Efter 4 timmar i ett lysrörsocharmigt väntrum. Hornhinnan trasig. Men tydligen bara sårig. Ingen lös flik. Nähä. Vilken tur. Ont gör det ändå. Å nu ska jag tydligen smörja med salva i en månad. Å akta mig för nattliga duster med cheetahn förstås.
Fick en lapp med namnet på receptfri salva. Tjatade mig till en bedövningspipett med hem. Trodde jag skulle få psykbryt. Fick en sån när jag kom å det hjälpte ju liksom. Då kan man väl få mer tycker jag.
Ögonakuten var som jag föreställer mig psykakuten för övrigt. 4-7 timmars kö sa de till en mamma med ett barn ca 7 år. Å receptionisten meddelade alla väntande (med en dörrstopp som er ut som en kvast i handen) när hon skulle ta lunch:
- Var nu snälla, annars slår jag er med den här.
Jag letade efter den dolda kameran. Men såg förstås ingen eftersom jag bara har ett funktionellt öga.
Å jodå, det fanns ett ögonblick då jag googlade Flashback för tips på ögonbedövning. Utan resultat. Nu ska jag googla privat sjukvårdsförsäkring.
Å snart har helgen vecka 48 tagit slut.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Posts
Ah! Rutan har gjort samma sak på mig. Repa i hornhinnan för cirkus två år sen.
ReplyDeleteBarn, jävligt vassa fingrar.
Ja jag tycker att vi klipper å klipper å klipper de där naglarna. Men de växer som ogräs tydligen. Min kollegas man ser fortfarande suddigt efter en sån incident...kul. Så jag smörjer på med min salva. Men tack å lov känns det redan fantastiskt mycket bättre!
ReplyDelete