På förekommen anledning

Jag skrev nåt om "vita svenska ungar" i en kommentar. Det var kanske inte så genomtänkt uttryckt.

Ni anar inte hur osmakligt det har skämtats hemma hos oss om hur vi skulle gå tillväga för att få mulattbarn. Eller jo, ni som känner mig anar nog. Å ni anar säkert att det är jag snarare än solrosen som stått för skämten. Men jag har alltid tyckt att rosa små barn är så...just rosa å skrynkliga å intetsägande i jämförelse. Å jag har drömt om att själv få bruna ögon tills jag mötte en vietnamesisk tjej som sa att jag borde vara stolt över mina blå för de är mycket ovanligare.

Så blev jag preggo å fick en bebis. En rosa förstås. Med hår som i början var guldrött å nu går mot det blonda. Med knallblå ögon. Döm om min förvåning. Jag som var säker på att åtminstone mitt mörka hår skulle ta överhand. Jag som tillåmed har frågat solrosen om det inte känns konstigt att vara blond.

Antal utlandsresor cheetahn varit på? Två.
Antal utlandsresor hon/vi fått höra att vi har ett very beautiful child i princip dagligen? Två.

Så antingen har jag på riktigt fått ett barn så vackert att hon kommer kunna försörja hela teamet på intäkterna från Miss Universumtävlingen år 2029 (antar att kvinna inte får vara med innan kvinna fyllt 18). Eller också är folk i länder där blont å blåögt är ovanligt lika fascinerade av "vita svenska ungar" som jag är av khmerska bebbar.

Å nog för att jag har hört talas om den internationella fascinationen för Swedish miss Inga tidigare. Men jag har aldrig själv fått nån märkbar uppmärksamhet utomlands. Om det inte räknas när folk påpekat mina fräknar å undrat vad det är för sjukdom. Några turister tog mig till och med för lokalbefolkning i Italien. Det förvånade mig således mycket att den sicilianske restaurangägaren gullade besinningslöst med å berömde cheetahn medan han sen stegade bort till andra sidan serveringen å örfilade sin egen typ tolvåriga dotter för att hon tjatade lite. Det var tydligen skillnad på barn å barn. (Vi gick inte tillbaks trots att de serverade den godaste korv jag nånsin ätit.)

Med detta sagt, hoppas att ankan förstår att jag inte är rasse eller så. Bara uppriktigt förvånad över vilken enorm uppmärksamhet en svennebebis kan få.