kan trilskas vid läggning å det händer att hon kommer upp flera gånger men till slut somnar hon alltid själv. Vaknar hon på natten går solrosen dit. Resten av teamet sover i andra sovrummet. Sam sover i princip från 22-07.30 efter en rejäl kvällsmatning. Vaknar för att äta 2-5 gånger men somnar om direkt. Har slutat behöva ny blöja nattetid. På dagarna sover han också bra men helst ska det vara i rullande vagn, selen eller famnen. Han är dock hyperkänslig mot temperaturväxlingar å har svårt att sova vidare när vi kommer in utifrån.

Amningen funkar i princip utan minsta krångel å känns tusen gånger enklare än med cheetahn. Jag har inte haft ont en enda gång. Det finns mjölk i massor. Hade stockningstendenser en morgon - det var över på ett par timmar. Dessutom har Sam accepterat nappflaska varje gång vi testat å ätit ersättning ur den tre gånger än så länge. Skönt att veta att solrosen eller nån kan mata honom om det skulle behövas.

Cheetahn gillar lillebror. Å Sam har börjat titta efter storasyster å gillar när hon sitter bredvid hans babysitter å pratar.

Jag hinner vara social med vänner, jobba, vila å göra lite ärenden på dagarna. Jag städar inte å jag lagar minimalt med mat. Men jag planerar oftast samt handlar/beställer hemleverans av mat å varor.  Vi har sänkt middagsambitionsnivån en hel del, det är nog det vi förändrat mest. I gengäld äter både solrosen å jag en del luncher ute.

Det funkar superbra att jobba med bebis. Han har varit med på möten av olika slag å det har gått kalas. När jag jobbar hemifrån sover han eller ligger å äter på amningskudden som jag även kan luta jobbdatorn mot.

Det känns så himla självklart att vi ska vara fyra i teamet. Om jag får önska, fem på sikt...