Jag underlättar för solrosen som har en fullspäckad dag framför sig genom att vara hemma länge och sen lämna ett barn (plus ett grannbarn) på morgonen när han egentligen skulle fixat alla morgonbestyr. Han måste ta ett möte 16-17 så jag (som kan gå tidigt och har lyxig förtroendearbetstid) hämtar båda barn plus en kompis till ett av barnen som ska med oss hem på middag. Jag steker amerikanska pannkakor, fixar bär, glass och sylt för snabb middag som alla gillar. Undan måste det gå för de är hungriga. Måste skicka ett jobbmail som jag kommer på att jag missat mitt i allt medan jag steker. Solrosen kommer hem 17.40 precis när extrabarnet börjar darra på läppen och vill till mamma (som ska komma 18). Ganska exakt samtidigt känner jag att jag är svintrött, har lågt blodsocker och behöver få sitta ner och äta NU. Solrosen tar med barnen ut och spelar fotboll och muntrar upp kompisen med att "då ser vi ju när din mamma kommer".
Jag får äta soppa och pannkakor i typ 12 minuter helt ostörd.
Solrosen undrar om han kommer hinna springa nåt ikväll med tanke på min yoga kl 19. Jag säger att jag kan hoppa över yogan idag om jag kan gå imorgon och så kan han springa i stället. Han löser en kritisk gnällig barnsituation och drar sen ut. Vi tar på oss myskläder och jag högläser Metteborg för barnen i soffan.
När solrosen kommer hem stretchar han medan barnen får kvällsmacka, jag borstar tänder osv. Sen nattar solrosen medan jag får sätta mig i köket med kex med ost och te.
När nattningen är klar 19.50 säger solrosen att han inte ätit middag. Han är inte jättesugen på grönsakssoppa och pannkakor efter löpningen. Jag säger: men du, beställ hemkörning av nån mat du vill ha, unna dig nåt smarrigt efter lång dag och spring. Han vill helst ha hamburgare från ett ställe som inte har hemkörning så han cyklar dit och köper det medan jag har koll på att barnen somnar plus väntar in budbil som ska komma med kaffeleverans (ja, märkligt nog var budbil billigaste leveransalternativet, och ja, jag tänker på att vi är privilegierade som kan spontantköpa finburgare så där en dag när andan faller på).
Sitter här i soffan och önskar att alla dagar var så här. Älskar att unna den andra nåt, se den andras behov och önskemål och känna att den andra gör precis likadant. Jag tänker ofta att "Den som ger ska få" och det tycker jag också är bra, men ännu finare är när givandet liksom sker mindre överlagt, av bara farten.
Posts
